Fullständig apati!

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Jag bara sjunker ner i någon ogreppbar apati, där det känns som om inget kan rycka upp mig, utan jag bara sjunker djupare och djupare ner. Jag tappar allt tilltro till mig själv, alla mina 'talanger' känns urusla och allt känns precis omöjligt. Tills jag plötsligt, utan någon större synbar anledning bara blir glad igen (himlen är blå brukar faktiskt vara en väldigt bra anledning!). Känner mig oövervinnelig, fantastiskt stark och dessutom oerhört talangfull på samma gång. Allt går och Stjärnorna är nästa mål!
Fantastiskt intressant egentligen, att kunna gå från botten till toppen flera gånger under samma dag, och sedan tillbaka igen. Undrar vad Freud skulle ha haft för komentarer till det? Är faktiskt inte helt säker på att jag vill höra.

Just nu så glider jag omkring i en mittemellanhalvsvacka. Det har jag märkt på en rad symptom;
- Jag läser en fantastiskt rolig kurs, men har ingen som helst energi att plugga.
- Jag har en massa spännande böcker och tidsskrifter, men jag har ingen som helst lust att att läsa något mer betyngande än dagens DN (vilket i och för sig kan vara ett äventyr, vissa dagar)
- Jag har en massa spännande, nya hudvårdsgrejor som jag suktat efter länge och äntligen investerat i, för att nu bara känna att 'de var så dyra, bästa att spara dem till ett speciellt tillfälle!' (mina ben är sjukt vintertorra och man kan redan skönja acneärren som jag har på hakan och som det krävs en massa fixande för att de inte skall synas).
- Jag har inte kommit iväg och tränat på nästan tre veckor, trots att jag äntligen har börjat bygga upp muskler och ökat på min kondition.

Egentligen inget särskilt alls, jag är bara seg och väntar på att den dumma våren skall dyka upp så allt känns lite lättare igen! Känns lite dumt att klaga, det finns ju faktiskt människor där ute som verkligen mår riktigt dåligt. Men jag tror starkt på att om man bara kan sätta fingret på varför man är så jäkla nere och energilös så kan man lättare ta sig i kragen och se till att något händer! ...och nu har jag gjort det, alltså borde min självförbättringsprocess vara på god väg att kicka igång! Är bara himlen blå i morgon, så är jag nog på god väg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0