Lilla Spöket

...Stad i ljus med Tommy Körberg.

Har precis suttit och kollat på Matchen mellan Allstars BK och Bronshjältarna fån 1994. Nostalgitrippar så att det smällde högt! Mild! Thern! Andersson! Dahlin! Brolin! Jag skäms nästan för att säga det, men jag hoppade lite i soffan under inmarchen! Såå jäkla härligt! Håren i nacken reste sig på mig! Det var fotbollsblider, GES, USA, Avundsjukan på mina bröder som var där och kollade in laget när de tränade..., vrålen i soffan(och en gång i bilen, vi hann inte hem i tid..), Ravelli och straffångest....
Tänk vad glad man kan bli av ett gäng nästan-avdankade män som närmare sig medelåldern... ! Och Allstars BK gjorde väldigt bra ifrån sig, jag blev positivt överraskad!
Men jag hade blivit ännu gladare om jag hade fått se Brolins seger-piruett! Undrans om han fortfarande kan göra den...?

...Håll om mig med Nanne Grönwall.

...För det hade jag behövt!

...det var jag i går i alla fall, nu är det mer av bakfullhetskaraktär, dunkat i huvudet och jag känner mig darrig. Dricker Resorb och känner mig lite  sådär lagom dum. Egentligen så skulle det inte blir så mycket i går, men nu när jag räknar efter så blev det nog en hel del! Tänk vilka felbedömningar man kan göra i lulligt tillstånd! 'Enöl till spelar ingen roll'! Men efter ett par sådana tankar så...tja, då spelar det roll!
Hade jävligt kul i alla fall och det är ju det som räknas mest!

Det är få saker som är så sköna som att sova ut ordentligt ibland...Jag känner mig visserligen typ bakfull, men det var det värt!! Funderar på att krypa tillbaka till sängen, men det är nog dags för frukost nu...

...Sången över havet med Lizette Påhlsson.

Jag var ju tvungen att kolla upp om Lizette verkligen var med i samma final som Carola 1991 och det var hon faktiskt inte.  Jag blev faktiskt lite förvånad, jag brukar ha ett minne för sådana saker som är oslagbart! Menmen, även solen har sina fläckar...

Ja, han har en röst som får håren på armarna att resa sig på mig och jag vill helt enkelt bara dansa av livsglädje alternativt göra omnämbara saker med min karl när jag hör Mihai sjunga 'Tornero'. Men jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker om der här....

Är så trött att jag nästan knäar, pluggandet som under de senaste två veckorna har gjort att jag har tappat både tids- och dygnsuppfattning (samt lite av min motorik och ordförståelse...)har eskalerat de senaste dagarna och jag räcker bara inte till just nu... Jag får inte ut de betyg som jag satsar på (och som jag i alla fall hittills har tyckt att jag har presterat tillräckligt bra för att få...) och för tillfället kan jag inte prestera mitt bästa är i för stor obalans för det...Har ätit sjukligt mycket godis under den senaste veckan och i kombination med en massa koffeintabletter och för lite sömn är jag ett vandrande vrak, i alla fall på insidan. Kommer dessutom att få skämmas rejäl för några uppgifter som jag precis lämnat in, vågar inte tänka på när jag får tillbaka dem...
Till råga på allt så har det samlats en fet hög med räkningar som måste betalas, vilket gör att jag absolut inte har råd med handväskan som jag har gått och dreglat på sen i mars...

Knölen på min hals är kvar på sin plats och ger inte vika en tum. Jag tror att jag borde börja oroa mig...

...Jag tar det jag vill ha med Sandra Dahlberg.


...för att den ligger så jäkla irriterande i bakhuvudet hela tiden och jag kommer på mig själv med att nynna på den hela tiden! Överallt! Mycket irriterande!

...Kommer du ihåg mig med Jim Jidhed.

Han var min favorit i Schlagerfestivalen 1991, när han kom trea. Carola vann ju överlägset det året, men jag höll på Jim. Mina föräldrar på Lizette Pålsson om jag inte minns fel.  Carola tog emot med en blandning av misstänksamhet och gillande i min familj. Låten, framträdandet och hennes röst föll i god jord. Men Carola själv föll in i facket "obehagliga religiösa människor som har en konstig verkligehetsuppfattning". Livets ord och andra religiösa samfund som innehåller liknande inslag har aldrig varit popluära i min familj. Inte alls. "Vanliga" frireligösa,troende människor, absolut inga problem, det var det flera i min släkt och omgivning som var. Vilken religion man tillhörde spelade heller någon roll, det var just Ulf Ekman som var problemet.

Men hemma hos mig så betraktades Ulf Ekman med stor skepsis. Och därmed Carola. Hennes image vad ju dessutom betydligt mer religiös då än vad den är nu.  Intressant, så här i efterhand...

Det var ju så soligt och fint i morse! Vad är det här för skit...mulet och svalt! Jag vill ha riktig sol, försommar och glass i parken! Just nu fryser man ju rumpan av sig man bara tänker på glass! Skitväder! *tjurar*

Men egentligen så spelar det verkligen ingen roll, jag ska ju sitta inne i en datasal, så egentligen, varför hetsa upp sig. Jag blir ju arg varje morgon när jag läser DN, så vädret kan jag ju låta vara i fred. Om inte så bara för att få en lugn och fin morgon. Jag misstänker nämligen att jag komemr att bli ganska så tjenis med Securitasvakten på skolan fram tills dess att vi är klara. Han som kommer vid fyratiden. Och då vore det ju trevligt att orka hela vägen och få njuta av den underbara känslan av att vara färdig i tid...

Den var verkligen helt fantastisk! ...och ännu vackrare att traska hem i den, känna solen i ryggen, känna doften av häggen som håller på att blomma ut...Att bara känna lättnad! Nästan allt bli vackert i soligt gryningsljus, speciellt när man suttit fjättrad vid en dator hela dagen - och natten. Och även om man vet att man kommer att göra samma sak hela helgen, så är det en stund av...ren befrielse! Underbart! Nästan så att jag får något religiöst i sinnet...

Nu skall jag sluta äta chokladdoppade russin och lugna ner den glädjen som kom när jag såg att både mitt nyinköpta Lancômeläppstift och nya numret av Diego i brevlådan när jag kom hem! Jag skall ta reda på om The Body Shops Cooling Footlotion hjälper lika bra på ömma knän som på ömma fötter...

Har ätit sjukligt mycket Godis(ja, det låg ju lite framme på skrivbordet...det var visserligen tills i morgon, men vad fasiken...)och koffeintabletter den här veckan, hoppas att jag kan hjärtklappningarna och stressen stången tillräckligt länge för att slippa få en hjärtattack eller diabetes...

Hmm...jag har fått en liten knöl på ena sidan av halsen...borde man kolla upp sådant? Det är ju förmodligen bara en muskelknut...

Det låter ju vettigt det Ebba säger och visst är det sant. Som tjej är det större risk för att man råkar ut för något riktigt obehagligt när man är för full, man blir mer utsatt,lättare att skada - och i det svenska rättsystemet, betydligt mindre trovärdig (tja, frågan här är väl egentligen om kvinnliga våldtäksoffer någonsinn betraktas som trovärdiga i det här landet, men det är en helt annan historia). För så är det faktiskt, en full tjej som blir våldtagen har så lite 'trovärdighet' och rättsäkerhet i det här landet att det är skrämmande.

Visst, killar kan också bli rånade, misshandlade och utnyttjade i fyllan (och i nyktert tillstånd, självklart), men ärligt, det händer inte lika ofta. I alla fall inte våldtagna. Rånade och misshandlade, visst, jävligt otrevligt och obehaglit, men våldtäkt är på en helt annan nivå. Och de manliga offren blir i alla fall tagna på allvar.Fulla som nyktra. Det är aldrig någon som ifrågasätter män som anmäler våldtäkt. Som om de aldrig i livet skulle kunna ljuga om det, för det är ju något man borde skämmas över.

Och Ebba har en jäkligt bra poäng i det hon säger oma tt vi lever i ett extremt överexponerat samhälle, där tits and ass är det som får mest uppmärksamhet, i nästan alla lägen. Det vore ju trevligt om man kunde få in fler människor på den mediala scenen, som inte har haft sex i Big Brother, dejtat läckra killar osv.Som bara jobbar jävligt hårt och är bra på det de gör. Det skulle lyfta det svenska mediesamhälle något enormt.

...men jag håller även med Carina. Att man skall kunna använda sitt läckra, röda läppstift utan att någon tittar snett på en. Även om man kanske inte passar i det, utan bara för att man gillar färgen och den gör en glad. Att man skall kunna bli full och dum ibland (inom rimliga gränser, självklart), utan att man blir dömd för det. Att inte alla gränser sitter så jävligt hårt runt halsen, att man inte behöver packetera sitt yttre för att känna sig accepterad. Att man kan skilja ut sig och göra det som känns bäst utan att ha någons fördömmande blickar brännande i ryggen.

Man kanske skulle kunna hitta någon slags balans? För det borde ju inte vara omöjligt. Hoppas jag...

Ja, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, förutom att det här förmodligen kommer att resultera i något intressant.  Jag måste erkänna att jag håller till viss del med båda - jag tycker liksom inte att det är en katastrof om man bli apfull och beter sig, bara det inte blir ett upprepat mönster som man mår dåligt av, samtidigt så är alldeles för fulla, okända tjejer ganska så jobbiga om man träffar på dem ute på krogen...

Dessutom gillar jag måde mode och stil - läsa om, få tips, prova själv och garva åt. Men det måste gå att få vara lite galen när det gäller det med. Det blir så svårt att alltid hålla sig till 'den smala' linjen och det är väl inget kul i längen? Det är ju mycket roligare med en personlig stil! ...som anpassas efter tid, rum och ens egen sinnesstämning.

Själv glider jag omkring i slacker-kläder just nu och känner mig allmän osnygg, men så måste det få vara ibland.Visserligen ser jag i princip alltid ruffsig och tuffsig ut,men ändå... Måste det finnas regler och kategorier överallt?

...Diva med Dana International.

Blött och geggigt ute. Som fasiken. Fick en sjö i mina skor i morse när jag var ute och sprang, strumporna var riktigt äckliga när jag kom hem, fick nästan vrida ur dem... Lerig blev jag också, långt upp på vaderna. Fick verkligen ta mig i kragen när jag kom hem för att inte ta en varm dusch och krypa tillbaka ner i sängen. Gud, det skulle verkligen var såå skönt! Blev ganska så nedkyld eftersom det regnade ordentligt, så en varm säng... Men jag måste samla ihop mig och ta mig till skolan, för det börjar bli ont om tid nu. Inte alls långt kvar tills dess att terminen är slut och jag måste ha resultat i handen. Just nu är perioden som jag har fasat för hela våren, och jag är lite förvånad över att jag inte är mer stressad, men jag antar att jag inte har vett till det. I alla fall inte ännu. Enda sättet som det märks tydligt på är svårigheten att sova,(och avsaknaden av vett att gå och lägga sig i tid...) som en fågel i dvala och det märks ju på dagarna, speciellt när man sitter och nickar över böckerna...

Jag måste sluta sockerknarka och börja koffeinknarka i stället. Sockret hjälper ju inte längre ordentligt och det blir ju bara tyngre och tyngre i spåret om mornarna. Känner verkligen av i kroppen vad jag har ätit det närmaste dygnet och det borde ju få en att tänka till lite, men icke... Jaja, bar jag kommer igenom de närmaste veckorna med alla poäng med mig, så får det vara värt nästan vad som helst!

...A Diffrent Kind Of Love med Caroline Wennergren.

Jag har "upptäckt" Ronnie Sandahl som skriver krönikor för Aftonbladets Sthlmsdel. Har väl läst någon enstaka krönika tidigare, men nu har jag insett att han faktiskt är helt genial! Hamnade nästan av ett misstag på hans krönika i går och hittade sedan hans arkiv , det ena ledde till det andra, så Ronnie, nu är du skyldig mig flera timmars konstruktivt pluggande! Men alla de skratt och knip i magen, instämmande nickanden och känslan av att världen egentlgien är ganska så pissig väger upp det hela. Favoriterna är absolut 'Lämna konsten till oss förlorare'  och 'Bara en av oss ska ligga med Lena Ph', men jag har ju inte hunnit läsa alla ännu, jag har studier att slöta! Men det blir väl tid över till det också någon dag...

Krönikorna  påminde mig lite om livets orättvisor, som det där med att det alltid är Den Snygga Killen eller Skolans Mest Populära Tjej som Lyckas.  Visserligen i-landsproblem, men på det personliga planet så svider det som fan. Som fan! Det fångar Ronnie på ett kanonsätt, nästan så att jag på ett obehgligt sätt känner min gamla högstadieskola runt omkring mig...*brrr* Där man blir Vägd, Mätt och förmodligen Utdömd.

Ronnie är definitivt en människa som jag skulle vilja bjuda på kaffe och 'pick his brain' som man säger. Det låter lite väl makabert, men 'hämta inspiration från' låter lite väl mesigt, även om det är precis det som det handlar om. För han påminner mig även om att jag faktiskt inte har skrivit något speciellt bra de senaste fem åren. Inget bra alls! Okej, jag har lämnat in drösvis med PM, projektarbeten och uppsatser. Men många av dem kan jag inte ens så här i efterhand tycka är riktigt bra, inte ens när jag placerar in dem i dess rätta kontext. Om någon skulle rota fram min  PM 'Sveriges agerande i Baltutlämningen' skulle jag nog köra strutstekniken och gräva ner mig. Trots att den fyllde sitt syfte just då och faktiskt inte blev utskälld. Till och med helt okej, faktiskt. Nästan.

Men något mer än så har det faktiskt inte blivit. Ibland får jag ångest och prestationsångest över det, speciellt när jag läser Lysande Svenska Debutanter. Gaa! Något sådant komemr jag aldrig att kunna producera, tror jag då i alla fall. Men jag är en looser och hoppas fortfarande! Hoppet är ju det sista som lämnar människan... Jag tycker ändå att så länge jag har en realistisk syn på mina framtidsutsikter, skaffar mig en redig, rejäl utbildning och jobbar för min Dröm på min lilla fritid så kan det väl få vara så.

Det var ju något som jag verkligen behövde prioritera direkt när jag kom hem 'tidigt' (kvart över åtta) i dag...det var plugga, plugga ännu mera...och..ja, just det...sova.... Det missade jag. I alla fall just då. Nu hade jag tänkt ta tag i saken, men det där med at somna in vid halv elva och få sin skönhetssömn har inte riktigt lyckats hamns på min prioriteringslista. Inte nu när det är så ljust och fint så sent på kvällarna! Sova kan jag göra på hösten och vintern! Eller i juni!

Men nu är det i alla fall dags att göra något åt saken, det blir ju tidigt för att vara mig. Så slutar jag somna med huvudet i böckerna och skaka okontrollerat när jag vaknar på biblioteket...Alltid något positivt! Det var en massa roliga och viktiga saker som jag hade tänkt blogga om, men det minns jag inte längre. Jag är som en guldfisk, har ett extremt dåligt korttidsminne när det gäller vissa saker.

Medans andra saker kommer jag ihåg i åratal... Jag jävlar, jag har klara minnen från ca 3 års ålder. Alla mina vänner vet att jag minns de flesta av sattygen de hittade på lågstadiet...Inte för att det hjälper mig nu, när jag behöver skriva listor för att komma ihåg vad jag skall köpa på ICA om en halvtimme (mitt liv svämmar över med listor!! de är Överallt!!), men det är ju någon tröst i bland att minns sådant som andra inte för sitt liv kan minnas. Tyvärr så för det med sig att man kategoriserar folk efter tidiga minnen (exempelvis så bet 'Anna' alla oss andra barn och 'Katarina' kastade mat på golvet. Inget som de vill skriva på sitt CV i dagsläget.) som egentligen inte spelar någon jäklans roll, men det är inte alltid så kul att få upp bilder i huvudet från ett bråk på lågstadiet varje gång man hör någons namn. GUD, jag vill inte ens veta vad de tänker på när de hör mitt namn...


Javisstja, sova var det...

Hurra! Jag blev inte totaldissad av min handledare!! Tid att fira! ...eller i nästa vecka, när allt är inlämnat och klart! Då jäklar skall här..sovas! Kanske dricka lite vin och äta lite gott. Får se om jag orkar slå några klackar i taket, men med jämna mellanrum orkar man ju rycka upp sig!

Nja, handledaren var väl inte överdrivet superpositiv, men hon sade i alla fall att hon trodde att det skulle ordna sig, vilket ju är en lättnad! Blev s¨å glad att jag gick och köpte en stor påse godis och satte i mig allt, helt ensam!! Mums!

Men nu gäller det ju att rycka upp sig och verkligen se till att hon hade fel, att jag kan högprestera mycket på några få dagar...Har gjort det förut och kan förmodligen göra det igen! ...men jag kunde nästan känna rosévinssmaken från den där bag-in-boxen som jag tänkt införskffa. Och hunnit tänka på vad skönt det skulle vara om allt bara avstannade nu, om jag bara kunde få påbörja sommaren lite tidigare, få lite uppskov...! Menmen, ta sig i kragen har jag väl alltid (nästan i alla fall...) varit kapabel till, så det skall väl gå den här gången också! Fast det blir nog, som vanligt, ett par låååånga nätter... Men det kan jag leva med, bara jag får ut mina poäng!

...Faller du så faller jag med Patrik Isaksson.

Jag avskyr det. Trodde att jag skulle kräkas. Men det gick bra, trots att det var segt att ta sig upp ur sängen i morse! Men det är skönt att jag har fått in en bra rutin, jag har ju nästan inga rutiner alls, tyvärr... Det kan bli så förslappande i längden!

Efter frukosten skall jag glida in på ICA och köpa en sjukt stor påse godis. Den skall användas som bränsle hela kvällen/natten då jag måste plugga. Och ja, jag har försökt med morötter. Det funkar bara på förmiddagen.  Fast allt handlar om om jag blir totaldissad av min handledare eller inte. Om jag blir det så tänker jag gå hem och lägga mig. Och stanna där! Men annars är det ju bara att lägga i den högre växeln...

Kom hem från skolan för en trettiofem minuter sedan. Det ligger en stressad stämningen över hela byggnaden - överallt, vid alla bord och datasalar sitter det i alla fall någon och skriver och alla ser lika fokuserade och ansträngda ut. Det märks att det är terminasavslutning snart.

Slängde mig på kylskåpet och vittjade det när jag kom hem. Inte för att det finns sådär jättemycket att vittja alls, men en halv mozzarella och en tomat lyckades jag rota fram, så det blev lite mozzarellasallad mitt i natten. Tänka att man med Euroshoppers hjälp kan ägna sig åt sådan lyx....

Appropå lyx - åt upp det sista paketet med roasted pumpkin seeds från Bangkok i dag. De var alldeles krossade, mosade och hade legat undanstoppade i nära sex månader, men GUD vad gott de smakade! Så mycket bättre än alla pumpafrön som någonsin har införskaffat i Sverige.

Smaken tog mig direkt tillbaka till Khao San Road, med allt vad det innebar... kunde nästan känna håret klibba i nacken av all varm fukt, doften av grillat kött, ljudet från alla barer och se alla gatuförsäljare.... När jag har det som värst (okej, jag har haft det värre) längtar jag till när jag haft det som bäst...eller bland det bästa, i alla fall. Dessutom så blev jag djävulusiskt hungrig...på allt som jag åt där, som jag inte äter här. Chicken tikka masala, pad thai, garlic naan, banana pancake med chokladsås, kyld ananas, kött på pinne...listan kan göras hur lång som helst. Jag var visserligen sjuk hungrig just då, men det är otroligt fashinerande vad man kan minnas saker med hjälp av något som får en att associerar det med...  )Hade jag haft möjlighet så hade jag dragit i morgon!) Dessutom så tänker man alltid på tillfällen när man känt sig fri, i de stunder som man känner sig pressad.

Jag känner mig pressad! Mailade iväg ett utkast till handledaren i kväll och det var itne bra. Inte ens med god vilja kan jag säga att det var bra. Jag kommer att gå dit i morgon och bli idiotförklarad. Det ser jag ju verkligen fram emot, verkligen... Men i sådana fall så kastar jag in handduken för den här terminen, och införskaffar den där bag-in-boxen med rosévin och omskolar mig snabbt till lådvinskärring, tre veckor innan jag hade planerat det! Se, där har vi en lösning på problemet! Svårare än så var det inte!

...Lejla med Hari Mata Hari.

Ja, jag går upp tidigt, skyndar mig för att ta mig till frukostbordet tidigare, så att jag kommer i väg till skolan tidigare, så att hela dagen går i tid. Det är vid frukostbordet det händer. Jag fastnar! Så djävulusiskt ordentligt! Satt där en timme i dag! En TIMME! Jag som brukar vara så stressad på morgonen att furkosten reduceras till en knäckebrödsskiva i handen när jag springer till bussen. På helgerna är det självklart annorlunda, då har jag ju tid att sitta hela förmiddagen om jag vill och det brukar jag vilja! Men på vardagarna...

Men jag älskar att äta frukost lääänge, läsa DN ordentligt, äta i lugn och ro, bara sitta still...Men just nu kommer jag ju alltid försent! Det slår inte fel! Ta sig i kragen och gå ut i köket en halvtimme tidigare (som jag gjorde i dag), men jag kommer i alla fall inte därifrån förens...ja, nyss. Det stressar mig, men samtidigt är det väl bra att bara kunna sitta och njuta av livet en stund...?

Och bli förbannad över det Jag läser i DN, om världen som är förjävlig och att det faktiskt är en hemsk plats att bo på...men det hinns inte med just nu, nu måste jag sparka i gång mitt hektiska schema!

...Under Your Spell med Evan.

God morgon världen. Jag vill stanna i min säng! Den är varm, skön och mjuk. Jag sover jättedåligt på nätterna just nu, jag borde få lite extra tid i den....Men nej....Sova får jag göra i juni, eller något...

Grattis!
Det var Härligt...är det minsta man kan säga! Sååå jäkla skönt! Så ofattbart! Eller, egentligen, laget är så jäklans bra just nu, så det förvånar inte mig alls! Och nu tycker jag ändå att det är konstaterat, de är verkligen Bäst i Världen!!  Bäst!! Smaka på det!

Men matchen var inte alls den rysare som finalen i OS var, då satt vi alla som på nålar och jag skrek efter blod, svor och hoppade upp och ner. Det behövdes inte i kväll. Inte alls, faktiskt. Det kändes mycket säkert till och med, om man  nu kan säga att en titelmatch någonsin kan kännas 'säker'...

Men jag måste erkänna att jag blev förvånad när jag hörde att Sverige är det första landet någonsin som tagit BÅDE OS- och VM-guld samma år. Okej, jag har inte världens koll, men jag var helt säker på att Sovjet eller Canada gjorde det på den tiden då 'det begav sig'...

Erkänner också att jag faktiskt är en 'mästerskapsmänniska'. Jag kryper bara fram till TV-soffan när det verkligen gäller i fotboll och hockey. Fast jag brukar arbeta upp ett jäkla humör vid de tillfällena, för då bryr jag mig verkligen. Hycklande, kanske, jag vet. Men det är så det är. Tyvärr. Och andra matcher än Sveriges (om de inte är av stor betydelse) brukar jag inte bry mig om. Men när det väl gäller, då jävlar. Då vill jag ha...Tre Kronor på Guld-humör!! Det är få saker som smäller så högt!!!

 Men jag har till och med suttit och läst i TV-rummet när alla andra har kollat på fotboll. Men det var inte Sverige och ingen intressant match, så min deckare var faktiskt mycker mer attraktiv. Att man fick en konstiga blickar var något som jag fick ta. Det är ju inte så ofta jag är hemma hos familjen, så det är ju trevligt att umgås lite när man väl får tid. Men nästan alla i min familj har favoritsporter som  slukas upp av när det sänds. Motorsport, simning, kampsport och ridsport är något som drar publik i mitt hem. Glömmer aldrig OS i Barcelona -92. Brorsan spelade in olika lopp som han satt som klistrad framför... i timmar. Ahh... den gamla goda tiden!

Partisk OCH hycklande. Sådär, dagens bekännelse är framme. Skönt att få det avklarat! Menmissförstå mig rätt, kvällens match var underbar. Guld ger mersmak. Snart börjar Fotbolls-VM. Feel the pressure!

*håller tummarna*
Klart att det blir! Med den ledningen!
Men man skall inte ropa hej förens man är över bäcken....

*hoppashoppashoppas*

Jag måste säga att jag faktiskt blev glatt överraskad när jag såg att Carl Bildt bloggade om ESC och om Lordis vinst. Han skriver mycket intressant, så även den här gången...

Jag har fått tillbaka min putmage precis under naveln och jag hatar det! Har inte ställt mig på en våg på evigheter (har inte vågat) men i kväll måste jag verkligen. Måste få veta hur illa det är... Hur fasiken kan man gå ner och sedan upp så mycket i vikt som jag har gjort sen i augusti?  Det kan fanimej inte vara hälsosamt...
Hur kan man tappa greppet så där helt plötsligt, när man kommit på metoden för 'ner'? ...och låta framgången bytas ut mot något helt annat!

Dessutom hatar jag mig själv för att jag inte kan koncentrera mig på mina studier...Vart har all den trevliga självdiciplinen tagit vägen? Jag har ju haft den. varför har jag den inte just nu? När jag behöver den som bäst?

...Tornero med Mihai Traistariu!

Trodde att jag var död i morse när jag vaknade. Så trött har jag inte varit på länge! ...men egentlgien känns det bra, på ett konstigt sätt, eftersom jag har sovit som en orolig fågel de senaste veckorna, och aldrig känt att en natts sömn varit bra. Men jag kanske bara lurade mig själv, det kan ju vara en naturlig reaktion när man går och lägger sig halv tre och klockan ringer halv sju...? Snoozade i alla fall i en halvtimme. Undrar hur det kommer att gå att plugga i dag, komemr nog att sitta och nicka vid fyra tiden... Borde verkligen införskaffa ett ordentligt förråd med koffeintabletter, i all fall så länge det här hysteriska pluggtempot håller i sig. Vilket är resten av månaden...

Det gick i alla fall otroligt bra att springa i morse, känner hur allt slit på mornarna börjar ge resultat! Skall försöka hålla i den här rutinen så länge som möjligt, känner att jag mår mycket bättre och det behövs när allt hopar sig.

..eller, gårdagen låt blir det ju, klockan är ju en bit över tolv, är (självklart) Hard Rock Hallelujha med Lordi.

God Natt, Sverige!

Ja, har precis som resten av Sveriges befolkning, tillbringat kvällen framför ESC. Massor av muffins, choklad, morotskaka och grönsaker! Samt trevliga vänner, såklart! Pekka Heino var som vanligt bäst, bäst, bäst och alltid lika SVT-snäll. 'Jag tycker att publiken är lite osportsliga' sade Pekka när den superoförskämda publiken gjorde bort sig totalt, skämde ut hela arrangemanget och skapade dålig stämning. SVT-snäll, är det rätta uttrycket. Anna Vissi var riktigt bra, men så går det, folk har inte överseende med allt.

Vi i TV-soffan hade vår egen omröstning om vilka låtar som skulle komma till topp-tio-listan. Vi lyckades pricka in nio av tio (stark jobbat!). Mina personliga favoriter var Ryssland, Rumänien (som jag poppar för fullt just nu!), Bosnien-Herzegovina, Finland och så Sverige! Gillade Frankrike också, det var liksom en äkta schlagerballad!

Carola gjorde så jäkla bra ifrån sig, med tävlingens absolut starkaste röst, det måste jag säga. Hon kan verkligen vara stolt över sitt framträdande, det var ingen som var så proffsig och jag njöt av varje steg hon tog! Men jag njöt också av Lordi, deras show var helt fantastisk och i äkta metalstil. Tänkte ett tag att vi borde nog ha skickat The Poodles, men kom snart fram till att de skull nog har betraktats som alltför snäll i jämförelse med Lordi. Kanske BWO kunde ha gett dem en match...? Alexander Bard är ju i all fall en PR-geni, så långt skulle de nog ha kommit i alla fall.

Det som stör mig mest är i ändå att alla gnäller om att 'Nu behöver vi inte kvala in nästa år i alla fall!!' Vad är det för skit att vara glad över? Bevisligen så går det absolut bäst (furtom för sällsynta undantag, som Rumänien, men den kände vi alla igen, har poppat ordentligt på radio etc.) för de länder som är med i semifinalen - upprepningstekniken funkar ju så otroligt bra! Jag kunde ju bara se på mig själv - låtar som jag tyckte var kass i torsdags gillade jag i dag. Upprepa, upprepa, upprepa! Att ingen någonsin lär sig! Om SVT fattar galoppen nu så börjar de tidigarelägga Sverige-finalen, så att den stackare som vinner kan reska runt som en galning i Europa och uppträda i vartenda jämrans köpcenter i varenda håla... Upprepa!

Men Lordi var fantastiska bra och förtjänade verkligen sin förstaplacering! Grattis, grattis, grattis! Har Tyskland något vett (vilket de bevsligen inte har...det syntes ju tydligt i dag...) så skickar de en korsnint mellan Laibach och Rammstein nästa år...men då kan det ju vara för sent, det går mode i shclager också!

Men Lordi ( deras hemsida lär ju ha dött av överlastning vid det här laget...) var mest orginella, en otroligt bra låt och en fantastiska show. Härligt för Finland! Deras första vinst på 40 år, de förtjänar det verkligen! Hmm, man kanske skulle boka sig en biljett till Helsingfors nästa vår...?

I kväll är det dags, upp till bevis! Schlagernörd som jag har blivit så så har jag fixat ihop en Schlagerlista som rullar på datorn och snart kommer det över några kompisar för att kolla Eurovision Song Contest här hemma. Nära till telefonen (för att eventuellt rösta på Lordi...) och med grönsaksdipp, choklad och kakor så blir det en helkväll. Spännande! Även om jag ändå tycker att det alltid är fel att ta ut segern i förskott. Alla tidningar som skriver att Carola självklart komemr att vinna och är Klart Bäst gör mig nervös. Hybris är alltid farligt, inte alls bra.

Har hört att Carola dessutom har ont i halsen, vilket är dagens snackis, har jag märkt. De flesta som jag känner som egentligen inte gillar Carola har drabbats av 'GoGoGo Caroooola'-känsla och dyrkar marken där hon trippar samt disukrterar om kortisonen kommer ordna upp henns röst. Oroliga som fasiken, hela bunten!

Jag, som har hållit hårt på Lordi hittills börjar vackla...Jag menar, jag kommer nog att ringa och rösta på dem, men...klart att man vill att det skall gå bäst för 'oss'. För hennes, menar jag naturligtvis.

Vet att det samtidigt pågår en djävulusiskt spännande Semifinal i hockey, Sverige-Canada. Den får ingen uppmärksamhet alls utav mig, ESC har slagit ut det lilla hockeyintresse som jag har. Vanligtvis brukar jag sitta framför TV:n vid de viktigaste matcherna och ropa efter blooood och utslagna tänder. Aggressivt. Nu går det helt bort. Kan inte vara på två ställen samtidigt. Även om det nog skulle funka att låna grannens TV....

Jaja, nu är det bara att hålla tummarna för Carola.
Och kanske be en liten bön....

Skulle göra nästan vad som helst för att få vara där! Har precis suttit och tittat på bilder därifrån och visst ser det maffigt ut med alla uppklädda människor på Röda Mattan, men det är inte det som lockar mest, utan tillgången till alla underbar film!!!Det finns massor av filmer som jag tycker verkar väldigt intressanta som skall visas i år, som 'Paris Je t'aime', som jag verkligen skulle vilja se.... Men som vanlig, dödlig så får man ju vänta ett tag. Tyvärr är det inte allt som når hit till Sverige, men här i Uppsala har vi i alla fall lite tur, tack vare Fyrisbiografen .

Själv väntar jag för tillfället på en del storfilmer som har premiärer inom kort, jag är lite av en allätare även inom film (ni vet, det där klassiska, 'jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar'. För det finns verkligen saker som jag inte gilla...). Och snart har ju X-men - the last stand premiär, vilket skall bli riktigt roligt! Jag är löjligt förtjust i X-men och ser verkligen fram emot det! Tyvärr har jag förmodligen inte tid att gå på premiären, för då är jag dränkt i studier, men kanske innan jag åker hem för sommaren.

Jag ser också fram emot Pirates of the Caribbean: Död mans kista, för  jag gillade verkligen The Curse of the Black Pearl . Mest för att det var en sådan feel-good-film som jag ibland är väldigt svag för (speciellt när det är mörkt, kallt och regningt ute...), men även för att Johnny Depp var så klockren så alkoholiserad  pirat utan moraliska betänkligheter.  Men när den har premiär, 12/7, då jobbar jag nog som mest och då brukar det aldrig bli tid för ens ett så litet biobesök. Tyvärr. Men man kanske kan göra ett undantag...

 

Var så trött i morse att jag knappt kom upp ur i sängen och lyckades i vanlig ordning komma för sent till mötet med tjejen som jag skulle plugga ihop med. Jag är ju pinsam! Men hon tyckte ändå att det var rätt okej, tror jag, för då kunde jag inte säga något när hon meddelade att hon var tvungen att gå en timme tidigare än vad vi hade avtalat från början. Gjorde mig inte ett dugg, jag knaprar koffeintabletter varje eftermiddag just nu för att inte somna i från allt pluggande... Så det var nästan en lättnad!

Något som stör mig oerhört är min absoluta frånvaro av tekniska talanger. Har ju kopplat upp mig mot Bloggtoppen för att se hur min blogg ligger till i Sveriges stora bloggröra. Eftersom jag inte kan ändra i designen av min blogg hur som helst (vilket kanske är bra, jag är inte så kunnig, vem vet hur det skulle kunna sluta...) och få på så sätt publicera Bloggtoppens logga med jämna mellanrum för att hålla koll på mina eventuella besökare. Den måste alltid ligga på förstasidan. Det här hade jag glömt bort totalt, vilket resulterade i att de senaste dagarnas besökare inte har registrerats alls. Tråkigt, eftersom jag har haft fler än vanligt, vilket inte alls kommit in i statistiken. egentligen spelar det ju ingen rolla alls, men jag är en sådan människa som stör mig på saker som jag missar och glömmer. Något enormt, faktiskt. Till och med när det egentligen inte spelar någon större roll.

 Förmodligen hör den egenskapen till min kontrollfreaks-del, som på vissa områden är extremt välutvecklad. Jag försöker hålla käften om det i många sammanhang, för det är nog en del av mig som skulle uppfattas som...knäppt, kanske är ett bra ord... Lite smart måste man ju ändå vara, och rensa lite i sitt system när man umgås med omvrälden!

Skall upp tidigt i morgon och plugga, vill inte, men måste tyvärr. Men trots det så sitter jag här, det börjar ju bli riktigt sent och kan inte förmå mig att ta mig i säng! *suck* Undrar hur fasiken det skall gå i morgon, det börjar ju bli ont om tid till allt som skall lämnas in. Skall sitta hela helgen, förhoppningsvis ger det resultat så att jag slipper stressa ihjäl mig den kommande veckan.

Samtidigt sä oroar jag mig över min vikt på ett sätt som jag inte riktigt tycker om. När jag är stressad så äter jag mer än vanligt, vilket ju självklart märks, vilket gör att jag oroar mig över min vikt, vilket i sin tur leder till mer stress...en ond cirkel, helt enkelt. *suck* Känner knappt en enda tjej som inte har nojor när det gäller mat, vikt och utseende. Kan nog nämna två, kanske tre, tror jag. Det är inte många. Och det blir bara värre och värre ju äldre jag blir. Jaja, får tänka på det där sen, först måste jag fikusera på att ta mina 30 poäng den här terminen....

Men i morgon kväll skall jag i alla fall vara ledig! Vi skall tärffas ett gäng och kolla på ESC, heja på Lordi och äta gott (varför inte, jag är ju redan inne i cirkeln!), vilket kommer att kännas helt underbart efter att ha suttit och pluggat en heldag!

Nu, mot sängen, jag msåte försöka få i alla fall ett par timmars sömn innan det är dags att köra i gång igen. Jävla Duracellkanin-liv man lever...

...Pojken på månen med Rikard Wolff.

Tja, vi bestämde oss för att inte springa i dag. Jag kände lite att det ömmade i min fot, så då bestämde vi oss för att vila! Hade jag varit smart hade jag ställt klockan ordentligt mycket senare, istället för att snooza i nästan 11/2h. Mycket osmart, måste jag säga. Men jag hade tänkt gå upp tidigt och ta tag i mitt liv i alla fall, men se det gick inte! Har massor att plugga, är uppbokad hela helgen med just pluggande (och ESC, självklart!), så det hade ju varit smidigt om jag gjort något åt saken. Framförhållning är inte min starka sida. Inte just nu i alla fall.

Det var jäkligt kul och det gick över mina förväntningar! Det har verkligen en dragande effekt på mig att springa i så där stora grupper! Stannade faktiskt inte en enda gång, inte ens för att dricka vatten. Vet att det är väldigt viktigt, men jag kände att om jag stannade så var det inte säkert att jag skulle få upp farten igen, så jag väntade tills jag kom i mål. Dessutom så får jag sjukt ont i magen om jag dricker vatten så där och det skulle varit synd just då!

Kom in på nästan exakt 38 min och eftersom sträckan är fem kilometer så gick det ju bevisligen inte speciellt snabbt, men det viktigaste var ändå att kunna springa hela vägen och känna mig för. Kände mig lite trött efter fyra kilometer, men det rycktes upp när jag visste att det bara var en kilometer kvar. Och Tjejmilen kändes så otroligt mycket närmare när det gick så lätt (jaja, i alla fall så mycket lättare än vad jag trodde!) att springa 5km.

Frågan är bara hur mycket som är psykologiskt. Om jag ser till att träna ordentligt i sommar så kanske en mil, rent psykologiskt sätt, inte känns som en speciellt lång sträcka. Det funkade dessutom väldigt bra att springa ihop med en av mina kompisar, vi kändes som ett vinnande team och det gjorde att det kändes ännu bättre! Vi höll samma takt (förutom på slutet, då spurtade hon ifrån mig!) och det gjorde att det på något vis att det kändes lättare.

Det enda minuset var att när jag fick se bilderna från loppet efteråt så såg jag riktigt rund ut, vilket inte alls känns bra. Vet att det har blivit mycket socker på sista tiden (inte minst efter loppet, framför TV:n och ESC-semifinlaen! Jag var så sjukt hungrig!), men verkligen så mycket...? Måste se till att väga mig någon dag, jag vill veta exakt hur det ligger till med den saken. Tyvärr är jag rädd att jag kommer att bli besviken!

...Stenmannen med Eva Dahlgren.

Jag måste erkänna att det var väldigt många låtar i dagens ESC-semifinal som lämnade mig helt oberörda, eller till och med illa berörda... Ingen nämnd, ingen glömd, för att försöka vara lite rättvis! Om man nu måste vara det i åsiktstävlingar...

Men till den stora frågan; Kom rätt låtar vidare?
Både ja och nej...

JA till att Finland (Love Lordi!) Bosnien-Herzegovina (underbar ballad!), Ryssland (men skippa tjejen i flygeln, okej?), Litauen (kom igen, Humor!) och Sverige (proffsigt, Carola!) kom vidare!

Men ett stort jäkla NEJ till att inte Estland(snyggt!), Polen (vackert!) och självklart favoriten Island (kaxigt!) kom vidare.

 Vad tänker folk med? Och vad för slags humor har de egentligen? Jag menar, många av låtarna som faktiskt kom vidare rann av mig fortare än vatten på en gås! En av mina kompisar fällde den bästa komentaren; 'Ja, vad väntade du dig när det är Europas befolkning som röstar...?

Och det faktum att folk buade som fasiken när Silvia Night uppträdde, vad fasiken var det för något? Så jäkla oförskämt och pinsamt! Jag vet inte exakt vad hon har gjort för att lyckas reta upp alla på det där sättet, men frågan är om det verkligen var värt att uppföra sig så... Burop hör inte hemma i musiktävlingar! Skäms!

Måste erkänna att det var några nagelbitande minuter innan det meddelades att Finland och Sverige kommit vidare...det bor alltså lite känslor för Carola och låten i mig! Mer än vad jag trodde faktiskt! Men låten är inte alls lika bra på engelska, hon är inte lika säker, men så jäkla proffsig och en röst som kan...tja, gå hur långt som helst. Men jag har lite tvivel om hur det kommer att gå på lördag...Vinst vore ju kanon och tio-i-topp, självklart, men.....Jag är inte så säker, faktiskt. Kommer i alla fall att sitta som klistrad framför TV:n på lördag och förmodligen ha telefonen i högsta hugg - Finland skall få röster från mig i alla fall, de höjde stämningen i TV-soffan i dag på ett sätt som ingen av de andra låtarna gjorde!

Gud, om någon hade sagt till mig för en fem-sex år sedan att jag skulle digga schlager så skulle jag har skrattat...rått och länge! Tur att man kan förändras som människa...eller nåt'.

Så får vi se hur den här historien slutar. Förhoppningsvis utan brutna ben, avslitna hälsenor och skrubbsår, men man kan ju aldrig veta...

Jag glömde ju, jag har en tvättäkta Lassie att skvallra om!
En av mina tjejkompisar känner killen som gör Silvia Nights  glittriga kläder!

Kanske inte så mycket Lassie att skryta om, men likaväl en Lassie ändå!

I kväll är det dags för Semifinalen i ESC och hela Sveriges pressuppbåd verkar rörande överens om att Carola är underbar, fantastisk och The Winner. Att hennes låt är bäst, hennes röst är bäst och att hon onekligen är den proffsigaste artisten. Och ja, hon är duktig, proffsig och har en underbar röst. Samt verkar har blivit ordentligt medietränad de senaste åren.  Mina personliga favoriter är visserligen finska Lordi och isländska Silvia Night,  och egentligen så var ju The Poodles min svenska favorit, men  jag håller ändå med om att Carola gör rätt så bra ifrån sig.

Men jag tycker att hela den stämning som har uppkommit här luktar illa. Och påminner mig på ett obehagligt sätt om Mästerskapsmentaliteten som alltid uppstår när Sverige tävlar i större internationella sammanhang. Ni vet, inför alla mästerskap så analyseras de svenska deltagarna sönder och samman, och tillslut så kommer media alltid fram till förbluffande resultat. Som att vi kommer att vinna, visst kommer vi det! Finns det något annat alternativ?

Inför varje större Mästerskap så uttalar sig en rad människor, oavsett om de har någon slags expertis i ämnet, om de eventuella vinster och medaljer som Sverige kommer att kamma hem. Och de försöker öftast överträffa varandra - 5, 10, 15, 20...siffrorna stiger och det blir lika pinsamt varje gång. Nedslående och resultaten analyseras sönder varje år.  Visserligen har det gått betydligt bättre under de senaste åren, inte minst när det gäller friidrotten och nu senaste OS i Turin. Men alla de där gångerna som det gick åt helskotta, dem minns man i alla fall...

Och det är som sagt lite samma känsla nu. Är det någon som verkligen har undersökt vad presskåren från resten av Europa tycker om Carola? Vilken bild som visas av henne och låten där? Svenska pressen följer hennes minsta steg och hostning, men är de ensamma om det? Följer fler länder henne med stort intresse, elelr skiter de alla fullständigt i Carola? Skulle i alla fall vara intressant om någon ens reflekterade över det.

För överanalyserade tävlingar med nedslående resultat har jag fått nog av, nu vill jag ha lite action och vinster! Så, Heja Carola! Hoppas att du har lyckats lika bra med din marknadsföring som den svenska pressen påstår att du har!

För första gången har jag faktiskt lust att krypa tillbaka under täcket och stanna där. Eller egentligen inte riktigt det heller, men jag har bara tappat sugen. Tänk vad lätt det kan gå, tittade bara ut genom fönstret och så duggregnet och det gråa. Och sådant gö mig Lat.
Men det är ju faktiskt inte så mycket att göra åt saken, bara att ta en tröja till, faktiskt. Desutom så tar det ju inte så lång tid att springa rundan, får väl tänka på något annat!

...A Girl Like You med Edwyn Collins.

...höll ju på att glömma det totalt! Det är ju 17:e Maj i dag! Stor Viktig Dag i Norge! Betydligt viktigare än 6:e juni i Sverige, även om det jobbas hårt på att få det till en mer firad dag. Får väl se hur det blir med det...
Gratti, grattis! I alla fall!

Genom att träffas ett par styckna i vårt lag och och äta våfflor med sylt och grädde (diskuterbart hur bra det är, men jäkligt gott!), dricka te, pyssla lite och glädjas åt att regnet har kommit i dag. Vi hoppas på att det inte kommer alls i morgon. Det kan väl regna klart i natt, så att det liksom är avklarat?

Vi studerade även kartan över banan och jag tycker att den känns väldigt lång! Visst, den skall vara fem kilometer, men är verkligen fem kilometer så där långt...? Jag jämförde med hur långt jag brukar springa om mornarna och det kändes som om det inte var något alls i jämförelse med kartan! Sedan tänkte jag på hur lång tid det brukade ta att springa fem kilometer på löpbandet på gymmet och då kändes översikten lite klarare -och bättre. Känns som om jag fick lite mer koll då!

Sedan så diskuterade vi även om vem som skulle kunna tänkas vara den som 'vinner' av oss i laget. Jag röstar stenhårt på en av tjejerna som utan problem springer milen - ett par gånger i veckan. Hon gjorde det förut i alla fall, men nu vet jag inte riktigt hur det står till. Hon är inte helt säker på att hon kommer att komma först, men jag ahr sett henne i högform och hon är rysligt snabb och dessutom envis! Själv är jag ganska så långsam, tuffar på i en och samma takt ganska så länge, så förhoppningsvis så räcker det en bit i alla fall!

Annars har det varit en bra dag, fullt upp hela dagen, men bra. Önskar att jag tog mig tid oftare att dra ihop ett tjejgäng och bara satt och drack te och snackade. Men, det får vänta ett tag, i alla fall tills terminen är avslutad!

När jag är ute och springer och kommer till en mindre uppförsbacke så känner jag att det liksom ilar till i hela hälsenan. Det är bara i det ena benet, i det andra känns allt bra. Dessutom så kommer det en ännu mer markerad känsla precis vid senans fäste vid foten. Jag har svårt att beskriva det mer än som ett 'ping'. Det liksom trycker till, underfär som om någon hade slagit till precis där, snabbt. För oftast så går det över direkt. Men det är en väldigt obehaglig känsla och dessutom tillsammans med ilningarna i hela hälsenan så kommer allt jag någonsin har hört om avslitna hälsenor fram! Det skall ju gå så himla fort så att man knappt hinner reagera...

Funderar på om det kan har något med stela muskler att göra... Fick massage på vaderna här om dagen, och dagen efter så kändes det inte alls - inga ilningar och inget 'ping'. Men jag som brukar försöka strecha ordentligt, det måste nästan vara något som jag gör fel. Jag tränar ju inte yoga längre, kan det vara så att senorna stelnat till...? Önskar verkligen att jag kunde mer om sådana här saker, för jag oroar mig mer och mer och tillslut ås ligger jag väl i spåret något dag och kan inte resa mig....

Eller, rättare sagt, jag borde ha lagt mig för länge sedan! Åter igen har jag suttit uppe och fixat och donat med en massa saker som egentligen inte är viktiga, istället för att skriva texten som jag borde skriva och komma i säng i god tid. Det tog en halvtimme, max, att skriva den. Hade jag bara gjort det på en gång när jag satte mig vid datorn så hade jag sovit för flera timmar sedan. Fasiken vad slö jag är. Skall ju upp tidigt i morgonbitti. Får inte försova mig!

...Jag Ger Djävulen i Sigvard med AnnKristin Hedmark.

Några av mina absoluta favoritblommor blommar just på vårkanten och en av dem är häggen. Den doftar helt underbart och om jag hittaden en parfym som doftade precis som den så skulle jag nog införskaffa den snabbt som ögat!

När jag bodde hemma hos mina föräldrar så växte det en stoooor hägg precis utanför mitt fönster och varje år när den blommade så hade jag onekligen lite svårt att koncentrera mig, jag satt bara och stirrade ut genom fönstret, på alla de vackra blommorna... Öppnade det gärna lite och kände doften. Nästan som om jag vore drogad!

Är väldigt förtjust i blommor som doftar gott och starkt, bland favoriterna finns liljekonvaljer och syrén. De tillhör också gruppen av blommor som jag kan stanna vid och lukta på tills det snurrar i huvudet. Helt omgiven av doften och jag vill gärna bära med den överallt!

En av min farmors favoritblommor var just liljekonvaljer och jag tror att det kommer därifrån. Varje år inför Mors Dag så brukade jag och mina föräldrar åka någonstans där vi visste att det växte liljekonvaljer och plocka rejäla buktetter som vi tog med till Norra Kyrkogården och satte på hennes grav. Det var liksom högtidligt och blev som en tradition. Med åren även lite sorgligt, för då lade jag faktiskt märke till att hennes namn inte stod på gravstenen, utan bara familjegravsnamnet. Vi har pratat om att få stenen omgjord länge, men vi är en stor släkt och sådant tar tid. Eller rinner ut i sanden...

...att det skall regna under VårRuset här i Uppsala. Fasiken! Skall följa väderleksrapporten riktigt noga de närmaste dagarna. Det blir väl att klä sig varmt och vattentätt samt avnjuta den medföljande picknick-korgen hemma i någons soffa. Hoppas vi hinner till ESC-semifinalen....

Nu har även jag anmält mig till Buzzador, som så många andra. Är riktigt nyfiken på vad för slags produkter och kampanjer som kommer att vara aktuella. Det är alltid kul när något oväntat dyker ner i brevlådan och om det ingår ett uppdrag till, ja, då blir det väl bara mycket bättre! För er som inte vet vad Buzzador är - det är ett företag som förmedlar produkter till oberoende medlemmar, som skall testa produkten och sedan utvärdera den. Syftet är även att marknadsföra produkter ur 'mun-till-mun'-metoden. Intressant tanke ur marknadsföringasynvinkel i alla fall, jag tror nog att det är ett sätt som fungerar!

...Nature Boy med David Bowie & Massive Attack.

Det jag tycker är allra värst med att vara stressad är att jag inte har tålamod med kanppt något alls. Speciellt inte med min familj och vänner när jag tycker att de uppför sig ologiskt. Det kan räcka med ett alldeles för långt meddelande på telefonsvararen (men så har jag faktiskt kompisar som ringer och beskriver hela sin dag på svararen, istället för att bara kunna säga 'hej, jag behöver prata, ring mig!') för att jag skall lägga i högsta stressväxeln och blir...irriterad. Mycket irriterad. Den som brukar råka värst ut är min pojkvän, av någon anledning.

Ett mycket bra - och vanligt - exempel är när jag behöver få något fixat som ligger inom hans specialkunskaper och som jag själv inte vet hur man gör. Vet inte han heller hur man gör så pyser genast missnöjet ut ur öronen på mig. Inte så mycket för att han inte kan, utan för att det komplicerar hela situationen för mig, det kommer ju ta mycket längre tid och eventuellt måste jag kalla in någon annan. Blää. Inte ens hans fel, men det går som sagt ut över honom. Usch, vilken hemsk människa jag är.

Just nu är jag väldigt stressad och på så sätt en ganska så agressiv figur, vilket inte direkt bidrar till att han vill tillbringa tid i min närhet. Jag får väl se till att gottgöra honom ordentligt när allt är över och ajg återgår till mitt vanliga, mindre aggressiva, jag. Kan någon tipsa om vart man köper en Playboybunny-kostym?

...man blir ju helt mjuk i knäna! På ett riktigt seiöst sätt. Egentligen har jag vetat det sen jag köpte hans The Ecleftic för en del år sedan. Den är fortfarande en storfavorit och många av låtarna finns på flera av mina olika listor. Me Like! Me Love! Men ändå, man glömmer ibland den där första känslan man får när man hör en låt för första gången. It fades away.
Men jag fick en rejäl påminnelse när jag hörde Hips Don't Lie feat. Shakira. Hans röst gör mig knäsvag. Mer än någonsin. Hur kunde jag glömma?

...Memory med Elaine Paige & Sarah Brightman.

Vädret blev inte så fint, bakfyllan försavanna ganska så snabbt och i stället för glass(okejdå, jag har också införskaffat glass, men det är som efterrätt!) har jag införskaffat Europshoppers Chocolate Chip Cookies. Förmodligen fullpumpade med obehagliga fetter som jag absolut inte borde sätta i mig, speciellt inte med tanke på utmaningen. Men de är beroendeframkallande och jag måste plugga ordentligt i dag.  Egentligen borde det väl funka med valnötter som tilltugg, men vad fasiken... Orkar inte tänka på det just nu i alla fall...

Har precis gjort ett försöka att övertala pojkvännen att träna med mig nu under sommaren. Det finns många bra anledningar till det, en är att jag inte vågar be hans superdupervältränade syrra (skulle väl svimma efter några kilometer i hennes tempo...), en annan är att jag verkligen måste hålla igång under sommaren om jag skall orka ta mig runt Tjejmilen. (En bra fråga är, hur lång är en 'Tjejmil'? Egentligen...).

Var ju på fest i går och vi pratade en massa om träning och resor, kände att jag var lite på kanelen där ett tag och förmodligen pratade jag som en besatt, det brukar jag ju göra! Men jag minns tydligt att jag sade att jag kände mig peppad inför Tjejmilen och förmodligen något om att vi borde skapa lite mer laganda inför den. Ja just det, lite om att vi borde göra det till en tradition också.... Man säger ju så mycket dumt på fyllan, men det är faktiskt en bra idé och då gäller det att hålla fast vid det. Inte ofta man har bra fyllesnack som man faktiskt kan och vill stå för. Oftast brukar det vara knäppa idéer om hur världen skall förändras samt sådant som man har ångest över.

Så nu är det bara att ta tjuren vid hornen och försöka stå vid det hela. Mer än så är det faktiskt inte. I alla fall försöka. Skall försöka tvinga pojkvännen att gå med på att springa minst tre gånger i veckan... Undra vilket läge som är det absolut bästa att fråga om något som man vill ha...? Kanske man borde ta tillfället i akt och skjuta in lite andra saker som jag vill ha...?

Lite lätt ont i huvudet. Vaknade vid niotiden, som jag alltid gör som av ett trollslag varje gång jag har varit ute och festat, och kände att händerna var jättetorra och om jag hade klivit upp då, då hade jag varit vääälidgt bakis. Tog mig samman och tvingade mig att somna om, vilket resulterade i att jag känner mig betydligt bättre nu. Det och lite vatten samt en alvedon. Var på en väldigt trevlig fest i går, så det är det värt.

Det är ett strålande väder ute, helt fantastiskt och jag måste verkligen plugga... Funderar starkt på att dra ut en filt i solen och placera mig på den, tillsammans med lite glass och mina böcker. Och kanske senaste numret av Diego eller DV, de har jajg verkligen inte hunnit läsa ordentligt. Frågan är ju bara hur mycket pluggande det blir då. Det vackra vädret uppmuntrar till lättja och dekadens, i alla fall i mitt fall....

...Angelheads med The Ark.

Lööördag! Rätt att sova lite längre... Råkade faktiskt ställa klockan på halv sju, men det var iiinga problem att somna om! Det var utlovat regn här i helgen, men solen lyser från en blå, fin himmel och det är en rejäl humörshöjare! Speciellt när man var inställd på att det skulle ösa ner regn! *peppar peppar*

Har en härlig dag inplanerad, glass i solen, grillning, fest, kompisar och en massa hångel! Underbart! Plugga får jag göra i morgon! I dag är det day-off!

...Snapphaneklanen med Svenska Akademin.

Jag har nästan bestämt mig för att jag skall rösta i Semifinalen i ESC. Om jag hinner hem från VårRuset i tid, det vill säga. Jag är (nästan) fallit pladask för både Finlands Lordi och Islands Silvia Night. Mångfald tilltalar mig, inte minst i Schlager-sammanhang, där det ofta är så likriktat att jag känner min senaste måltid vända sig i halsen. Stenhårda Lordi kör med 'djävulsmasker', lite metal (mycket metal för Schlagerpubliken, antar jag) och anonymitet, Silvia Night är som Björk på Speed, med mer glitter och en självkänsla utöver det vanliga! Jag menar, en gyllene telefon direkt till Gud, vem kan motstå det? Så nu poppar jag 'Hard Rock Hallelulja' och 'Congratulations (Iceland)' för fullt! Frågan är ju bara om själva scenframträdandet blir lika magifikt som deras videor. Hoppas att de tar Euorpa med storm!

Det som är ännu roligare är att det har öppnat en 'Vote Lordi'-kampanj på internet. Med motiveringen att om de vinner så kommer ESC gå i graven, vilket är målet för rörelsen. Dålig motivering, det tror jag inte alls på! Jag tycker att ESC behöver breddas en jävla massa och jag tror inte att tävlingen dör bara för Lordi vinner. Det finns nog mer guts i Europas Schlager-fantaster! Det vore nog bara bättre om något annorlunda vann, det behövs!

Okej, de kanske inte är några 'äkta' shclagers, men vilken musik är det nu för tiden? Okej, ja, Carola är nog det. Och, visst, det kan väl vara en trevlig genre i bland, men....

Jaja, jag ahr hört att underbara Lars Wallin har kallats in för att fixa Carolas scenkläder och det känns ju lite tryggt. Han brukar aldrig misslyckas! Det där kornblå tältet fick stanna hemma, tack för det! Jag vill ju ändå att det skall gå ganska så bra för henne. Hon jobbar ju jäkligt hårt för det och hårt arbete skall ju alltid belönas...på något sätt i alla fall.

Jag hittade en hemsida i går som gav mig jordens nostalgitrippar! På www.retrojunk.com kan man friska upp sitt minne ordentligt och plocka fram intron till alla sina favorit TV-serier från 80-talet! Sådant gillar jag, seriejunkie som jag är,och tillbringade dessutom en massa tid där i går. Hittade massa roliga saker... Sheriff Bravestarr, Lucky Luke, He-Man, Jem and the Holograms!! Och en massa andra roliga saker! Gud, tänk hur mycket man egentligen glömmer genom åren...Och tänk hur mycket man faktiskt kommer ihåg, trots att man kanske inte har sett till det sen man var typ åtta! Minns ni? Minns ni?
Jag är en nörd, and me like it!

...White Trash Beautiful med Everlast.