Ett misslyckande på nära håll...?
Efter att det senaste dygnet grinat alternativt nästan-grinat fler gånger än jag kan räkna samt snart satt i mig tre paket Ballerinakex så misstänker jag att misslyckandet är nära. Mycket nära. Att det hänger på en liten tråd, men att det i princip är omöjligt eftersom jag gav upp för två veckor sedan (Nu förbannar jag mig själv för det). Jag erkänner att jag är lite (mycket) rädd för att ringa hem och rapportera det, även om jag har förvarnat lite...
Just nu så önskar jag att jag bara sket i allt, flyttade ut i skogen och börjar försöka försörja mig på en dyr hobby, som typ hunduppfödning. Och stängde av hjärnan lite. Sluta läsa tidningarna, sluta bry mig om vad som händer i min omvärld, ta allt byskvaller (förlåt, jag menar skogs-skvaller) som sanningar samt skaffa en åtta-nio ungar att försörja på hundarna.
Men jag glömde att jag föraktar sådana människor. Jag låter som typ en bitter Klimpfjälls-Sandra och det är i mina öron inte bra!
Jag skall nog ta och skriva lite mer på uppsatsen, så att jag inte sjunker och blir ännu mer patetisk....
Just nu så önskar jag att jag bara sket i allt, flyttade ut i skogen och börjar försöka försörja mig på en dyr hobby, som typ hunduppfödning. Och stängde av hjärnan lite. Sluta läsa tidningarna, sluta bry mig om vad som händer i min omvärld, ta allt byskvaller (förlåt, jag menar skogs-skvaller) som sanningar samt skaffa en åtta-nio ungar att försörja på hundarna.
Men jag glömde att jag föraktar sådana människor. Jag låter som typ en bitter Klimpfjälls-Sandra och det är i mina öron inte bra!
Jag skall nog ta och skriva lite mer på uppsatsen, så att jag inte sjunker och blir ännu mer patetisk....
Kommentarer
Trackback
