Lilla Spöket

Vi har en medarbetare har som har lyckats reta upp i princip alla, mer eller mindre. Hon har ett humor som inte ar av denna varld, hon kan bli forbannad for minsta lilla och ingen regarerar langre om det kommer skrik, grat och tandagnissel fran hennes kontor. Hon har skallt ut folk som kommer med skaliga fragor, folk som har fatt sina arenden forsenade, folk som ar desperata.

Hon ar den forsta som pratar om respekt och felet med favoritisering pa arbetsplatsen, men hon ar den som sjalv skrammer flest assistenter (sjalv fick hon mig att nastan borja grata tredje veckan har pa jobbet), skriker pa sina chefer och anklagar folk for att roffa at sig av foretagets pengar. Hon ifragasatter allt och alla (varfor skall han resa till det branchkontoret NU? Hur mycket kostar det? etc.etc. i alla evighet). Om du svarar tillbaka, pa fel satt pa fel dag, sa kan det sluta med att hon ignorerar dig sa lange hon har lust (hande mig, hon talade knapp med mig pa en manad). Min chef talar inte langre med henne sen de hade en sammandrabbning for nagra manader sedan. Flera kollegor undviker henne som pesten.

Tycker hon inte att du har ratt till det du blivit tilldelad for att utfora ditt jobb sa kan hon neka dig, trots att hennes chef har skrivit pa papprena. Kanner hon sig overkord sa gar hon till MD:n eller ringer till HR-chefen for att beklaga sig over vilken otrevlig, ouppostrad, inkompetent medarbetare du ar. Det har hant mig ocksa.

Folk HATAR henne. Och nar hon talar om favoritisering sa har jag bara lust att skratta - hon om nagon ar favoritiserad, alla andra som uppfort sig sa pa ett normalt, proffessionellt foretag skulle ha fatt sparken efter en vecka.

Jag tycker synd om henne. Framst for att ingen har egentligen tar henne pa tillrackligt stort allvar for att gora som sig borde; ge henne tre chanser och sedan sparka henne. Punkt slut. Eller gora nagot at det som verkligen raknas. Alla pratar om att hon inte har fatt nagon loneforhojning sen hon borjade jobba har for 8 ar sedan. Vem fan skulle inte vara sur da? JAG skulle i alla fall vara det! Rejalt!

Sedan kommer det gamla sedvanliga. Hon har problem hemma. Hennes man slar henne. Hon ar i klimakteriet. Javligt jobbiga saker allihopa, och jag haller med om att hon behover hjalp, MEN, ar det skal nog att halla ett helt kontor i skrack?! Folk sager glatt att den dagen hon slutar sa skall de fira med tartkalas.

Och i dag, i dag sa sade hon att hon skall flytta till sin syster i Kanada. Jag tror inte ett ogonblick pa det, jag tror hon ljuger for att sa hur manga som blir glada och hur manga som inte blir det. Men arligt talat. Vi kan skrammla ihop till hennes biljett, bara vi blir av med henne! Hur hemskt det an later!

Egoisten i mig har talat!

Vaknade i morse och katten hade vallt ner nagellacken pa golvet. Ingen fara pa taket! Om det nu inte hade varit som sa att en flaska hade gatt sonder och blivit lekt med (vad tankte katten pa? det luktar illa och hon drar runt det pa halva golvet?!) sa det lag guldnagellack over halva golvet. OCH pa min mobiltelefon. Den ligger nu hemma och torkar. Jakla skit.

Snart skall jag aka bort ett tag, och tjejen som skall vara kattvakt har hur mycket nagellack som helst, precis som jag. Staendes pa ett bord i sovrummet, precis som jag. Och hon har kaklat golv, precis som jag. Hur fasiken skall jag lagga fram det har lite snyggt sa att hon inte avsager sig uppdraget, alternativt stryper katten?!

Och till raga pa allt ar det sju Fredag, vilket betyder att att gar lite i slowmotion. Det ar ju dags for fredagsbon!

Onskar vi kunde stanga kontoret tidigare da, sa skulle jag fa kila hem och sova!

...jag ar bara sa satans javla trott i dag....

Var ute och drack ol i gar med nagra vanner och trots att jag inte blev speciellt full, och det inte blev alldeles for sent, sa ar jag seeeeg i dag. Och jag sitter inne i luftkonditioneringen, sa jag kan inte ens skylla pa hettan....

Tror att det ar sag att aka hem och lagga mig i soffan en svang. Garna tillsammans med typ James Bond.

Da brukar mina drommar bli fartfyllda.

Och jag erkanner, jag alskar den!

Jag tycker om rak kommunikation, sarskilt inom arbetslivet.

Okej om det ar nagot som behovs hallas hemligt av viktiga anledningar, for att inte sara folks kanslor eller for att orsaka oro och missforstand i organisationen.

Men annat hemlighetsmakeri inom arbetslivet gor mig bara lack. Som till exempel ledningen pa foretagsgruppen dar jag arbetar. De kan hemlighalla allt fran sina resor (tack, da star man dar, "Hej, ar Mr. X inne, jag har nagra viktiga papper for hans godkannande", "Nej, tyvarr, han har akt till Kina/New York/Dubai/London och kommer tillbaka om tva veckor" Och ingen visste nagot, knappt ens hans sekreterare....) till vilka sa kallade beloningar de ger sina medarbetare. Det kan jag i och for sig forsta, ger man en bonus/present till en medarbetare som har gjort bra ifran sig sa kanske man inte vill att alla ska veta, och DET kan jag forsta.

Men ar till exempel en utbildning/kurs en hemlighet? Ar det en beloning? Eller ar det en inverstering i foretagets framtid?

Jag skall ta ett exempel;

Vi har en kille har som ar helt otrolig, han har varit med foretaget i tre ar, och jag har aldrig traffat nagon som ar sa hangiven sitt arbete och som lagger ner sa mycket tid och energi som han. Och det han gor blir bra - det kommer liksom guld och grona skogar ur hans ideer OCH han vet hur han skall gora dem till verkligenhet! Han ar, enligt mig (och faktiskt ocksa enligt en av mina chefer), bland det basta som har hant det har foretaget.

Sa, da bestammer sig ledningen for att skicka honom pa en 7-dagars kurs till London. Men han far inte beratta det for NAGON. Detta for att klagomal och skitsnack inte skall uppsta.  Sa, 3-4 personer pa foretaget (inklusive jag sjalv) vet alltsa att han skall aka. Och han aker.

Och pa mandag morgon sa fragar folk, "Vart ar XX?!", for nu har han gjort som ledningen, lamnat folk med oavklarade affarer, vilket gor dem skitsura. Och de borjar klaga och snacka skit. For de kanner sig lamnade i sticket, och taskigt behandlade, eftersom han pa lordagen inte meddelade att han skulle vara borta hela nasta vecka. Som han inte fick beratta for ledningen.

Jag blir sa trott....

Det enda sattet jag kan forsta strategin fran ledningens sida ar att jag faktiskt har hort harresande historier fran den har organsiationen. Om Senior Staff som har gatt och klagat pa att deras kollegor har fatt hogre lon/battre hus/finare bil/lan fran foretaget/ etc i all evighet, direkt till MDn. Och han tycker att det ar asjobbigt, for da kanner han sig tvugen att forklara sig.  Vilket han i och for sig i mina ogon inte behover gora.

Det varsta ar, att jag tror att det ar likadant pa arbetsplatser overallt, och det gor mig tungsint....

Pa festen alltsa.

Alla var/blev fulla. en del var det redan nar vi kom, vi blev namligen tillsagda att komma runt 18-18.30 och nar vi kom hade flera varit dar sedan fyra och var saledes redan ratt runda under fotterna.

MEN, det blev kanonkul - killen som hade festen bor i en skitsnygg lagenhet i ett komplex som har bade pool och gym, han hade lagat en massa goda smaratter (chilikyckling och curryrakor t.ex.) och ahde massor (och da menar jag massor!) av sprit hemma.

Och efter att ha festat hemma hos honom i ca sex timmar (eller, atta da for dem som kom tidigt, sa bestamde vi oss for att dra vidare) och da var jag ganska dizzy (och hade lyckats tjafsa en del med en kollega om ett superlojligt misstforstand, som i fyllan sjalvklart vaxte. Precis det jag ville undvika. Men, som de vuxna manniskor vi ar sa loste vi det) och nar vi svangede forbi en kollegas hem (vi bor alla i narheten av varandra) sa blev jag akut illamaende och bad att taxin skulle svanga forbi och lamna mig hemma istallet. Och det var nog lika bra, for att ga pa klubb och kanna sis som om man vill spy hela tiden, det ar inte riktigt det optimala.

Men jakligt kul var det! Nasta gang ar det jag som skall forsoka slanga ihop naot hemma hos mig!

Kram pa er!

Har precis blivit inbjuden pa fest i kvall hos en av de hogre cheferna har pa kontoret.

Det skall bli valdigt intressant! De flesta som jag jobbar med ar muslimer/hinduer/kristna som inte dricker alkohol och jag umgas en del med flera av dem privat och det ar valdigt trevligt. Men jag har liksom aldrig festat ihop med nagon av dem. Det har skall bli intressant.

MEN, som alltid, nar man festar med kollegor, nagra viktiga saker att komma ihag;

- Prata inte for mycket

- Diskutera inte religion och politik

- Diskutera inte pengar

- Drick absolut inte for mycket (och kom ihag att du inte langre ar 21 och kunde dra 10 shots pa raken pa forfesten. Ja, jag kunde. Ja, jag gjorde).

Nar jag var yngre sa skulle jag saga att diskutera politik och religion kan man val gora med alla, men efter att ha blivit lite ladre och klokare, samt tillbringat mer an 2 ar i det har landet, sa inser jag att det inte alltid ar sa klokt att gora det. Ibland ar det bara battre att nicka och vara tyst, istallet for att ge sig in pa diskussioner kring vem som verkligen skrev Biblen, vad det regerande partiet egentligen sysslar med samt hur liberal man egentligen ar.

Och pengar, pengar skall vi inte ens tanka pa att ta upp nar man bor i ett av varldens fattigaste lander...

For att bibehalla arbetsron ar det ibland battre att vara tyst om den saken. Valdigt tyst. MEN, det har skall jag nog komma ihag, och det ska bli kul och se mina kollegor i en annan miljo!

...gick strommen och vi far dra igang generatorn. Den orkar inte med ACn, vilket betyder att jag sitter i ett stangt utrymme och njuter av varmen som bildas av 4 personer i samma rum utan ventilering.

Det branner i kinderna!

Min hud haller langsamt pa att forstoras.... Jag ar helt overtygad om att det ar hettan (som jag vanligtvis alskar), men kanske skulle samma saker handa om jag bodde kvar i Sverige? Det kanske bara ar mina gener som klagar och antligen visar sitt ratta jag?!

Sedan jag flyttade hit har mina brustna blodkarl i ansiktet lopt amok, man kan tydligt se dem runt nasvingarna och kindbenen ar alltid lite rosiga. Om bara nagra ar kommer det att kravas en rajal anstragning varje morgon for att dolja dem. Jag har dessutom fatt mycket grovre porer i ansiktet, som knappt ens gar att dolja langre, plus att plotsligt sa syns sma acnearr (och de ser ut som kratrar!) over halva kinderna. Lagg aven till att jag har borjat fa rejala pigmentforandingar, speciellt kring munnen, trots att min foundation har spf 30.

Nar jag forst markte det har sa tog jag tag i saken och intensifierade mina ansiktsmasker (jag har nog minst 8 olika hemma for tillfallet), och till en borjan gav det resultat. MEN jag blev avskrackt sedan en som jag anvant under en langre period (en Neem-mask) helt plotsligt gav en brannande kansla och gav mig ett rodnande ansikte - i TRE dagar efterat. Folk fragade om jag var sjuk....

Sa, VAD GORA? Nagon som har nagra tips? Eller ar det bara att stalla in sig pa att den dagen jag flyttar hem till Sverige och borjar tjana pengar, da ar det dags att ga igenom en rejal laserbehandling och slata ut sig ordentligt?

For jag vagrar, VAGRAR, ga genom resten av livet med knallrott ansikte, fyllt med prickar och acnearr!

Jag har, sedan 2006, en registrering pa Bloggtoppen.se. Kikade in pa den i morse och min blogg var dod, publicerade nagra inlagg och den ar fortfarande ratt dod (se bild).

Ser det inte som en tavling, men jag maste tillsta att jag ar makta stolt over min 16 627e plats! ;-) Inte illa bland 42 102 registrerade bloggar, eller vad sager ni?

Jag har ju tidigare lovat bilder pa doda kackerlackor och jag har under de senaste tva aret forsokt, ett antal gangner, att fotografera dem. De ar svara att fanga pa bild, i alla fall om man har den kamera som jag har. De ar bra, men inte tillrackligt bra. Det at liksom svart att se lackan tydligt pa bilden, det blir inte alls naturtroget och bra.

Och nu nar jag har flyttat till ett nytt boende, sa ar kavkerlacksproblemet nastan borta. Lat mig saga nastan. Jag har, tack och love, inte langre en miljon sma lackor runt omkring mig, som yrar runt varje gang jag besoker koket, istallet tarffar jag ca 1 gang i veckan lackor i jumboklassen, ca 2-3 cm langa ar de och som tur var (tack var min utomordentliga katt) ar de for det mesta doda. Nar de inte ar det sa latsas jag oftast som om det regnar, i alla fall nar de inte ar i sovrummet.

Det laskigaste ar dock nar jag hittar delar av en dod lacka, for vart ar resten....? Jag intalar mig att det ar min katt som har tagit den. Vi kan val saga som sa, sa lange.

Jag glomde saga, sahar ser en stor del av mitt nya land ut;

Kan nagon gissa vart jag bor...?

For 2,5 ar sedan flyttade jag utomlands och borjade jobba.

Saker och ting blev komplicerade, det fanns inget internet hemma osv osv i all evigheter. Bara usla ursakter, men andock ursakter. Sa jag gjorde "Blogg-dodssynden Nr. 1, jag slutade blogga utan forvarning, utan att saga farval ordentlgit! MEN, eftersom mitt lasarantal inte var speciellt hogt vid den tidpunkten, sa var jag taskig och sturntade i det, utan bara lade ner. Och om det nu finns nagon dar ute som tog illa upp av det (vilket jag tvivlar pa), sa BER JAG OM URSAKT! FORLAT!

...men det tvivlar jag som sagt pa. Under det typ 1-1,5 ar den var i gang forra gangen sa var det inte sarskilt manga som lyssnade pa mitt kvakande. Kanske blir det likadant den har gangen, vi far la se.

Jag ar tillbaka i alla fall. Fortfarande med ett utlandskt jobb, bankkonto, korkort och utan internet hemma, men jag skall streta pa lite och se vad som hander. Alltid nagot, kan man hoppas pa.