Arga semesterfirare!
Men måste alla jävlar helt plötsligt vara så sura och vresiga mot sin omgivning? Mot just mig och mina kollegor? Jag har bara lust att skrika rakt ut när vissa börjar med sina haranger om allt som är fel - som JAG är ansvarig för och borde se till att fixa. Gärna NU, eller helst för en kvart sedan. De har ju betald semester! Betald! Kan de inte vara nöjda med det?
Som min kusin berättade att han råkade ut för härom dagen; han jobbar i en lokal ICA-butik på en semesterort som ligger fint vid havet. Det är en väldigt liten butik som knappt har några kunder alls under höst, vinter och vår, men under sommaren översvämmas den. Alla är väldigt glada för det och jobbar hårt för att allt skall gå runt, men de kan inte alltid möta alla krav som kommer in. Bland annat så har de inte så mycket fisk, eftersom de inte vill konkurrera ut den lokala fiskbutiken som drivs av fiskare från trakten. Logiskt, i mina ögon. Det tyckte däremot inte den äldre mannen som högröd i ansiktet stegade in häromdagen och ville köpa fisk. Min kusin fick en rejäl utskällning för priset på fisken i Fiskbutiken, att det inte fanns färsk fisk i deras butik samt att fläskfilén var dyr. Allt i samma andetag. Vad skulle han svara? Han bara beklagade och log. Och frågade sig själv i sitt stilla sinna vad för slags behov det finns hos andra människor som gör att de måste skälla ut någon på grund av priset på fisk.
Jag är verkligen glad över att jag har mina jobb, men har man semester, måste man verkligen stressa upp sig så mycket över småsaker? Jag längtar tills jag själv får Betald Semester.
Svettiga lakan!
Lilla Spöket+Köpenhamn=Sant!
Vi bodde väldigt centralt, bara ett kvarter från Centralstationen, på samma gata och nattklubben Kakadu och en strippklubb. Klubbarna gjorde inte så mycket väsen av sig, men deras gäster...och alla som följer i deras kölvatten. Både intressant och väldigt sorgligt att lyssna på festprissar, fyllon, prostituerade och torskar om nätterna.
Vi hann inte med så väldigt mycket mer, vilket jag tyckte var lite synd, men ändå helt okej. Det är första gången på många år som jag är ledig i juli och det kändes verkligen som en frist! Själva känslan av att vara ledig blev liksom starkare och starkare under hela vistelsen.
Sedan, när jag kom hem och tillbaka till jobben så grusades ledigheten lite, men bara lite, när en av min chefer på det ena jobbet muttrade något om att det hade varit ett helvete när jag hade varit borta och att det enbart hade varit dumt att ge mig ledig. Men förhoppningsvis hade jag väl haft kul, i alla fall? Tur för dem att jag hade det!
Freeee like a bird...
Och då så får jag väl njuta lite åt honom också!
So Long!
Semester!
Rester!
Sitter och fipplar med rester från vårterminen. Det går Inte Bra. För jag har verkligen inte lust att göra det här just nu. Verkligen Inte!
När jag väl är ledig (vilket för tillfället nästan bara är halvdagar för tillfället, även om jag blev ledig hux flux i lördags) så vill jag inte sitta inne, låst vid datorn, på min lediga tid. Jag kan liksom hitta en rad saker som är betydligt roligare. Jävligt mycket roligare. Och just nu längtar jag efter iskallt rosévin och en plats i soffan med en god bok. Igen! Okej, jag hade det så bra ett tag i juni, men just nu är det inte så bra! Och jag vet att jag måste se till att fixa de här resterna så fort som möjligt, för snart så blir det ännu mer att göra på mina olika jobb - då finns det verkligen varken tid eller ork för rester! ...men det jag egentligen vill göra i dag är definitivt att bara lägga mig och sova, fram tills dess att jag börjar jobba igen!
...fast egentligen skall jag inte gnälla - nu i veckan så åker jag på minisemester till Köpenhamn med familjen, vilket skall blir kanonkul, och jag planerar samtidigt att åka till London i oktober med några tjejkompisar. Men det är inte mina jobb som är jobbiga, för dem gillar jag skarpt och jobbar gärna mycket, ofta, länge (dessutom behöver jag dem - i alla fall om jag skall bekosta alla resor som jag planerar!). Jag vill bara bli av med resterna...och eftersom jag är en person som drar ut på allt in i det sista, ja, då blir det ju som det blir...
Oväntat ledig!
Fläckborttagning: En kaskad av rött vin....
Jag lämnade kläderna i hinken och fortsatte middagen i mjukisbyxor, men tog med mig väskan hem i en påse. Min svärmor var övertygad om att lite TaBort skulle fixa det hela, men eftersom det står 'Do Not Wash' i väskan så var jag skeptisk. Det visade sig att det inte fanns så mycket TaBort hemma, så lite Skona Vit samt en rejäl skrubbning fick det bli. Min svärmor visade sig veta vad hon gjorde, för hon skrubbade bort fläckarna!! Jag dansade nere i tvättstugen och lät väskan ligga i en hink med vatten över natten. Fläckarna var som bortblåsta dagen efter!
...det framkom också varför det stog 'Do Not Wash' på lappen - väskan är i vaxad väv och efter skrubben så är det ingen vax kvar alls på väven, men det kan jag leva med. Det som däremot var lite kinkigare var det faktum att bottnen i väskan var av papp - som hade blötts upp och blivit till en klump innanför fodret. Så jag skall försöka få min far att fixa en plywoodskiva till bottnen, så skall jag sprätta upp fodret och ta bort pappen och sy in den nya skivan, så blir den näääästan som ny igen! Förutom vaxet då...
Min mamma förstod inte mitt projekt alls, hon tyckte att 'Du har ju så många väskor, kan du inte bara kasta den?'. Hon har verkligen ingen förståelse alls för sådant här. Dessutom så har jag inte alls så många handväskor - jag brukar använda mina tills de slits ut och då skaffar jag en ny. Och bara för att man vill ha lite mer än en väska att välja emellan... *suck* Jag förstår henne verkligen inte....!
Bara en kassörska?
I dag har jag fattat beslutet om att jag i framtiden kommer att lägga betydligt mer vikt vid hur människor behandlar 'de osynliga'. Som den som sitter i kassan, den som serverar ens mat eller den som står i butik.
Den här sommaren gör jag nämligen alla tre sakerna och ajg har kommit fram till att en del människor faktiskt är vidriga. Fullständigt vidriga. Visst finns det många som är trevliga också, okej, till och med en majoritet kan anses vara det (mer eller mindre). Men de som inte är det... De som blir kolsvarta i ögonen varje gång man tar upp något i arbetsplatsens policy som inte passar dem. Eller som snäser när man inte är tillräckligt snabb. Eller när man inte förstår vad de menar. Eller som bara helt oprovocerat dömmer ut en som en fullständig idiot på grund av det ställe som man jobbar på. Jag blir så trött. Men samtidigt är jag tacksam. Så jävla tacksam över att jag slipper ha alla de otrevliga människorna ipå mig alltför länge, och så sänder jag en tanke till de stackare som måste träffa den otrevliga personen varje dag, bo, jobba eller leva ihop med. Det slipper jag. Som kassörska är jag lyckligt lottad!
It's alive!
Men jag jobbade natt i helgen och det blev en stökig tillställning, slagsmål, fylla och påtända människor som bara gjorde mig nervös. De är så fruktansvärt oberäkneliga och med mina 1,67 så känner jag mig inte alltid så styv i korken. Jag har väld aldrig känt mig riktigt hotad, men jag kan ju onekligen känna mig besvärad ibland. Det påverkar balansen, det gör det. Så när jag kommer hem vid halv fem på morgonen så är dt lite svårt att sova. Jag låg och läste till sju och var helt slut på jobbet dagen efter! Har läst en massa Agatha Christie på sista tiden, men senaste boken (som avslutades för några timmar sedan) var Camilla Läckbergs 'Stenhuggaren'. jag var helt fast! Det var den som fick mig att ligga vaken till sju på morgonen. Jag vill också ha lite fungerande fantasi....
Men i dag har jag i alla fall varit ledig, och det har varit heeelt underbart! Badat, solat, shoppat (lite smycken från Pilgrim och en ny Fred Perry-väska fick följa med mig hem!! Jiippiiii! Har ajg nämnt att jag nyligen fått lön?) samt ätit middag med mina föräldrar! En hääärlig dag! Men nu, nu är det dags att sätta mig med några restuppgifter från i våras. Vill verkligen inte, men jag är så illa tvungen. Fick ju välja, antingen tillbringa dagen ute i solen eller inne vid datorn , eller offra kvällen. Jag ville få lite färg, så jag offrade kvällen. Inget särskilt inplanerat i alla fall, så det känns nästan okej. Men bara nästan...
