Lilla Spöket

...det känns när ens vänner börjar umgås med varandra när man själv inte är med...! Klart att de får göra det, och jag är en sådan som försöker få mina kompisar att lära känna varandra, så att det blir lättare att umgås i grupp, men... Det är inget roligt när det börjar umgås en massa och man själv inte är medbjuden. Speciellt eftersom många av mina kompisar inte alls gör sådana ansträngningar för att jag skall träffa deras och lära känna deras kompisar...

Missunnsam jag är, inte sant? Men flera av dem som jag umgås med har knappt ens presenterat mig för resten av deras kompisar, samtidigt som de umgås mer och mer med mina, utan att bjuda in mig... Låter kanske som ett dagisbekymmer, men det svider lite när man inser att man själv är den enda i kresten som anstränger sig för att alla skall lära känna varandra, och att det i slutändan gör att man själv blir den som blir ensam! Samtidigt så vill jag ju ha ett kompisgäng där ingen tycker illa om någon.... *suck* Jag blir ju aldrig nöjd!