Lilla Spöket

Gårdagen var...katastrof, rent ut sagt. Det är svårt att ens sammanfatta graden av katastrof, det är helt enkelt för mycket. Jag tänker sammanfatta i punktformer istället...

- Jag har minnesluckor.
- Jag tappade bort pengar.
- Jag blev övertalad att ta koffeintabletter när jag var riktigt full.
- Jag har blåsor på fötterna.
- Jag skällde ut min bästa vän för att hon var otrevlig, i omgångar. Det minns jag inte. Inte heller mindes jag då varför jag tyckte att hon var otrevlig.
- Jag talade om för en annan kompis att henne span sedan i december var ful och dum i huvudet. Han stod någon meter bort. Inte heller det här minns jag.
- Jag totaldissade en killkompis för att han skulle få ligga (det fick han i slutänden inte)- för att tjejen hade sänkt sig till hans usla nivå. Minns inte.
- Jag sjöng riiiktigt falskt och yrade om en låt jag ville höra i en halv evighet. Minns svagt.
- Kunde inte gå ordentligt, varken från förfesten eller på väg från klubben. Minns inte.
- Kokade en enorm hög makaroner och skvätte över halva köket. Minns svagt.
Det absolut värsta;
- Jag berättade en sak som jag fått höra i förtroende sådär i förbifarten för alla på efterfesten. Jag MINNS inte! Ingen ursäkt och jag skiter i allt det andra, men det här ger mig grov ångest! GROV! Så jäääkla lågt av mig...

Inget av det här brukar hända mig, så jag är minst sagt...chockad. Otroligt chockad! Tack Gode Gud att ingen, vad jag vet än, som tagit riktigt illa upp. Möjligtvis kanske spanet hade något emot att han blev kallad ful och dum i huvudet. Och min vän vars förtroende jag svikit, jag ber till Gud att hon inte får reda på det, i sådana fall tänker jag blåneka. Jag minns ju inte! GUD, vilken ångest! När i helvete började jag bete mig som ett satans svin när jag är full?!

Jag känenr mig verkligen som ett litet fyllo!!