Crying Freeman!

The Movie vs. The Comic

Alltså...jag har bara läst de delar som gick i svenska Cobra, alltså långt ifrån alla delar. I helgen såg jag filmen (den från 1995) för första gången. Det tog 30 sek att slå fast att filmen var en B-film (och den utspelade sig till viss del i Kanada! Vad i helvete har Kanada med grundhistorien att göra?!), men det var i alla fall en riktigt bra B-film. De gjorde det riktigt snyggt faktiskt, bitvis. Men varför i helvete ändra slutet? Det blev ju ingen snygg tatuering på Emu (och hon heter faktiskt Hino, INTE O'Hara)! Hallå!
Efteråt så infann sig en...tomhet, skulle jag nog säga. det var inte usel, absolut inte, långt ifrån! Men... Jag fick en intensiv lust att skrika "Men kan ingen ringa Quentin Tarantino och se till att få det här fixat ordentligt!!"

Jag skall nog ringa honom (ehum) så fort jag fiskat fram hans telefonnummer genom djungeltelegrafen. Jag vill ha en supersnygg Crying Freeman i Kill Bill-tappning! då skulle det jävlar i min lilla låda bli en exklusiv historia! Jag vill ha heltäckande ryggtatueringar, 106-åriga kampsportsexperter och en fet jävla låda fylld med ordentlig lera!

Tills dess...

image156

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0