Lilla Spöket

Just nu far jag besok av ca en mediaforsaljare om dagen. En.Om.Dagen.

Som alla vill salja annonsering. Trakigt for dem att vi just har slutit alla avtal for i ar.

Men, nu nar jag anda talar om dem sa vill jag garna lamna ett meddelande till dem.

Snalla, ge FAN i att ringa sena kvallar och ga FAN i att komma tillbaka och be om lan for anseliga summor med pengar. Och nar jag anda haller pa, ge FAN i att bli krankta over att jag inte kanner igen er bara for att ni kom forbi en gang for 4 manader sedan.....

Grrr!

I dag har jag fatt en ny medarbetare som jag ar ansvarig for.

Kul att jag inte visste det, trots att jag ar chef over henne.

Kul att jag inte har blivit tillfragad att delta i processen att intervjua sokanden.

Kul att jag inte har blivit informerad om att hon skulle komma i dag samt vilka arbetsuppgifter som skall tilldelas henne.

Kul att nar jag val har gatt igenom de arbetsuppgifter som tjejen som hon skall ersatta hade, sa kommer nagon fran HR och bara 'neeej, hon skall flyttas, ring HR-chefen'.

Kul att HR-chefen svarar undvikande och med ett 'kan jag ringa tillbaka?' nar jag fragar vart jag skall skicka henne.

Kul att hon nu sitter framfor mig, bladdrandes i en katalog over vara produkter och undrar vad fan som pagar. Fint intryck av mig, hennes chef, hon kommer att fa.

Note to self:

Strypa HR-chefen pga det har.

Eventuellt strypa min narmaste chef som formodligen har vetat om det har men som underlatit sig att informera mig om det.

I dag spöregnar det, det har gjort det i flera dager, mer eller mindre.

Och i dag ringde min chefs sekreterare och frågade om jag har några paraplyer kvar, Chefen ville ha ett.

-Eeh, du menar de som vi tryckte i en ytterst liten upplaga (100 ex) för 2,5 år sedan?

-Precis.

-Tror du att de är kvar?

-Neeej.

Så argarvade vi tillsammans.

Min chef är en äkta Hamster! Han förväntar sig att det skall finnas saker kvar till honom den dagen han behöver dem och kan bli mäkta sur om det inte finns. Vet att de på lagret har fått skäll för att de inte hittat något han letat efter - något som kom för fem-sex år sedan. Jag har fått lådor med t.ex. pennor från hans gömmor, pennor som har legat där sedan Hedenhös och som nu INTE FUNGERAR! Helt värdelöst.

Blir han sur på mig över det här så är jag dock redo, jag vägrar få skäll över en logisk handling (logisk handling = att trycka upp paraplyer till företagets kunder och sedan dela ut dem till dessa kunder).

Nar vi sitter och spanar pa en idé, lat oss saga en konferans for alla aterforsaljare, och sa bestammer vi oss for att fraga de olika kontoren ute i landet om hur manga av deras aterforsaljare som de tror skulle vara intresserade, bara for att fa en bild av hur manga vi skulle kunna vara pa konferansen.

Alltsa, fragar Hur.Manga.Tror.Du.Skulle.Vara.Intresserade?! Mojligtvis? Kanske?

Och far tillbaka milslanga svar dar folk kraver att fa veta NAR? VAR? BETALR NI RESA OCH BOENDE?

Skall det vara sa javla svart att bara fa veta hur manga aterforsaljare i din region som mojtligtvis skulle vara intresserade av att komma. Sedan kan beslut fattas om budgeten.

Men det ar tydligen for svart. Sadana fragor kan man inte svara pa utan att stalla till tjafs.

Tjafs. Tjafs. Tjafs.

I all evighet. Jag tror att jag blir galen.

Får man svara så när man får korkade utläggningar och dumma frågor från ens kollegor? Kollegor som bitvis beter sig askonstigt mot ett flertal personer på kontoret (alltså, bli inbjuden på middag och sedan inte dyka upp? var skittrevlig ena timmen, för att andra timmen skicka otrevliga mejl? att helt plötsligt inte svara när man hälsar?), och som kräver en amssa respekt som de aldrig har förtjänat och som sedan komemr och ifrågasätter saker och ting?

-No, I have not done it. Why? Becuase you are a sad, sad little person!

Fan vad skönt det skulle vara!

Dock skulle det nog sänka min populäritet en hel del... från typ +/- 0 till -/- 0?

Frågan är bara, är det värt det?

Min hjärna säger "självklart inte" men hjärtat vrålar 'KLART SOM FA-AN!'

Tur att jag är en sådan balanserad person så att jag vet vad jag skall och inte skall lyssna på!

...ja, erller hur man nu kan förklara utebelivna leveranser trots femtioelva samtal till produktionen och leveransansvarig. Jag blev försäkrad om att allt var okej, för att sedan, några timmar senare, hitta produkter, förare och bil på baksidan. Olastad. Olevererat. Förljuget.

Jävla skit också!

...har det varit en bra dag. Faktiskt.

Skont.

"det finns mer an ett satt att bli av med nagon pa en arbetsplats" sade en kollega till mig for ett tag sedan.

Sa ratt han har.

Slutar man fraga personen i fraga om dens asikter, slutar man lasa de rapporter som kommer in, slutar man helt enkelt bry sig, da slutar personen i fraga att gora det ocksa. Kanske inte sa att det marks, men i sig sjalv, inombords, da bryr man sig inte langre. Det kanske tar 5 dagar istallet for 2 att bli fardig med den dar rapporten, man kanske kollar mejlen tio ganger om dagen, man kanske surfar skit istallet for att engagera sig i arbetsplatsen.

Sedan kommer det en dag da personen i fraga far hora att man inte langre tillfor nagot till arbetsplatsen och eftersom man sjalv har vaggats in i den uppfattningen, sa ar man overtygad om att det ar som sa och gar utan att stalla till med brak.

Just nu kanns det som om jag ar substitiutet som plockas fram vid nodtillfallen. Och som har slutat bry sig.

Det ar val arligast som sa, att jag nastan ine bryr mig langre. Dock ar jag sjalvgaende och mina projekt rullar pa, dock langsamt, langsamt, for ingen bryr sig om den, sa alla uppgifter/bilder etc bara glider vidare, ingen hander egentligen.