Lilla Spöket

Det ar klart att hon inte fixade nagon tarta. Det ar klart att jag fick ett sms pa sondag kvall dar det stod "Jag Glooomde totalt bort det har med tartan!! Hittade DU nagon?!", och jag hade god lust att svara att eftersom det ar min lediga dag sa skiter jag i tartan, men det sa jag inte utan svarade hovligt att det hade jag inte. Svaret kom snabbt "Ok, da far vi se vart vi skaffar den i morgon". Dessutom skriver manniskan med oerhort forenklat SMS-sprak och jag har lust att bara skrika nar jag laser dem. de som nagonsin ahr klagat pa att vissa bloggare anvander ordet "Naww", slang er i vaggen, det ar rena Svenska Akademins Ordlista i jamforelse hur den ah manniskan stavar....

 

Och desssutom sa lade hon sjalvklart inte tva stran i kors pa mandagen for att inforskaffa en tarta, det fick jag gora sjalv, pa mitt eget satt. Tur ar val det...

Och nasta person som tjafsar med mig, tanker jag fanimej dramma i vuvuzela i skallen pa, sa det sa!

 

Det har blir ytterligare ett inlagg om manskliga relationer och hur de ibland gor mig forbannad.

 

 

I ar brojade vi, lite av en slump, fira folks fodelsedagar pa kontoret. Vem tror ni blev ansvarig for det? Jag, naturligtvis. Glomde jag nagons fodelsedag sa var det jag som fick sta vi skampalen, som fick skall etc. (ja, det ar svart att halla koll pa 20 olika fodelsedagar). Jag vet inte hur manga timmar jag har offrat hit och dit och upp och ner for att fa tag i tartor och kex till den som fyller. Vilket inte alltid ar det lattaste, en gang i mars akte vi till en kinesisk resturang in Citykarnan for att kopa en tarta. 3 timmar tog det pa grund av all trafik. dessutom, smakade den med mina matt matt, skit.

 

 

Tartor har ar vanligtvis en rund bit sockerkaka med glasyr pa. Buttercream-galsyren smakar plastigt, men sockerglasyren ar jag faktiskt oerhort fortjust i. Sjalvklart finns det bagerier (det basta ar det pa Mövenpick) som tillverkar andra slags, betydligt godare, tartor - med citronmousse, passionsfrukt och black forest. Men sa ar de ocksa 4-5 ganger dyrare an de sma sockerkaksklumparna.

 

Sa, i gar fick jag ett telefonsamtal. Pa mandag ar det namligen Sharons fodelsedag (en av sekreterarna har pa jobbet, visserligen trevlig men jag kanner henne inte narmare) och hennes basta vannina, vaxeltelefonisten, ville att det skulle bli speciellt. Och det ar ju alltid trevligt. Speciellt om nagon annan fixar allt at en.

 

-Vi firar ju alltid pa eftermiddagarna (da har jag haft tid att aka och skaffa de sabla tartorna), sa det forvantar hon sig ju, kan vi inte fira henne pa morgonen? sa blir hon overraskad! fragade vaxeltelefonisten.

 

-Jovisst, sa jag, men det ar ju en mandag och jag vet faktiskt inte vart jag skall fa tag pa en tarta pa sondag kvall, men det kanske du vet? Du kan kan skaffa fram en till henne? Det vore val bra?

 

-Ja, jooooooo.....kanske det.... Vet du vart man skaffa det? svarade vaxeltelefonisten och det hors ju direkt att sa jakla kul att hjalpa till for att skaffa fram tartan, speciellt inte pa en sondag, var det ju inte. For hon, precis som jag, har bara en ledig dag i veckan.

 

(och har kan jag direkt tillagga att hade det varit dagen efter en arbetsdag, sa hade det inte varit nagra problem - jag kor forbi butiken dar jag brukar kopa tartorna till jobbet varje kvall (och morgon ocksa for den delen, men da ar det stangt), sa det har jag kunnat fixa, den hade ju kunnat sta i mitt kylskap over natten. Men en sondag...? I helt fel ande av staden?)

 

-Nej, tyvarr, jag har ingen aning, svarade jag. Och, krass som jag ar, sa tankte jag for mig sjalv att om jag inte rakar ga forbi en tartbutik och bara kan glida in och skaffa en latt som en platt, sa tanker jag inte agna min enda lediga dag at kila runt efter en tarta, vem det an skulle vara till. Och det hade jag inte planerat, jag hade planerat att tillbringa sondagen pa stranden, sa langt bort fran alla jakla tartbutiker som jag kan tanka mig.

 

- Men den dar kinesiska resturangen? Skulle inte den funka? sager vaxeltelefonisten.

 

- Visst svarar jag, jag vet vart den ligger men inte var den heter, det skulle nog ga. Du kanske kan prova dar?

 

-Kan inte du kopa en pa vag till jobbet pa mandag morgon? vaxeltelefonisten drog lite pa det. Det hordes att hon inte var sugen pa att aka till den kinesiska resutrangen sjalv (jag rakar veta att hennes familj bor i narheten, har tva bilar och formodligen en chauffor) och att hon var besviken pa min brist pa entusiasm och att jag inte bara snappade upp hennes idé och drev den vidare.

 

- Men da ar ju inget oppet, utbrast jag. Och det ar sant, kl 07.30 ar inga butiker, i alla fall inte de som jag kanner till, oppna och beradda att salja fardiga tartor.

 

Men sa kande jag mig lite elak, sa jag sade;

 

- Du kan val paminnan mig mandag morgon, sa skall jag forsoka komma ivag och skaffa en runt nio-tiden, okej?

 

- Okej, suckade vaxeltelefonisten och markerade tydligt att hon var mycket besiken pa mig, som inte lade ner min extra tid for Sharon och fixade allt pa en sondag, sa att hennes fodelsedag skulle bli speciell.

 

 

Men, i mitt stilla sinne tankte jag, Sharon ar ju DIN van, din basta van till och med, ligger det inte i ditt intresse att fixa sa att det blir lite roligt for henne sjalv? Jag har ett standardkoncept, lika for alla, som jag kor pa. Visst, jag kan fixa sma extra saker om jag blir ombedd, men inom rimliga granser. Och min sondag ligger utanfor alla rimliga granser. Aven om jag sjalvklart aldrig skulle saga till nagon att "du ar inte vard min sondag". Men om Sharons basta van inte tycker att hon ar vard hennes egen sondag, varfor skulle Sharon da vara vard min?

 

 

Men, det ar ju inte lika roligt att fixa nagot sjalv, det ar ju lattare att be nagon annan. Som alltid, i alla lagen.

 

Och jag lovar, INGEN pa jobbet kommer att komma ihag min fodelsedag, och pa ett satt ar det helt okej, jag behover inte firas av dem, jag skulle nog mest bli generad. Men den storsta anlednignen till att jag tvivlar pa att det kommer att ske ar mycket enkel...vam fan skulle aka och kopa den sabla tartan?

 

 

 

 

Det har jag i alla flal kommit fram till har nere. Men jag ar ocksa overtygad om att folk ar lika knappa hemma i Sverige. Nu har jag det bara bekraftat att det ar lika illla over allt.

 

Ta ett exempel....

 

Vi skall ha kvartalsmote och traning har pa foretagt och presonal fran alla brancher runt om i landet ar inkallade. 5 dagar innan motet tvingas vi hastigt och lustigt att byta tid till en vecka senare. Jag mailar alla branchkontor och blir ombedd att ringa alla cheferna och informera. Jag glommer en kille (ja, jag vet, shame on me!) och sjalvklart dyker han upp den fran borjan utsatta dagen. Han har inte fatt mailet. Och nar jag fragar vart de andra fran samma kontor ar, de som han ar CHEF over, sa svarar han att han inte har en aning. Inte den blekaste.

 

Och har hade jag lust att danga honom i huvudet. Han ar chef over dem, det ar han som godkanner pengar for att resa, det ar han som skall diskutera med teamet om varfor de skall resa, etc. etc. i all evight. Och han har ingen aning. Jag ringer upp de andra tre fran samma kontor, de som han ar chef over.

 

- Ar ni pa vag hit?! fragar jag med andan i halsan.

- Va? Nej, det ar ju nasta vecka, du mailade ju om det? svarar alla. ALLA.

 

Utom chefen som sitter pa mitt kontor som en javla fagelhalk och inte forstar nagot alls. Sjalvklart ber jag om ursakt for att jag glomt ringa honom, han far komma tillbaka nasta vecka, det ar ju bara 10 timmar med buss. Lite daligt samvete fick jag, men samtidigt inte. Varre brist pa kommunikation far man leta efter....

 

Pa ett mote for alla avdelningscheferna ett par timmar senare, som han blir inbjuden till bara for att han ar pa kontoret, ar mig den enda han vagar kritisera. For att jag ar yngst och kvinna, det ar jag helt overtygad om. Han sager namligen inte et ord nar hans kontors usla resultat visas upp. For det ar klart, han som haller den presentationen ar ju medelaldres, man och dessutom hans chef. Man aktar val sina loss for snuva.

 

Och han ar nu, slutligen, for alltid inpackad i mitt fack for "Idioter".