Tja, det varade ju inte så länge...
Det dar med att mina kollegor kan vara underbara? Jo, det var ju trevligt att ha en dag da man kande som sa.
Sedan, i dag, nar jag av olika anledningar inte kunde vara med pa morgonmotet sa fick jag en dolk i ryggen av en av mina kollegor ( 'hon gjorde inte si, inte sa, blaaaa' i princip). Kul. Ibland undrar jag om det ar mig det ar fel pa, eller om det bara ar sa alla blir behandlade har. Kommer jag fram till att det ar mig det ar fel pa sa maste jag nog se till att flytta hem och ga i terapi, jag vill ju inte vara den som det ar felet med.
Som tur var har jag dock nagra underbara kollegor fortfarande, och min 'medchef' ar en av dem, och han blev asforbannad, sade att 'sag det dar direkt till henne, istallet for att spy galla bakom hennes rygg nar hon inte ar har och kan forsvara sig' samt 'det ar flera som har gjort si och sa forut, varfor tar du upp det har nu?'. Underbart! dock ar jag nu fullt medveten om att mitt kontor bestar av annu fler backstabbing bitches an vad jag trodde. Kul.
Vet ni vad? En av de varsta sakerna med att vara chef ar att jag inte kan ga till den har killen, ge honom alla arenden som jag har attagit mig att hjalpa honom med, och bara saga 'skot din egen skit sjalv i fortsattningen!' och dumpa det pa honom. Nej, jag maste sta over det har och det tanker jag gora. Men nar jag tanker pa vad han sade har jag lust att ga hem och grina i duschen.
Folk har tanker inte pa sadana saker, att man kan gora andra ledsna.
