Lilla Spöket

När saker och ting blir otäcka, så brukar jag leta mig tillbaka till perioder i mitt liv som varit särskilt ljusa eller trygga och försöka återuppliva lite av den känslan. Det kan vara via musik, film, dofter, människor eller föremål. Den där speciella känslan som kommer fram när man minns något som man verkligen älskade, eller som är starkt sammankopplat med något positivt.

Jag är en ganska så nostaligsk person, jag tycker om att titta på gamla filmer/serier som jag gillade när jag var yngre ( så som Jem and the Holograms, My Little Pony, Lady Lovley Locks, Starzinger, Rai Grottpojken , Marshall Bravestarr - you name it, jag kan hålla på i evighet), läsa böcker som jag gillade när jag var liten, lyssna på musik som var populär när jag var yngre. Men föremål är oftast det som gör mig lugnast. Det kan vara allt från att hålla i favoritstenen till att krama favoritkudden. Kunna somna med något viktigt i handen - då vaknar jag nästan alltid upp och mår mycket bättre.

Just nu känner jag mig instabil. Oerhört instabil. Känner att jag skulle behöva lugna mig på något sätt. Av någon anledning så längtar jag efter mina My Little Ponies. Just nu skulle jag vilja somna med en av dem i handen och vakna upp och känna mig tryggare. En slags My Little Pony-trygghet. Lätt att rasera, men just nu så längtar jag efter den! För även om inte allt var bra när man lekte med ponnierna så var allt jäkligt mycket mindre komplicerat än vad det är just nu. Det är underbart att vara upplyst men ibland längtar jag verkligen efter sorglösheten....

Tror att jag skall gå upp på vinden nästa gång jag är hemma och leta reda på mina Ponies. Så att de finns lite närmare till hands nästa gång jag behöver lite My Little Pony-trygghet!