Bitch - eller relationsproblem Big Time!

Sitter och känner mig som världens största BITCH! Har precis pratat med en kompis via msn om hennes kille. Jag kan inte prata med henne om det i telefonen, jag tappar orden alt. blir asförbannad.

Han vill komma tillbaka, hennes ex.... Och han är ett fucking jävla freak! På så många plan att jag blir mörkrädd! Hon borde springa för livet! Och det sitter jag just nu och berättar för henne. Jag VET att jag har blivit hårdhudad mot sådant trassel, speciellt efter att ha haft/ har det riktigt bra i min egna relation i åratals... Så egentligen har jag väl ingen rätt att uttala mig. Och ja, jag har också varit lika galen som hon är just nu och hanft min beskärda del av puckon, men det är ju därför jag rycker så hårt i henne, att hon skall släppa honom, eftersom jag har varit där själv och det gjorde bara ont,ont,ont att sitta kvar där!

 Jag VET att jag har svårt att förstå tjejer (och självklart killar också, men av någon anledning så har jag bara stött på det här fenomenet med mina tjejkompisar...det skall jag hobbyanalysera någon annan dag...) som håller fast vid psykotiska loosers när de ständigt blir sårade och sårade. Som tjafsar om att 'Kärleken Skall Övervinna Allt' (här ingår då ategorierna 'knark', 'alkoholism', 'psykiska problem' samt inte minst - 'Frånvaron Av Hans Kärlek!')! För det GÖR den INTE!! ...i alla fall inte om det inte handlar om kärlek.... Jag har inte den tron! Och ärligt, ibland föraktar jag alla jävla människor som tror att det är det enda som behövs i en relation för att göra den bra... Kärlek övervinner fattigdom, misär, sjukdomar, olyckor etc. DET tror jag stenhårt på(okej, jag säger emot mig själv nu, men jag är så satans jävla förbannad just nu!!)! Jag TROR på Kärlek som en helande medel som underlättar ens vardag och ens liv och gör en lycklig!

MEN...alla människor som tror att deras narcissistiska partner som går upp i sina egna problem, som skiter i andras behov och känslor, som utnyttjar sin medmänniskor, som bara vill tillgodose sina egna behov, skall sluta med sina problem, bli normala och bara älska dem! Jag tycker så fruktansvärt synd om dem. Det funkar inte så! Människor är onda!!! Och är de inte onda, så kan de mycket väl vara psykotiska (nej, det här är inte ett slag mot alla som äter psykofarmaka - flera av mina närmaste vänner gör det och jag tycker faktiskt att det, ofta, är en väldigt bra medicin). Och när ens närmaste förälskar sig i psykotiska människor anser jag att det är min plikt att försöka skydda dem, slita bort dem och rädda dem från den människa som i mina ögon kommer att förstöra deras liv! Visst, det kanske löser sig för dem, det kanske blir bra, trevligt och mysigt. Men, ärligt, hur  stor chans är det att det blir så?  Och då vill inte jag stå där men henne och hennes söndertrasade liv och bara 'sorry, jag visste att du skulle bli ledsen när jag sade det från början, så jag sade inget'. Då tar jag hellre fajten nu, även om jag är så satans konflikträdd att jag nästan skiter på mig!

...för jag har en tjejkompis som har levt i ett helvete. Henne kille våldtog henne, misshandlade henne, tryckte ner henne så djupt att hon var övertygad om att hon inte hade något värde alls - men hon vågade inte lämna honom förens hon verkligen trodde att han faktiskt skulle döda henne. Då gick hon. Eller försökte. Sedan gick hon tillbaka i omgångar. Nu förstår hon vad han har gjort med henne och hon förstår att samma sak kommer att upprepas, men hon är livrädd att de skall träffas på stan och att han skall utöva sin magi över henne igen....för hon är inte säker på att hon skulle orka stå emot!  Om han skulle kräva henne tillbaka, då skulle hon kunna tilla dit sååå lätt!

Jag träffade bara honom en enda gång och då tyckte jag att han verkade trevlig. Lite tyst, men trevlig. Såg inte honom efter det, hörde inte så mycket från henne. Träffade henne inte på åtta månader. Och när vi träffades så berättade hon allt. Allt om vilket helvete hon haft. Och jag hade inte vetat något alls. Jag hade dessutom missat hans psykotiska drag när jag träffade honom! Hon skyllde inte på mig alls, men jag kände mig hemsk när hon berättade att alla hennes kompisar hade älskat hennes trevliga, mysiga kille till en början, men sedan, när alla började tycka att han var knäpp, så var det ingen som sade något om det till henne. INGEN! Jag kände mig hemsk, trots att jag bara hade träffat honom en gång. För jag var inte säker på att jag hade sagt något om jag hade träffat honom fler gånger och kommit på mig själv med att jag slutat tycka att han var trevlig och börjat tycka att han var ett freak...

...det är en sak i min diskussion med min andra kompis. Jag för en stenhård kampanj emot honom, påpekar alla hans brister och fel, hans sjuka tilltag och opålitliga natur. Men av någon anledning har jag väldigt svårt att bara säga 'jag tyckte aldrig att han var trevlig'. För det tyckte jag inte. Han är knäpp! Men jag kan inte...för jag vet att det skulle såra henne på ett mer personligt plan än när jag påpekar alla saker som han faktiskt har gjort - vilket i sig är ganska så mycket... Men jag kan bara inte säga att jag inte tyckte att han var trevlig. Och hon hade ju berättat om en del av hans tilltag han hade haft för sig innan jag träffade honom, så det var lite svårt att ha en genompositiv inställning redan från början....

Gud, jag är inte bara en elak bitch, jag är även fruktansvärt hycklande....*suckar* Tänk så mycket obehagliga saker man kommer på om sig själv efter hand! Men det sägs ju att ju att insikten gör ens problem mindre... Man får väl hoppas på det bästa...


Bloggtoppen.se

Kommentarer
Postat av: T.

Jag förstår dina resonemang...tycker inte alls att de är särskilt elaka...mera oroade.
Det skrämmande är medberoendet...tjejer/vänner som gång på gång hamnar i de där situationerna, vad driver dem? tycker de inte att de förtjänar bättre?
Vad har de för bild av kärlek om de tror att en människa som inte vill dem väl är kärleken. Gör mig ledsen och fundersam.

2006-11-18 @ 06:45:26
URL: http://tessilur.blogg.se
Postat av: Anonym

Ja, det är verkligen en orsak att känna oro! Alla människor som tycker att de inte förtjänar villkorslös kärlek... Får liksom en klump i magen när jag tänker på det, speciellt när jag hittar sådana människor i min närhet!

2006-11-18 @ 12:22:58
URL: http://www.lillaspoket.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0