...att känna sig som en människa.
Det har varit mycket nu i helgen, massor av jobb mest. Lite sömn och inte alls någon bra kosthållning. Det sätter ju sina spår, inte minst med träningen, som det går ganska så uselt med just nu, jag springer typ 800-1000 meter och blir anfådd(var ute i går och sprang, visserligen direkt efter jobbet, men ändå)...måste försöka trappa upp det snart! Det känns ju nästan lite pinsamt, så fort som det har gått nedåt.
Men det var helt underbart i går kväll, efter att ha jobbat passet, att glida in i duschen, klä på sig rent och snyggt och sedan gå ner till pizzerian och sätta i sig den största kaloribomb(okej, inte heller det är bra för kondisen, men efter att ha kommit hem fram på morgonkvisten två dagar i rad och stupat i säng så tyckte jag att jag var värd det!) de hade! Gud, då kände jag mig som en människa igen! Så ren, så fräch, så fri från svett och stekos! Den stunden i mitt liv var värt nästan hur mycket som helst!
Men det var helt underbart i går kväll, efter att ha jobbat passet, att glida in i duschen, klä på sig rent och snyggt och sedan gå ner till pizzerian och sätta i sig den största kaloribomb(okej, inte heller det är bra för kondisen, men efter att ha kommit hem fram på morgonkvisten två dagar i rad och stupat i säng så tyckte jag att jag var värd det!) de hade! Gud, då kände jag mig som en människa igen! Så ren, så fräch, så fri från svett och stekos! Den stunden i mitt liv var värt nästan hur mycket som helst!
Kommentarer
Trackback
