Att stå för sitt fyllesnack.
Vädret blev inte så fint, bakfyllan försavanna ganska så snabbt och i stället för glass(okejdå, jag har också införskaffat glass, men det är som efterrätt!) har jag införskaffat Europshoppers Chocolate Chip Cookies. Förmodligen fullpumpade med obehagliga fetter som jag absolut inte borde sätta i mig, speciellt inte med tanke på utmaningen. Men de är beroendeframkallande och jag måste plugga ordentligt i dag. Egentligen borde det väl funka med valnötter som tilltugg, men vad fasiken... Orkar inte tänka på det just nu i alla fall...
Har precis gjort ett försöka att övertala pojkvännen att träna med mig nu under sommaren. Det finns många bra anledningar till det, en är att jag inte vågar be hans superdupervältränade syrra (skulle väl svimma efter några kilometer i hennes tempo...), en annan är att jag verkligen måste hålla igång under sommaren om jag skall orka ta mig runt Tjejmilen. (En bra fråga är, hur lång är en 'Tjejmil'? Egentligen...).
Var ju på fest i går och vi pratade en massa om träning och resor, kände att jag var lite på kanelen där ett tag och förmodligen pratade jag som en besatt, det brukar jag ju göra! Men jag minns tydligt att jag sade att jag kände mig peppad inför Tjejmilen och förmodligen något om att vi borde skapa lite mer laganda inför den. Ja just det, lite om att vi borde göra det till en tradition också.... Man säger ju så mycket dumt på fyllan, men det är faktiskt en bra idé och då gäller det att hålla fast vid det. Inte ofta man har bra fyllesnack som man faktiskt kan och vill stå för. Oftast brukar det vara knäppa idéer om hur världen skall förändras samt sådant som man har ångest över.
Så nu är det bara att ta tjuren vid hornen och försöka stå vid det hela. Mer än så är det faktiskt inte. I alla fall försöka. Skall försöka tvinga pojkvännen att gå med på att springa minst tre gånger i veckan... Undra vilket läge som är det absolut bästa att fråga om något som man vill ha...? Kanske man borde ta tillfället i akt och skjuta in lite andra saker som jag vill ha...?
Har precis gjort ett försöka att övertala pojkvännen att träna med mig nu under sommaren. Det finns många bra anledningar till det, en är att jag inte vågar be hans superdupervältränade syrra (skulle väl svimma efter några kilometer i hennes tempo...), en annan är att jag verkligen måste hålla igång under sommaren om jag skall orka ta mig runt Tjejmilen. (En bra fråga är, hur lång är en 'Tjejmil'? Egentligen...).
Var ju på fest i går och vi pratade en massa om träning och resor, kände att jag var lite på kanelen där ett tag och förmodligen pratade jag som en besatt, det brukar jag ju göra! Men jag minns tydligt att jag sade att jag kände mig peppad inför Tjejmilen och förmodligen något om att vi borde skapa lite mer laganda inför den. Ja just det, lite om att vi borde göra det till en tradition också.... Man säger ju så mycket dumt på fyllan, men det är faktiskt en bra idé och då gäller det att hålla fast vid det. Inte ofta man har bra fyllesnack som man faktiskt kan och vill stå för. Oftast brukar det vara knäppa idéer om hur världen skall förändras samt sådant som man har ångest över.
Så nu är det bara att ta tjuren vid hornen och försöka stå vid det hela. Mer än så är det faktiskt inte. I alla fall försöka. Skall försöka tvinga pojkvännen att gå med på att springa minst tre gånger i veckan... Undra vilket läge som är det absolut bästa att fråga om något som man vill ha...? Kanske man borde ta tillfället i akt och skjuta in lite andra saker som jag vill ha...?
Kommentarer
Trackback
