Lilla Spöket

Jag har "upptäckt" Ronnie Sandahl som skriver krönikor för Aftonbladets Sthlmsdel. Har väl läst någon enstaka krönika tidigare, men nu har jag insett att han faktiskt är helt genial! Hamnade nästan av ett misstag på hans krönika i går och hittade sedan hans arkiv , det ena ledde till det andra, så Ronnie, nu är du skyldig mig flera timmars konstruktivt pluggande! Men alla de skratt och knip i magen, instämmande nickanden och känslan av att världen egentlgien är ganska så pissig väger upp det hela. Favoriterna är absolut 'Lämna konsten till oss förlorare'  och 'Bara en av oss ska ligga med Lena Ph', men jag har ju inte hunnit läsa alla ännu, jag har studier att slöta! Men det blir väl tid över till det också någon dag...

Krönikorna  påminde mig lite om livets orättvisor, som det där med att det alltid är Den Snygga Killen eller Skolans Mest Populära Tjej som Lyckas.  Visserligen i-landsproblem, men på det personliga planet så svider det som fan. Som fan! Det fångar Ronnie på ett kanonsätt, nästan så att jag på ett obehgligt sätt känner min gamla högstadieskola runt omkring mig...*brrr* Där man blir Vägd, Mätt och förmodligen Utdömd.

Ronnie är definitivt en människa som jag skulle vilja bjuda på kaffe och 'pick his brain' som man säger. Det låter lite väl makabert, men 'hämta inspiration från' låter lite väl mesigt, även om det är precis det som det handlar om. För han påminner mig även om att jag faktiskt inte har skrivit något speciellt bra de senaste fem åren. Inget bra alls! Okej, jag har lämnat in drösvis med PM, projektarbeten och uppsatser. Men många av dem kan jag inte ens så här i efterhand tycka är riktigt bra, inte ens när jag placerar in dem i dess rätta kontext. Om någon skulle rota fram min  PM 'Sveriges agerande i Baltutlämningen' skulle jag nog köra strutstekniken och gräva ner mig. Trots att den fyllde sitt syfte just då och faktiskt inte blev utskälld. Till och med helt okej, faktiskt. Nästan.

Men något mer än så har det faktiskt inte blivit. Ibland får jag ångest och prestationsångest över det, speciellt när jag läser Lysande Svenska Debutanter. Gaa! Något sådant komemr jag aldrig att kunna producera, tror jag då i alla fall. Men jag är en looser och hoppas fortfarande! Hoppet är ju det sista som lämnar människan... Jag tycker ändå att så länge jag har en realistisk syn på mina framtidsutsikter, skaffar mig en redig, rejäl utbildning och jobbar för min Dröm på min lilla fritid så kan det väl få vara så.