Jag är här!

Jag har bara inte bloggat pa valdigt lange. Eftersom det har framst ar en argblogg sa blir det inte sa mycket under andra halvan av december och om jag har tur, fram till slutet av februari. Om jag har tur, alltsa.

 

For fran och med andra halvan av december sa sitter jag fast i julefrid och nyarsvims och det smittade av sig pa den extrema energikick som jag drabbas av varje ar i januari/februari. Sa jag brukar itne bli sa arg under de manaderna, jg brukar vara for lugn och harmonisk for det, vilket ju ar ganska trevligt, med tanke pa att jag brukar vara arg i alla fall en gang i veckan annars.

 

Sa just nu njuter jag. Men jag oroar mig inte, jag vet att allt kommer att vara back to normal inom kort!

 


Vill man ha en festlig måndag...

...så kan jag ju tipsa om att gå ut med sina kollegor och dricka lite alkohol på söndagskvisten.

 

Det sätter definitivt sprätt på både det ena och det andra. Som magen, till exempel. Totalt väck är den, tur att jag planerade en heldag på kontoret, annars hade jag inte klarat mig....

 

 

Tur att jag drack öl i alla fall, och inte Jack Daniels som kollgerona gjorde!

 


Jag har dock mina gränser

Jag söker för tillfället jobb i och är intresserad av i princip allt, i alla delar av landet.

 

Men även jag har mina granser.

 

Pa Migrationsverket vill jag INTE arbeta, alltsa soker jag inte jobb dar.

Mojligtvis som stadare, trots alla mina examens och ar pa universitetet. Min bror har arbetat dar och madde sjukt daligt av attityden pa arbetsplatsen, manniskosynen etc. Sa jag vill inte hamna dar.

Basta!

 

Men, man skall val aldrig saga aldrig. kanske borjar kor flyga och de far en humanre politik dar.

Eller sa skall man soka bara for att forsoka forandra systemet inifran.

Jag kan bli den flygande kon?

 

 

 

 


Jag har insett en sak.

Dels att jag inte skriver har sa ofta langre.

Dels att jag bara skriver har nar jag ar vansinnigt arg, upprord och ledsen. Mest for att jag redan har andra kanaler for att fa ut alla rosa, fluffiga moln inom mig i. Jag behover itne langre gora det har.

 

Det har ar helt enkelt en argblogg nu for tiden. Hoppas att det inte stor nagon.

Eller, who am I kidding, det finns inga lasare har. Men det skiter jag faktiskt i, det skonaste ar bara att skriva ut det, sa att det inte langre ligger och gror inom mig.


Big Fat Attitude

Alltsa, far jag fraga en sak?

 

Har folk skitkonstig attityd till det har med hierarkier hemma i Sverige ocksa? Ni vet, "jag ar faktiskt CHEF, alltsa ar det har under min vardighet"?

 

Fan, jag har en ny kollega som blev supersur over att jag shcemalagde honom tva heldagar pa en kommande massa, nar det ar HANS produktgrupp som skall promotas. HAN hade minsann inte tid att vara DAR, det kunde val jag och hans team vara.

 

Vi har kommit ratt bra overens hittills, men jag har en kansla av att det har kommer att ta slut ratt fort....


Iband hatar jag människor.

Och ibland mig själv ganska så mycket.

 

Mest nar jag far saker som "men du ar ju chef" slangt i ansiktet. Da hatar jag mest andra manniskor.

 

Nar de som ar understallda mig i hierarkin tigger om pengar och jag kanner att jag blir irriterad, da hatar jag mig sjalv.

 

 


Snöar det i Sverige?

Det kanske det gör, men jag ville bara påpeka att här är det +37C, strålande sol och om några dagar så blir det stranden för mig! YAY!

 

 


Nu...

...har jag blivit en sadan daringa strobloggare igen. Shit.

Menmen, det ar ju tur att man inte at typ Kissie eller kenza, for da hade folk blivit irriterade, nu finns det ju inga lasare att gora besvikna, haha!

 

 


God fortsättning!

God fortsättning! Snart är det nytt år och man får hoppas att blir minst lika bra som det här året!


1 000 Inlagg?!

Mitt forra inlagg var mitt 1000e och jag markte det inte ens. SHIT, det hade jag ju tankt fira nagon gang...

Men, men, det far val vanta tills det 2000e, om jag orkar sa lange... ;-)


Jullangtan!

Just nu ar jag trott pa allt och langtar hem! I nasta vecka gar planet hem till Sthlm och det skall bli underbart. Jag kanske kan lugna ner mig sapass mycket att den har bloggen kan sluta handla sa mycket om min ilska och lite mer om andra saker. Vore inte det bra, sa sag?

Underbara manniskor!

Jag vet att det har har utvecklats lite till en arg-blogg, dar jag bara skriver nar jag ar arg och det kanske ar bra, att kunna ventilera lite da och da.

 

Men, i dag vill jag skriva om hur underbara manniskor jag jobbar med. Fast det borjade ju med att jag blev arg...

 

En av cheferna kom in till mig pa mitt kontor och borjade skalla over hur de i mitt team inte kunde skota sina jobb pa ett tillfredsstallande satt, att han alltid fick vanta pa sina rapporter och att de klagade pa att onlinesystemet vi anvander ar slott.

 

Da forklarade jag att en av datorerna faktiskt ar trasig och att vi inte kan gora nagot nar systemet inte fungerar, varpa han drog ut i en lang harrang som i princip bestod av att "varfor har du inte skaffat en ny dator, varfor ringer du inte IT sa de kommer och fixar det har?!" och da tappade jag humoret och det blev val inte riktigt en skrik-match, men mer en rejal hojd-rost-match, eftersom jag har skickat den dar sabla datorn for reparation fyra ganger och for att IT ar nere hos oss mellan fem och tio ganger i veckan och han han da mage att forsta anklaga mitt team for att inte skota sitt jobb nar de inte ens har de mojliga verktygen och sedan anklagar mig for att bara sitta och titta pa, da kan jag helt enkelt bli vansinnig.

 

Mitt i allt det har sa kom en av tjejerna i mitt team och lyssnade en stund nar bade jag och chefen hojde rosten mer och mer och till slut sa tog hon chefen i handen, ledde honom ut ur rummet och sade helt enkelt att "nu har ni talat klart, du skall inte gora henne upprord, hon aker snart till Sverige och skall slappna av och fira jul, och fortsatter du sahar sa gar inte det!!". Och han gick. HAN GICK!

 

Underbara, underbara manniska!

 

 


Ja jäklar!

Vad tiden går fort här nere.

 

Och snart är det JUL!

 

Wunderbar!

 

 


September

Höstrusket börjar hemma i Sverige.

 

Som tur var inte här, där vi går mot varmare och varmare tider!

 

;-)

 


Herregud vad tiden gar fort...

Vare sig man vill eller inte. Tiden gar skitfort.

 

Mentalt borjar jag tanka pa kantareller (jag skyller allt pa att jag laser DN pa natet for ofta) medans temperaturen borjar krypa uppat har igen. Snart snittar vi pa 35c+ om dagen.

 

For aven om jag gillar hosten sa ar inte regnrusk mitt favoritvader. Sa det kanns ju inte helt fel...


Tårtan...

Det ar klart att hon inte fixade nagon tarta. Det ar klart att jag fick ett sms pa sondag kvall dar det stod "Jag Glooomde totalt bort det har med tartan!! Hittade DU nagon?!", och jag hade god lust att svara att eftersom det ar min lediga dag sa skiter jag i tartan, men det sa jag inte utan svarade hovligt att det hade jag inte. Svaret kom snabbt "Ok, da far vi se vart vi skaffar den i morgon". Dessutom skriver manniskan med oerhort forenklat SMS-sprak och jag har lust att bara skrika nar jag laser dem. de som nagonsin ahr klagat pa att vissa bloggare anvander ordet "Naww", slang er i vaggen, det ar rena Svenska Akademins Ordlista i jamforelse hur den ah manniskan stavar....

 

Och desssutom sa lade hon sjalvklart inte tva stran i kors pa mandagen for att inforskaffa en tarta, det fick jag gora sjalv, pa mitt eget satt. Tur ar val det...


Ja, jävlar...

Vad tiden gar fort. Nu har jag bott här i över 2,5 ar. Mer eller mindre rotat mig. Har mer eller mindre hemlangtan. Älskar det mer eller mindre varje dag. Känner mig mer eller mindre som en del av inredning.

 

Börjar fundera pa att aka hem till Svea rike, trots att jag vet att efter ca 2 ar i Sverige, sa kommer det att krypa i hela kroppen pa mig, jag vill vidare, upp, ut bort... För sa är det alltid, sa blir det alltid. Förr eller senare.

 

Och da maste nagot till, tre manader i Asien, jobbsökande i USA eller i alla fall minst en vecka pa Kreta (om anfallet inte är alltför jobbigt, da blir det pannkaka av det med) annars börjar jag tugga pa mattorna där hemma och blir allmänt bitter.

 

Sa, man kanske borde stanna här ett ta till i alla fall...


Retad för hur jag kör bil?

Jag ahr haft körkort i atta ar. Kör bade höger- och vänstertrafik. Bade manuellt och automatisk. Har aldrig rakat ut for en olycka, det narmaste ar att jag backade in i ett staket vid en bensinmack for typ fem ar sedan.

 

Men inte fan slipper jag kommentarer om hur jag kor for den sakens skull!

 

Grrrr!


Undra sa flundra...

För ett par nätter sedan drömde jag att min högste chef frågade min pojkvän om han visste att jag brukade gå utan trosor på jobbet och om han i sådana fall kunde svara på varför jag gjorde det. I drömmen undrade jag hur min chef kunde veta det.

Jag blev så generad att jag vaknade med ett ryck.
Funderade en stund på om jag någonsin gått till jobbet utan trosor, och kom fram till att det har jag inte...


Det är väl lika bra...

...att konstatera faktum. den här bloggen är sjukt sporadisk för tillfället!
Att inte ha tillgång till internet hemma samt jobba heltid har verkligen tagit död på min tidigare obändliga vilja att yttra mig i tid och otid.

Jag lovar att jag skall försöka bättra mig, men lovar också att det är svårt att lova något över huvud taget just nu.

Tyvärr.


Tidigare inlägg
RSS 2.0