Jag tror att jag klarar det har
For forsta gangen pa en halv evighet sa kanns det som om jag kommer att klara det har helskinnad, till och med i ett stycke och att det kommer att ga bra. Packningen reder sig, jag hinner med det jag vill har gjort och papprena kommer i tid. Tror jag i alla fall. Jag tror att jag har koll pa allt nu. Tror det. Jag tror jag klarar mig, jag tror att jag overlever.
Underbart.
Jag kommer att kunna sova ordentligt for forsta gangen pa lange i natt.
Underbart.
Andas
Jag måste komma ihåg att andas, annars blir jag galen.
Hör ni det, GALEN!!
Dagarna går...
..något otroligt fort. Det är i dag 17 dagar tills vi åker. 17 dagar och alla papprena är inte klara, 17 dagar och det är kaos hemma, 17 dagar och jag är totalt oinspirerad på jobbet och fudnerar över hur i h-e jag skall få ihop ett överlämningskit till en person som inte ens har blivit anställd, 17 dagar och jag vet inte vad.
Ångest.
17 dagar.
Jag blir vansinnig!
Det sitter en ny kollega i mitt rum, en kollega som ar i lombo mellan olika arbetsuppgifter och darfor inte har sa mycket att gora just nu, vilket faktiskt ar lite problematiskt for mig, for han verkar inte, inte pa nagot satt, kunna HALLA KAFTEN, utan snattrar som there's no tomorrow! Jag blir GALEN!
Det ar ok nar han berattar om sin sjuka mamma, det kan jag forsta, men nar han yrar om olika tavlanden i lekprogram pa TV, om vikten av att bli rik, om sin frus javla smycken och Gud-vet-vad, sa haller jag pa att bli vansinnig, fullstandigt VANSINNIG!
Jag forsoker vara trevlig och sara tillbaka, for han ar en trevlig person och jag gillar hans sallskap ibland, men nar jag ahr forsokt att skriva olika viktiga mejl, en rapport etc och inte kan koncentrera mig for att han snattrar om det ena och det andra, da sluter jag mig i mitt skal.
Till slut fattade han vinken, efter ca 55 minuter oavbruten svada (jag klockade), och fragade om jag gjorde nagot viktigt, som typ skrev mejl till min mamma, da kunde jag inte lata bli att svara giftigt att "jag jobbar". Kande mig astaskig men han blev i alla fall tyst och jag kan ater igen hora mina egna tankar. Han ar jattegullig, tar med sig muffins till mig, bjuder pa en massa saker etc, men jag har mina granser. Till och med jag har mina granser.
