Mina arbetskamrater.
Manga av dem ar snalla, trevliga, peppande gulliga och jag alskar dem. Men i dag vill jag bara fokusera pa det elaka, for i langden ar det det som branner inom en och som far en att nastan vilja grata (och som har gjort att jag faktiskt gar hem och grater ibland), for det maste UT och det ar sa skont att slappa loss det ibland.
Manga av mina arbetskamrater tror att de kan saga vad de vill till mig, att det ar okej eftersom jag ar annorlunda, antar jag (precis som manga #$%^^$$@ puckon i Sverige behandlar invandrare/kvinnor/minoriteter (eller bara andra manniskor?), antar jag. det ar jakligt nyttigt att vandra i andra manniskors skor, kan jag meddela), for jag vet inte exakt varfor jag far vissa kangor. Eller visst, det ar kul att sla pa dem som inte slar tillbaka.
Jag har bland annat fatt hora fran mina kollegor;
- Att jag ar tjock. Det har har jag hort minst hundra ganger i olika tappningar. Alltifran ett enkelt konstaterade, till de som ger det som en komplimang (ja, myten om att vissa man gillar runda kvinnor stammer), till de som sager det for att vara rent elaka. En gang traffade jag pa en fore detta kollega (som vid det tillfallet valdigt uppiffad, valsminkad och i nya klader och dessutom hade gatt ner 18 kilo, vilket hon papekade for mig efterat) pa en massa dar jag stod i en ratt osmickrande foretagst-shirt och jag utbrast glatt "vad FIN du ar!"och hon svarade "jag vet, vad FET du ar". Jag tappade hakan och fick ursakta mig och ga in pa toaletten for att kampa med graten. Min nrmaste chef trostade mig och trots att han sag hur ledsen jag blev sa har han sjalv skamtat pa min bekostnad om min vikt.
-I relation till vikten sa har jag vid ett flertal tillfallen fatt kommentarer, mest fran kvinnliga kollegor, att om jag inte passar mig och skarper till mig sa kommer min man att lamna mig eftrsom jag haller pa att bli bade fet och ful.
- Att mina glasogon ar fula och att de borde bytas ut sa fort som mojligt, de far mig att se gammal och ful ut.
-Att min frisyr far mig att se trakig ut, jag borde gora nagot at den.
-Jag har blivit tillsagd av en aldre, manlig chef som jag trodde att jag stod pa god fot med, pa ett mote med en grupp pa 6 personer infor en kommande kundmiddag att jag maste se till att kla mig "passande" pa middagen, nagot som jag satter varde i att gora varje dag. Samma man avbryter mig konstant pa moten, kritiserar mig infor kunder och stjalper over ansvar pa mig (ni vet, i stil med "varfor har du inte gjort A, B, C?!" nar jag inte ens blivit informerad om att jag ar ansvarig for att gora det).
-Jag har blivit utskalld och kallad totalt inkompetent och vardelos av en nyanstalld kollega som inte fick sina visitkort i tid.
-Min moral har blivit, ett antal ganger, ifragasatt pa olika satt eftersom jag inte ar gift med min man.
Och sedan till nagot som faktiskt ar lite roligt;
-Jag har en superkristen kollega som blev vanisnnig pa mig och inte pratade med mig pa flera dagar eftersom jag inte trodde pa att han inte langre behovde glasogon eftersom han hade blivit helad. Jag sade ingen nar han tva veckor senare borjade anvanda sina glasogon igen.
Mindre roligt;
-Hans fru har vid 3-4 olika tillfallen papekat att jag ar valdigt tjock samt fragat om jag inte ar gravid. Trots att jag bubblat inombords av ilska sa har jag avstatt fran att papeka att hon vager nastan 30 kilo mer an mig och darfor borde halla kaften, eftersom vikten i min varld inte ar viktig pa det sattet.
Puh, det blev en ratt lang lista, faktiskt.
Fruktansvart skont att fa det ur sig, kan jag lova! UNDERBART, till och med!
