Otroget jävla kräk!
Jag har fastnat i en knipa. Och jag har ingen aning om hur jag skall ta mig ur den! Eller om jag ens borde försöka.
För att börja från början. Min pojkvän har en släkting som är i samma ålder som jag och jag tycker om henne. Hennes pojkvän tycker jag däremot inte alls om. Eller, i början så tyckte jag väl att han var okej, men efter att det tagit slut mellan dem (för ca tre år sedan)och han faktiskt behandlat henne som skit så tyckte jag att han var något som borde kastas på soptippen. Det tyckte ganska många i min pojkväns släkt, men det flesta höll käft och menade att det var hennes ensak om hon ville ta tillbaka honom, vilket hon gjorde efter ett par månader. Men när det var slut så trillade en hel del fram om honom och hans förhavanden och det var inget som jag tyckte var trevligt. Sedan har jag försökt att vara flexibel och acceptera honom och det har väl gått hyffsat, även om jag i bland har fått bita mig i tungan. "Inte ställa till bråk!". Som att jag tycker att han förstör henne, och för henne!
...men i alla fall... När jag jobbade på Midsommarafton kom han förbi mitt jobb. Jag såg bara honom snabbt, tillsammans med en annan tjej, och då gjorde de inget särskilt. Men min chef betjänade dem och när de hade gått så frågade han mig lite försiktigt om inte han var tillsammans med X? Jag, som inte har hört något annorlunda, svarade att visst är han det. Då hostade min chef fram att då 'kladdar killen på fel tjej' och berättade att de kyssts öppet framför honom.
Senare dök killen upp igen, då med sin flickvän, min pojkväns släkting, och allt var som vanligt igen. Eftersom det här har hänt tidigare så hade jag bara en instinktiv lust att slå in skallen på honom. Vilket jag självklart inte gjorde, något vett har jag i alla fall. Jag var precis som vanligt. Men nu har det här börjat tära på mig...
Säger jag något så blir jag den som 'sabbade allt'. Men hon vill säkert veta...eller vill hon verkligen det? Eller vet hon redan? ...och om jag säger något och det reder ut sig för dem, så kommer inte jag att stå speciellt hög på deras favoritlista, eller? Det kanske bara är en självisk tanke av mig? Jäklar....
Jag berättade det för min pojkvän och han blev arg, men tyckte inte att jag skulle säga något, eftersom jag inte sett det med egna ögon, utan bara kunde referera till min chef och att det skulle gör mig till en skvallerkärring....
Det här tål att tänkas på!
För att börja från början. Min pojkvän har en släkting som är i samma ålder som jag och jag tycker om henne. Hennes pojkvän tycker jag däremot inte alls om. Eller, i början så tyckte jag väl att han var okej, men efter att det tagit slut mellan dem (för ca tre år sedan)och han faktiskt behandlat henne som skit så tyckte jag att han var något som borde kastas på soptippen. Det tyckte ganska många i min pojkväns släkt, men det flesta höll käft och menade att det var hennes ensak om hon ville ta tillbaka honom, vilket hon gjorde efter ett par månader. Men när det var slut så trillade en hel del fram om honom och hans förhavanden och det var inget som jag tyckte var trevligt. Sedan har jag försökt att vara flexibel och acceptera honom och det har väl gått hyffsat, även om jag i bland har fått bita mig i tungan. "Inte ställa till bråk!". Som att jag tycker att han förstör henne, och för henne!
...men i alla fall... När jag jobbade på Midsommarafton kom han förbi mitt jobb. Jag såg bara honom snabbt, tillsammans med en annan tjej, och då gjorde de inget särskilt. Men min chef betjänade dem och när de hade gått så frågade han mig lite försiktigt om inte han var tillsammans med X? Jag, som inte har hört något annorlunda, svarade att visst är han det. Då hostade min chef fram att då 'kladdar killen på fel tjej' och berättade att de kyssts öppet framför honom.
Senare dök killen upp igen, då med sin flickvän, min pojkväns släkting, och allt var som vanligt igen. Eftersom det här har hänt tidigare så hade jag bara en instinktiv lust att slå in skallen på honom. Vilket jag självklart inte gjorde, något vett har jag i alla fall. Jag var precis som vanligt. Men nu har det här börjat tära på mig...
Säger jag något så blir jag den som 'sabbade allt'. Men hon vill säkert veta...eller vill hon verkligen det? Eller vet hon redan? ...och om jag säger något och det reder ut sig för dem, så kommer inte jag att stå speciellt hög på deras favoritlista, eller? Det kanske bara är en självisk tanke av mig? Jäklar....
Jag berättade det för min pojkvän och han blev arg, men tyckte inte att jag skulle säga något, eftersom jag inte sett det med egna ögon, utan bara kunde referera till min chef och att det skulle gör mig till en skvallerkärring....
Det här tål att tänkas på!
Kommentarer
Trackback
