Lilla Spöket

Alltså;
Jag har en känsla av att det kommer att bli en pissig höst. På vissa plan.
Jag har även en känsla av att det kommer att bli en fantastisk höst. På liknande plan.

Vi skall reda ut begreppen. På den pissiga sidan finns argumenten;
- Min pojkvän har eventuellt (vi går i en tryckt väntan) fått ett glassigt ex-jobb i ett sydländskt land.
- Min bästa vän håller på att flytta från korridoren och håller just nu på att tapetsera om sin nya lägenhet som ligger relativt centralt i Sthlm.
- Hon är inte den enda, varenda käft som jag umgåts med i korridoren har flyttat, vilket onekligen ger en usel känsla av att man är ett stycke "left-overs". Nice.
- Även min pojkväns syrra har fått en fräch lägenhet. Det spär på min längtan efter ett eget kök centralt i en bebolig stad inom en snar framtid. Den här längtan misstänker jag kommer tvinga in mig och pojkvännen i ett 2,5 miljoners lån för att jag ska kunna steka mina jävla nudlar innanförr tullarna.
- Jag har en uppsats som måste skrivas klart inom en rimlig framtid.
- Jag skall snart ut på arbetsmarknaden, vilket gör mig fullständigt livrädd. Inte för att jobba, nej, utan för att inte någon jävel vill ha mig....
-Jag har inte aktivt befunnit mig i en bra bostadskö under de senaste 10 åren. Fint, just nu skulle jag kunna få en garderob i Upplands Väsby.
-Jag har under det här året tappat all kondis, sabbat foten samt lagt på mig X antal kilo.
-Jag har redan nu, efter knappt ett dygn i Uppsala, börjat räkna symptomen på att jag kommer att isolera mig på min minimala boyta under hösten och krypa fram, täckt av gröna hår lagom till nyår.

Ajaja, det låter ju fanimej som om jag skulle behöva behöva en årsförbrukning av lithium nedkörd i halsen samtidigt som jag blir tvångsgosad av 15 äckelsöta kaniner. Menmen, listan på att hösten kommer att bli fantastisk är nästan lika lång. Här kommer den;

- I november har jag möjlighet att åka ner till min pojkvän i det sydländska landet och stanna i 1 1/2 månad. Förhoppningsvis med en kortare praktik på den glassiga firman som ett trumfkort i bakhuvudet när jag kommer hem.
- Let's face it - uppsatsen MÅSTE bli klar. Om det inte finns en käft i min korridor och jag inte har ett skit att göra i den, är inte oddsen otroligt mycket högre för att den faktiskt blir klar?! Rent logiskt sett?
- När en gäller ångesten över att inte ha en fräch, nytapetserad lägenhet med eget kök i....Jag kommer förmodligen har en fet jävla lägenhet och ett satans kök att städa resten av mitt liv, är det inte läge att försöka njuta lite av att jag faktiskt iNTE har det som maler på mina skuldtyngda axlar?
- Dessutom...med examens i bagaget och den glassiga praktiken (samt några hundår på en lusig filial någonstans i världen) så kommer det där lägenheteslånet inte vara några problem. Sedan kommer jag kunna bärnna ner kök innanför tullarna resten av mitt liv, om det nu skulle vara just det jag önskar få ut av livet.....
-Skulle jag inte få något jobb? Moi?! Tja, när man har så låg självkänsla som jag har i jobbsammanhang så får man alltid ett jobb, och någonstans måste man ju börja. Så det så.
- Jag ska ställa mig i alla köer som går att hitta. Då får jag väl bo i en garderob i Upplands Väsby om det nu skulle vara så illa.
- Jag tog en prommenad i dag. Rätt steg på vägen bort från extra kilon. Desstuom behöver foten komma igång nu.
-Jag humor och i alla fall en försvarlig mängd skinn på näsan. Jag borde klara mig utan att börja tugga på mattorna. Åtminståne borde tanken på 1 1/2 månad i solen få mig må lite bättre!


Sådärja, det jämnade ju ut sig ganska så hyffsat, elelr vad säger ni?