Lämnad att drunkna!
Jag är rädd för vatten. Jag älskar att bada och jag älskar havet. Att se på det, lyssna på det och känna den salta doften tillhör höjdpunkterna i mitt liv. Samtidigt har jag oerhörd respekt för det, jag är inte speciellt bra på att simma, jag tycker inte om när jag inte kan se eller röra bottnen. Alltför stora vågor skapar känslor av maktlöshet som i värsta fall kan leda till panik. Är jag ute på väldigt mörkt, djupt vatten så måste jag hålla hårt i mig själv - tanken på att det är 50-60 meter ner till bottnen får det att svindla för mig och jag måste fokusera för att inte bli rädd. Jag jobbar hårt med det här, bland annat genom att åka båt. Jag älskar att åka båt, känna friheten och utmana mina egna rädslor. Bland annat så har jag vid ett par tillfällen åkt på kryssning till Tallinn.
Tallinn är en fantastiskt vacker stad som gör mig väldigt glad, men på varje resa dit så har jag på kvällen stått ute på däcket, i mörkret och funderat över kylan i vattnet, djupet ner till bottnen och vad som skulle hända om jag föll överbord. Jag har alltid försökt lugna mig själv med en rad olika metoder, varav en har varit att om jag skulle falla överbord, så skulle ju den stora mäktiga båten komma och rädda mig. Det har kännts tryggt.
Något som absolut inte känns tryggt är att nu i veckan så föll en estnisk, ung man över bord. Det fanns vittnen som såg honom falla, som larmade. Båten vände inte, han drunknade. Jag kan knappt ens tänka på den fruktansvärda vissheten som måste infinna sig, när man märker att båten inte vänder och att man ligger och guppar mitt ute i Östersjön! Vad fan tänker man då? Förstår man att man kommer att dö? Eller ligger man där och blir kallare och kallare och hoppas in i det sista på en actionfilmsvändning och att man genom ett mirakel skall bli räddad?
Det som gör mig ännu mer förbannad är de enorma grodor av uttalanden som trillat ur rederiföretagets talesmans mun, fattar inte människor sambandet mellan handling och konsekvens? De hävdar att de inte gjorde något fel, att vem som helst faktiskt kan komma och hävda vad som helst på båten och de kan ju inte lita på alla och (det här är min personliga favorit, som gör att jag ställer in den planerade Riga-resan i höst, i alla fall med båt) varför gjorde inte vittnena något? Kunde inte de ha räddat honom? Men de försökte ju! Men vad gör man när man befinner sig mitt ute på havet, på en båt som rör sig i god hastighet och besättningen inte lyssnar? Visst, man kan ringa Sjöräddningen, men vilken skillnad skulle det göra?
Det jag inte förstår är att företaget inte verkar fatta att de inte bara har direkt bidragit till att en ung man har drunknat, utan att de även ger en rent vidrig bild av sig själva. 'Vi litar inte på våra passagerare och vi räddar dem inte om de trillar överbord, något eget ansvar måste man ju ha!'.
När jag åker till Tallinn och Riga i framtiden så är jag glad över att det finns flyg, åka båt törs jag faktiskt inte längre!
Tallinn är en fantastiskt vacker stad som gör mig väldigt glad, men på varje resa dit så har jag på kvällen stått ute på däcket, i mörkret och funderat över kylan i vattnet, djupet ner till bottnen och vad som skulle hända om jag föll överbord. Jag har alltid försökt lugna mig själv med en rad olika metoder, varav en har varit att om jag skulle falla överbord, så skulle ju den stora mäktiga båten komma och rädda mig. Det har kännts tryggt.
Något som absolut inte känns tryggt är att nu i veckan så föll en estnisk, ung man över bord. Det fanns vittnen som såg honom falla, som larmade. Båten vände inte, han drunknade. Jag kan knappt ens tänka på den fruktansvärda vissheten som måste infinna sig, när man märker att båten inte vänder och att man ligger och guppar mitt ute i Östersjön! Vad fan tänker man då? Förstår man att man kommer att dö? Eller ligger man där och blir kallare och kallare och hoppas in i det sista på en actionfilmsvändning och att man genom ett mirakel skall bli räddad?
Det som gör mig ännu mer förbannad är de enorma grodor av uttalanden som trillat ur rederiföretagets talesmans mun, fattar inte människor sambandet mellan handling och konsekvens? De hävdar att de inte gjorde något fel, att vem som helst faktiskt kan komma och hävda vad som helst på båten och de kan ju inte lita på alla och (det här är min personliga favorit, som gör att jag ställer in den planerade Riga-resan i höst, i alla fall med båt) varför gjorde inte vittnena något? Kunde inte de ha räddat honom? Men de försökte ju! Men vad gör man när man befinner sig mitt ute på havet, på en båt som rör sig i god hastighet och besättningen inte lyssnar? Visst, man kan ringa Sjöräddningen, men vilken skillnad skulle det göra?
Det jag inte förstår är att företaget inte verkar fatta att de inte bara har direkt bidragit till att en ung man har drunknat, utan att de även ger en rent vidrig bild av sig själva. 'Vi litar inte på våra passagerare och vi räddar dem inte om de trillar överbord, något eget ansvar måste man ju ha!'.
När jag åker till Tallinn och Riga i framtiden så är jag glad över att det finns flyg, åka båt törs jag faktiskt inte längre!
Kommentarer
Trackback
