Saker och ting kör ihop sig....

Ibland mer än vad man egentligen orkar med. En tjejkompis skall flytta tillbaka till stan och har inte fått tillgång till sin längenhet ännu. Hon känner i princip bara mig och en tjej till. Jag bor i ett litet studentrum och den andra tjejen bor i en stor lägenhet, så det var ganska självklart vart hon skulle bo. Det var någon dag nu i den kommande veckan som det inte skulle passa att hon bodde där, så då sa jag att hon kunde sova hos mig.

Träffade henne i fredags och allt var bra. Hon pratade lite om att hon skulle vilja åka till några kompisar i en stad rätt så längt bort ifrån oss, men att det är tråkigt att det inte går. Jag sade till henne då att om hon kände att om kände att det inte funkade och hon ville komma bort någon dag så kunde hon ju höra av sig. Jag hade sedan tidigare gjort upp planer om att fira föregående termin med en tjejkompis i går. Hade bokat bord och skulle bjuda henne på middag för att tacka henne för all hjälp jag fått av henne under den senaste terminen, sedan skall vi gå vidare till något trevligt ställe. Vi tog en sväng på stan i går för att kolla in eventuella reor och peppa lite inför kvällen.

Då ringer min nyinflyttade tjejkompis och säger att allt är kaos i lägenheten  och hon kan inte stanna där, kan hon få sova hos mig?  Jag erkänner, jag drar lite på det, för jag har ju lovat, men samtidigt så har jag gjort upp planer som jag inte ändrar på. vill inte ändra på, rättare sagt. Erbjuder henne att få vara hemma hos mig, men medger ändå att det ändå kommer att bli krångligt för mig. För visst, jag erbjöd henne att sova hos mig i veckan, men tre-fyra nätter är ändå skillnad från en hel vecka... Jag är extremt trångbodd och inte alltför van att han människor tätt intill mig, en vecka känns oerhört länge för min del. Men jag säger att det här måste vi ju träffas och prata om, så det gör vi.

Redan när vi möts upp så ser hon ut som om allt är mitt fel. Vi letar ett tag efter ett café. och hon berättar sisten i lägenheten. Jag förstår att hon inte kan sova där. Men samtidigt så känner jag bara att visst, hon får gärna bo hos mig, men... jag kan inte i kväll, that's it. Till saken hör att hon har egen bil och inte bor alltför långt härifrån, så jag tryckte på att hon kunde åka hem och komma tillbaka på tisdag och sova resten av tiden hos mig, jag kunde göra det som behövdes fixas på måndag åt henne. Kanske elakt av mig, jag hade ju erbjudit henne en sovplats, men som jag nämnt, jag tyckte att en vecka blev alltför lång tid.

Jag fick intrycket när vi träffades att hon redan hade bestämt sig för att åka, (till sina kompisar i staden långt borta, inte hem till sina föräldrar) men på något sätt fick hon det att framstå som allt var mitt fel för att jag inte direkt kunde ställa upp och hålla det jag lovat. När resten av veckan kommer upp, då det funakar att hon sover hos mig utan problem, säger hon bara surt att då kan hon minsann pendla (om hon nu kunde det från början, varför denna ilska?). Vi skiljs åt och hon är helt iskall mot mig. Jag säger något i stil med att jag är ledsen att det blev så här, att jag får dåligt samvete av att det blir så här och hon bara tittar på mig och säger sammanbitet att det tycker hon att jag skall ha! ...sedan lägger hon till 'nej, jag bara skämtar'. Och går sin väg.

Jag smsar henne senare under kvällen, för jag vill veta hur resan har gått och om hon kom fram ordentligt. Hon hör inte av sig på hela kvällen och inte heller i dag. Det får mig onekligen att tro att hon är assur på mig.

Jag kan förstå henne, absolut, men samtidigt, så känns det som om jag straffas för något jag inte riktigt gjort. Jag tycker inte att jag kan klandras för något som jag inte kan styra och det är inte någons fel att det kör i hop sig. Jag tycker att hon är barnslig som tjurar, vilket jag är säker på att hon gör, för det här kunde ingen styra över. *suckar*

Jag skall göra ett besök på henne Myspace-sida och sedan ringa henne. Det fasar jag över. Är säker på att martyrrollen passar henne väldigt bra och att hon trivs i den.... Samtidigt som jag känner att jag har en massa andra saker att göra i dag som jag måste hinna med innan terminen kommer igång ordentligt....*suckar* FA-AN!

Kommentarer
Postat av: Anna

Knivig sits! Det är klart man vill ställa upp för kompisarna, men det är inte alltid man kan... Jag menar, klart hon vill att allt ska lösa sig till hennes fördel, men man kan ju inte offra hela sin egna helg bara för att hon ska komma så smärtfritt undan som det är möjligt. Tykcer det verkar som du löste det ganska bra ändå =)

2007-01-21 @ 16:40:51
URL: http://snyggannas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0