Lilla Spöket

...Blonde on Blonde (A Love Song for Bobby Long) med Nada Surf.

...att dra på sig nytvättade trosor som fortfarande är varma från  torktumlaren!

...att man räknar till hundra och tänker sig för innan man gör något. Som tidigare i dag. Av olika orsaker var jag så jäkla arg och ledsen att jag nästan grät. Jag hade verkligen sagt dumma saker om jag hade ringt upp, SMSat eller mailat något av dem som jag var arg på. Saker som jag hade fått ångrat ordentligt.  Äta upp in i det sista. Jag hade nog gjort mig ovän med mina kursare, mina kompisar och min pojkvän. Det har varit en mycket dåligt idé.

Jag tillhör dem som kan bli fruktansvärt arg i korta stunder. Så arg att jag knappt vet hur jag skall kanalisera det hela för att det inte skall ryka ut ur öronen, jag inte skall kasta saker omkring mig samt säga det elakaste jag kan komma på. Men det brukar gå över fort. I alla fall för tillfället. Jag är en långsint jävel och kommer ihåg saker som har sårat mig i fler år efteråt. Saker som jag av olika anledningar har varit för feg för att deala med för tillfället, det ligger och samlas på hög och till slut så exploderar jag när bägaren rinner över.

Det finns massor av människor i mina olika krestar som inte vet hur nära de har varit att jag bara har exploderat rakt över dem. Tur är väl det. Jag är ju inte arg så länge och mår väldigt dåligt om jag någon gång sårar någon. Jäkligt mycket faktiskt, jag är egentligen en mes. En mes med kort stubin.

Men jag är väldigt ofta tacksam över att jag har såpass bra självdiciplin att jag kan hålla god min, även om det samlas på hög inom mig. Därför tror jag stenhårt på att få ut mina aggressioner. Det är mycket viktigt och jag fnyser åt all så kallad forskning som hävdar att människor bara blir mer aggressiva om det släpper ut allt med jämna mellanrum. Skitsnack, det skulle bli alltför många hjärtattacker om folk inte lärde sig att kanalisera och släppa efter med jämna mellanrum. Jag tror på att visa sina aggressioner! Inom rimliga gränser, självklart. Skrämmer man folk är man ju ett freak, det tycker ju till och med jag, och det vill man ju inte bli sedd som...Återigen en sådan där äcklig situation där svaret är 'lagom är bäst'...

Tänk vad tiden går fort! *himlar med ögonen*
Det känns som om det var i går som jag började blogga!
Och redan är jag här, vid det hundrade inlägget! Tiden har verkligen gått fort!
*ler mot sina åhörare*
Jag vill tacka alla mina läsare, det är tack vare er som jag sitter här i dag!
Ni är underbara!
*höjer sitt vinglas*
Skål på er alla!
*klunk-klunk-klunk*

...Running to Stand Still med U2.

Blev färdig i typ god tid i dag, hade tid att gå (slapp ta bussen eller panikcykla) till skolan och skriva ut uppgiften samt lämna in i lugn och ro - mer än en kvart innan det skulle lämnas in! Wow! Det är bra för att vara mig! Det är verkligen en lättnad! Till och med det urusla vädret till trots!

...men nu ser jag hur stökigt det är här hemma, en riktigt mess! Papper, böcker och kläder precis överallt! Jaja, jag har tid att städa i morgon! Skall grilla med en tjejkompis i kväll, trots det dåliga vädret och dricka lite vin! Gud, vad jag har längtat efter det där glaset med vin! My God! Sedan kommer jag att sova som en klubbad säl i natt och det känns som om jag verkligen förtjänar det!

...men det får verkligen ta och sluta regna nu! Det måste bli ordentligt med sol i morgon, annars så kommer det bli en pina att sitta i parken under sillunchen! bli riktigt kall och blöt om baken! Sen beställer jag härmed kanonväder till Valborg, gärna värmerekord, tack!

...bara sex timmar till deadline. Fasiken!
Men det skall nog funka, det brukar det!

Fantastiskt, nu märker man att det är vår! Fåglarna kvittrar på denna okristliga tid på dygnet. Jädrans! Jag har dessutom suttit och snackat bort tre timmar i trevligt sällskap. Mycket trevligt med debatter nattetid. Och det kändes som om alla blev konstruktiva, mycket lyckat!

Jag kom på mig själv med att köra min 'härskarteknik' på en av mina bästa vänner. Den är mycket effektiv och efter år av debatterande i min familj så kan jag den till fulländning (men det funkar aldrig hemma, man är inte speciellt intimiderande när man är yngst av alla...) och jag utövade den på henne, utan att jag ens märkte det. Oj, vad arg hon blev. Jag har ett otroligt hånleende och överlägsen attityd när jag sätter den sidan till.
Gud, ibland är jag ond...
 

...Can't Nobody Love You med Solomon Burke.

Kom hem vid nio från skogsrundan. Det gick bra förutom att jag fick håll, vilket jag inte brukar få...men jag spydde i alla fall inte och det är ju alltid något att vara glad över! Man skall ju lära sig att glädjas över det lilla, så det är väl lika bra att börja öva!

Sedan dess har jag suttit konstant i telefonen, samt ätit lite choklad. Har fixat inför Valborg och ringt runt en massa. Är fortfarande i mina svettiga träningeskläder. Eller svettiga och svettiga...det har torkat vid det här laget...eeew! Skall kasta mig in i dushen och kanske ta en knäckemacka, sedan är det plugg som gäller. Min deadline är 17:00 i morgon, vilket egentligen ger mig en god natts sömn, men eftersom jag inte litar riktigt på min förmåga så är det bättre att skriva så mycket som möjligt innan jag däckar. Har känt mig sjukt seg om kvällarna hela veckan, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur förra veckan såg ut, men ändå. I kväll måste jag samla ihop mig. Måste!

Det finns flera tecken på att man är trött. Ett stort är att ma inte blir glad över saker som man i vanliga fall blir jätteglad över. Jag är en tidningsjunkie och blir överlycklig och får min dag räddad när någon av de tidningar som jag prenumererar på dimper ner i min låda! Jätteglad och förväntansfull, sparar den till kvällen och lägger mig och myser.  I måndags kom min favorittidning Diego. Men enda känsla var; varför kan den inte komma nästa vecka, jag har varken tid eller ork med den just nu.... Den ligger fortfarande inpackad i sin plast, jag vill liksom inte förstöra läsupplevelsen med att ta den när jag är stressad, så den får vänta till helgen! ...tillsammans med senaste numret av ELLE och Populär Historia. Jag är tragisk!

Faktiskt! Ett mirakel har skett! Om en liten stund skall jag ut och springa med en tjejkompis och det känns verkligen bra att ha kommit igång inför VårRuset och Tjejmilen! Visserligen springer vi inte sådär jättelångt, men det blir en bit och jag är så nöjd! Vi sprang dessutom i tisadgs och det gick väldigt bra, så snart planerar vi att utöka sträckan! I dag finns dock tyvärr risken att jag kommer att spy på mina skor - åt middag vid klockan sex. Kom hem rätt så sent i dag, så det var inte så mycket att göra åt saken. Men jag är lite känslig för just sådana saker. Det skall bli intressant att se hur det går....

...Du Hast med Ramstein.

Peter Antoine intervjuvades i dagens Expressen. Han har ju lite kontroversialla åsikter...

Hur kan man säga att prostituerade är lyckliga?
Att bordeller avhjälper samhället från våldtäkter?
Att blyga killar som inte får sex istället våldtar?

Det är ju ungefär som att påstå att sex är en mänsklig rättighet och att fri tillgång till hål borde lagstadgas. Jag tror jag mår illa. Och det äckligaste är alla de människor som sitter och skriver inlägg på Expressens hemsida och håller med honom. Jag tror jag måste spy.

JämOs förslag väckte debatt, vilket var hela grejen med förslaget. Det var jäkligt bra, alla får säga sin sak. Alla har rätt till det. Men jag tror jag måste kräkas när det lyfts på stenar lite runt omkring i landet och det osmakliga som ligger därunder krälar fram.

Om jag får vara helt krass, hur stor är egentligen Sveriges chans att de kommer att ta medalj? Ärligt? Egentligen? Vore det inte bättre om de skapade ett inlägg i debatten? Och gjorde lite verkigen nytta? Det händer ju inte så ofta...

Samtidigt så kan jag tillägga att jag kommer också att sitta framför TV:n i sommar och be till Gud att Henke Larsson skall springa som en gasell och att Zlatan skall få till det prfekta målet. Men det är min personliga njutning. Och den kan isidosättas om det skulle göra någon skillnad, vilket det förmodligen skulle, för alla dem som tvingas sälja sex till halvgalna turister.

Men hittar landslaget en bättre lösning så är jag på, jag försöker att inte vara den som är den...

Jag är helt slut i huvudet, har så många pluggbollar i huvudet att det bara snurrar. Satt dessutom och pluggade på en trevlig uteservering i dag, mycket mysigt, men det blåste...så nu känner jag mig en aningen tung i huvudet, och det ömmar lite i kroppen, vilket inte alls känna bra, jag har verkligen inte tid att bli sjuk just nu! No way!

Tänkte försöka komma i säng snart, har två lååånga dagar framför mig och jag känner mig onekligen lite slak. En massa småsaker som måste fixas. Som att tvätta. Och det var så länge sedan jag gjorde det att det inte ens kan räknas som en liten sak längre, utan som en näst intill oöverstigligt berg! Blä!

Önskar att jag kunde tömma min hjärna och få ur den all information som behövs under dagen. Två planeringsmöten och jag har ju fantasi som...jag vet inte, en gråsten, möjligtvis, när jag verkligen behöver det... Jävla skit också!

...Emma's House med The Field Mice.

...blame it on the boy med Scary Mary.

Sådärja, åter igen tillbaka till en ny, fullspäckad vecka. Det blir återigen sjukt mycket att göra, två PM och en hemtenta. Funderar på om jag skall unna mig att festa till på fredag, jag är bjuden på inflyttningsfest. Men jag tror att jag sparar mig till Valborg, jag orkar inte hela helgen, speciellt inte efter två köriga veckor. Det där med att festa som ett djur har liksom förlorat lite av sin charm, i alla fall lockar det inte lika ofta.

Det syns på mitt rum att jag har varit inne i en intensiv period. Det är sjukt stökigt! Ligger saker överallt! Behöver verkligen tvätta, mina gymkläder ligger i en hög och min fotölj är full med annat tjafs. Det ligger böcker, tidningar och papper lite överallt. Det enda stället som är välstädat är mitt badrum, av naturliga skäl...*ehum*.

Jaja, så länge jag hittar det jag vill ha och har rena kläder så får det väl ligga där det ligger, i alla fall ett par dagar till. Orkar inte med det just nu. It's a later pain!

...Hej! Tjena, jag är Jesus! med Anders Nilback.

Har återhämtat mig fantastiskt bra i dag, visst, lite yr, seg, ont i magen etc., men inget allvarligt. Men visst, jag har inte utfört några stordåd under dagen. Legat och läst lite, bland annat Shanna the She-Devil av Frank Cho samt lite tidskrifter ur den växande högen vid min säng. Har dessutom fått höra att det är oförskämt orättvist att jag aldrig blir speciellt bakfull - 'du som alltid är värst' sa personen i fråga. Det vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om, så jag argumenterade emot. Menmen, det är faktiskt sant att jag under den här terminen har fått väldigt lätta bakfyllor, i relation till hur fruktansvärt illa jag har måttt ibland tidigare. Jag tycker att min kropp är lite oberäknelig när det gäller alkohol, ibland kan jag dricka hur mycket som helst utan att bli full, ibland knappt något alls och bli askalas. Min dagsform och under hur stor stress och press jag har varit under den närmaste tiden spelar jättestor roll, men så är det väl för alla.

Har grillat med en kompis i dag, sjukt gott! Jag älskar verkligen att grilla, det är en så enkel och billig lyx! Och nu är det dags att plocka fram glassen och slöa lite framför TV:n! Ska bli otroligt skönt och gott!

Ibland ärd et synd om en. Just nu är det synd om mig. Var på en hemmafest i går alla gick ut utom jag, mina kompisar, samt en av kompisarnas ragg.  Hon som hånglade hade med sig en vodkaflaska och jag och min andra kompis roade oss med att dricka upp den i smyg. Vi behövde inte smyga så mycket efter ett tag, det gick rätt så vilt till. Jag blir alltid mediakåt när jag är full, så vi plockade fram digitalkameran och roade oss med att ta bilder på mig. Något kul måste man ju ha när man är fulla och uttråkade! Jag minns inte riktigt men jag tror att vi gick hem vid fyratiden, jag och hångel-tjejen. Då var hon nöjd och jag var apfull. Det var ju relativt mycket i vodkaflaskan.

Vi gick hem till mig. Hon gick och somnade i min säng, jag spydde som en gris. Bland annat i handfatet. Det blev stopp. Aaaaargh! Samt skurade badrummet, tål verkligen inte att veta att jag har spytt, tycker att det luktar spya hur länge som helst! Nu måste jag dessutom tvätta alla textilier i badrummet, de luktar särket också!
Sedan gick jag och lade mig, med smink. Vi vaknade vid halv tolv och undrade vad det var som hänt...Med sjuk bakfylleångest dessutom. Minns inte riktigt vad jag har sagt, men det jag har gjort har jag i alla fall stenkoll på. Får väl se när bilderna kommer....

....The Torment of others av Val McDermid.

Efter den står valet mellan;

1) Sylvia Plaths Glaskupan
2) Val McDermids Ett fjärran eko
3) Camilla Läckbergs Stenhuggaren
4) Christina Joens' Tickled Pink
5) Elfriede Jelineks Lust

...eller något helt annat, jag har ju högvis här hemma som jag inte hunnit läsa ännu, samt lådor hemma hos mina föräldrar...samt en hel del som förtjänar att läsas om!

...Rusty Moon med Amorphis.

Skall fira det vackra vårvädret med en prommenad ner på stan, möta upp lite kursare och fika! Jag vill ha blåbärspaj med vaniljsås! Fira att det är vår, att det är lördag och att PMet blev färdigt! ...och att blåbärspaj är gott...! Nu när jag tänker efter så finns det ju morotskaka också... får hålla i mig så att jag inte föräter mig...det är ju faktiskt lätt hänt för mig, speciellt när jag är stressad. Jag förtjänar allt som jag vill ha! Hade jag bara haft mer pengar så hade jag förtjänat den där apläckra väskan från Friis & Co som jag gått och kikat på i typ en och en halv månad...!

...Fuck her Gently med Tenacious D.

Det glömde jag ju! Jag blev färdig med min PM, bad en vän läsa igenom det och skickade in det! I TID! Fyra minuter innan det skulle vara inne! Sammanlagt så tog det två koncentrerade timmar att skriva det. Alldeles för många timmar ägnades åt att stimma runt, vandra fram och tillbaka som en äggsjuk höna, äta sjukligt mycket godis (fortsätter jag så här så kommer jag att ha gott upp tio kilo till Midsommar, inte ner....), göra onödiga saker samt ha ångest. Helt i onödan. Ja, om det blev bra och godkänt är ju en annan sak, men nu är det i alla fall avklarat för stunden.

...men jag har inte fått det bekräftelsemail som min lärare lovade skulle komma när man mailat in sitt arbete. Är lite orolig, men jag skall maila och fråga i morgon. Jag har faktiskt vittne på att det kom iväg, sedan så kan jag ju alltid gräva lite i datorn efter mer bevis, om det skulle vara nödvändigt.

Nu skall jag gå och lägga mig före klockan tre på hela veckan. Det känns underbart! Egentligen hade jag tänkt lägga mig i dvala redan vid åtta, men jag blev bjuden på middag och det kan jag ju inte tacka nej till! Dessutom är jag så uppe i varv och för tillfället att det kanske vore ett misstag att slappna av....?

Jag och min bröder har ganska så lik humor. Väldigt lik, faktiskt. Och den är ganska så speciell. Vi brukar säga att vi har fått den av vår mor -för hon har bevisligen inte den kvar! Lite elakt kanske, hon har humor, men inte lika obcen som vi andra. Pappa har lite mittemellan humor, men mer lik vår, så han slipper undan rätt så lätt.

Men mamma är sjukt kul att provocera. Så i påskas, när det bara var vi i familjen, plockade brorsan fram sin mobil som spelade låten som han har som väckningssignal. Det var 'Jag vill ha Röv' med Purex. Jag höll på att dö av skratt! Pappa och min pojkvän fattade snart galoppen och flinade den med. Mamma förstod inte alls. Blev dessutom rent chockad innan hon kunde se det roliga i det hela. Lite 'vad skall det där vara kul för?!'

Dagen efter hade vi stor påskmiddag med min mosters familj och min pojkväns familj. Mitt under middagen ringer brorsans mobil. Mamma är inte så tekniskt bevandrad, så ett uttryck av fullständig panik bryter ut i henne ansikte när hon hör mobilen ringa. Fullständig, ren, skär panik. Hon förstod liksom inte att det var väckningssignalen hon hört dagen innan. Jag satt mittemot. Det var nästan det roligaste under hela middagen! Kom i håg det i dag, när jag försökte skriva klart mitt PM och hade svårt att koncentrera mig. Fick ett nytt gott skratt, tack mor!

Jag blir vansinnig! Sedan i går natt har jag haft en låt svävandes i bakhuvudet, precis utom räckhåll! Så jäkla irriterande. Så fort jag lyssnar på annan musik så försvinner den, men när det är tyst så susar den vidare. Den ligger så långt bort att jag inte knappt ens kan greppa om rösten är en mans eller en kvinnas. Jag som är så omusikalisk kan ju knappt ens nynna det lilla jag hör, så att jag kan fråga någon annan....

Det enda jag hör är i princip ....'she's waiting for....'. Googlade det med lyrics. Hade ingen aning om att det finns så sjukt många låtar med 'she's waiting for' i sina textrader! Självklar Eric Claptons 'She's waiting' och Pinks 'Waiting for love'. Sedan kommer en rad andra som var mer eller mindre okända. Mest okända. Och INGEN var rätt. Jävla skit. Nu bara väntar jag på att det skall släppa så att jag minns mer. Men jag ahr för mig att det var ganska så nyligen jag hörde den, så nu går jag i genom det jag lyssnat på den senaste veckan. Tyvärr har det blivit mycket radio under den tiden, så det är i princip omöjligt! *Aaarg*

Jag har bestämt mig för att jag skall förhålla mig mycket kritisk till uppsatsen jag skall recensera. Stackaren som har skrivit den kommer ju aldrig att få veta, det är ju en gammal text. Men hur dissar man en text på ett bra, hållbart och proffsigt sätt? Utan att framstå som en bitter jävel eller få höga förväntningar på sin inför ens egna texter? Jag säger inte att jag kan göra det bättre, jag säger bara att det inte har gjorts bra från början. Min egen text blir nog skit, men det är jag ju tyvärr förberedd på....

Har faktiskt inte suttit uppe hela natten i dag! Även om jag kanske borde ha gjort det, för när jag vaknade i morse så var jag såååå seeeg! Skulle behöva en riktigt sockercchock för att komma igång, och det gör ju ingen lycklig i längden. Då skulle jag nog sova igen om en timme och det går inte för sig, har en deadline att passa! Önskar verkligen att jag inte hade det, för himlen är klarblå och solen är helt underbar! Vill egentligen bara gå ut och sätta mig på balkongen och försöka få lite färg och njuta, men det få vänta!

Jag drömmer om den där soffan, det iskalla rosévinet och den goda boken allt mer. Visserligen i form av dagdrömmar än så länge, men det är väl en tidsfråga innan jag drömmer om det på nätteran också... Jag funderar på att lägga till lite fotmassage och chokladtryfflar, det skulle nog passa med vinet!

...S:t Petersburg med Finn Zetterholm.

Måste bara deklarera min kärlek till hans serier!
Vet inte varför, man jag föll pladask när hans serie 'Liberty Meadows' kom till Sverige! Först som 'Livet Leker' och sedan som 'Reservatet'. I Larson! och Ernie, om jag inte minns fel! Men jag tycker att de bara ger ut gamla repriser i sverige just nu, mycket irriterande. Köper originalen istället, mycket bättre.
Gillar man Frank Cho så är ju hans kortare serie 'Shanna' att rekomendera! Jag gillade den verkligen, men så är jag ju också en riktigt nörd i bland!

När jag var hemma hos mina föräldrar under påsken så läste jag också lite Elf Quest. Jag hade glömt hur bra Wendy & Richard Pini faktiskt är! Helt betagen igen och bestämt mig för att gå igenom vilka jag har ordentliget och se vad det är som saknas. Och skaffa dessa! Favoriten är ändå dock de första albumen, när Skarpegg/Cutter och Leetha träffas! Såå bra!

Det var ett tag sedan jag ägnade mig åt mitt serieintresse ordentligt, det känns skönt att ha blåst liv i det igen! Märker att jag har saknat det! Men det har varit ganska så mycket under sen i typ september och då tappar jag fokusen ibland.

Okej, jag vet att jag är en insnöad nörd i blend, men det är fruktansvärt skönt att med jämna mellan rum bara...snöa in! Speciellt när man egentligen har mycket att göra!

Jag följde debatten och rättegångarna mot Åke Green och hans homofobiska predikan med stort intresse när det begav sig. Jag blev mycket besviken när han friades, hans åsikter gör mig illamående! Det här med att predika det kristna budskapen som faktiskt handlar om ömsesidig respekt människor emellan och samtidigt fördömma andra människor i sådana ordalag... Blä!  Åke Greens  totalt omedvetna uppfattning om hur hans åsikter och uttalnden påverkar samhället i sig stör mig ännu mer. Jag finner att det är något sjukt i det här med att vara såpass intresserade av vad andra, vuxna människor gör i sina sovrum, att man dömmer ut dem som individer totalt. Vad hände med toleransen och respekten? Åt fanders, tydligen.

Men i dag blev jag faktiskt riktigt glad. RFSL planerar att anordna en Pridefestival i Borgholm under sommaren 2007! Det är bara så härligt! Jag måste försöka vara ledig då, för det vill jag verkligen se! Och delta i! Dessutom försöka få alla jag känner att åka med mig ner till Borgholm för att stödja den! ...okej, kanske inte riktigt, men uppmärksamma den i alla fall, när den går av stapeln.

Det roligaste i hela situationen är ändå att samtidigt, till samma helg, så planeras även ett stort, kristet möte. Åke Green och hans annhängare skall väl agera motvikt, antar jag. Det låter som om det kommer att bli en mycket intressant sommar i Borgholm nästa år, i alla fall.

Fick tillbaka en av de två seminarieuppgifterna som jag slitit med de senaste två veckorna och den var Godkänt! Jag blev så glad, jag tyckte verkligen att den var dååålig! Men jag har arbetat som ett djur med den, så det kändes väl förtjänt! Men jag såg att läraren hade skrivit ett riktigt långt stycke i slutet, som hon sedan hade suddat ut och helt enkelt bara tipsat mig om att läsa ett kapitel i en av böckerna för att få bättre grepp om bereppen. Men hon varnade oss alla och sade att hon hade börjat på den andra uppgiften och att det inte såg lika lysande ut. Jag som tyckte att jag gjorde mycket bättre ifrån mig då!

Men den tredje uppgiften skall ju inte i morgon (jag har inte ens börjat...hjälp!) och jag antar att det är den som blir eldprovet. Synd bara att jag är så jämrans trött eftersom jag inte kommit i säng tidigare än tretiden en enda natt den här veckan - jag har för mycket plugg- och prestationsångest! Skulle nästan kunna somna sittandes framför datorn! Vilket jag faktiskt har gjort en gång...inte alltför länge sedan!

Märker att jag är überstressad, varje gång jag äter så hetsar jag, kastar i mig maten, äter alldeles för mycket och blir proppmätt efter nästan varje mål. Mycket småsug och kan inte sluta när jag väl tagit fram godiset (vad sägs om 100g gelébjörnar på ca 6,5min?!). Vaknar till och med i ett stressat tillstånd, liksom hysteriskt på alerten och gör allt i expressfart.

I morgonkväll planerar jag att inte göra något alls, helst bara dricka te och läsa högen av glassiga magazin, lättsinnigheter och debattidningar som samlats i en hög vid min säng (och stressar mig med att jag har betalat en massa pengar för tidningar som jag inte hinner läsa...) tills jag somnar vid sisådär nio. GUD, vad underbart!

Eller, det gjorde det i morse i alla fall! Jävla skit! det är ju meningen att det skall vara vår nu! Och snart är det ju Valborg, som skall firas ordentligt, med allt vad det innebär här i Uppsala! Just nu ser det ut som om en stelfrusen bak och blåskatarr ingår i den beskrivningen... Lunchen i Slottsbacken kommer onekligen att bli väldigt kort om det snöar! Bäst att köpa med sig en flaska av något riktigt starkt, så att man kan hålla värmen... Måste verkligen tänka på att ta med en ordentlig filt eller sittunderlag i år. Annars kommer jag väl att bli sjuk och det har jag verkligen inte tid med. Har knappt tid att vara bakfull på Första Maj, men det har jag faktiskt skrivit in i min kalender, så jag får väl ta mig tid!

Gick förbi Fyrisån i dag, forsen är riktigt kraftig just nu och det är massor med vatten. Jag är glad att jag inte har anmält mig till Forsränningen, det ser onekligen iskallt ut! Stackare, de kommer att bli istappar! Vill inte ens doppa en tå där i just nu och jag har till och med badat i slutet av Mars för några år sedan, men det var ju i Östersjön...

...för att jag just har öppnat en påse gelébjörnar som låg i ett påskägg och vräker i mig.
...för att i morgon får jag tillbaka de inlämningsuppgifter som jag lämnat in de senaste veckorna och jag är livrädd för att jag har blivit underkänd.
...för att jag för tillfället väger mer än vad jag har gjort på sex månader.
...för att jag lyssnar på Jessica Andersson.
...för att jag har en massa att skriva och läsa den närmaste 1 1/2 veckan.
...för att jag har en leverfläck på ena vaden som är svullen och kliar.
...för att snart börjar Top Model som jag vill se och förskjuta mitt pluggande ett par timmar till!
...och inte minst för att jag fått nya numret av Veckorevyn i dag och vill egentligen bara lägga mig i badet (om jag nu hade haft ett badkar) och läsa den, inte göra något vettigt alls!

...dessutom är gelébjörnarna snart slut...

...Diallo med Wyclef Jean fet. Youssou N'Dour & MB2.

Har två seminarier i morgon och jag har en känsla av att det kommer att bli en lååång natt. Dessutom så får jag ut en hemtenta i morgon och har både PM-opponeringar samt kursstart på måndag, samtidigt. Så det blir nog en lååång helg, eller rättare sagt, inte så mycket helg alls. För helg betyder ju avslappning. Tror jag i alla fall. Jag längtar till sommaren, men får ont i magen när jag tänker på hur mycket som skall vara gjort tills dess. När skall jag hinna med alla spontana saker som man vill göra på våren? Grillfester, vindrickande, glass i parken? Kanske inte alls. Eller skaffa mig en sjukt bra självdiciplin. Det vore visserligen på tiden, men ändå.

Andra veckan i juni skall jag bara dricka iskallt rosévin i ett förhoppningsvis mycket starkt solsken samt läsa en massa böcker. BARA njuta av livet! Tror att jag skall lämna en del plats i det späckade juni-schemat för en otroligt massa Älskog också. Det lär det ju inte bli så mycket av fram tills dess....

...Family Snapshot med Peter Gabriel.

...nu skickar vi in anmälningen till VårRuset, det är sista dagen i dag, vid midnatt är chansen borta. Fem kilometer känns inte så farligt, det som känns betydligt mer svettigt är det faktum att det egentligen är en träning inför Tjejmilen. En hel mil känns lite svårare faktiskt. Så långt har jag aldrig sprungit. Inte än i alla fall. En kompis hävdade att man bara behöver träna en halvmil - sen tar tävlingsinstinkten över....om man har tur och har en sådan, det vill säga.  Men jag som inte har en, jag får nog förlita mig på vanlig, hederlig träning...!

 Det är många utmaningar, inte bara den vanliga att hålla ihop sig själv och klara skolan och dylikt, utan även Tjejmilen. På det så slog jag och två kompisar vad om att vi kunde gå ner tio kilo tills Midsommar. Jag har varit nere på att ha tappat nio kilo, men nu har jag gått upp fem sedan dess, så nu är det bara att bita ihop! Här väcks min tävlingsinstinkt, faktiskt. Underligt nog. Jag var inte så medveten om att jag hade en framträdande sådan! Men det är ju trevligt att jag fortfarande kan överraska mig själv!

Är riktigt stolt över att jag orkade släpa mig iväg till gymmet i dag. Tyvärr har jag typ gått upp två kilo under påsken och tappat lite form, men det var allt godisätande värt! Tömde ju mitt ägg under arbetet med spetsformulering och dylikt i natt, men jag har mer kvar (jag fick ju en hel del) som jag egentligen inte vill röra. skall försöka hålla sockerabstinensen i form ett tag i alla fall...får väl se hur lång tid det går...

 Jag kände att jag inte gjorde helt rätt i dag på löpbandet, för efter bara en kilometer fick jag håll. Det har jag inte haft på evigheter, så jag undrar lite över vad jag har pysslat med de senaste dagarna. Men det gick över helt efter att jag saktat ner en stund.

Måste ta mig i kragen igen, måste hinna äta innan det blir för sent och sen har jag ju två seminarier till på torsdag och inlämningsuppgifter till bägge!

Yee-ha! Efter att proppat mig full med påskgodis ur mitt nya Jenny Nyström-ägg (diabetesvarning!)och suttit enda fram tills nu så är jag äntligen färdig! Jag kommer att få sova en liten stund och jag vågar nästan säga att jag inte behöver skämmas lika mycket som förra veckan! Hoppas jag i alla fall! Skall ställa fram koffeintabletterna och inte glömma att ta en innan jag rusar i väg, så att jag inte sitter och nickar till på den här veckans seminarium, för det skulle bara bli alltför pinsamt....

Dessutom är solen på väg upp nu, väldigt vackert Men jag har inte tid att kolla in den i dag, måste få sova en blund!

...En björn och en tiger med Charta77.

...med en ny natt framför sig. Hade ju hoppats att jag hade lärt mig 'till nästa gång', men tydligen hade jag inte det. Men jag är lite mer förberedd den här gången, tror att det kommer att gå bättre. Det måste det göra, så här kan jag ju inte hålla på hela maj! Då kommer jag vara färdig med magsår, diabetes och tics andra veckan i juni! Skärpning! ...i alla fall i morgon!

...Don't talk to strangers med Dio

...Pass this on med The Knife.

I dag lyser solen, himlen är klarblå och jag har äntligen rensat den där jämrans rabatten. Satt i solen och blev alldeles varm, kände nästan hur det brände och det är en helt underbar känsla! Nu längtar jag verkligen till sommaren, om två månader är jag hemma igen och då är det verkligen sommar, men det är ju så mycket som skall hinnas med tills dess. Massor, rent ut sagt. Jag vet inte riktigt hur jag skall orka, men det måste jag. Det är inte så långt (ehum, knappt ett år och allt går vägen, men ändå, om man jämför med hur lång tid det var från början...)kvar tills det är dags för mig att ta ut min examen och det vill jag ju göra utan att behöva harva i något extra år. Så då är det ju bara att bita ihop! Men sommaren...Då skall allt vara avklarat och jag har någon vecka att bara slappa innan jag börjar jobba! Jag längtar! Synd att det rent statistiskt sett är otroligt pissigt väder andra och tredje veckan i juni...

My ass! I min familj är vi inte speciellt religiösa, så för tillfället så lagar vi mat för fullt till den stora påskmiddagen som vi skall ha i kväll! En blandning av traditionellt påskbord och lite roligare saker! Synd bara att det inte är finare väder, det hade varit lite roligare då...

Har delat ut mina påskägg i dag, de var sprängfyllda med varje persons absoluta favoritgodis och det kändes skönt att visa att jag faktiskt har koll i balnd. Lite i alla fall. För jag hade glömt att min bror kommer i dag och fick panik-plocka ihop ett ägg till honom. Parerade den tacklingen och löste det på bästa sätt! Hade nämligen bara tänkt ge godis åt hans son, men då sonen inte kan följa med så fick det bli åt brorsan istället.

Nu har jag själv ätit såpass mycket att jag nästan har ont i magen och snart är det dags för middag....

...The Power of Love med Frankie goes to Hollywood

...After the Goldrush med Linda Ronstadt, Dolly Parton och EmmyLou Harris.

Jag gick faktiskt inte och lade mig när jag kom hem efter seminariet, utan jag packade min lilla väska, tog tåget till Sthlm och sedan bussen hem till mina föräldrar som bor i södra Sverige. Så fort jag hade satt mig på bussen och hälsat på en äldre damen som jag skulle sitta brevid så somnade jag. Utan att ens luta tillbaka sätet. Sov i nästan två och en halv timme, men vaknade mad jämna mellanrum av att det gjorde förjävligt ont i nacken... Och av att jag blev blöt på halsen, för jag dreglade något så otroligt, av någon anledning. Pinsamt. Mycket pinsamt. Men den lilla damen bredvid mig sade inget utan bara log som en sol varje gång jag vaknade. Jag kanske snarkade, vad vet jag? Stackars tant! Men sedan vaknade jag till och var trevlig och konverserade henne hela vägen hem, så då kompenserade jag på eventuellt snarkande och dregel...

Det blev ju rätt så sent i går kväll och det var väldigt länge sedan sen jag somnad så fort när jag lade mig! Sov som en klubbad säl och stängde på något sätt av klockan i morse. Inte för att jag behövde gå upp alltför tidigt, men jag tänkte att det skulle ju vara onödigt att vända på dygnet helt. Dock blev jag väckt av telefonen vid tjugo över tio och tur var väl det, jag var i princip medvetslös då...Det hade känts onödigt att slänga bort förmiddagen helt och hållet!

Har varit ute och traskat i vårsolen och njutit av sol, av att snön är helt borta och alla vår tecken som inte synts till i Uppsala! Bland annat så såg jag skillor och blåsippor! Älskar blåsippor! Det kändes väldigt vårigt, med en hel del folk som var ute och fixade i sina trädgårdar, krattade och brände löv och var igång. Det var verkligen härligt att bara vara ute och inte ha några förpliktelser, i alla fall inte just där och då! Men jag kanske borde gräva upp rabatten om det blir fin väder i morgon...

När man är ute och promenerar på mindre orter så träffar man genast en massa människor som man känner, vilket i dag kändes alldeles underbart. Träffade och hälsade på en massa människor som jag inte sett på evigheter. Samtidigt så kände jag bara att jag var glad att jag inte bor här året runt. Varje steg man tar är ju iaktaget av någon, någon vet alltid vad man har gjort och någon har alltid en åsikt. Visserligen kan det kännas väldigt tryggt ibland och ibland behöver jag den känslan, men i längden...Man måste få vara anonym i bland! Men för tillfället så skall jag njuta av att alla som ser mig vet vad jag heter och känner mina föräldrar och eventuellt namnet på min katt!

Fasiken, gnott hela jäkla natten med det dumma PMet, för att sedan på morgonen glömma att sätta i mig en koffeintablett. Jag satt och nickade under nästan hela seminariet, blev knallröd i ansiktet när det var min tur att prata, kunde inte formulera mig ordentligt, stammade och kände mig som en lallande idiot. Hur kunde jag vara så jäkla, förbaskat DUM? Man är ett extremt lätt byte för John Blund när man inte sovit på hela natten!
Jaja, nu är det ingen där i alla flal som någonsin mer kommer att förvänta sig någon form av prestation från mig. Men det kanske är bättre att slå ur underläge? Man kan ju alltid hoppas!

Nu skall jag krypa ner under närmsta sten och stanna där ett bra tag, tills det känns tryggt att krypa ut igen! Men jag får inte vända helt på dygnet, så det får bli en ljus sten!

Hahahaha! Så underbart! ...fast sista delen är såååå usel att jag förmodligen kommer att få göra om den, men jag hann i alla fall! *vimmelkantig och vätskefylld* Nu; bussen i rödaste rappet! mot det stundande seminariet!

...Don't Cry med Guns n' Roses.

Har tagit paus för att vänta en stund på soluppgången. Just nu är det bara rosa borta i horisonten, men jag vet ju att det snart kommer att gå rätt så fort och att det kommer att bli otroligt vackert! Har ju sett den tidigare, men jag blir alltid lika tagen av den.
Har inte sovit alls i natt och det kommer jag eventuellt inte att få göra. Det stör mig inte nämnvärt, det är faktiskt inte speciellt jobbigt, särskilt inte när man som jag har stora möjligheter att sova ut både före och efter. Även om jag erkänner att jag fryser lite (sveper yllesjalen tätare om mig) och att sängen ser mjuk ut så är det handling och konsekvens som gäller just nu. Jag har inte handlat tidigare, alltså får jag ta konsekvensen nu. Logiskt.
God Morgon, Sverige!

När man inte gör det man borde göra i tid så får man ta tid från annat. Sömn exempelvis. Jag har inte blivit klar med saker som skall vara färdiga tills i morgonbitti. Alltså får jag sitta med dem tills jag blir klar. Att inte bli färdig är inte ett alternativ. Alltså blir det en låååång natt. Kanske ingen sömn alls. Jag hoppas att jag är smidigare än så. God Natt, Sverige, jag hoppas att ni får mer sömn än vad jag kommer att få!

...Crucify med Tori Amos!

Trots allt jag har att göra så kan jag inte låta bli att ta tid och sitta och dregla lite över Tiffany&Co:s hemsida. De har så otroligt mycket snygga saker, jag skulle lungt kunna bränna en månadslön där på mindre än en timme! Har faktiskt ett falskt Tiffany-armband, ett som är inköpt i Malaysia i ett gatustånd... Jag såg det, blev störtförälskad och köpte med mig det utan att blinka.

Vet egentligen inte varför, för egentligen så föredrar jag äkta vara före fejk alla gånger. Skämms till och med över det. Men så länge jag inte hävdar att det är äkta så kan jag inte tycka att det skadar någon. Förutom alla som jobbar svart för slavlöner för att tillverka alla fejkprodukter. När jag tänker på det så får jag en klump i magen och svårt att använda det, det känns inte riktigt rätt om man ser det på det sättet. Vilket jag alltid har svårt att inte göra.

 Använder det inte så ofta heller, mest tittar jag på det och drömmer om ett äkta...Helst att få kila in på flaggskeppsbutiken i New York och kunna köpa det jag vill ha, men beställa det via internet skulle duga fint det med, så kräsen är jag inte!

...springer jag omkring som en äggsjuk höna och fixar saker. Är överhopad i dag, kommer inte att hinna gå till gymmet alls och förmodligen ingen långprommenad heller. Har dessutom köpt en stor påse godis för att hinna med allt som måste göras. Jag vet att jag är oorganiserad, men jag brukar alltid få det som skall göras gjort, i alla fall för det mesta. Okej i sista minuten, att jag får skippa sömnen vissa nätter osv. Jag jobbar bäst under press, då får jag saker gjorda.

Pratade med en tjejkompis i går och jag blev förv¨ånad över hur olika människor egentligen värderar det där 'att ha mycket att göra'. Hon tyckte att hennes vecka hade varit fullsmockad, ett möte och några viktiga telefonsamtal. Hon var Mycket Stressad. Hon driver eget företag och det kan jag förstå är stressande, speciellt med den ekonomiska riskaspekten. Men när hon berättade vad hon gjorde på en vecka, hur länge hon sov på morgonen och vad hon egentligen fick gjort om dagarna så tyckte jag nästan att hon fick skylla sig själv. Jag gör likadant (sover för länge, slöar på internet, får inget gjort - det yttersta beviset kom i dag, när jag får kila runt som fasiken) men jag tycker ändå att det är mitt eget fel, att jag har skapat situationen själv och att jag får skylla mig själv.

Men jag kan i alla fall lägga i en högre växel och få en massa fixat på väldigt kort tid, när det väl behövs och jag känner att jag har varit slö alltför länge. Det verkar inte som om hon kan det. Inte alls. Jag fattar inte, hon vet ju att det till slut kommer att resultera i att hon inte kan betala sina räkninger, vad är det som inte klickar? Kan ju vara så att hon bara har fastnat i ren skräck för vad som kommer att hända om hon inte fixar det. Men jag blir bara mer och mer orolig för henne, jag börjar bli rädd att hon kommer att gå i konkurs och då blir det riktigt otäckt.

Jahaja, nu har ännu en vecka runnit i väg... vad fasiken har jag gjort den här veckan? Kan bara komma på en massa saker som jag inte har gjort, men som jag verkligen borde vara klara med vid det här laget! Jag som hade så bra planer med min självdiciplin!
Den har saknats heeelt och hållet den här veckan - jag har vräkt i mig godis (fyra påsar lösviktsgodis, stora!), varit ute och festat tre kvällar samt ätit på McDonalds två gånger...Har dessutom gått upp två kilo...! Inte bra alls och jag verkligen känner hur sockret gör mig slö, slöare, slöast.....! det här måste få ett slut! Jag skall ha gått ner ytterligare sex kilo tills i juni, så det är bäst att lägga på ett kol nu! Fy vad dum jag är! Jag vet ju det, varför bryr jag mig inte i bland?
Bra fråga egentligen, jävligt bra. Varfrö bara skiter jag i allt i bland? Det här måste jag ta tag i ordentligt! Men inte just nu, nu måste jag sova för att komma upp i morgonbitti. God Natt, Sverige!

...hör inte till det vanliga, men ibland är man inte kräsen. Det var gott. Och jag slapp laga det själv! Ett stort plus i kanten! Känner att jag måste till gymmet i morgon, pommes mitt i natten hör visserligen inte till vanligheterna, men nu, två nätter i rad.... Känner mig som en tonåring igen!
Yee-ha!

På sista tiden har Linda, som jag faktiskt egentligen gillar, vräkt ur sig en massa hätska saker som jag inte kan undgå att höja ögonbrynet åt. Ilsket morrar hon åt pensionärer som åker på vinresor, vägrar spara på hög till barnbarnen och åt kvinnor över fyrtio som går i jeans och linne och försöker bejaka livet genom att dricka ett glas vin. Hon hävdar att det är rent förskräckligt att alla bara förhäver sig, unnar sig, försöker njuta av livet och slösar bort sina pengar.

Linda, så här är det - livet är pissigt, orättvist, jobbigt och alldeles överväldigande. För alla. Och ibland måste man anstränga sig jävligt mycket för att det skall bli uthärdligt. Om man aldrig får känna att man har något att se fram emot, hur skall man då orka? Om man alltid skall spara till någon annan (även om det är ens egna barn) och aldrig kunna satsa på sig själv? Aldrig kunna bara slappna av, på vilket sätt som man nu än väljer. För det är faktiskt det som 'ta ett glas vin' handlar om. Att slappna av och få släppa taget om tillvaron en liten stund. Dricka ett glas vin tar ju inte så lång tid, en 25-30 minuter och det behöver väl ändå en normal människa med jämna mellanrum? Eller skall man ständigt bibehålla sin stenhårda koll på tillvaron? Aldrig för ett ögonblick släppa taget?

Man behöver faktiskt inte ens dricka vin, om det nu är just det som du stör dig på. Att alla verkar pimpla vin i tid och otid. Det är okej att dissa vinet, om man inte tycker om effekterna som de har. Men att dissa hela 'ta-vara-på-sig-själv-och-njuta-av-livet'-grejen, det förstår jag inte alls. Hur skall man annars överleva? Hur skall man orka vardagen om man aldrig ger sig själv en dos av det som för ens motor att fungera?

Och vad är det för fel med att äldre människor lever upp sina pengar? Skall människor över 50 sluta konsumera allt 'onödigt', bara spara till sina eftelevande och inte satsa alls på sig själv? Fy fasiken vilken pissig ålderdom man skulle få. Jag uppmuntar mina gamla föräldrar att leva ut så mycket de bara kan, de lever bara en gång och jag föredrar verkligen att i efterhand veta att de har haft en härlig ålderdom än att casha in en fet hög med pengar. Som de har snålat och sparat ihop. Jag nekar inte till att jag välkomnar deras ekonomiska hjälp när jag behöver den, så länge det inte inkräktar på det liv som de vill leva.  Klart att jag vill att mina barn skall få det stöd de behöver i livet, även ekonomiskt, men det behöver faktiskt inte vara svart eller vitt. Saker och ting går att kombinera. Blir mina föräldrar lyckliga av att åka på vinresa, så tycker jag att de skall göra det.

Men jag kan inte låta bli att undra vad det är som egentligen stör dig, vad det är som gör att du får sådana oerhörda avesioner mot människor som prioriterar sig själva och bara slappnar av.  Är det känslan av att bara släppa taget en liten stund som ter sig så oerhört skrämmande för dig?  Är det det som egentligen irriterar? Det är klart att det kan te sig skrämmande om man aldrig gör det, men i längden vinner man på det. Bland annat så slipper man hjärtattack när allt som är jobbigt, skitigt och smutsigt hopar sig. För det gör det! För oss alla, förr eller senare. Och då behöver man sin inre styrka att samla ihop och ge ifrån sig ett jävla anamma! Annars är risken överhängande att man stannar i sängen, med täcket över huvudet och vägrar se livet i vitögat. Och det vore ju onekligen ganska så olägligt i längden...

Det ligger fortfarande kvar snö lite överallt, i små sjok eller i stenhårda, grusfyllda högar som det tar evigheter att smälta bort. Det är det tristaste, det kan finns sådana högar kvar in i början av maj, som sura påminnelser om den tid som flytt. (memo 1; läsa Marcel Proust i sommar)
Men trevliga saker kommer ju fram fortare och fortare nu, det bidrar till kraftigt ökat glatt humör. I går, när jag var på väg till ICA så mötte jag en kvinna som gick med sin cykel och i handen hade hon några nyplockade tussilagos! Vårkänslorna kom sprudlandes och jag blev så upplyst gul och glad att jag köpte en rejäl påskhög godis, som jag satte i mig på en gång! Eller under kvällen i alla fall. Jag har själv gått och kollat efter tussilagos, men inte sett en enda. När de har kommit så brukar jag tycka att då har våren kommit på riktigt! Gula fält vid väggrenen! (memo 2; gräva upp rabatterna i påsk)

Själv har jag sett små, knoppande snödroppar (ett annat tecken på att våren är på gång) och vintergäck. Då blev jag också så där nästan-omotiverat-glad. Snart kommer krokusarna, efter det påskliljorna (varför heter det påskliljor, jag menar, de blommar ju nästan aldrig vid påsk! Bättre med pingstliljorna, men de brukar ju vara utblommade till pingst...), tulpanerna, pärlhyacinterna (ytterligare en personlig favorit) och pingstliljorna. Sen häggen. Sen syrenerna! (memo 3; äta sjukt mycket glass i parken i maj) *känner en omotiverad vår-glädje*  Blommor! (memo 4; skaffa en trädgård och bli mer motiverad att påta i den) Sådant går jag igång på! ...och diamanter förståss, menmen, det är inte i samma liga. Men måste särskilja saker och ting, jag menar, diamanter är fantastiska och jag skulle bli överlycklig, men de går inte att plantera (tja, om det skulle växa diamantbuskar...? jag är aldrig svårövertalad!) och om det är just det man har planerat, tja...då blir det svårt! (memo 5; skaffa ett badkar av lämplig storlek, man blir kall av att påta i trädgården).

Just nu är det mulet ute. Har precis regnat. Jag är soligt gul till sinnet och funderar på att kila till ICA och köpa en rejäl påse chokladdoppade russin. Tillfredsställelse NU! Att jag sedan kommer att gnälla som tokig när det är dags att köpa bikini är en helt annan sak... (memo 6; göra minst 100 situps efter russinen!)

När jag var i UK sist så gled jag in på Boots (älskar verkligen Boots, de har allt man behöver samt en hel del som man inte visste att man behövde...men det gör man!) och lade  vantarna på ett Lip Injection-gloss från Too Faced och jag vill bara sjunga dess lov en liten stund! Så otroligt bra, det bästa läppglans jag någonsin haft! Jag är visserligen fullständigt galen i allt vad läppstift och läppglans heter, så jag har en massa, men det är är ändå det bästa som jag har stött på. Jag valde att inte köpa en jacka för 12 pund, men jag lade glatt ut 10 pund för ett 4,5 gram läppglans... Men det är värt vart enda öre!

Okej, det svider (första gången jag provade det så började jag svettas på överläppen....), men inte så särskilt mycket egentligen ochsom min mamma alltid sade när jag var yngre -  vill man vara fin så får man lida pin! Så är det fortfarande! För det är verkligen värt det, man SER skillnaden, läpparna sväller upp på ett mycket sensuellt sätt och jag måste erkänna att på mig, som faktiskt inte är så jäkla bra på att sminka mig, så ser läpparna oerhört proffsiga ut, medans resten av ansiktet ser ganska så taffligt gjort ut.... Jag (eller mina läppar, rättare sagt) ser ut och känner sig som...Jessica Simpson, typ. eller valfri kändis... Och det kan faktiskt vara jäkligt trevligt ibland, speciellt när (i alla fall jag) man känner sig som något som katten har släpat in! Så det är en oerhört lyxig känsla som jag bara unnar mig ibland - för trots att jag inte har använt det så många gånger så börjar det redan synas och jag vill att det skall räcka läääänge!

Jag beundrar människor som är välorganiserade. Jag har alltid haft som mål att bli välorganiserad, välklädd, vältalig samt intellektuell. Ser mig omkring och blicken faller på odiskad disk, en överfylld träningsväska, en överfylld tvättpåse med otvättad tvätt samt papper,papper och återigen en massa papper. Just nu så är jag inget av ovanstående. Tyvärr. Det är nämligen like mycket kaos innuti huvudet som utanför och då är man varken vältalig eller intelektuell. Jag vet ju att om jag bara tog mig själv mer i kragen så skulle en stor del av mina så kallade problem inte längre vara några problem. Jag har ju kunnat det förut,varför kan jag det inte nu? Jag minns en morgon i december då jag faktiskt vaknade av mig själv klockan sex på morgonen, pigg och utvilad. Vid nio-halv tio så lovade jag mig själv att jag skulle fortsätta unna mig den underbara känslan att få sjukt mycket gjort före förmiddagsteet - och inte ens vara trött. My ass, är det enda jag säger nu.
Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag lever i ett relativt välorganiserat kaos, jag hittar ju i alla fall hyffsat bra i högarna. I alla fall ett tag till....

Jag borde verkligen gå till gymmet. Eller i alla fall ut och springa. Men det enda jag egentligen har lust med är att köpa ordentligt med godis och sätta i mig allt på en gång, eller lägga mig och blunda en stund i sängen...Alternativt både och, gärna samtidigt! Fy vad lat jag är, det kommer vekligen gå uselt att springa Tjejmilen i augusti... Jag förstår inte, under både januari och februari gick det ju som på räls med träningen... Inga problem att komma iväg och gärna varje dag, men nu... Vad har tagit åt mig, varför har jag bara blivit så jämrans LAT? Det är ju till och med soligt och fint ute!

Jag är mycket förtjust i nostalgitrippar. Springer jag på böcker, filmer, saker och dylikt som jag kan koppla samman med mitt tidigare liv på olika sätt så kan jag bli oerhört glad och lägga ut en massa pengar för att få äga något som jag kanske önskade mig grymt mycket när jag fem-sex. I bland kan det räcka med att bara titta, känna, lyssna och lukta en gång för att det skall räcka, jag behöver inte nödvändigtvis äga det. För detta ändamål är internet en outsinande guldgruva! Nästan allt jag någon gång har saknat finns att titta på och läsa om. Jag hittar även en massa saker som jag faktiskt inte riktigt mindes och återupplivar min barndom. Mycket handlar om tecknad film! I olika kategorier och former! Lady Lovley Locks, Turtles, Jem and the Holograms, StarZinger, He-Man, Luckey Luke, My Little Pony, Ra Grottpojken! Listan kan göras otroligt lång!

Men det bästa är ändå små saker, som tv-serier, som man minns med otrolig glädje, men som man inte för sitt liv kan dra vad den hette. När man hittar något namn, någon bild och äntligen får veta vad den där som legat och lurat i bakhuvudet under flera år egentligen heter...!! Det känslan är otroligt triumferande, när man inser att man har överlistat sig själv!

Fick en sådan tripp i dag - jag snokade rätt på en av mina gamla absoluta favoritserier, nämligen Pirater på Mörka Vatten, som jag bara älskade när den gick i svensk TV! Jag blev så glad (över något så litet, det säger nog en hel del om mig!) när jag hittade sidan Pirates of Dark Water (www.piratesofdarkwater.net). Är det någon mer än jag där ute som minns den? Så jäkla kul! nu skall jag söka igen om mitt huvud och ge mig ut på jakt efter fler tecknade serier som ligger och skräpar i bakhuuvdet!

En del ämnen debatteras hett med jämna mellanrum, vilket jag tycker är bra - så fort en debatt svalnar av så glöms ofta viktiga saker bort, vilket i längden kan ge obehagliga konsekvenser. När en debatt återupptas så kommer nya saker upp till ytan, men får nya intryck och får se nya sidor av olika människor - alltid bra att veta vad folk tycker och tänker. För tillfället går vågorna i abortdebatten höga och jag måste säga att jag faktiskt är förvånad över den låga nivån. För den är så låg att jag blir illamående. Personangrepp och riktigt låga infallsvinklar. Det rotas i kända kvinnors privatliv och folk är så fördömmande att jag funderar om vi fortfarande är kvar på 60-talet när det gäller synen på abort. Vad hände om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp?

Det jag tycker är absolut otäckast är den snacket om att man skall vara Tacksam! Var Tacksam för att du Kan Bli Gravid! Var Tacksam och återigen Tacksam!  Vad är det här med tacksamheten? Är det en grundval för livet? Måste man vara tacksam för allt? Påtvingad tacksamhet är bland det värsta som finns. Framkalla känslor bara för att de ska finns där, det är snuskigt politiskt korrekt.

Det låter som om det enbart är ytterst känslokalla människor som genomför aborter (eftersom de bevisligen inte är tacksamma!) som med berått mod och utan ett uns av Tacksamhet i kroppen mördar sina ofödda barn. Det verkar som om att alla kvinnor skall kasta sig på knä av tacksamhet, stänga av resten av sitt känsloliv och ytterst fokusera på det som växer i buken. Så enkelt är det faktiskt inte. Känslomässiga problem försvinner inte bara för att man blir gravid, förmodligen blir det bara värre i och med att abortbeslutet måste fattas. Och med samhällets press på vad man skall känna, tycka och tänka så måste det bli ännu värre för dem som inte känner, tänker och tycker som man 'ska' tycka.

Det verkar som om flera av debattörerna totalt har glömt bort att bara det faktum att man föds inte nödvändigtvis resulterar i en lycklig individ. I sådana fall så skulle vårt samhälle ha betydligt färre problem med människor som mår fruktansvärt dåligt. För att ett barn skall bli lyckligt och harmoniskt så krävs det att det är välkommen till världen, att det finns någon som är beredd att ge allt som krävs för att skapa en trygg atmosfär och ge kärlek. Finns det inte en sådan person, så kommer det inte heller att bli ett harmoniskt barn. Förmodligen ett ganska så olyckligt barn, som inte alls känner sig tillrätta i den värld som omger det.

Känner man att man inte har möjligheten att ge ett barn det som behövs för att göra det lyckligt, att man själv skulle bidra till att göra en annan människa direkt olycklig, att man förmodligen skulle skada sitt eget barn, är det inte ett tecken på större självinsikt och medmänsklighet att då välja bort att göra det? Att helt enkelt se till att det inte blir så? Bespara sig åratal av ångest, vånda och ilska. För så slutar det, mer eller mindre, för alla som inte får en bra start i livet och det är faktiskt jävligt plågsamt. Att någon ens kan hävda sig har rätt att se till att ett barn föds in i sådana förhållanden är helt enkelt vidrigt.

Jag förstår inte vad det är som gör att människor måste bry sig om andra människors känsloliv, laddade beslut och vad som sker i deras kroppar. Jag förstår inte varför man måste tycka saker och ting om andra människors val när det gäller saker som de här. Jag förstår inte varför man helt enkelt väljer att anta att alla känner tycker och tänker på samma sätt som en själv. Jag förstår inte vad som hände med insikten att möjligheten att välja sitt liv är det bästa med livet. Kan någon förklara för mig?

Jag är rädd för vatten. Jag älskar att bada och jag älskar havet. Att se på det, lyssna på det och känna den salta doften tillhör höjdpunkterna i mitt liv. Samtidigt har jag oerhörd respekt för det, jag är inte speciellt bra på att simma, jag tycker inte om när jag inte kan se eller röra bottnen. Alltför stora vågor skapar känslor av maktlöshet som i värsta fall kan leda till panik. Är jag ute på väldigt mörkt, djupt vatten så måste jag hålla hårt i mig själv - tanken på att det är 50-60 meter ner till bottnen får det att svindla för mig och jag måste fokusera för att inte bli rädd. Jag jobbar hårt med det här, bland annat genom att åka båt. Jag älskar att åka båt, känna friheten och utmana mina egna rädslor. Bland annat så har jag vid ett par tillfällen åkt på kryssning till Tallinn.

Tallinn är en fantastiskt vacker stad som gör mig väldigt glad, men på varje resa dit så har jag på kvällen stått ute på däcket, i mörkret och funderat över kylan i vattnet, djupet ner till bottnen och vad som skulle hända om jag föll överbord. Jag har alltid försökt lugna mig själv med en rad olika metoder, varav en har varit att om jag skulle falla överbord, så skulle ju den stora mäktiga båten komma och rädda mig. Det har kännts tryggt.

Något som absolut inte känns tryggt är att nu i veckan så föll en estnisk, ung man över bord. Det fanns vittnen som såg honom falla, som larmade. Båten vände inte, han drunknade. Jag kan knappt ens tänka på den fruktansvärda vissheten som måste infinna sig, när man märker att båten inte vänder och att man ligger och guppar mitt ute i Östersjön! Vad fan tänker man då? Förstår man att man kommer att dö? Eller ligger man där och blir kallare och kallare och hoppas in i det sista på en actionfilmsvändning och att man genom ett mirakel skall bli räddad?

Det som gör mig ännu mer förbannad är de enorma grodor av uttalanden som trillat ur rederiföretagets talesmans mun, fattar inte människor sambandet mellan handling och konsekvens? De hävdar att de inte gjorde något fel, att vem som helst faktiskt kan komma och hävda vad som helst på båten och de kan ju inte lita på alla och (det här är min personliga favorit, som gör att jag ställer in den planerade Riga-resan i höst, i alla fall med båt) varför gjorde inte vittnena något? Kunde inte de ha räddat honom? Men de försökte ju! Men vad gör man när man befinner sig mitt ute på havet, på en båt som rör sig i god hastighet och besättningen inte lyssnar?  Visst, man kan ringa Sjöräddningen, men vilken skillnad skulle det göra?

Det jag inte förstår är att företaget inte verkar fatta att de inte bara har direkt bidragit till att en ung man har drunknat, utan att de även ger en rent vidrig bild av sig själva. 'Vi litar inte på våra passagerare och vi räddar dem inte om de trillar överbord, något eget ansvar måste man ju ha!'.

När jag åker till Tallinn och Riga i framtiden så är jag glad över att det finns flyg, åka båt törs jag faktiskt inte längre!

Baksidan med att äta en massa godis är bland annat att jag har fått beläggningar på tungan efter den där påsen och känner mig allmänt slö. Så slö att det inte blivit speciellt mycket pluggande i kväll. Så slö att jag var nära att gå och lägga mig efter middagen. Jag är definitivt för det här med extra skatt på socker. Alla gånger!

Bara för att jag var och tränade i går så tyckte jaga tt jag förtjänade en belöning i dag - jag skulle ju plugga till två viktiga seminarium och behövde energi. Fast egentligen så skulle jag och träna i morse, men det blev det inget av alls... Sen när jag kom till ICA så har de Påsk-erbjudande, extrapris på smågodis.  Behöver jag säga mer? Det blev en stoor påse och nu har jag ont i magen, dåligt samvete samt allmänt slö i huvudet och kommer ingen vart med mina viktiga uppgifter. Jävla mig, jag vet ju att det alltid blir så här! Jag jobbade ju bort mitt sockersug i höstas och nu är den här igen med förnyad kraft. *magknip*

I bland blir jag bara så besviken på människor. Tyvärr är det ofta mig själv jag blir besviken på, för ju mer jag lär känna mig själv, desto mer inser jag att jag blir/är allt mindre lik den bild jag har av mig själv. Det idealet som jag vill uppnå. Nu är det i och för sig ganska så länge sedan det idealet skapades, så det är väl dags att plocka ner det och skapa ett nytt, men ibland är det svårt att tala om för sig själv att man faktiskt har förändrats. För mig är det ofta i riktningar som jag känner att jag inte vill glida åt, samtidigt som jag är glad att jag kan överraska mig själv och min omgivning. Som under min gymnasietid, då jag egentligen, nu när jag tänker efter, hade stenhårda tankar och ideal som jag vaktade med näbbar och klor. Egentligen inte alls tolerant, men allt döljt under förevändningen om att jag var en väldigt tolerant människa. För jag hade ju mina ideal! Bland annat hyste jag ett stort förakt för att var 'tjejtidningar' hette. Det läste man bara inte, punkt slut.

 Första gången jag köpte en Cosmopolitan så kändes det dels som om jag gjorde något härligt förbjudet, dels som om jag svek mina ideal å det grövsta. Men  det som lockade mest var det faktum att jag hittade en sida av mig själv som jag tryckt undan i alla år. Frågan var bara, hade jag tryckt undan den för att den var 'dålig' eller för att den inte fick plats i den bild som jag skapat av mig själv. Det kändes skamligt att läsa den och ännu skamligare när jag insåg att jag faktiskt gillade den. För att den var så annorlunda. Annorlunda från allt det jag ville stå för. Så jag fortsatte köpa den, fast lite i smyg, aldrig när någon såg. Och när jag till slut hade bestämt mig för att det faktiskt inte var något att skämmas över - du fick jag nöjet att se många av mina kompisar rygga tillbaka när de såg mina tidningar ligga på golvet hemma hos mig.

 De blev chokerade. Det njöt jag av. För jag avskyr när människor tror att de har 'listat ut' vad för slags person man är, placerat en i ett fack och sedan glömt bort att deras fack faktiskt inte är absoluta, att deras sanningar inte är mina sanningar. Jag vill ha mina egna sanningar och mina egna gränser och på något löjligt sätt så kändes det som om jag sprängt dem när jag började läsa Cosmopolitan och ELLE. Löjligt men sant.

Ja, och det är jävligt skönt att leva då!!! Känner mig väldigt yster och glad, speciellt när jag hör hur det droppar vatten från taket! Jag får egentligen lust att bara dansa runt och bete mig som en treåring. Jag tror att jag måste unnan mig det i morgon, om det är lika bra väder då. Läste i DN att det har varit en kallaste mars på tjugo år och det har legat snö på marken konstant i 97 dagar. Otroligt. Otroligt obehagligt kan jag ju lägga till.

Själv så fick jag också en obehaglig överraskning efter frukosten - jag ställde mig på vågen och upptäckte att jag gått upp de två kilona som jag gick ner i och med GI-rivstarten. Skit också. Men jag har verkligen inte hållit igen så pass mycket som jag borde de senate veckorna, och det har varit uselt med träningen. Nu har jag 4,5 kg kvar till min matchvikt (63kg) och eftersom jag har kommit så långt som jag har gjort det senaste året så skulle det verkligen kännas snopet att snubbla på målsnöret! Det skulle kännas så onödigt. Att jag dessutom skall springa Tjejmilen(blir man utmanad så blir man) i augusti och kommit av mig med träningen känns ännu värre, men det är väl dags att ta sig i kragen - igen.

Men dagen är redan 'förstörd' ur diet-synpunkt. Hjälpte några kompisar att flytta och blev bjuden på pizza - reflekterade inte ens över att jag skulle tacka nej och det var verkligen gott. Men inte så sjukt gott som jag har fantiserat om när jag varit som mest pizzasugen. Så nu vet jag det och på så sätt känns det faktiskt bra. Jag måste komma ihåg det nästa gång det ringer i huvudet efter pizza!  Men nu funderar jag på att Förgylla dagen genom att äta upp Magnum-glassen som ligger i frysen, dieten är ju redan sabbad. Mot frysen!