A Small World - De utvalda!
Var det någon som såg dokumentären om Erik Wachtmeister och hans community "A Small World"? Jag har läst tidigare om den i DIego, så jag var tillräckligt nyfiken för att spendera en timme framför TV:n för att se den.
Det kändes som om den var gjord lite för att väcka en diskussion om 'the rich and famous', men jag vet inte riktigt. Det är klart att man hoppade till lite när Erik utan att höja på ett ögonbryn hyr en våning för 9 000 dollar i månaden (han kanske kan tänka sig att betala mina studieskulder genom att ge mig ett tjusigt jobb...?) och till viss del blev man väl lite imponerad av hur lätt alla kontakter som skakades fram, men förutom det....
Det som väckte mitt intresse var mer de hormonstinna hannarna som tjafsade i styrelserummet när den amerikanska VD:n introducerades ( det var faktiskt jättekul till och med - det var solklart att någon skulle behöva lämna företaget och jag kunde av den där lilla snutten ha satt alla mina samlade tillgång på vem det var som skulle få gå....) och att Louise Wachtmeister tydligt stördes av kameran och ständigt såg mer eller mindre stel ut. Hon gav ett väldigt sympastiskt intryck i artikeln i DIego, så jag blev lite...besivken, nästan, över hur tydligt...jag vet inte, stel (det får bli det ordet igen) hon var. Men okej, att ha en kamera uppkörd i ansiktet i under en längre period kan väl inte vara sådär jättekul....
Dock var det inget som jag blev alltför upprörd över, faktiskt. Syftet var nog att man 'borde' bli det, men är det verkligen någon som störde sig på det där? Nätverksbyggande finns i alla dess former, så varför inte på internet? Visst, alla kan inte bli medlemmar, men så är det med varenda country club och socitetssällskap över hela världen!
Det kändes som om den var gjord lite för att väcka en diskussion om 'the rich and famous', men jag vet inte riktigt. Det är klart att man hoppade till lite när Erik utan att höja på ett ögonbryn hyr en våning för 9 000 dollar i månaden (han kanske kan tänka sig att betala mina studieskulder genom att ge mig ett tjusigt jobb...?) och till viss del blev man väl lite imponerad av hur lätt alla kontakter som skakades fram, men förutom det....
Det som väckte mitt intresse var mer de hormonstinna hannarna som tjafsade i styrelserummet när den amerikanska VD:n introducerades ( det var faktiskt jättekul till och med - det var solklart att någon skulle behöva lämna företaget och jag kunde av den där lilla snutten ha satt alla mina samlade tillgång på vem det var som skulle få gå....) och att Louise Wachtmeister tydligt stördes av kameran och ständigt såg mer eller mindre stel ut. Hon gav ett väldigt sympastiskt intryck i artikeln i DIego, så jag blev lite...besivken, nästan, över hur tydligt...jag vet inte, stel (det får bli det ordet igen) hon var. Men okej, att ha en kamera uppkörd i ansiktet i under en längre period kan väl inte vara sådär jättekul....
Dock var det inget som jag blev alltför upprörd över, faktiskt. Syftet var nog att man 'borde' bli det, men är det verkligen någon som störde sig på det där? Nätverksbyggande finns i alla dess former, så varför inte på internet? Visst, alla kan inte bli medlemmar, men så är det med varenda country club och socitetssällskap över hela världen!
Kommentarer
Trackback
