Lilla Spöket

Den där låsningen som brukar komma när jag har mycket framför mig. Mycket som måste planeras. Folk som måste ringas och mailas (och som SKITER i att svara, så att man få ännu mer att göra själv....igen!), möten som måste besökas, tal som måste hållas, lektioner som msåte förberedas, beslut som måste fattas.

Vanligtvis bara älskar jag när det är så, jag är i full speed, jagar folk, pluggar i farten, talar glatt och högt leeeer tills käken vrider sig, mailar tills fingrarna domnar, men såhär, preeecis innan det drar igång..... Den enda jag vill är att gå och lägga mig tidigt och komma i säng så tidigt som möjligt. För tillfället sover jag 9-10 timmar om natten (mot mina vanliga stressade 5-6,5) och får motivera mig till att fixa allt som måste göras. Det som går av bara farten i vanliga fall går knappt alls just nu. Bara för att jag vet att snart, snart, SNART börjar DET och då hinner jag inte ens tänka efter utan går i 110 och stannar kanppt till alls. Allt flyter på perfekt och jag går på rent adrenalin.

Det är efter sådana perioder som jag brukar bli stupfull på typ inget och få gigantiska minnesluckor. Eventuellt spy som en katt också. Så brukar sådana perioder sluta. Eller med sjukdom. En gång slutade det med en bucklig bil och en superstel nacke. Jag hoppas att jag klarar mig bättre den här gången. För det komemr att bli en sådan gång nu igen.

Klara, färdiga...GÅ!