Barnfritt? Ja, tack!
Aftonbladet skriver om att Fritisdsresor skall börja med barnfria zoner isina plan. För en (rejäl) extraslant kan man betala för att hamna i en zon garanterat utan barn i närheten. I artikeln nämns även att fenomenet även har uppkommit på resturanger. Jag njuter.
Missförstå mig rätt. Jag har inget emot barnfamiljer i regel, skall jag flyga en kortare sträcka, äta en snabbare måltid etc. så bryr jag mig inte nämvärt. Jag tycker dessutom ganska så synd om barnfamiljerna som har barn som bara skriker, föräldrarna som står brevid hjälplöst och få ta emot omvärdens dömmande/irriterade/avsmakta blickar. Det är ju faktiskt inte deras fel att barnet gråter. Och till en viss gräns så har de min fulla sympati!
...men, när jag skall flyga längre sträckor blir barngråt onekligen ett problem. Och skulle jag vara ut för att äta en dyr, fin, romantisk middag med min pojkvän så skulle jag bli mer än förbannad om jag blev omgiven av en hord med barn som bara skriker. Jag betalar inte flera tusen för att sitta mitt i ett infreno, det kan jag göra i princip gratis på valfri MaDonalds världen över om jag nu skulle vilja det...
Samtidigt säger jag inte att barnfamiljer skall vara bannlysta från finare resturanger (hur skall ungarna lära sig att uppföra sig på resturang om de aldrig få gå på resturang?), själv kommer jag säkert bli en halvfnoskig militant småbarnsmor som demonstratvit ammar inne på Sthlms värsta lyxkrog.... (jag skall be mina vänner innan om att de slår mig då...).
Jag föredrar hellre profilerade resturanger. Som småbarnsmor skulle inte jag vilja sitta på en resturang där alla slängde onda blickar på mig bara för att jag inte kan få barn nr 1, barn nr 2 och barn nr 3 att vara tysta och äta sina köttbullar samtidigt. Det skulle onekligen stressa mig ännu mer. Så, kategoriera resturanger. För de som inte vill äta med barn. För de som vill äta med barn. Och så kategorier med resturanger dit alla som vill leva farligt och utsätta sig för ilskna blickar respektive hödljudda barn kan gå och få ta det så som läget är.....
...och går man på McDonalds så får man delvis skylla sig själv - en institution mer mer militant barnreklam får man ju leta efter.....
(som ett litet ps. kan tilläggas att när jag och min kille varit ett par i nästan sex månader så blev vi bjudna på julmiddag med hans släkt. Hans småkusiner var där (små och små...mellan 8-14 år) och det var fullt slagsmål...under heeeela middagen.Jag var förfärad och lite avskräckt... det måste ha märkts, för i slutet av middagen så lutade min killes morbor över till mig och log ett brett leende och frågade glatt "och när skall ni skaffa smått, då?". Jag har aldrig fårr anstränga mig så hårt för att inte svara med sanningen. För sanningen var just då att "När jag ser dina barn får jag en intensvi lust att steriliera mig!!!". Min självbevarelsedrift och diciplin har bibehållit min position som 'grabbens trevliga tjej' under alla år. Jag tackar den ödmjukt!)
Missförstå mig rätt. Jag har inget emot barnfamiljer i regel, skall jag flyga en kortare sträcka, äta en snabbare måltid etc. så bryr jag mig inte nämvärt. Jag tycker dessutom ganska så synd om barnfamiljerna som har barn som bara skriker, föräldrarna som står brevid hjälplöst och få ta emot omvärdens dömmande/irriterade/avsmakta blickar. Det är ju faktiskt inte deras fel att barnet gråter. Och till en viss gräns så har de min fulla sympati!
...men, när jag skall flyga längre sträckor blir barngråt onekligen ett problem. Och skulle jag vara ut för att äta en dyr, fin, romantisk middag med min pojkvän så skulle jag bli mer än förbannad om jag blev omgiven av en hord med barn som bara skriker. Jag betalar inte flera tusen för att sitta mitt i ett infreno, det kan jag göra i princip gratis på valfri MaDonalds världen över om jag nu skulle vilja det...
Samtidigt säger jag inte att barnfamiljer skall vara bannlysta från finare resturanger (hur skall ungarna lära sig att uppföra sig på resturang om de aldrig få gå på resturang?), själv kommer jag säkert bli en halvfnoskig militant småbarnsmor som demonstratvit ammar inne på Sthlms värsta lyxkrog.... (jag skall be mina vänner innan om att de slår mig då...).
Jag föredrar hellre profilerade resturanger. Som småbarnsmor skulle inte jag vilja sitta på en resturang där alla slängde onda blickar på mig bara för att jag inte kan få barn nr 1, barn nr 2 och barn nr 3 att vara tysta och äta sina köttbullar samtidigt. Det skulle onekligen stressa mig ännu mer. Så, kategoriera resturanger. För de som inte vill äta med barn. För de som vill äta med barn. Och så kategorier med resturanger dit alla som vill leva farligt och utsätta sig för ilskna blickar respektive hödljudda barn kan gå och få ta det så som läget är.....
...och går man på McDonalds så får man delvis skylla sig själv - en institution mer mer militant barnreklam får man ju leta efter.....
(som ett litet ps. kan tilläggas att när jag och min kille varit ett par i nästan sex månader så blev vi bjudna på julmiddag med hans släkt. Hans småkusiner var där (små och små...mellan 8-14 år) och det var fullt slagsmål...under heeeela middagen.Jag var förfärad och lite avskräckt... det måste ha märkts, för i slutet av middagen så lutade min killes morbor över till mig och log ett brett leende och frågade glatt "och när skall ni skaffa smått, då?". Jag har aldrig fårr anstränga mig så hårt för att inte svara med sanningen. För sanningen var just då att "När jag ser dina barn får jag en intensvi lust att steriliera mig!!!". Min självbevarelsedrift och diciplin har bibehållit min position som 'grabbens trevliga tjej' under alla år. Jag tackar den ödmjukt!)
Kommentarer
Postat av: Sunshine
Usch ja, det är sant att dem där ynglingarna är ibland helt djävulska.
Kom ihåg ett sommarjobb jag gjorde för ett par år sedan och det fanns en ohygglig liten kille som alltid skulle spotta på folk. Och det gick ej att diciplinena honom. Samt har min pojkvän en kusin som tafsar på en och klänger och skriker.
UUH! Jag ryser av tanken!
Trackback
