Pesto pasta och Cyrano de Bergerac
Har suttit med några kompisar och druckit vin hela kvällen. Vi hade först tänkt spela TP, men de planerna förkastades. Sedan tänkte vi titta på film, men de planerna förkastades de med. Så då drack vi bara vin och snackade tills struparna var torra och käkarna ömmade!
Sedan, när 'mitt-i-natten' hade infallit, så blev vi hungriga (jag sov lovade mig själv i morse att nu får det vara slut med svullna magar som orsakas av nattligt okynnesätande!) och lagade pasta! Pasta med pesto och hyvlad brieost är såååå sjukt jävla gott! Min mage kommer att vara som en fotboll i morgonbitti!... Men gott var det! *känner hur magen börjar svälla*
Vi pratade en hel del om film och av olika nledningar så kom jag in på en av mina gamla favoriter (som jag inte har sett på evigheternas evigheter!), nämligen Cyrano de Bergerac! Egentligen pratade vi om saker som fick oss att gråta och alla möjliga saker kom upp - allt ifrån Astrid Lindgren-filmer till T2, båder böcker och filmer. Då är Cyrano de Bergerac självskrivet för min del!
Filmen från 1990 med Gérard Depardieu är en av mina absoluta favoriter, den bara svider så fruktansvärt! Vacker och sorglig. Visserligen kan man dissa den totalt om man tar på sig sina riktigt kritiska glasögon, men det vill jag verkligen inte. Jag vill ha kvar bilden av den som någon tragisk aspekt av den oåterkomliga kärleken. Ibland är jag en obotlig, blödig romantiker och jag njuter av det!
Sedan, när 'mitt-i-natten' hade infallit, så blev vi hungriga (jag sov lovade mig själv i morse att nu får det vara slut med svullna magar som orsakas av nattligt okynnesätande!) och lagade pasta! Pasta med pesto och hyvlad brieost är såååå sjukt jävla gott! Min mage kommer att vara som en fotboll i morgonbitti!... Men gott var det! *känner hur magen börjar svälla*
Vi pratade en hel del om film och av olika nledningar så kom jag in på en av mina gamla favoriter (som jag inte har sett på evigheternas evigheter!), nämligen Cyrano de Bergerac! Egentligen pratade vi om saker som fick oss att gråta och alla möjliga saker kom upp - allt ifrån Astrid Lindgren-filmer till T2, båder böcker och filmer. Då är Cyrano de Bergerac självskrivet för min del!
Filmen från 1990 med Gérard Depardieu är en av mina absoluta favoriter, den bara svider så fruktansvärt! Vacker och sorglig. Visserligen kan man dissa den totalt om man tar på sig sina riktigt kritiska glasögon, men det vill jag verkligen inte. Jag vill ha kvar bilden av den som någon tragisk aspekt av den oåterkomliga kärleken. Ibland är jag en obotlig, blödig romantiker och jag njuter av det!
Kommentarer
Postat av: Daniela
Tack för hjälpen, ska testa och se om jag får det att fungera :)
Trackback
