Satans jävla skitdator!
Jag är så less på den! Och på mig själv, som inte är påläst nog att fixa den själv! Jag har tre, TRE, olika webbläsningsprogram installerade och inte ett enda av dem fungerar ordentligt! INGET funkar! Jag blir alldeles kallsvettig, men eftersom jag är så jävlans dålig på allt som har med datorer att göra så vågar jag inte försöka mig på något avancerat... Min kapacitet sträcker sig precis till att jag kan fixa med virusprogrammet, hålla det uppdaterat och scanna datorn med jämna mellanrum. Mer än så är det inte... Och enligt virusprogrammet så är det inget fel - det är bara det att inget funkar! Varken Mozilla, Opera eller Explorer klarar av att ladda upp hemsidor ordentligt (med vissa undantag, få undantag!). Jag måste skaffa hjälp snart, för jag hinner inte läsa på det jag måste kunna för att fixa det här själv... Blää!
Sommaren slutar och jag städar!
Sista augusti. Den officiella 'Sista Sommardagen'! Bläää! Det känns...konstigt att allt har gått så jäklans fort! Men jag är ganska så förtjust i september - speciellt om månaden innehåller lite mer grillningar, kylig luft, sol, bokstånden uppe vid ån om lördagarna och gärna solrosor inslagna i klarblått silkespapper... Ja, september är en månad som jag har lätt att vara glad över! Jag gillar den faktiskt! Det är liksom sista andetaget innan höstmörkret infinner sig och jag sjunker ner i sådana där nattsvarta hål med jämna mellanrum.
Men i dag är det i alla fall tydligt sommarväder här, riktigt jäklans varmt! ...och jag är inomhus och städar! Egentligen skulle jag vilja ligga ute och bättra på solbrännan, men det är så mycket som måste fixas innan helgen, då både mina föräldrar och min pojkvän kommer på besök! Dessutom så känner jag mig alltid mer förberedd inför terminsstarten om jag rensar ut alla papper från terminen innan, går igenom alla högar och gör plats för nya, frächare högar! Så i dag sorterar jag och förbereder för den nya terminen! Känner att jag måste göra bra ifrån mig i år! Det känner jag visserligen varje år, men i år är det lite mer överhängande...
Går med stödstrumpa om foten, det gör faktiskt ganska så ont när jag går i dag, så jag skall ligga ytterst lågt! Skall spara den tills i kväll, för då skall jag och en kompis laga mat och kolla på film och jag vill inte ha den 'hängandes' över mig!
Men i dag är det i alla fall tydligt sommarväder här, riktigt jäklans varmt! ...och jag är inomhus och städar! Egentligen skulle jag vilja ligga ute och bättra på solbrännan, men det är så mycket som måste fixas innan helgen, då både mina föräldrar och min pojkvän kommer på besök! Dessutom så känner jag mig alltid mer förberedd inför terminsstarten om jag rensar ut alla papper från terminen innan, går igenom alla högar och gör plats för nya, frächare högar! Så i dag sorterar jag och förbereder för den nya terminen! Känner att jag måste göra bra ifrån mig i år! Det känner jag visserligen varje år, men i år är det lite mer överhängande...
Går med stödstrumpa om foten, det gör faktiskt ganska så ont när jag går i dag, så jag skall ligga ytterst lågt! Skall spara den tills i kväll, för då skall jag och en kompis laga mat och kolla på film och jag vill inte ha den 'hängandes' över mig!
Dagens låt är...
...Nattens drottning med Haakon Pederson och Elisabeth Berg.
...för att jag har fått den på hjärnan!! Fördömt!
...för att jag har fått den på hjärnan!! Fördömt!
Dax att röja upp!
I morgon är det dags att röja upp allt skräp och alla papper från kurserna i våras. Och ge plats för nytt, frächt skräp och uppdaterade papper. Bygger på mig högar under varje termin och nu måste jag göra plats för nya. Organisera upp lite, ta bort räkningarna ur 'Betalda'-högen, rensa bort gamla tidningar, göra plats för nya papper och böcker. Jag är en sån där 'släng-inget-det-kan-vara-bra-att-ha'-person, så det kan fanimej ta hela dagen....
Svarta mockastövletter!
Vissa saker gör en bara glad. Det är olika från dag till dag. som riktigt lyxig choklad. Solljus. Solroser insvepta i klablått silkespapper gjorde mig extremt glad en gång. Ren skär lycka bara av att titta på dem. I dag köpte jag ett par nya skor och det gjorde mig otroligt glad - i alla fall i dag. Ett par svarta, sexiga mockastövletter. Mina ben ser fantastiska ut i dem (något jag unnar dem, det är inte ofta de ser fantastiska ut!) och jag ser sofistikerad och sexig ut! Tänk att ett par skor kan inge den känslan...
Efter inköpet var jag inne i flera butiker - och hittade ett par bruna mockastövletter som också skulle ge mig assexiga ben. Men då höll jag i mig själv, det fick räcka med ett par. Har aldrig haft stövletter tidigare, har alltid trott att jag kommer att bryta benen av mig (eftersom jag gillar dem med höga klackar), men den största anledningen är nog att jag alltid skall vara så jämrans praktisk av mig. 'Uteskor med hög klack? När skall jag använda dem?' har jag alltid tänkt. Men nu struntar jag i det och det skall bli sååå härligt att använda dem! Men inte än på ett tag, måste invänta det rätta höstvädret - och låta foten läka! Kände verkligen av när jag gick på stan i dag, men inte lls så farligt längre. Vet att jag kanske borde sitta helt still, men det skulle krypa så fruktansvärt i kroppen då. Kompromissade lite i alla fall - jag tog bussen istället för att gå till och från stan!
Efter inköpet var jag inne i flera butiker - och hittade ett par bruna mockastövletter som också skulle ge mig assexiga ben. Men då höll jag i mig själv, det fick räcka med ett par. Har aldrig haft stövletter tidigare, har alltid trott att jag kommer att bryta benen av mig (eftersom jag gillar dem med höga klackar), men den största anledningen är nog att jag alltid skall vara så jämrans praktisk av mig. 'Uteskor med hög klack? När skall jag använda dem?' har jag alltid tänkt. Men nu struntar jag i det och det skall bli sååå härligt att använda dem! Men inte än på ett tag, måste invänta det rätta höstvädret - och låta foten läka! Kände verkligen av när jag gick på stan i dag, men inte lls så farligt längre. Vet att jag kanske borde sitta helt still, men det skulle krypa så fruktansvärt i kroppen då. Kompromissade lite i alla fall - jag tog bussen istället för att gå till och från stan!
Klantarsle!
Har varit och hälsat på en kompis som bor en bit utanför Uppsala under kvällen. Har haft supertrevligt, lagat mat, fikat och snackat en massa. Tog sista tåget hem. Foten har känts mycket bättre under dagen, det är inte speciellt behagligt att gå, men det gör inte apont längre. Precis när jag skall gå så påpekar min kompis att jag faktiskt borde skynda mig, jag är lite sen. Jag tycker att jag är ute i god tid, men snabbar ändå på stegen. När jag närmar mig stationen så hör jag tåget, alldeles för nära för att jag kommer att hinna med det, i alla fall om jag fortsätter att hålla den takten jag har. Så jag springer! Springer!
Svär inomborde, men vill verkligen inte missa det. Kommer upp på perrongen och ser det starta och åka! Panik! Det finns bara en enda person på plattformen och det är en konduktör - tack gode gud! ...och han upplyste mig om att det inte alls var 'mitt' tåg sopm åkt ifrån mig, att det är hela fyra minuter tills mitt tåg skall gå. Att jag sprungit i onödan. Så nu skall det bli mycket intressant att vakna i morgon. se hur den mår, lilla foten. *klappklapp*
Svär inomborde, men vill verkligen inte missa det. Kommer upp på perrongen och ser det starta och åka! Panik! Det finns bara en enda person på plattformen och det är en konduktör - tack gode gud! ...och han upplyste mig om att det inte alls var 'mitt' tåg sopm åkt ifrån mig, att det är hela fyra minuter tills mitt tåg skall gå. Att jag sprungit i onödan. Så nu skall det bli mycket intressant att vakna i morgon. se hur den mår, lilla foten. *klappklapp*
PMS...
...har jag också! Så att det känns som om jag håller på att vändas ut och in. Ännu ett inlägg i 'det-är-synd-om-mig-just-nu'-utläggningen. För jag tycker faktiskt lite (?!) synd om mig. Men det märks nog....inte sant?
Tisdags-bakis!
Tjurade en hel del över foten i går, men tinade upp hemma hos en kompis framför en film och några flaskor vin. Egentligen så skulle vi bara ta varsitt glas ur en bag-in-box som blivit över sen hennes senaste kräftskiva. Det var jättegott och vi tänkte att vi kan ju öppna en flaska till, vi behöver ju inte dricka hela! Filmen tog slut och vi fortsatte med att prata igenom allt som har hänt under sommaren, kollade bilder och planerade inför eventuella resor under hösten och våren. 'Helt plötsligt' tar vinet slut och vi som hade det så trevligt, ska vi inte öppna en till...? Vilket vi gör och allt rullar på, vi har en ordentlig catch up, foten gör inte alls ont längre (no shit, med både kylande spray och en flaska vin i kroppen...) och vi har verkligen kanontrevligt!
Pang bom så är klockan tre, vinet slut och vi båda sluddrar rätt så ordentligt! Men sjukt kul var det! Dock kändes det verkligen i magen att vi hade druckit ordentligt! Jag som inte har festat på i princip hela sommaren, förutom några middagar och en kräftskiva... Inte konstigt att jag mådde lite illa under natten! Och i morse kände jag i både mage och huvud att det var ett tag sen sist. Tvingade i mig frukost och en Resorb (måste komma ihåg att köpa mer, de är värda sin vikt i guld en sådan här dag!) och börjar känna mgi som en människa. En trött sådan, men dock mänsklig. Men en tupplur skulle ju inte skada...
När jag vaknade i morse var jag livrädd att foten skulle göra lika ont som i går, men det kändes mycket bättre! Visst, den gör ont och ondare blir det ju mer jag går (måste ju hasa mig till köket - och ännu värre, snart måste jag gå och hndla! Det är oundvikligt!) men det känns så betydligt mycket bättre i dag! Jag är så lättad! Trodde att jag skulle halta som en zombie i tre veckor! skall dock hålla den där sprayen i ett stenhårt grepp, den är också värd sin vikt i guld!
Pang bom så är klockan tre, vinet slut och vi båda sluddrar rätt så ordentligt! Men sjukt kul var det! Dock kändes det verkligen i magen att vi hade druckit ordentligt! Jag som inte har festat på i princip hela sommaren, förutom några middagar och en kräftskiva... Inte konstigt att jag mådde lite illa under natten! Och i morse kände jag i både mage och huvud att det var ett tag sen sist. Tvingade i mig frukost och en Resorb (måste komma ihåg att köpa mer, de är värda sin vikt i guld en sådan här dag!) och börjar känna mgi som en människa. En trött sådan, men dock mänsklig. Men en tupplur skulle ju inte skada...
När jag vaknade i morse var jag livrädd att foten skulle göra lika ont som i går, men det kändes mycket bättre! Visst, den gör ont och ondare blir det ju mer jag går (måste ju hasa mig till köket - och ännu värre, snart måste jag gå och hndla! Det är oundvikligt!) men det känns så betydligt mycket bättre i dag! Jag är så lättad! Trodde att jag skulle halta som en zombie i tre veckor! skall dock hålla den där sprayen i ett stenhårt grepp, den är också värd sin vikt i guld!
En blödning i foten!
Vaknade i morse och ömheten i knäna var nästan borta. Lite träningsvärk (mest i låren!) men inget farligt. Tog det lungt på förmiddagen och efter lunch prommenerade jag ner på stan med en kompis. Det ömmade lite i ena foten. Kollade i affärer och fikade lite. Det ömmade ännu mer. Gick hem till kompisen och åt. Funderade på att ta en taxi hem, det ömmande så in i norden. Efter middagen var foten som en stel klump och gjorde förjävligt ont. Gick hem i alla fall, tänkte inte ta taxi den lilla vägen!
Kom hem, sköljde foten i kallt vatten och försökte lägga den högt. Telefonen ringde och det gjorde rejält ont när jag skulle hoppa iväg efter den. Fick låna en smärtlindrande spray för utvärtes bruk av en kompis, hon var snäll och kom över med den, jag kunde inte hämta den själv! Ringde till slut sjukvårdsupplysningen. Frågade ängsligt vad det kunde vara. Överansträngning och eventuellt bristningar i foten. Fick lite reprimander för att jag sprungit en mil på asfalt otränad ('men jag tränade massor i maj-april' sade jag, 'FNYS' sade sjuksköterskan), blev rådd att inte springa på ett par veckor, att inte anstränga foten och helst inte gå speciellt mycket alls. Cykla, simma och styrketräning för resten av kroppen gick alldeles utmärkt. Det är inget allvarligt, men Satans Jävla Skit är min åsikt. Jag som var så stolt i går! Det som gick så bra!
Måste verkligen vara mer nogrann mer asfaltsträning i fortsättningen... Med träningen överhuvudtaget.... Funderar skarpt på att dra hem (jag menar hoppa hem, kan ju fan inte stödja på foten!) till en kompis, äta godis, titta på Sex and the City och dricka en jävla massa vin! Är så besviken! Även om jag vet att jag får skylla mig själv...
Kom hem, sköljde foten i kallt vatten och försökte lägga den högt. Telefonen ringde och det gjorde rejält ont när jag skulle hoppa iväg efter den. Fick låna en smärtlindrande spray för utvärtes bruk av en kompis, hon var snäll och kom över med den, jag kunde inte hämta den själv! Ringde till slut sjukvårdsupplysningen. Frågade ängsligt vad det kunde vara. Överansträngning och eventuellt bristningar i foten. Fick lite reprimander för att jag sprungit en mil på asfalt otränad ('men jag tränade massor i maj-april' sade jag, 'FNYS' sade sjuksköterskan), blev rådd att inte springa på ett par veckor, att inte anstränga foten och helst inte gå speciellt mycket alls. Cykla, simma och styrketräning för resten av kroppen gick alldeles utmärkt. Det är inget allvarligt, men Satans Jävla Skit är min åsikt. Jag som var så stolt i går! Det som gick så bra!
Måste verkligen vara mer nogrann mer asfaltsträning i fortsättningen... Med träningen överhuvudtaget.... Funderar skarpt på att dra hem (jag menar hoppa hem, kan ju fan inte stödja på foten!) till en kompis, äta godis, titta på Sex and the City och dricka en jävla massa vin! Är så besviken! Även om jag vet att jag får skylla mig själv...
En Tjejmil senare!
Det gick! Det gick faktiskt jäkligt bra! Måste erkänna att jag är såå jäkla nöjd! Jag sprang hela vägen runt, vilket jag definitivt inte hade trott att jag skulle orka! Stannade bara till vid vätskekontrollen vid 6,5 km ytterst snabbt för att få något att dricka. Det stoppet sved som fasiken i benen en bra stund efteråt.. Det kändes som om musklerna helt plötsligt insåg att de kunde stanna om de ville - och det ville de jääävligt gärna! Så det var bara att kämpa vidare i en lite kortare takt ett tag, tills de insett att de inte alls kunde få stanna! ...eller gå heller, för den delen!
Jag startade med tidtagning och jag blev glatt överraskad - 1h och 14 min. Sprang ju Vårruset på strax under 38 min, så det kändes som en seger. Det är första gången i mitt liv som jag springer en hel mil utan att gå och det känns som om jag har vunnit högsta vinsten! Att det dessutom gick, trots att jag bara har sprungit två längre runder (ca 5 km) under hela sommaren.... Rent jävla envishet! Och så lite av den grundträning som jag kom igång med i våras, det måste vara något av den som ligger kvar!
Men den andra kilometern var det första hindret - jag kände mig så otroligt trött, som om jag ahde sprungit fem! Då tänkte jag att det absolut inte skulle gå! Men det gick ju! Min kompis, som i våras kläckte ur sig att 'JAG tränar aldrig mer än 5 km inför lopp på en mil, sedan tar ju segerinstinkten över!' kanske har lite rätt i alla fall - jag trodde ju inte att jag ägde en sådan instinkt! ...men det kanske jag gör!
Sista kilometern var dock ändå värst! Av någon anledning så gick det bara mer och mer trögt och hela mitt väsen ville bara stanna. Skita i att det bara var en liiiten bit kvar, helst sätta mig ner också! Men det gjorde jag som tur inte, utan fortsatte och segade mig i mål. Vilken vinst för mig!
Men nu har jag faktiskt djävulusiskt ont i knäna. Jag brukar aldrig få ont i knäna! Inte ens när jag springer på asfalt de få gånger som jag tränar ute. Men nu ömmar jag något ordentligt och har smörjt in mig två gånger med kylbalsamet som delades ut vid nummerlappsutdelningen. Gör otroligt ont i alla fall, så jag måste vara lite försiktig i fortsättningen. Det kan ju bli allvarligt i framtiden! Men jag var ju stel redan i går, efter ha tillbringat hela dagen i bussen, det brukar jag inte bli. Det är lite penibelt, det här med knäna - jag är sådan att jag alltid sitter i ställningar som gör att knäna måste vara böjda - jag tycker att det är bekvämast så. Jag till och med sover med börjda knän. Antar att jag borde försöka sluta med sådant nu.... Vill ju inte få skador och med för livet! Mina knän skall hålla i minst en sjuttio år till, tack!
Jag kommer onekligen att sova som en stock i natt! Trots att knäna måste vara raka!
Jag startade med tidtagning och jag blev glatt överraskad - 1h och 14 min. Sprang ju Vårruset på strax under 38 min, så det kändes som en seger. Det är första gången i mitt liv som jag springer en hel mil utan att gå och det känns som om jag har vunnit högsta vinsten! Att det dessutom gick, trots att jag bara har sprungit två längre runder (ca 5 km) under hela sommaren.... Rent jävla envishet! Och så lite av den grundträning som jag kom igång med i våras, det måste vara något av den som ligger kvar!
Men den andra kilometern var det första hindret - jag kände mig så otroligt trött, som om jag ahde sprungit fem! Då tänkte jag att det absolut inte skulle gå! Men det gick ju! Min kompis, som i våras kläckte ur sig att 'JAG tränar aldrig mer än 5 km inför lopp på en mil, sedan tar ju segerinstinkten över!' kanske har lite rätt i alla fall - jag trodde ju inte att jag ägde en sådan instinkt! ...men det kanske jag gör!
Sista kilometern var dock ändå värst! Av någon anledning så gick det bara mer och mer trögt och hela mitt väsen ville bara stanna. Skita i att det bara var en liiiten bit kvar, helst sätta mig ner också! Men det gjorde jag som tur inte, utan fortsatte och segade mig i mål. Vilken vinst för mig!
Men nu har jag faktiskt djävulusiskt ont i knäna. Jag brukar aldrig få ont i knäna! Inte ens när jag springer på asfalt de få gånger som jag tränar ute. Men nu ömmar jag något ordentligt och har smörjt in mig två gånger med kylbalsamet som delades ut vid nummerlappsutdelningen. Gör otroligt ont i alla fall, så jag måste vara lite försiktig i fortsättningen. Det kan ju bli allvarligt i framtiden! Men jag var ju stel redan i går, efter ha tillbringat hela dagen i bussen, det brukar jag inte bli. Det är lite penibelt, det här med knäna - jag är sådan att jag alltid sitter i ställningar som gör att knäna måste vara böjda - jag tycker att det är bekvämast så. Jag till och med sover med börjda knän. Antar att jag borde försöka sluta med sådant nu.... Vill ju inte få skador och med för livet! Mina knän skall hålla i minst en sjuttio år till, tack!
Jag kommer onekligen att sova som en stock i natt! Trots att knäna måste vara raka!
I morgon: Tjejmilen!
Så, i morgon är det upp till bevis, dags att springa Tjejmilen! Jag erkänner att jag är lite besviken på mig själv, jag hade verkligen tänkt att jag skulle springa hela milen, men så lite som jag har tränat så är jag glad om jag kan springa lite mer än hälften! Har inte riktigt känt mig motiverad att ge mig ut och springa i sommar - efter att ha stått hela dagarna, så fötterna känns som döda köttklumpar (dålig ursäkt, jag vet). Men det brukar ju kännas lättare när man är omgiven av folk och springer i en stor grupp, så jag hoppas lite på att bli ordentligt medryckt... Ordentligt! En kompis mamma bara fnös åt oss när vi pratade om att vi var otränade inför loppet, 'En mil springer man ju otränad utan problem!' Det var nog länge sedan hon var helt otränad! Jag är liksom stolt över mig själv för min hyffsade tid på Vårruset (5km, strax under 38 min), jag vet att jag har varit så otränad att 5km känts som en oändlighet.... Men jag känner mig lite stel i kroppen efter att ha tillbringat halva dagen i buss tillbaka till Uppsala. Man börjar bli gammal, stel och dan...
Kändes lite konstigt att komma tillbaka till Uppsala efter att varit borta i nästan tre månader. Inte så mycket som har förändrats i sig, men ändå, det kändes lite konstigt att vara tillbaka. Men det tog bara några timmar så kändes det nästan som vanligt. Hade några kompisar över på te, vilket kändes skönt, annars har jag så lätt att bara sjunka ner i... Ja, jag vet inte riktigt vad, melankoli av något slag och bara sitta/ligga framför TV:n som ett kolli. Det brukar inträffa när jag känner mig uppdragen med rötterna, efter ha tillbringat lång tid på ett ställe och sedan snabbt flyttat mig därifrån. Så det kändes jätteskönt att dricka te och bara snacka lite skit och känna sig välkommen och på plats igen! Och ladda inför i morgon ihop!
Kändes lite konstigt att komma tillbaka till Uppsala efter att varit borta i nästan tre månader. Inte så mycket som har förändrats i sig, men ändå, det kändes lite konstigt att vara tillbaka. Men det tog bara några timmar så kändes det nästan som vanligt. Hade några kompisar över på te, vilket kändes skönt, annars har jag så lätt att bara sjunka ner i... Ja, jag vet inte riktigt vad, melankoli av något slag och bara sitta/ligga framför TV:n som ett kolli. Det brukar inträffa när jag känner mig uppdragen med rötterna, efter ha tillbringat lång tid på ett ställe och sedan snabbt flyttat mig därifrån. Så det kändes jätteskönt att dricka te och bara snacka lite skit och känna sig välkommen och på plats igen! Och ladda inför i morgon ihop!
Åska!
Det regnar, det åskar och blixtrar ordentligt! Härligt, faktiskt. Det är äkta sensommarväder, varmt och kvavt som abrupt bryts av häftiga skurar. Sedan känns allt nytvättat i ett par timmar. Jag älskar det!
Festen i går blev mycket lyckad! Åt alldeles för mycket, drack mycket lite och skrattade så jag tjöt. Men mest skrattade födelsedagsbarnet och det kändes ändå viktigast. Det var ju hans fest! Tyvärr fick en av mina kusiner förhinder i sista minuten, vilket kändes väldigt trist, men inget att göra åt saken. Presenten blev en succé också, som grädde på moset!
Festen i går blev mycket lyckad! Åt alldeles för mycket, drack mycket lite och skrattade så jag tjöt. Men mest skrattade födelsedagsbarnet och det kändes ändå viktigast. Det var ju hans fest! Tyvärr fick en av mina kusiner förhinder i sista minuten, vilket kändes väldigt trist, men inget att göra åt saken. Presenten blev en succé också, som grädde på moset!
Kräftfest!
I kväll skall vi fira att min äldste bror fyller år - med en rejäl kräftskiva! Det var det han ville ha, så det får det bli. Visserligen med en hel del 'tilläggsrätter', så som sallad, paj, kyckling och självklart tårta (som jag slängde ihop i går! Erkänner villigt att jag använder mig av köpta bottnar, men vad fasiken...) som det skall stå namn och ålder på. Får se hur jag får till det, men det blir säkert snyggt och läsligt!
Det enda irriterande är att min buss går kvart över sju i morgonbitti - två mil härifrån! Jag tänker inte tvinga någon att sabba sin festkväll bara för att de skall köra mig, utan jag får låsa in nycklarna i bilen på busstationen, så får någon komma och hämta den när deras baksmalla har gått över. Visserligen har jag väldigt svårt att tänka mig min mor med baksmälla (jag har aldrig sett det), men jag hoppas att de tar i ordentligt i alla fall, det är ju inte fest som himla ofta....
Det enda irriterande är att min buss går kvart över sju i morgonbitti - två mil härifrån! Jag tänker inte tvinga någon att sabba sin festkväll bara för att de skall köra mig, utan jag får låsa in nycklarna i bilen på busstationen, så får någon komma och hämta den när deras baksmalla har gått över. Visserligen har jag väldigt svårt att tänka mig min mor med baksmälla (jag har aldrig sett det), men jag hoppas att de tar i ordentligt i alla fall, det är ju inte fest som himla ofta....
Dåligt humör!
Jag har ett ganska så hetsigt humör, som jag i mångt och mycket försöket kontrollera. Men ibland har jag svårt, speciellt när min mamma är inblandad, av någon anledning. Min mamma kan ha ett sätt som får mig att vilja skrika rakt ut, men när jag ibland gör det (eller, rättare sagt, tjurar, det är väldigt sällan jag skriker), så får jag alltid så fruktansvärt dåligt samvete. Men hon tillhör den delen av befolkningen som kan ställa tio tusen frågor, lägga upp påståenden och mer eller mindre regelrätta anklagelser på samma sätt som andra andas. Jag vet, för jag är exakt likadan som hon. Vi är ibland så lika att det är skrämmande och jag är övertygad om att det är därför som vi så lätt blir osams.Samtidigt älskar jag henne över allt annat, kan berätta i princip allt för henne och diskuterar nästan allt med henne. Men ju mer man pratar med varandra, desto lättare blir det att komma till punkter där man tycker olika.
För att försöka kontrollera att inte bli så arg (jag vet inte hur eller varför, men hon kan göra mig galen) så brukar jag bli oerhört kort i tonen när jag känner att nuuuu, nu är mitt tålamod kort. Av någon anledning så stör det henne ännu mer, när jag kortar ner tonen för att minska explosionsrisken. Då tycker hon att jag är otrevlig i stället, vilket inte alltid är helt osant, men det är i alla fall bättre än att bli arg....
Just nu har jag dåligt samvete, jag blev oerhört irriterad alldeles nyss när hon ringde och undrade om jag hade varit och handlat (det hade jag inte) och om jag inte kunde köpa lite specialkost till min bror som går på diet (det kan jag, utan problem). Och vad kunde han egentligen äta av det som skall serveras till middag, visste jag det? Och hon skulle nog bli tvungen att laga något mer till honom, han kunde ju inte, stackarn, äta allt. Eftersom det till stor del är jag som skall ordna med middagen som blir i morgon, så kunde jag inte låta bli att giftigt kläcka ur mig att han fick väl laga sig egen jävla mat själv.... Barnsligt, inte sant? Jag är verkligen barnslig i bland....*suck*
Det finns säkert en rad mer eller mindre otrevliga förklaringar till varför man tappar humöret och jag antar att alla handlar om ens undertryckta känslor, för min del var det förmodligen att jag har en hel lista med saker som jag skall fixa inför helgens middagar (och okej, många saker har jag tagit på mig fullt frivilligt!), medans brorsan antas inte ens kunna steka en fläskkotlett. Vilket jag råkar veta att han är fullt kapabel till att göra.
Men jag har i alla fall dåligt samvete.
Sommarens skörd...
...jag har läst 14 nya böcker och 11 gamla. Det kunde jag efter lite letande i mitt minne och i mina hyllor komma fram till! Det var inte så få, i alla fall, men jag hade hoppats att det skulle vara fler nya...
Rastlös!
Känner att jag har svårt att göra någonting någon längre stund i dag. Går mellan olika saker och uppehåller mig en kvart här och en kvart där. Har sett att min garderob verkligen behöver städas. Verkligen. Men jag idds inte. Men den är som en nagel i ögat på mig och stör min frid!
Funderar lite över mina böcker också. Har som vanligt inte hunnit med att läsa så många som jag hade tänkt mig och högen med olästa böcker bara växer. Samtidigt så har jag en hög som jag läser om nästan varje sommar. Min älskade favoriter. Jag borde ta och räkna över hur många nya respektive gamla böcker som jag har läst i sommar.... Det borde bli intressant. Mycket intressant.
Tur att jag bakade chokladbollar i går. De går åt med en glupande fart... får se om jag ger mig ut och springer i kväll, borde verkligen göra det... *är lat*.
Funderar lite över mina böcker också. Har som vanligt inte hunnit med att läsa så många som jag hade tänkt mig och högen med olästa böcker bara växer. Samtidigt så har jag en hög som jag läser om nästan varje sommar. Min älskade favoriter. Jag borde ta och räkna över hur många nya respektive gamla böcker som jag har läst i sommar.... Det borde bli intressant. Mycket intressant.
Tur att jag bakade chokladbollar i går. De går åt med en glupande fart... får se om jag ger mig ut och springer i kväll, borde verkligen göra det... *är lat*.
Chevreost!
Det blir fylld pasta och chevréost till lunch istället. Sedan cyklade jag till ICA och införskaffade de saknade ingredienserna för att göra chokladbollar. Satte i gång och smetade på, mycket ivrig. Tyvärr så ledde min iver till att jag satte i mig lite väl mycket smet och nu är jag faktiskt inte sådär jättesugen på fler chokladbollar (men jag erkänner, om en timme eller så kommer jag att vilja ha dem igen! Speciellt när de har blivit kylskåpskalla...). Känner att jag definitivt måste ut och springa i kväll, i alla fall en liten runda...
Vi skall ha kräftskiva på fredag, jag har redan börjat fundera över om jag skall hitta på något roligt till den... Inne på Tastelines hemsida finns det så många roliga recept, och det här låter sjukt gott! Jag älskar både kräftor och räkor så det låter mums i mina öron, men man kanske kan ha i lite räkor också?
Vi skall ha kräftskiva på fredag, jag har redan börjat fundera över om jag skall hitta på något roligt till den... Inne på Tastelines hemsida finns det så många roliga recept, och det här låter sjukt gott! Jag älskar både kräftor och räkor så det låter mums i mina öron, men man kanske kan ha i lite räkor också?
Chokladbollar!!
Har sovit fram till halv tolv. Är oerhört sugen på hemlagade chokladbollar med pärlsocker. SJUK jävla sugen! Och jag vill ha dem till frukost! NU! Jag kanske borde baka...? Gud, jag vill ha chokladboll....*ger mig ut på jakt i köket*
Det finns 70%-ig choklad. Det får duga.....
Det finns 70%-ig choklad. Det får duga.....
Dessutom...
...har jag bortlängtan! Jag längtar något så fruktansvärt till Bangkok! Allt kändes så mycket bättre och lättare där. Jag känner mig fri! Som allt flyta på molnen! ...men jag är lite rädd att det inte alls kommer att vara samma sak om jag åker dit igen och jag vill inte förstöra den underbara bilden jag har av Bangkok... Blää! Dagens lyxiga I-landsproblem!
Det närmar sig!
Dagarna tills jag skall åka tillbaka till Uppsala är räknade. Jag vet inte exakt vilken dag ännu, men jag vet ju att på söndag skall jag befinna mig i Sthlm för att springa (?och skämma ut mig?) Tjejmilen, så tills dess borde jag vara ju se till att vara där. Känns onekligen lite konstigt, jag har varit här sen första veckan i juni, tiden har gått så oerhört fort! Då tänkte jag, så som jag gör varje sommar, att jag har heeeela sommaren på mig. Och det hade jag ju, men det går ju så djävulusiskt fort! Jobbade absolut sista dagen i går och skall lämna in den timrapporten i dag. Och heeeela sommaren har nästan sprungit ifrån mig, känns det som.
Men jag skall inte gnälla alltför mycket - jag har verkligen haft det bra och hunnit med en hel del roliga saker, men jag hade uppskattat att mer ha möjligheten att, ni vet, bara ligga raklång i solen och inte göra ett jota! Som alla normala människor mer eller mindre gör på sina semestrar! Gud, jag längtar efter betald semester!
Men jag skall inte gnälla alltför mycket - jag har verkligen haft det bra och hunnit med en hel del roliga saker, men jag hade uppskattat att mer ha möjligheten att, ni vet, bara ligga raklång i solen och inte göra ett jota! Som alla normala människor mer eller mindre gör på sina semestrar! Gud, jag längtar efter betald semester!
Sista jobbhelgen!
Sista jobbhelgen på det sista jobbet. Sedan stänger stället. Det känns både trist och skönt. Trist för att det betyder att somaren är slut, skönt för att jag känner att jag börjar bli lite trött. Men bättre än tidigare i alla fall, eftersom jag har haft fyra lediga dagar den här veckan! Vilket förmodligen har märkts på mitt bloggande! Mycket tid=mycket blogg!
...och sen önskar jag mig sol nu i veckan, eftersom jag är ledig! Måste få lite färg på de här kritvita benen....
...och sen önskar jag mig sol nu i veckan, eftersom jag är ledig! Måste få lite färg på de här kritvita benen....
Höstens schema!
Höstens schema har kommit upp på webben. Och det ser väl bra ut. Förutom att allt kommer att hända sååå snart.... Börjar visserligen inte förens 1/9, men redan veckan efter är det dags för seminarium och intelligensen måste åter igen vara på topp (den lilla jag kommer att ha kvar, jag jobbar ju liksom hårt för att få den inlagd i formalin eller något dylikt...). *suck* Det är lika jobbigt varje höst, att sparka igång systemet! Man kanske borde ge sig ut på boksajterna och leta kurslitteratur? Så att jag kan komma i gång i god tid? Känner mer för deckare, tror att jag skall vända mig till min älskade Agatha Christie istället...
Kärlekstjafsromaner!
Har tillbringat en stor del av dagen på rygg, läsandes en underhållande bok alternativt studerat molnen som glider förbi. Boken i fråga var en intelligensbefriande kärlekstjafsroman som jag läste om - just för att jag kände för att bli intelligensbefriad. Oerhört skönt att veta att jag inte behöver anstränga mig för fem öre för att hänga med i den förutsägbara handlingen - ännu mer förutsägbar för att jag har läst den tidigare. Jag tycker bara att det är så jäkla skönt att försjunka i intriger, sex, utspel och lyckliga slut (fast egentligen är jag emot det här med lyckliga slut - det talar emot de ralistiska delarna av mitt sinne). Inte tänka alls, bara läsa!
Men jag erkänner villigt att det är en bok som jag inte skulle vilja bli sedd med offentligt. Eller ens i mitt eget hem, av någon utomstående. Folk har fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Jag har också fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Men jag bekräftar fördomen i mig själv och skiter i det! ...för det är bitvis så djävulusiskt skönt att slippa vara pretto hela tiden, även om det bara är för min innersta krets.
Min pojkvän däremot undrade hur jag lägga tid - och energi - på det där tjafset, som jag dessutom hade läst tidigare! Jag har ju så mycket mer intressanta böcker liggandes, som jag dessutom inte ha läst tidigare! Varför inte läsa dem i stället. Jag försökte förklara att jag för tillfället har en slö hjärna, som jag vill behålla som slö ett tag till, eftersom den skall få jobba som fasiken hela hösten. Den förklaringen köpte han, lite i alla fall. Han förstår vikten av att ge sin hjärna lite vila. Men han spelar Urban Terror i stället.
Spännande händelse i dag: min pojkväns syster kommer hem med sin nya, amerikanska pojkvän som ingen i familjen har träffat! Jag borde vässa min engelska lite, den kommer nog att behövas i kväll!
Men jag erkänner villigt att det är en bok som jag inte skulle vilja bli sedd med offentligt. Eller ens i mitt eget hem, av någon utomstående. Folk har fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Jag har också fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Men jag bekräftar fördomen i mig själv och skiter i det! ...för det är bitvis så djävulusiskt skönt att slippa vara pretto hela tiden, även om det bara är för min innersta krets.
Min pojkvän däremot undrade hur jag lägga tid - och energi - på det där tjafset, som jag dessutom hade läst tidigare! Jag har ju så mycket mer intressanta böcker liggandes, som jag dessutom inte ha läst tidigare! Varför inte läsa dem i stället. Jag försökte förklara att jag för tillfället har en slö hjärna, som jag vill behålla som slö ett tag till, eftersom den skall få jobba som fasiken hela hösten. Den förklaringen köpte han, lite i alla fall. Han förstår vikten av att ge sin hjärna lite vila. Men han spelar Urban Terror i stället.
Spännande händelse i dag: min pojkväns syster kommer hem med sin nya, amerikanska pojkvän som ingen i familjen har träffat! Jag borde vässa min engelska lite, den kommer nog att behövas i kväll!
Lön = shopping!
I det här fallet bok-shopping! Nu när jag äntligen har fått ut lön så gjorde jag det som jag egentligen borde akta mig allra mest för - shoppade loss! Jag har såååå lätt för att få pengar att bara rinna fort som tusan genom fingrarna på mig, så jag försöker verkligen akta mig! Annars så är jag pank igen innan jag ens hinner blinka!
...men jag skulle köpa några födelsedagspresenter (och julklappar! Jag är knäpp, jag vet, men böcker är så tunga att släpa på (mellan Uppsala och mina föräldrar,alltså!), bättre att beställa hem dem hit på en gång!) och då tyckte jag att jag lika gärna kunde gå igenom den lilla listan i bakhuvudet och se om det inte fanns några böcker som jag vill ha. Och det fanns det. MASSOR, rent ut sagt, men bara ett par styckna fick följa med mig hem. Bara pockets, jag börjar ju få så ont om plats,(och rent ekonomiskt mycket lönsamt, för tillfället) speciellt med tanke på alla mina kartonger... Men man kan aldrig få för många böcker!
...men jag skulle köpa några födelsedagspresenter (och julklappar! Jag är knäpp, jag vet, men böcker är så tunga att släpa på (mellan Uppsala och mina föräldrar,alltså!), bättre att beställa hem dem hit på en gång!) och då tyckte jag att jag lika gärna kunde gå igenom den lilla listan i bakhuvudet och se om det inte fanns några böcker som jag vill ha. Och det fanns det. MASSOR, rent ut sagt, men bara ett par styckna fick följa med mig hem. Bara pockets, jag börjar ju få så ont om plats,(och rent ekonomiskt mycket lönsamt, för tillfället) speciellt med tanke på alla mina kartonger... Men man kan aldrig få för många böcker!
Banankartonger!
Eftersom jag har lite ledigt just nu så beslutade jag mig för att städa upp lite bland alla mina lådor med grejor som står och tar plats i mina föräldrars garage. Bestämma vad som skall vara kvar framme och vad som skall ställas upp i röran på vinden. Himmel, det var svårt! Jag vill inte att några av mina böcker skall hamna på vinden!! ...och hur skall jag få plats med dem? Böcker är min stora passion, så det gäller ju ganska så många böcker som skall få plats....! Riktigt svettig blev jag och tyvärr inte färdig alls, orkade inte med alla kratongerna i dag. Det tar ju lite tid, för så fort jag öppnar en kartong så vill jag ju veta exakt vad som finns i, i fall det skulle vara något jag missat, glömt eller sorterat fel förra gången jag gick igenom den... Min pojkvän har hotat med att skaffa sig ryggskott nästa gång jag skall flytta, han fasar för att släpa alla bok-kartongerna....
För övrigt så planerar jag att köpa julklappar via Internet i dag. Det lackar mot jul...?
För övrigt så planerar jag att köpa julklappar via Internet i dag. Det lackar mot jul...?
Bok 1: Stephen King
Den här listan med böcker som fastnar i bakhuvudet, det är inte - som jag tidigare nämnt - en lista på litterära mästerverk, utan enbart sådant som har fastnat i mig. Som ligger i bakhuvudet och skvalpar. Som jag refererar till i min vardag i olika perioder av mitt liv. Böcker som jag sugits in i, som tvingat mig att läsa hela nätterna, som gjort mig sömnlös och virrig. Oftast är det sådant som kallas för skräplitteratur, men det skiter jag högaktningsfullt i.
Först ut i raden är Stephen Kings "Staden som försvann" och den handlar om något så simpelt som hur vampyrer tar över och utrotar en hel stad. Jag läste den första gången när jag gick på högstadiet och den höll mig i ett krampaktigt grepp. Jag är av naturen mörkrädd (och har en mycket livlig fantasi) och Kings nervkittlande språk tilltalde mig verkligen. Jag låg vaken om nätterna och önskade att jag hade ett kors att 'försvara' mig med. Förmodligen förhöjdes boken av min egen fantasi, men det är just den kopplingen som gjorde den så bra för mig. Den väckte allt det obehagliga i min fantasi.
Flera år senare, när jag flyttat till Uppsala och börjat på universitetet, stod jag vid en boklåda nere vid Fyrisån och letade runt lite. Hittade "Staden som försvann" och tänkte på hur mycket jag hade hetsat upp mig när jag läste den. Tyckte onekligen att jag var fjantig och köpte den för att läsa om den - för att se om den verkligen var så otäck. Det slutade med att jag sov med mitt konfirmationskors om halsen och en lampa tänd tre nätter i rad. Min fantasi har tydligen bara vuxit sig starkare med åren.
Ju mer jag tänker på det nu, desto mer funderar jag över om jag skulle bli lika rädd i dagsläget och det är jag inte alls säker på, men snart är det dags att läsa om den, så då får jag väl se... Någonstans hoppas jag att jag kommer att bli lika rädd, för det är liksom det som är meningen. Att kunna ha tillräckligt med fantasi för att skrämma skiten ur sig själv, även om det är med en bok till hjälp.
Först ut i raden är Stephen Kings "Staden som försvann" och den handlar om något så simpelt som hur vampyrer tar över och utrotar en hel stad. Jag läste den första gången när jag gick på högstadiet och den höll mig i ett krampaktigt grepp. Jag är av naturen mörkrädd (och har en mycket livlig fantasi) och Kings nervkittlande språk tilltalde mig verkligen. Jag låg vaken om nätterna och önskade att jag hade ett kors att 'försvara' mig med. Förmodligen förhöjdes boken av min egen fantasi, men det är just den kopplingen som gjorde den så bra för mig. Den väckte allt det obehagliga i min fantasi.
Flera år senare, när jag flyttat till Uppsala och börjat på universitetet, stod jag vid en boklåda nere vid Fyrisån och letade runt lite. Hittade "Staden som försvann" och tänkte på hur mycket jag hade hetsat upp mig när jag läste den. Tyckte onekligen att jag var fjantig och köpte den för att läsa om den - för att se om den verkligen var så otäck. Det slutade med att jag sov med mitt konfirmationskors om halsen och en lampa tänd tre nätter i rad. Min fantasi har tydligen bara vuxit sig starkare med åren.
Ju mer jag tänker på det nu, desto mer funderar jag över om jag skulle bli lika rädd i dagsläget och det är jag inte alls säker på, men snart är det dags att läsa om den, så då får jag väl se... Någonstans hoppas jag att jag kommer att bli lika rädd, för det är liksom det som är meningen. Att kunna ha tillräckligt med fantasi för att skrämma skiten ur sig själv, även om det är med en bok till hjälp.
Byråkratiskt jävla krångel!
Jodå, det fixade sig, hela den inlämnade resten blev godkänd och inrapporterad - MEN min lärare mailade den på administrationen som har semester och inte kommer tillbaka förens efter sista registreringsdagen. Det är inte möjligt! Så pissigt får det bara inte bli! De andra på kotoret hävdar att de inte kan bryta sig in i hennes mail (NÅGON, ring en hacker!) och skall försöka få en ny bekräftelse från min lärare. Jag hoppas vid GUD att min lärares solskenshumör fortfarande är intakt och att jag har en plats att återvända till i höst...
Det som gör mig ännu mer nervös är det faktum att jag eventuellt måste åka upp till Uppsala flera dagar tidigare än vad jag hade tänkt mig, eftersom jag kanske inte kan registrera mig via mail/telefon. Satans jävla skit! Jag som har sett fram emot att få njuta lite av min ledighet! *tjurar*
...och JA, jag vet att jag får skylla mig själv, men det svider i alla fall.
Det som gör mig ännu mer nervös är det faktum att jag eventuellt måste åka upp till Uppsala flera dagar tidigare än vad jag hade tänkt mig, eftersom jag kanske inte kan registrera mig via mail/telefon. Satans jävla skit! Jag som har sett fram emot att få njuta lite av min ledighet! *tjurar*
...och JA, jag vet att jag får skylla mig själv, men det svider i alla fall.
Så jävla svårt...
...var det inte! Jag är verkligen en sådan MES, som aldrig får ändan ur vagnen och får saker och ting gjorda i tid! Det här skulle jag varit gjort för nästan två månader sedan, det tog ju inte alls speciellt lång tid! Nu har jag skrivit färdigt och mailat i väg det tillsammans med ett myyyyycket ödmjukt mail (på gränsen till rövslickeri, men det skiter jag i, måste man så måste man!) till min lärare och hoppas innerligt att det blir godkänt så fort som möjligt! Registreringstiden till min kurs går ut 22:a och tills dess måste jag har poängen! Håll nu tummarna, för fasiken!
Nu skall jag fira med att laga wokade grönsaker och quorn-nuggets och läsa chick lit innan jag skall dra till jobbet!
...för övrigt har jag varit i 15 olika huvudstäder. Är det mycket eller lite?
Nu skall jag fira med att laga wokade grönsaker och quorn-nuggets och läsa chick lit innan jag skall dra till jobbet!
...för övrigt har jag varit i 15 olika huvudstäder. Är det mycket eller lite?
Ta mig i kragen!
I dag måste resten från kursen i våras bli färdig. Blir kallsvettig när jag inser att jag äventyrat hela höstterminenganom mitt söl och har en stenhård klump i magen. Gode Gud, låt min lärare ha haft en underbar sommar så att hon är på ett underbart och generöst humör! Jag kommer lungt att be om ursäkt till henne på mina bara knän, bara hon fixar det här fort....
Lata mig!
I är jag ledig för första gången sen jag var i Köpenhamn. Yee-ha!! För att fira så låg jag och läste fram till halv fyra i natt och sov fram till kvart i elva, det är ren, skär LYX! Sedan har jag bara latat mig, det vill säga legat på soffan och läst intelligensbefriad litteratur och det varit såååå skönt!
Men nu är det dags att ta mig i kragen - måste få lite skrivet innan det är dags att kila i väg på nästa personalfest i kväll. Måste försöka i alla fall. får se om det går nu efter det att jag har tillbringat så mycket tid med all den intelligensbefriande litteraturen. Min intelligens har förmodligen rymt till ett betydligt mer behagligt ställe! ...och jag klandrar den inte!
Men nu är det dags att ta mig i kragen - måste få lite skrivet innan det är dags att kila i väg på nästa personalfest i kväll. Måste försöka i alla fall. får se om det går nu efter det att jag har tillbringat så mycket tid med all den intelligensbefriande litteraturen. Min intelligens har förmodligen rymt till ett betydligt mer behagligt ställe! ...och jag klandrar den inte!
Chokladdoppade russin
Festen i går blev lyckad! I alla fall för min del, jag har faktiskt inte frågat vad tjejen med förväntningar tyckte. känns faktiskt som om jag bryr mig marginellt, trots all min oro i går. Det blev inte så sent, det var inte så mycket folk ute - men jag åt tills jag faktiskt mådde illa (buffé har den inverkan på mig). Trevlig stämmning och god mat gjorde sitt! Så det var definitivt en lyckad kväll, i alla fall för min del. Tror att några av singlarna var lite missnöjda, det var ju inte så mycket folk ute och de hade nog förväntat sig lite mer drag....
I dag börjar jag inte jobba förens om några timmar, så hittills har jag bara tagit det lungt. Shoppat lite(bland annat en klänning som jag var lite osäker på - min kille älskade den, ett halsband som han asgarvade åt, samt lite böcker och scarves- och godis!), samt införskaffat en påse chokladdoppade russin som jag nu gör mitt bästa för att sätta i mig! Gud, jag kommer att få ont i magen!
I dag börjar jag inte jobba förens om några timmar, så hittills har jag bara tagit det lungt. Shoppat lite(bland annat en klänning som jag var lite osäker på - min kille älskade den, ett halsband som han asgarvade åt, samt lite böcker och scarves- och godis!), samt införskaffat en påse chokladdoppade russin som jag nu gör mitt bästa för att sätta i mig! Gud, jag kommer att få ont i magen!
Personalfest!
Det är faktiskt något som brukar framkalla det värsta/det bästa hos väldigt många människor. Själv brukar jag försöka att ta det så lungt som möjligt - min chef sitter ju inom hörhåll och det är otroligt dumt att börja sluddra och dra fram sina mest patetiska sidor. Inte för att jag brukar göra det (alltför ofta) när jag festar, men ändå. Onödigt att ens komma i närheten! Men visst, en hel del vin blir det nog i alla fall, men lungt och försiktigt....Personalfesterna på det här jobbet brukar dessutom vara mycket städade tillställningar. Inte tråkigt, en del prat och skratt, men inget 'klackarna-i-taket'-festande. Lungt och sansat.
Känner att jag har lagom förväntningar (mest på maten, om jag är helt ärlig, det skall bli sjuk gott!), men har märkt att några av de andra tjejerna har betydligt högre. Lite väl höga för att passa en middag, så jag hoppas att det inte blir några krossade förväntningerm etc., det orkar jag bara inte med. Jag tycker att det skall bli jättekul, trevligt att bli bjuden på god mat och sitta och snacka lite, men... En av tjejerna har jag förstått lägger ner massor av energi på umgänget på jobbet. Det är så stort för henne att det nästan känns overkliget för mig, det här med fest. Visst, jag har inte råd att gå på resturang speciellt ofta, men det är något som jag uppskattar och jag försöker prioritera det när jag har råd ( då blir det nudlar ett bra tag efteråt...). Men hon går i princip aldrig ut, dels för att hon inte har råd så ofta(fullt förståelig anledning), dels för att det finns väldigt få uteställen där hon bor (än mer förståeligt), så för henne blir det här jättestort.
Jag känner mig lite oroad för att hon skall bli så besviken, om något skulle gå fel. Vad nu det kan vara kan jag inte riktigt föreställa mig, men ju mer jag märker att hon har höga förväntningar, desto mer oroar jag mig. Jättedumt av mig, men det värsta jag vet är när människor blir besvikna (inklusive mig själv). Dessutom är jag en expert på att oroa mig, så det kanske gör sitt. Egentligen så skall jag väl skita i allt och bara satsa på att ha kul, så det är det som jag försöker göra nu. Onödigt att sabba!
För övrigt så har jag fått en groteskt stor finne/sår på hakan samt skall på en annan personalfest på onsdag.
Känner att jag har lagom förväntningar (mest på maten, om jag är helt ärlig, det skall bli sjuk gott!), men har märkt att några av de andra tjejerna har betydligt högre. Lite väl höga för att passa en middag, så jag hoppas att det inte blir några krossade förväntningerm etc., det orkar jag bara inte med. Jag tycker att det skall bli jättekul, trevligt att bli bjuden på god mat och sitta och snacka lite, men... En av tjejerna har jag förstått lägger ner massor av energi på umgänget på jobbet. Det är så stort för henne att det nästan känns overkliget för mig, det här med fest. Visst, jag har inte råd att gå på resturang speciellt ofta, men det är något som jag uppskattar och jag försöker prioritera det när jag har råd ( då blir det nudlar ett bra tag efteråt...). Men hon går i princip aldrig ut, dels för att hon inte har råd så ofta(fullt förståelig anledning), dels för att det finns väldigt få uteställen där hon bor (än mer förståeligt), så för henne blir det här jättestort.
Jag känner mig lite oroad för att hon skall bli så besviken, om något skulle gå fel. Vad nu det kan vara kan jag inte riktigt föreställa mig, men ju mer jag märker att hon har höga förväntningar, desto mer oroar jag mig. Jättedumt av mig, men det värsta jag vet är när människor blir besvikna (inklusive mig själv). Dessutom är jag en expert på att oroa mig, så det kanske gör sitt. Egentligen så skall jag väl skita i allt och bara satsa på att ha kul, så det är det som jag försöker göra nu. Onödigt att sabba!
För övrigt så har jag fått en groteskt stor finne/sår på hakan samt skall på en annan personalfest på onsdag.
Böcker som fastnar!
Funderar dessutom (jag har ju tid, spenderar ju en del i olika diskhoar...) på en liten sammanställning av böcker som fastnar i bakhuvudet. Inga litterära mästervrk, utan enbart böcker som man vill läsa om och om igen, som man alltid relaterar till, för det ligger någonstans i bakhuvudet och skrammlar. Och man kan inte ens svara på varför, vad det är i just den boken som sitter fast och tilltalar.
Jag har ett flertal. Som alltid ligger där bak, som aldrig lossnar. Vissa av dem läser jag minst en gång om året, andra inte alls (eftersom jag inte vill förstöra illusionen av hur bra boken egentligen är, för tänk om den inte tål en omläsning). Och när jag läser dem så njuter jag. Stänger av alla analytiska redskap och bara tar in boken totalt. Bryr mig inte om annat, utan låter den följa mig överallt.
Flera av böckerna som jag har en sådan här relation med är böcker som förmodligen skulle avfärdas som skräp av många. Det kanske det är i vissa fall. Men jag ser någon i dem, en känsla, jag vet inte vad, som bara får mig att känna mig hemma!
Får se när listan börjar, jag har redan ett flertal kandidater!
Jag har ett flertal. Som alltid ligger där bak, som aldrig lossnar. Vissa av dem läser jag minst en gång om året, andra inte alls (eftersom jag inte vill förstöra illusionen av hur bra boken egentligen är, för tänk om den inte tål en omläsning). Och när jag läser dem så njuter jag. Stänger av alla analytiska redskap och bara tar in boken totalt. Bryr mig inte om annat, utan låter den följa mig överallt.
Flera av böckerna som jag har en sådan här relation med är böcker som förmodligen skulle avfärdas som skräp av många. Det kanske det är i vissa fall. Men jag ser någon i dem, en känsla, jag vet inte vad, som bara får mig att känna mig hemma!
Får se när listan börjar, jag har redan ett flertal kandidater!
Finnar och gropig hy!
Tja, efter den här sommaren ser jag faktiskt förjävlig ut i hyn. Har inte haft orken att ta hand om ansiktet ordentligt, speciellt inte när jag släpar necessären fram och tillbaka mellan olika bostäder och ibland inte är säker på exakt vart jag skall sova för natten (oftast växlar det bara mellan hemma hon pojkvännen eller hemma, men det kan vara nog frustrerande...), så det är inte alltid jag har rätt grejer på rätt ställen. Dessutom så jobbar jag ju i kladdiga, svettiga miljöer med dåligt luft.... Blek har jag blivit också, men det sägs ju vara ohälsosamt med för mycket sol, så jag ser det från den ljusa sidan...
Men hyn i ansiktet känns inte alls bra. Har fått en massa små finnar och pormaskar som inte tidigare visat sig! Har dessutom början få små röda 'sprickor' precis under ögonen. Panik! När jag har fått min lön skall jag kila och skaffa det bästa jag har råd med för de där jämrans sprickorna! Mardrömmen är att det sprider sig och att jag inte kommer att kunna gå osminkad.... Dessutom funderar jag på att skaffa YSLs nya kräm mot rynkor kring ögon och mun - har sett alldeles för många snipiga munnar översållade med 'sniprynkor' kring munnen för att jag skall känna mig helt bekväm med att ha en sådan framtid....
Celluliterna skall jag inte ens tala om.
Men hyn i ansiktet känns inte alls bra. Har fått en massa små finnar och pormaskar som inte tidigare visat sig! Har dessutom början få små röda 'sprickor' precis under ögonen. Panik! När jag har fått min lön skall jag kila och skaffa det bästa jag har råd med för de där jämrans sprickorna! Mardrömmen är att det sprider sig och att jag inte kommer att kunna gå osminkad.... Dessutom funderar jag på att skaffa YSLs nya kräm mot rynkor kring ögon och mun - har sett alldeles för många snipiga munnar översållade med 'sniprynkor' kring munnen för att jag skall känna mig helt bekväm med att ha en sådan framtid....
Celluliterna skall jag inte ens tala om.
Snart semester...
...nästan i alla fall! Om mindre än tio dagar så slutar jag mitt ena jobb, och blir då, eventuellt lite ledig! Kan ju hoppas på det i alla fall! Det blir nämligen mindre personal på det andra jobbet, vilket gör att jag förmodligen komemr att jobba ännu mer där då. Men det kanske kommer att kännas som semester när jag bara behöver fokusera på ett enda ställe? Jag hoppas det, i alla fall....
Pride!
Pride i Sthlm!
Önskar att jag var där för att festa ihop med en massa kompisar och hylla människors rätt att vara sig själva! Alla ni som är där, ha en underbar festival och se till att njuta ordentligt av livet!
Önskar att jag var där för att festa ihop med en massa kompisar och hylla människors rätt att vara sig själva! Alla ni som är där, ha en underbar festival och se till att njuta ordentligt av livet!
Älskade missen!
...sitter precis framför tangentbordet och kurrar samt kräver att bli klappd! Har hittat ett ställe precis brevid hans nos som han älskar att bli kliad på - han sitter som fastnaglad när man gör det! Han är verkligen min lilla bebis! Komemr sakna honom som fasiken när jag åker tillbaka till Uppsala om några veckor! Undra om han kommer att sakna mig? Förmodligen inte...
För övrigt så har jag börjat fundera över julklappar.
Det är augusti. Jag måste vara störd....
