Roasted Pumpkin Seeds from Khao San Road

Kom hem från skolan för en trettiofem minuter sedan. Det ligger en stressad stämningen över hela byggnaden - överallt, vid alla bord och datasalar sitter det i alla fall någon och skriver och alla ser lika fokuserade och ansträngda ut. Det märks att det är terminasavslutning snart.

Slängde mig på kylskåpet och vittjade det när jag kom hem. Inte för att det finns sådär jättemycket att vittja alls, men en halv mozzarella och en tomat lyckades jag rota fram, så det blev lite mozzarellasallad mitt i natten. Tänka att man med Euroshoppers hjälp kan ägna sig åt sådan lyx....

Appropå lyx - åt upp det sista paketet med roasted pumpkin seeds från Bangkok i dag. De var alldeles krossade, mosade och hade legat undanstoppade i nära sex månader, men GUD vad gott de smakade! Så mycket bättre än alla pumpafrön som någonsin har införskaffat i Sverige.

Smaken tog mig direkt tillbaka till Khao San Road, med allt vad det innebar... kunde nästan känna håret klibba i nacken av all varm fukt, doften av grillat kött, ljudet från alla barer och se alla gatuförsäljare.... När jag har det som värst (okej, jag har haft det värre) längtar jag till när jag haft det som bäst...eller bland det bästa, i alla fall. Dessutom så blev jag djävulusiskt hungrig...på allt som jag åt där, som jag inte äter här. Chicken tikka masala, pad thai, garlic naan, banana pancake med chokladsås, kyld ananas, kött på pinne...listan kan göras hur lång som helst. Jag var visserligen sjuk hungrig just då, men det är otroligt fashinerande vad man kan minnas saker med hjälp av något som får en att associerar det med...  )Hade jag haft möjlighet så hade jag dragit i morgon!) Dessutom så tänker man alltid på tillfällen när man känt sig fri, i de stunder som man känner sig pressad.

Jag känner mig pressad! Mailade iväg ett utkast till handledaren i kväll och det var itne bra. Inte ens med god vilja kan jag säga att det var bra. Jag kommer att gå dit i morgon och bli idiotförklarad. Det ser jag ju verkligen fram emot, verkligen... Men i sådana fall så kastar jag in handduken för den här terminen, och införskaffar den där bag-in-boxen med rosévin och omskolar mig snabbt till lådvinskärring, tre veckor innan jag hade planerat det! Se, där har vi en lösning på problemet! Svårare än så var det inte!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0