Nu finns det ingen återvändo...
...nu skickar vi in anmälningen till VårRuset, det är sista dagen i dag, vid midnatt är chansen borta. Fem kilometer känns inte så farligt, det som känns betydligt mer svettigt är det faktum att det egentligen är en träning inför Tjejmilen. En hel mil känns lite svårare faktiskt. Så långt har jag aldrig sprungit. Inte än i alla fall. En kompis hävdade att man bara behöver träna en halvmil - sen tar tävlingsinstinkten över....om man har tur och har en sådan, det vill säga. Men jag som inte har en, jag får nog förlita mig på vanlig, hederlig träning...!
Det är många utmaningar, inte bara den vanliga att hålla ihop sig själv och klara skolan och dylikt, utan även Tjejmilen. På det så slog jag och två kompisar vad om att vi kunde gå ner tio kilo tills Midsommar. Jag har varit nere på att ha tappat nio kilo, men nu har jag gått upp fem sedan dess, så nu är det bara att bita ihop! Här väcks min tävlingsinstinkt, faktiskt. Underligt nog. Jag var inte så medveten om att jag hade en framträdande sådan! Men det är ju trevligt att jag fortfarande kan överraska mig själv!
Det är många utmaningar, inte bara den vanliga att hålla ihop sig själv och klara skolan och dylikt, utan även Tjejmilen. På det så slog jag och två kompisar vad om att vi kunde gå ner tio kilo tills Midsommar. Jag har varit nere på att ha tappat nio kilo, men nu har jag gått upp fem sedan dess, så nu är det bara att bita ihop! Här väcks min tävlingsinstinkt, faktiskt. Underligt nog. Jag var inte så medveten om att jag hade en framträdande sådan! Men det är ju trevligt att jag fortfarande kan överraska mig själv!
Kommentarer
Postat av: irmeli
Bra att sätta upp mål. Det bästa är ju att när man klarat av sitt mål så känner man sig såå stolt över sig själv. Har man också klarat av ett mål man satt upp så är det lättare att sätta upp nya och klara av dem. Att springa vårruset innan tjejmilen är en bra idé. Man ska ta små steg i taget! Lycka till! Tack för inlägget på min blogg förresten!
Trackback
