Lilla Spöket

I går ryckte jag upp mig efter jobbet, det var en väldigt speciell dag i går, det var 29:e juni!!! Det vill säga, dags för George Micheal äntra scenen i Globen!  Jag och en kompis drog dit med skyhöga förväntningar och kag blev inte besviken! Det var magi för mig, jag har gillat honom sen jag var 13 (a schoolgirls pride n' joy...) och han har hängt med i mitt liv på ett sätt som väldigt få andra artister har gjort. Visst, jag lyssnar inte dagligen på honom, men det är det i princip ingen artist jag gör det med. Men när någon frågar vilken slags musik jag gillar så dyker han alltid upp och det är fortfarande sant, hans musik kan fortfarande slå undan fötterna för mig.

Och i går, på scenen så bevisade han att även han själv, in person, kan göra det ganska så bra! Mannen fortfarande fullkomligt osar sex i röst, utseende och rörelser. Hade jag varit singel och han varit straight så hade jag tagit på mig mina horigaste skor och gett mig ut på jakt. Nu njöt jag mest av bilden av en oerhört sensuell varelse som hade kontroll över hela sin varelse och verkade ha kul - och boostade sitt självförtroende!

 

Aftonbladets recensent var inte lika lyrisk som jag är, men visst, jag håller med om att vissa nummer inte var några storfavoriter, men vi är inte riktigt överens om vilka det är, direkt....

Det enda jag saknade är att två av mina favoritlåtar inte spelades. De jag saknade var You Have Been Loved och Older, men det är klart, är man känd för sitt underbara popsound så är det kanske svårt att ha alltför många ballader....