Glädje över att du försvinner...?
Vi har en medarbetare har som har lyckats reta upp i princip alla, mer eller mindre. Hon har ett humor som inte ar av denna varld, hon kan bli forbannad for minsta lilla och ingen regarerar langre om det kommer skrik, grat och tandagnissel fran hennes kontor. Hon har skallt ut folk som kommer med skaliga fragor, folk som har fatt sina arenden forsenade, folk som ar desperata.
Hon ar den forsta som pratar om respekt och felet med favoritisering pa arbetsplatsen, men hon ar den som sjalv skrammer flest assistenter (sjalv fick hon mig att nastan borja grata tredje veckan har pa jobbet), skriker pa sina chefer och anklagar folk for att roffa at sig av foretagets pengar. Hon ifragasatter allt och alla (varfor skall han resa till det branchkontoret NU? Hur mycket kostar det? etc.etc. i alla evighet). Om du svarar tillbaka, pa fel satt pa fel dag, sa kan det sluta med att hon ignorerar dig sa lange hon har lust (hande mig, hon talade knapp med mig pa en manad). Min chef talar inte langre med henne sen de hade en sammandrabbning for nagra manader sedan. Flera kollegor undviker henne som pesten.
Tycker hon inte att du har ratt till det du blivit tilldelad for att utfora ditt jobb sa kan hon neka dig, trots att hennes chef har skrivit pa papprena. Kanner hon sig overkord sa gar hon till MD:n eller ringer till HR-chefen for att beklaga sig over vilken otrevlig, ouppostrad, inkompetent medarbetare du ar. Det har hant mig ocksa.
Folk HATAR henne. Och nar hon talar om favoritisering sa har jag bara lust att skratta - hon om nagon ar favoritiserad, alla andra som uppfort sig sa pa ett normalt, proffessionellt foretag skulle ha fatt sparken efter en vecka.
Jag tycker synd om henne. Framst for att ingen har egentligen tar henne pa tillrackligt stort allvar for att gora som sig borde; ge henne tre chanser och sedan sparka henne. Punkt slut. Eller gora nagot at det som verkligen raknas. Alla pratar om att hon inte har fatt nagon loneforhojning sen hon borjade jobba har for 8 ar sedan. Vem fan skulle inte vara sur da? JAG skulle i alla fall vara det! Rejalt!
Sedan kommer det gamla sedvanliga. Hon har problem hemma. Hennes man slar henne. Hon ar i klimakteriet. Javligt jobbiga saker allihopa, och jag haller med om att hon behover hjalp, MEN, ar det skal nog att halla ett helt kontor i skrack?! Folk sager glatt att den dagen hon slutar sa skall de fira med tartkalas.
Och i dag, i dag sa sade hon att hon skall flytta till sin syster i Kanada. Jag tror inte ett ogonblick pa det, jag tror hon ljuger for att sa hur manga som blir glada och hur manga som inte blir det. Men arligt talat. Vi kan skrammla ihop till hennes biljett, bara vi blir av med henne! Hur hemskt det an later!
Egoisten i mig har talat!
