Resident Evil: Extinction!

...har svensk permiär i dag! Och jag vill såååå gärna se den! Jag älskar Resident Evil-filmerna (ja, vill min kille göra mig lycklig någon gång i framtiden så skulle en Special Edition-box med de tre filmerna i ligga jäkligt högt på listan!)!! Jag vet inte varför, men det tilltalar väl någon primitiv del av mig! Jag bara njuter av dem! Och jag har verkligen sett fram emot att sen den - på bio! Jag har inte sett någon av de andra på bio, så det längtar jag efter den här gången!

Jag hade gärna velat gå i dag,på premiären, och jag vänt och vridit på det, men jag måste verkligen plugga. Jag har inte ens varit inne på SFs hemsida - skulle det finnas biljetter kvar skulle det vara alldelles för svårt att motstå.... Om 1½ vecka kan jag gå hur många gånger jag vill! Men....då är det ju inte preminär..... Menmne, man får väl ge sig till tåls - jag offrar fredagen till plugg eftersom jag skall på fest i morgon.....

image130

Closet Land!

Jag har faktiskt bara sett den en enda gång, men när någon frågar mig "vilken är din favoritfilm?" så poppar den alltid upp i bakhuvudet. Closet Land. En oerhört nervkittlande och psykotisk film. En barnboksförfattare i en diktatur någonstans i världen har blivit arresterad för att regimen misstänker att hon sprider revolutionära budskap genom sina böcker. Hon förhörs brutalt av en förhörsledare som långsamt bryter ner henne. Men vad är egentligen verklighet ....?

Filmen är obehaglig, påträngande och oerhört bra! Rekomenderas varmt!

image107

Filmfestivalen i Cannes 60år!

I kväll har filmfestivalen i Cannes öppnat för sextionde gången och jag erkänner, det är en het dröm att någon gång få vara där och vara med! Inte nödvändigtvis som skådespelare, gud nej, men kanske som journalist...? Det skulle onekligen vara fullständigt fantastiskt! Eller att enbart vara där som besökare, få se alla nya, härliga filmer!! Med min specialitet att vara uppe flera dygn på raken så skulle jag nog kunna få ut det mesta av den...!! Att dessutom få göra det i sina tjusigaste kläder och sippa champagne i tid och otid, det skulle onekligen hjälpa till att höja stämningen! Jag menar 20 000 är där för att delta, skulle det inte finnas plats för lilla mig? Ingen skulle ens märka att jag var där!!
image99

I år skulle det vara extra fantastiskt eftersom både David Fincher (ääälska alien 3, Fight Club och Se7en!!), Emir Kusturica, (Svart Katt, Vit Katt) och Quentin Tarantino (Jackie Brown!! From Dusk till Dawn!! Kill Bill 1&2!! Reservoir Dogs!!). Jag tror att jag skulle tillbringa mer tid i glädjespasmer än att fokusera då....

image100
image101
image102

Jag undrar dock vem som kommer att vinna Guldpalmen i år, det skall bli väldigt spännande!!

image103

Alla älskar Yrrol!

Jag älskade verklgien Lorry-gånget och deras underbara, fantastiska Yrrol!
Suzanne Reuter, Claes Månsson, Peter Dalle, Ulla Skoog, Johan Ulveson.....Kom tillbaka!!!



Bloggtoppen.se

Är det någon som vet vad Claes Månsson gör nu för tiden? Har inte sett honom på länge, och han är saknad!

Nya Bond hyllad!

Daniel Craigs James Bond har onekligen blivit väldigt hyllad (inte minst av mig själv!) även om sättet som man hyllar på skiljer sig väldigt mycket åt. Jag lade märke till att Expressen dock har hittat en ny version! Men jag vet inte om han är så oerhört het och sexig som det hävdas i artikeln, jag var mer lyrisk över att han var en bra skådespelare.....

Casion Royale

Casino Royale

En av de bästa Bondfilmerna - någonsin! Daniel Craigs James Bond är råare och brutalare genomsnittsBond. Inte lika kvick och snitsig. Bond slåss ordentligt, blöder, får ärr, mår pissigt. Han har dessutom en betydligt mer emotionell sida, han tröstar, han känner känslor (kärlek, smärta, vrede) - han vinner och förlorar. Jag erkänner att jag till och med fick en klump i halsen och det sved i ögonen vid ett tillfälle! Specialeffekterna och alla coola prylar har krympts ned till ett minimum och kvar finns en oerhört realistisk film, som mer koncentrerar sig på snygga stunts som häftig effekt. Men den tjusige Bond, som kliver ur sin våtdräkt i smoking finns fortfarande kvar, men bara inte riktigt på samma sätt...

Men det där med att det skulle vara ett problem att Bond är blond... Okej, jag erkänner, första ansiktsbilden på Craig fick mig att hoppa till, det brukar ju vara en välfriserad mörk hårman där och just i den sekunden så saknade jag det mörka svallet.... Men, tro mig, det gick över! Daniel Craig är en så oerhört bra skådespelare, som ger Bond oerhört fler djup än den vanliga, släta figuren med gentlemannaleendet som aldrig visar känslor. Här finns hela registret!

När det kommer till Bondbrudar så har även det krympts ner till ett 'minimum'. Eva Green är kanon i sin roll som kritisk revisor! Inte alls bara en brud som består av tits and ass och som piper för minsta lilla! Hon är arg och iskall, men samtidigt emotionell. Heelt perfekt!

Så mitt slutbetyg är oerhört högt, det är en bra film med så mycket mer djup än vad jag någonsin hade vågat hoppas på! Rekomenderas varmt!

Craig1

En date med Mr Bond

Jag har varit ett stoooort James Bond fan sen jag var i tioårsåldern. Då fick jag för första gången sitta med och titta på James Bond-filmer med min pappa. Min mamma tyckte att det var hemskt med 'en massa våld och elände', men eftersom vi mest kollade på de gamla klassikerna så var de ju inte speciellt blodiga eller fyllda med tjusigt, effektfullt våld så gav hon med sig till slut. Mina favoriter var särskilt Dr. No, Thunderball, Goldfinger, Octopussy, Live and let die och...tja...det blev nog ganska så många faktiskt, och när jag tänker efter så kan jag på rak arm inte nämna någon film som jag faktiskt inte gillat alls... Men jag har faktiskt inte sett alla som gjorts på senare tid. De är bra, precis som alla Bond-filmer, men....men inte James Bond-bra, utan mer som vanliga, klassiska actionfilmer.  Även om jag faktiskt gillade Die Another Day! Visserligen gillar jag klassiska actionfilmer också, men... Ja, det har bara inte blivit av att jag sett alla som gjorts med Pierce Brosnan och Timothy Dalton, men de jag har sett har jag inte ogillat alls, det är inte det, det är bara inte samma sak längre...  Fast, samtidigt... Shit, nu är jag fast i ett cirkelresonemang!

Mr James Bond

Bild från Commander Bond


Min stora favorit genom åren är i alla fall Sean Connery, som är Den Första James Bond! Det är många som delar min åsikt,det vet jag, Karismatiska Sean lämnar få oberörda. Men till skillnad från många andra så tycker jag inte att det någonsin har funnits en dålig Bond! Jag tycker att George Lazenby blev utskälld helt i onödan - så dålig är han faktiskt inte alls!

Men som sagt, även om mitt intresse svalnat lite under de senaste åren så är det nu tillbaka med förnyad kraft! Daniel Craig har nämligen äntrat scenen som Bond - Jamed Bond! Rabalderna har varit stora, han har blivit utskälld för allt ifrån hans hårfärg till det faktum att han inte har körkort för att köra Mr. Bonds bilar... Och vem älskar inte en underdog? När sedan Casion Royale hade premiär och fick lysande kritik från väldigt många håll så har mitt intresse väckts rejält! De som jag har pratat mad som har sett det är entusiastiska och använder ord som 'nyskapande' om den.  Mitt intresse har ökat ännu mer! Så i kväll skall jag och min kille på bio, för att träffa Den Nya James Bond - och mina förväntningar är skyhöga!

Casion Royale

Bild från Sony Pictures

Bloggtoppen.se

Borat the Movie

Jag förgyllde kvällen tillsammans med en kompis och gick på bio, vi såg Borats film (eller dokumentär om US and A?)Jag trodde att jag skulle tycka att filmen blev tradig och utdragen, men jag hade faktiskt fel. Sjukt låg humor, men jag skrattade så att jag höll på att dö. Egentligen en mycket tragisk inblick i det amerikanska samhället och dess fördomar, men samtidigt så sjukt rolig! Trodde inte att jag skulle falla för så pass låg humor, men det gjorde jag - pladask!

 Jag gillar verkligen Sascha Baron Cohens humor! Jag var väldigt förtjust i Ali G och jag har höga förväntningar inför Bruno, Cohens nya karaktär. Hoppas bara att det inte blir fööör mycket. Men han brukar (?!) hålla sig på rätt sida av lågvattenmärket!


Funderingar kring Djävilen bär Prada

En sak har jag funderat lite över sedan biobesöket i går när jag såg 'Djävulen bär Prada'. Alltså, när Andy väl säger 'nej' till att ställa upp på allt som tillhör hennes jobb, då tyckte jag att hon som mest korkad i hela filmen. Där skulle jag har stannat kvar och fortsatt att springa kring ChefsDjävulen. För Andy har ju redan försakat allt som är viktigt för henne - familj, vänner, pojkvän. Inget finns ju riktigt kvar längre, varför skall hon då gå tillbaka till ett liv som redan är tomt på allt det viktiga? Hon har ju redan valt bort det så många gånger, varför inte hålla kvar vid det som hon har offrat allt för? Jag tänker som så att har man redan valt bort allt det andra för ett jobb, vad har man då när man väljer bort jobbet? Förutom sig själv och känsln av att man ahr gjort något jäkligt korkat? Visserligen är det kanske bäst att välja bort jobbet innan det väljer bort en själv, för i Andys branch verkar ju alla sitta jäkligt löst....


Djävulen bär Prada!

Har precis varit på bio och sett ovan nämnda film! Den är glättig som fasiken, men den platsar absolut in bland filmer som jag vill ha i bokhyllan och kunna plocka fram när jag känner mig redo för en stunds roligheter! Lagom, liksom. Visserligen ganska så tragisk när man tänker efter... Men jag valde att fokusera och dregla en hel del på kläderna istället! Det räcker ibland!








Lady in the Water!

Jag älskar M. Night Shyamalans filmer. Jag älskar sagor.
I love this shit!



Transamerica!

Har varit hemma hos en kompis i kväll (ja, jag vet, jag borde ha pluggat, så det blir till att ställa klockan i morgonbitti!) och kollat på film. Vi har en liten filmklubb ihop - hittills har vi bara sett The Magdalen sisters, Howard's End och så Transamerica, som vi såg i dag.

Jag hade hört innan att Felicity Huffman, som spelar huvudrollen, har Oscar-kvalité (hon blev ju nominerad, för fasiken!) så jag hade höga förväntningar. Men samtidigt så tänkte jag på att amerikanska filmer oftast brukar göra allvarliga ämnen till...amerikanska....mjukisvarianter. Även om det finns undantag.

Det var bra. Väldigt bra! En sådan film som jag har svårt att sitta stilla under, för jag bara väntar på att allt bara skall gå åt helvete, det kommer spänningar under hela filmen som bara pekar åt det hållet. Och visst gjorde det det. Gick åt helvete, alltså, för huvudkaraktärerna. Jag hade bara lust att skrika 'gör INTE så!' och 'men SÄG det nu'. Alla underströmmar gick i precis fel riktningar. Och det sved i hjärtat ibland.

Och jag var imponerad av att den var amerikansk - för den var så öppenhjärtlig för att vara amerikansk och desstuom relativt stor. Att den faktiskt ens behandlar ett ämne som transsexualitet är förvånande med tanke på att den är amerikansk. Vanligtvis så brukar de transsexuella vara förskjutna till roller som prostituerade eller dylikt (i varje fall tragiska karaktärer) och helst i bakgrunden i amerikanska filmer. Men det låg en del amerikanskt glitter över den, även om det inte alls var lika mycket som jag hade trott från början. Men det var inte alltför störande. Jag tyckte att det gav en nära bild av all problematik som transsexuella människor har i sin vardag (samhälle, familj, fördommar, etc.) och jag kände ibland att det bara gjorde ont - med tanke på att den problematiken är just vardag. Men jag undrar vad en transsexuell person tycker, ger den en realistisk bild av vardagen? Det skuell verkligen vara intressant att få veta!

Samtidigt, om man jämför med Pedro Almodóvars filmer, som ofta tar upp transsexualitet, så tycker jag att den kanske var lite...blek. För de brukar vara så känslofyllda och färgstarka att man tappar andan. Men jag är inte helt säker, jag måste nog tänka lite mer. Men bra var den. Tummen upp!


00:06

Då har nyversionen av Omen premiär. 06-06-06 klockan 00:06. Om de hade velat vara helt konsekventa så skulle de väl ha valt 06:06 där också, men det kanske är svårt att få folk att gå på bio på den tiden på dygnet...? Skulle i alla fall vara kul att se den...!


X-Men!

Varit på bio i dag och sett X-Men The Last Stand.
Jag är en sucker för X-Men och jag tyckte att den var kanon! Bättre än förra, till och med, och den var jag riktigt förtjust i. Den gjorde mig bara så otroligt glad och dessutom bitvis väldigt ledsen.

Av olika anledningar så kan jag bli otroligt emotionell när jag ser på TV eller film. Det svider i ögonen när nyheterna visas, när vissa Reality Shows visas och väldigt ofta när jag tittar på film. Och det kan var väldigt olika vad det är som berör.  Jag grät hysteriskt när jag såg The Magdalen Sisters, grät lungt och behärskat framför Cyrano de Bergerac, men fick enbart ont i magen av Boys Don't Cry. Smetiga filmer lämnar mig ibland helt oberörd, men ibland kan de få oanade konsekvenser. Oftast kan oväntade scener i oväntade filmer ställa till en jäklans massa trubbel. En tjej som gråter till T2, vem undrar inte lite...

X-Men fick mig att gråta. Jag skyller lite på att jag lider lite av post-stress. Eller fortfarande pågående stress, kan man väl säga - inget funkar riktigt som det skall med studierna just nu, känns det som i alla fall... Fast egentligen så är det ju bara så att jag är väldigt emotionell. I alla fall ibland. Har varit på flera begravningar utan att fälla en tår, men gråtit hulkande framför någon halvtaskig film frampå småtimmarna. Det ena tar väl ut det andra, kan jag tänka mig...

Så under några scener så svämmade det över. Vid flera tillfällen. Så jävla fel saker och ting kan bli ibland... Så jävla orättvist! ...och den var maffig, oerhört maffig! Och slutscenen (jag tänker inte avslöja något, det finns väl en jäklans massa människor som inte har hunnit se den ännu), den sista, sista, sista scenen! Jag bara jublade! Det är preciiis så det skall sluta...!!


Filmfestivalen i Cannes!

Skulle göra nästan vad som helst för att få vara där! Har precis suttit och tittat på bilder därifrån och visst ser det maffigt ut med alla uppklädda människor på Röda Mattan, men det är inte det som lockar mest, utan tillgången till alla underbar film!!!Det finns massor av filmer som jag tycker verkar väldigt intressanta som skall visas i år, som 'Paris Je t'aime', som jag verkligen skulle vilja se.... Men som vanlig, dödlig så får man ju vänta ett tag. Tyvärr är det inte allt som når hit till Sverige, men här i Uppsala har vi i alla fall lite tur, tack vare Fyrisbiografen .

Själv väntar jag för tillfället på en del storfilmer som har premiärer inom kort, jag är lite av en allätare även inom film (ni vet, det där klassiska, 'jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar'. För det finns verkligen saker som jag inte gilla...). Och snart har ju X-men - the last stand premiär, vilket skall bli riktigt roligt! Jag är löjligt förtjust i X-men och ser verkligen fram emot det! Tyvärr har jag förmodligen inte tid att gå på premiären, för då är jag dränkt i studier, men kanske innan jag åker hem för sommaren.

Jag ser också fram emot Pirates of the Caribbean: Död mans kista, för  jag gillade verkligen The Curse of the Black Pearl . Mest för att det var en sådan feel-good-film som jag ibland är väldigt svag för (speciellt när det är mörkt, kallt och regningt ute...), men även för att Johnny Depp var så klockren så alkoholiserad  pirat utan moraliska betänkligheter.  Men när den har premiär, 12/7, då jobbar jag nog som mest och då brukar det aldrig bli tid för ens ett så litet biobesök. Tyvärr. Men man kanske kan göra ett undantag...

 

RSS 2.0