Lilla Spöket

Jag har sagt upp mig också.

Slutar i slutet av första kvartalet.

Känns helt jävla underbart!

Jag har bara inte bloggat pa valdigt lange. Eftersom det har framst ar en argblogg sa blir det inte sa mycket under andra halvan av december och om jag har tur, fram till slutet av februari. Om jag har tur, alltsa.

For fran och med andra halvan av december sa sitter jag fast i julefrid och nyarsvims och det smittade av sig pa den extrema energikick som jag drabbas av varje ar i januari/februari. Sa jag brukar itne bli sa arg under de manaderna, jg brukar vara for lugn och harmonisk for det, vilket ju ar ganska trevligt, med tanke pa att jag brukar vara arg i alla fall en gang i veckan annars.

Sa just nu njuter jag. Men jag oroar mig inte, jag vet att allt kommer att vara back to normal inom kort!

Det har ar helt fruktansvart pinsamt, men flera av nytillskotten inom foretaget jag jobbar pa (bagge inom Senior Positions) ar sa giriga att det bara stanker om det och jag skams a deras vagnar, for de har inte vett att gora det sjalva.

Jag ar ansvarig for att dela ut reklammaterial, sa jag far se det pa nara hall.

Exempel fran de har tva personerna, vi kan kalla dem X och Y;

- Pa ett mote lamnar min chef over nagra nyckelringar till en saljare for att han skall lamna det vidare till en viktig kund. Det ar lite finare nyckelringar med detaljer i lader och nar X ser dem sa kastar han sig nastan over dem, tar dem fran saljaren och studerar i detalj samtdigit som har sager saker som 'ah vad fiin, good quality, vart kan jag fa tag i likadana?!' och min chef far saga till honom ( han fick till och med saga 'Lamna tillbaka dem! Du far hamta ut egna!') att han skall lamna ifran sig dem till saljaren. Som en blixt efter motet sa star han vid mitt skrivbord och fragar efter dem, och han vill gaaarna ha tva. Vid flera tillfallen efterat sa ber han om nyckelringar, men specificerar inte vad han vill ha, och nar han far andra, sa kraver han att fa byta dem. 

Spökets kommentar: WTF?! det ar nyckelringar. NYCKELRINGAR?!

- Pa mitt skrivbord star nagra muggar som skall vidare till kund och Y kommer forbi mitt kontor i annat arende. Fem minuter efter det att han har gatt sa ringer det i min telefon, det ar Y som fragar om han inte kan fa en mugg till sitt kontor. Visst sager jag och skickar en mugg, men tar en annan modell, eftersom han inte namner nagot om det. Han skickar nagon fran sitt kontor som hamtar muggen men ringer bara nagra minuter efterat och gnaller (ja, den har gangen var det gnall) om att muggen inte var som den som stod pa mitt skrivbord. For det ar ju en SADAN han vill ha. Den som ar sa fin, tjusig och sa mycket storre. Till slut skickar jag en sadan mugg for att fa tyst pa hans gnall. Han skickar inte tillbaka den som ar felaktig.

Spökets kommentar: WTF?!! det ar porslinsmuggar. MUGGAR!?!

Det har ar alltsa man pa Senior positions, som borde veta bra javla mycket battre. Det ar ju PINSAMT att de gar och tigger gratisgrejor och sedan gnaller om att det inte far EXAKT vad de sjalva vill ha! Hu jeda mig, ar allt jag sager!

...så kan jag ju tipsa om att gå ut med sina kollegor och dricka lite alkohol på söndagskvisten.

Det sätter definitivt sprätt på både det ena och det andra. Som magen, till exempel. Totalt väck är den, tur att jag planerade en heldag på kontoret, annars hade jag inte klarat mig....

Tur att jag drack öl i alla fall, och inte Jack Daniels som kollgerona gjorde!

...när någon ringer tio minuter EFTER avtalad tid och berättar att de "sitter fast i bilkö", fast man kan höra i bakgrunden att personen i fråga inte alls gör det.

Jag blir ännu tröttare eftersom jag inför jsut det här mötet specifikt förklarade att tiden var viktig eftersom min chef gärna vill vara med och han har ett plan att passa på eftermiddagen. Ergo, tiden var VIKTIG.

Och så blir jag supertrött när personen ifråga säger 'jag kommer om tio minuter'och det går en halvtimme och de har fortfarande inte dykt upp. Och ringer inte.

Det här mötet handlar bara om cirka 40,000 USD, men det kanske inte är så viktigt.

Jag kanske skall ringa någon annan. Någon som kommer i tid....

Just nu far jag besok av ca en mediaforsaljare om dagen. En.Om.Dagen.

Som alla vill salja annonsering. Trakigt for dem att vi just har slutit alla avtal for i ar.

Men, nu nar jag anda talar om dem sa vill jag garna lamna ett meddelande till dem.

Snalla, ge FAN i att ringa sena kvallar och ga FAN i att komma tillbaka och be om lan for anseliga summor med pengar. Och nar jag anda haller pa, ge FAN i att bli krankta over att jag inte kanner igen er bara for att ni kom forbi en gang for 4 manader sedan.....

Grrr!

I dag har jag fatt en ny medarbetare som jag ar ansvarig for.

Kul att jag inte visste det, trots att jag ar chef over henne.

Kul att jag inte har blivit tillfragad att delta i processen att intervjua sokanden.

Kul att jag inte har blivit informerad om att hon skulle komma i dag samt vilka arbetsuppgifter som skall tilldelas henne.

Kul att nar jag val har gatt igenom de arbetsuppgifter som tjejen som hon skall ersatta hade, sa kommer nagon fran HR och bara 'neeej, hon skall flyttas, ring HR-chefen'.

Kul att HR-chefen svarar undvikande och med ett 'kan jag ringa tillbaka?' nar jag fragar vart jag skall skicka henne.

Kul att hon nu sitter framfor mig, bladdrandes i en katalog over vara produkter och undrar vad fan som pagar. Fint intryck av mig, hennes chef, hon kommer att fa.

Note to self:

Strypa HR-chefen pga det har.

Eventuellt strypa min narmaste chef som formodligen har vetat om det har men som underlatit sig att informera mig om det.

I dag spöregnar det, det har gjort det i flera dager, mer eller mindre.

Och i dag ringde min chefs sekreterare och frågade om jag har några paraplyer kvar, Chefen ville ha ett.

-Eeh, du menar de som vi tryckte i en ytterst liten upplaga (100 ex) för 2,5 år sedan?

-Precis.

-Tror du att de är kvar?

-Neeej.

Så argarvade vi tillsammans.

Min chef är en äkta Hamster! Han förväntar sig att det skall finnas saker kvar till honom den dagen han behöver dem och kan bli mäkta sur om det inte finns. Vet att de på lagret har fått skäll för att de inte hittat något han letat efter - något som kom för fem-sex år sedan. Jag har fått lådor med t.ex. pennor från hans gömmor, pennor som har legat där sedan Hedenhös och som nu INTE FUNGERAR! Helt värdelöst.

Blir han sur på mig över det här så är jag dock redo, jag vägrar få skäll över en logisk handling (logisk handling = att trycka upp paraplyer till företagets kunder och sedan dela ut dem till dessa kunder).

Nar vi sitter och spanar pa en idé, lat oss saga en konferans for alla aterforsaljare, och sa bestammer vi oss for att fraga de olika kontoren ute i landet om hur manga av deras aterforsaljare som de tror skulle vara intresserade, bara for att fa en bild av hur manga vi skulle kunna vara pa konferansen.

Alltsa, fragar Hur.Manga.Tror.Du.Skulle.Vara.Intresserade?! Mojligtvis? Kanske?

Och far tillbaka milslanga svar dar folk kraver att fa veta NAR? VAR? BETALR NI RESA OCH BOENDE?

Skall det vara sa javla svart att bara fa veta hur manga aterforsaljare i din region som mojtligtvis skulle vara intresserade av att komma. Sedan kan beslut fattas om budgeten.

Men det ar tydligen for svart. Sadana fragor kan man inte svara pa utan att stalla till tjafs.

Tjafs. Tjafs. Tjafs.

I all evighet. Jag tror att jag blir galen.

Får man svara så när man får korkade utläggningar och dumma frågor från ens kollegor? Kollegor som bitvis beter sig askonstigt mot ett flertal personer på kontoret (alltså, bli inbjuden på middag och sedan inte dyka upp? var skittrevlig ena timmen, för att andra timmen skicka otrevliga mejl? att helt plötsligt inte svara när man hälsar?), och som kräver en amssa respekt som de aldrig har förtjänat och som sedan komemr och ifrågasätter saker och ting?

-No, I have not done it. Why? Becuase you are a sad, sad little person!

Fan vad skönt det skulle vara!

Dock skulle det nog sänka min populäritet en hel del... från typ +/- 0 till -/- 0?

Frågan är bara, är det värt det?

Min hjärna säger "självklart inte" men hjärtat vrålar 'KLART SOM FA-AN!'

Tur att jag är en sådan balanserad person så att jag vet vad jag skall och inte skall lyssna på!

...ja, erller hur man nu kan förklara utebelivna leveranser trots femtioelva samtal till produktionen och leveransansvarig. Jag blev försäkrad om att allt var okej, för att sedan, några timmar senare, hitta produkter, förare och bil på baksidan. Olastad. Olevererat. Förljuget.

Jävla skit också!

...har det varit en bra dag. Faktiskt.

Skont.

"det finns mer an ett satt att bli av med nagon pa en arbetsplats" sade en kollega till mig for ett tag sedan.

Sa ratt han har.

Slutar man fraga personen i fraga om dens asikter, slutar man lasa de rapporter som kommer in, slutar man helt enkelt bry sig, da slutar personen i fraga att gora det ocksa. Kanske inte sa att det marks, men i sig sjalv, inombords, da bryr man sig inte langre. Det kanske tar 5 dagar istallet for 2 att bli fardig med den dar rapporten, man kanske kollar mejlen tio ganger om dagen, man kanske surfar skit istallet for att engagera sig i arbetsplatsen.

Sedan kommer det en dag da personen i fraga far hora att man inte langre tillfor nagot till arbetsplatsen och eftersom man sjalv har vaggats in i den uppfattningen, sa ar man overtygad om att det ar som sa och gar utan att stalla till med brak.

Just nu kanns det som om jag ar substitiutet som plockas fram vid nodtillfallen. Och som har slutat bry sig.

Det ar val arligast som sa, att jag nastan ine bryr mig langre. Dock ar jag sjalvgaende och mina projekt rullar pa, dock langsamt, langsamt, for ingen bryr sig om den, sa alla uppgifter/bilder etc bara glider vidare, ingen hander egentligen.

Jag söker för tillfället jobb i och är intresserad av i princip allt, i alla delar av landet.

Men även jag har mina granser.

Pa Migrationsverket vill jag INTE arbeta, alltsa soker jag inte jobb dar.

Mojligtvis som stadare, trots alla mina examens och ar pa universitetet. Min bror har arbetat dar och madde sjukt daligt av attityden pa arbetsplatsen, manniskosynen etc. Sa jag vill inte hamna dar.

Basta!

Men, man skall val aldrig saga aldrig. kanske borjar kor flyga och de far en humanre politik dar.

Eller sa skall man soka bara for att forsoka forandra systemet inifran.

Jag kan bli den flygande kon?

Haromdagen gick jag over en alldeles underbar linje som jag aldrig trodde att jag skulle korsa.

Jag gick till min narmaste chef och forklarade att den aldre chefen som hackar pa mig (min kladsel, mitt sprak, avbryter mig, sjalper over ansvar utan att meddela i forvag etc) ar ett javla rovhal ("fucking asshole" tror jag var ordet jag anvande) om om han fortsatter sa kommer jag att fa krupp och bli galen.

Han tittade lite forvanat pa mig i en sekund och nickade sedan ('he is a bloody idiot!') och sade att jag skulle skita hogaktningsullt i honom.

Fan vad skont det kandes.