Lilla Spöket

Så känns det i alla fall, att jag inte kan få ut någon enda vettig tanke ur huvudet...det är liksom bara...mos! Kan knappt formulera mig det minsta lilla. Vilket är illa eftersom jag egentligen borde skriva en rad viktiga saker och formulera mig väl. Det går inte alls just nu. Hur i helvete är man diplomatisk och välformulerad när man kanppt orakar tänka sitt eget personnummer? Den som vet svaret på det kan väl höra av sig till mig, jag vore tacksam för hjälp. Måste sparka igång mitt liv (den delen som inte jobbar på två olika jobb och genomför misslyckade försök att sluta äta godis) relativt snart, skriva CV, fixa restuppgifter, hålla social kontakt med resten av mitt liv och så vidare.

Misstänker dessutom att en av mina kompisar är ordentligt sur på mig, hon kör 'the silent treatment' stenhårt och jag gör samma sak tillbaka, för jag tycker inte att jag har gjort något fel. Hon är en människa som i många lägen är fruktansvärt svår att tillfredsställa(ni vet, har en massa saker som hon 'inte gillar', vare sig det gäller mat, sällskap eller samtalsämnen) och jag lessnade väl på det för ganska så länge sedan och hade kanske lite svårt att hålla skenet uppe sist vi träffades. Var ganska så elak tror jag till och med...eller kanske inte, jag har så lätt att få uppfattningen att allt alltid är mitt fel, så fort något blir fel så tror jag alltid att det är mitt fel.  Dumt av mig, men jag orkade liksom inte. Det är inte bara upp till mig om hon skall ha kul, hon har eget ansvar också. Jag är ingen lektant!

Orkar inte ta tag i det just nu...eller skjuter upp det tills på torsdag, så då kommer jag att träffa henne. Är hon sur så skiter jag i det oxh är hon inte det så har jag missuppfattat det hela...vilket kanske är troligast, fakitskt.