Lilla Spöket

Ni vet den där knäppskallen, Steve Irwin? Han som frivilligt brottas med krokodiler, ormar och Gud vet vad, och helst framför kameror. Han har gått ner för räkning, han mötte sin överman (eller 'överdjur'? Kanske 'överdet' är ett mer passande ord...) i form av en stingrocka!

Alltså, jag har aldrig varit något megafan av hans show och egentligen har jag mest tänkt att 'den där, han är ju inte riktigt redig...' Men jag har liksom ändå alltid tyckt att han har varit fascinerande, som ett exotiskt djur som visar upp sig för den beundrande publiken. Och jag har alltid tänkt att han förmodligen kommer att överleva alla oss andra, sitta som 95-åring på hemmet med baby-krokodil i famnen och flina tandlöst, veta att han om någon har sugit märgen ur livet och fångat dagen varje dag. Vi andra kommer att blekna i jämförelse. Och jag såg dessutom fram emot det, för någon som utmanar livet på det sättet är förmodligen loco och förtjänar lite tröst på ålderns höst då det är svårt att vara loco på det sättet...

Tror att jag skall hylla honom genom att gå och se 'Snakes on a plane'. Det är så nära som jag kommer att komma taskiga djur på jävligt länge!

Vet att det var i lördags, men jag kan inte låta bli...det tog inte lång tid efter Sverige-Trinidad/Tobago-matchen som Aftonbladet kunde visa bilder på trumpna svenska, fotbollssupporters som gled omkring inne på bordellgatorna och sökte "tröst". Jag är äcklad. Mycket äcklad och dessuotm lite besviken... Fy fasiken för den människosynen och mentaliteten...

ÄCKLAD, är allt jag har att säga för tillfället..

Ja, han har en röst som får håren på armarna att resa sig på mig och jag vill helt enkelt bara dansa av livsglädje alternativt göra omnämbara saker med min karl när jag hör Mihai sjunga 'Tornero'. Men jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker om der här....

Det låter ju vettigt det Ebba säger och visst är det sant. Som tjej är det större risk för att man råkar ut för något riktigt obehagligt när man är för full, man blir mer utsatt,lättare att skada - och i det svenska rättsystemet, betydligt mindre trovärdig (tja, frågan här är väl egentligen om kvinnliga våldtäksoffer någonsinn betraktas som trovärdiga i det här landet, men det är en helt annan historia). För så är det faktiskt, en full tjej som blir våldtagen har så lite 'trovärdighet' och rättsäkerhet i det här landet att det är skrämmande.

Visst, killar kan också bli rånade, misshandlade och utnyttjade i fyllan (och i nyktert tillstånd, självklart), men ärligt, det händer inte lika ofta. I alla fall inte våldtagna. Rånade och misshandlade, visst, jävligt otrevligt och obehaglit, men våldtäkt är på en helt annan nivå. Och de manliga offren blir i alla fall tagna på allvar.Fulla som nyktra. Det är aldrig någon som ifrågasätter män som anmäler våldtäkt. Som om de aldrig i livet skulle kunna ljuga om det, för det är ju något man borde skämmas över.

Och Ebba har en jäkligt bra poäng i det hon säger oma tt vi lever i ett extremt överexponerat samhälle, där tits and ass är det som får mest uppmärksamhet, i nästan alla lägen. Det vore ju trevligt om man kunde få in fler människor på den mediala scenen, som inte har haft sex i Big Brother, dejtat läckra killar osv.Som bara jobbar jävligt hårt och är bra på det de gör. Det skulle lyfta det svenska mediesamhälle något enormt.

...men jag håller även med Carina. Att man skall kunna använda sitt läckra, röda läppstift utan att någon tittar snett på en. Även om man kanske inte passar i det, utan bara för att man gillar färgen och den gör en glad. Att man skall kunna bli full och dum ibland (inom rimliga gränser, självklart), utan att man blir dömd för det. Att inte alla gränser sitter så jävligt hårt runt halsen, att man inte behöver packetera sitt yttre för att känna sig accepterad. Att man kan skilja ut sig och göra det som känns bäst utan att ha någons fördömmande blickar brännande i ryggen.

Man kanske skulle kunna hitta någon slags balans? För det borde ju inte vara omöjligt. Hoppas jag...

Ja, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, förutom att det här förmodligen kommer att resultera i något intressant.  Jag måste erkänna att jag håller till viss del med båda - jag tycker liksom inte att det är en katastrof om man bli apfull och beter sig, bara det inte blir ett upprepat mönster som man mår dåligt av, samtidigt så är alldeles för fulla, okända tjejer ganska så jobbiga om man träffar på dem ute på krogen...

Dessutom gillar jag måde mode och stil - läsa om, få tips, prova själv och garva åt. Men det måste gå att få vara lite galen när det gäller det med. Det blir så svårt att alltid hålla sig till 'den smala' linjen och det är väl inget kul i längen? Det är ju mycket roligare med en personlig stil! ...som anpassas efter tid, rum och ens egen sinnesstämning.

Själv glider jag omkring i slacker-kläder just nu och känner mig allmän osnygg, men så måste det få vara ibland.Visserligen ser jag i princip alltid ruffsig och tuffsig ut,men ändå... Måste det finnas regler och kategorier överallt?

Jag har "upptäckt" Ronnie Sandahl som skriver krönikor för Aftonbladets Sthlmsdel. Har väl läst någon enstaka krönika tidigare, men nu har jag insett att han faktiskt är helt genial! Hamnade nästan av ett misstag på hans krönika i går och hittade sedan hans arkiv , det ena ledde till det andra, så Ronnie, nu är du skyldig mig flera timmars konstruktivt pluggande! Men alla de skratt och knip i magen, instämmande nickanden och känslan av att världen egentlgien är ganska så pissig väger upp det hela. Favoriterna är absolut 'Lämna konsten till oss förlorare'  och 'Bara en av oss ska ligga med Lena Ph', men jag har ju inte hunnit läsa alla ännu, jag har studier att slöta! Men det blir väl tid över till det också någon dag...

Krönikorna  påminde mig lite om livets orättvisor, som det där med att det alltid är Den Snygga Killen eller Skolans Mest Populära Tjej som Lyckas.  Visserligen i-landsproblem, men på det personliga planet så svider det som fan. Som fan! Det fångar Ronnie på ett kanonsätt, nästan så att jag på ett obehgligt sätt känner min gamla högstadieskola runt omkring mig...*brrr* Där man blir Vägd, Mätt och förmodligen Utdömd.

Ronnie är definitivt en människa som jag skulle vilja bjuda på kaffe och 'pick his brain' som man säger. Det låter lite väl makabert, men 'hämta inspiration från' låter lite väl mesigt, även om det är precis det som det handlar om. För han påminner mig även om att jag faktiskt inte har skrivit något speciellt bra de senaste fem åren. Inget bra alls! Okej, jag har lämnat in drösvis med PM, projektarbeten och uppsatser. Men många av dem kan jag inte ens så här i efterhand tycka är riktigt bra, inte ens när jag placerar in dem i dess rätta kontext. Om någon skulle rota fram min  PM 'Sveriges agerande i Baltutlämningen' skulle jag nog köra strutstekniken och gräva ner mig. Trots att den fyllde sitt syfte just då och faktiskt inte blev utskälld. Till och med helt okej, faktiskt. Nästan.

Men något mer än så har det faktiskt inte blivit. Ibland får jag ångest och prestationsångest över det, speciellt när jag läser Lysande Svenska Debutanter. Gaa! Något sådant komemr jag aldrig att kunna producera, tror jag då i alla fall. Men jag är en looser och hoppas fortfarande! Hoppet är ju det sista som lämnar människan... Jag tycker ändå att så länge jag har en realistisk syn på mina framtidsutsikter, skaffar mig en redig, rejäl utbildning och jobbar för min Dröm på min lilla fritid så kan det väl få vara så.

Jag måste säga att jag faktiskt blev glatt överraskad när jag såg att Carl Bildt bloggade om ESC och om Lordis vinst. Han skriver mycket intressant, så även den här gången...

Jag glömde ju, jag har en tvättäkta Lassie att skvallra om!
En av mina tjejkompisar känner killen som gör Silvia Nights  glittriga kläder!

Kanske inte så mycket Lassie att skryta om, men likaväl en Lassie ändå!

Nu har även jag anmält mig till Buzzador, som så många andra. Är riktigt nyfiken på vad för slags produkter och kampanjer som kommer att vara aktuella. Det är alltid kul när något oväntat dyker ner i brevlådan och om det ingår ett uppdrag till, ja, då blir det väl bara mycket bättre! För er som inte vet vad Buzzador är - det är ett företag som förmedlar produkter till oberoende medlemmar, som skall testa produkten och sedan utvärdera den. Syftet är även att marknadsföra produkter ur 'mun-till-mun'-metoden. Intressant tanke ur marknadsföringasynvinkel i alla fall, jag tror nog att det är ett sätt som fungerar!

Neeeej! Vems intelligenta överläggningar skall man nu kunna lita till?! Jävla skit! Visst, alla måste ju gå vidare någon gång i livet, känna att man är färdig med något och avsluta det, men INTE Filmkrönikan-Orvar! Han skall ju alltid glida omkring i sina polisonger och göra smarta komentarer om filmer, göra bra inslag om saker som jag själv aldrig har tänkt på och koma med insikter som jag inte reflekterat över.
Jävla skit.
Måste erkänna att jag faktiskt inte tittat så mycket på Filmkrönikan på sista tiden. Det är liksom för lite Orvar och för mycket ...andra där! Favoriterna var ju när han hade hela programmet själv!
*suck*
Först nytt recept i Cloettas Guldnougat (jaja, jag vet att det var länge sedan nu, men jag kom mig liksom inte riktigt för att skriva det där aggro-brevet till Cloetta och hota med bojkott) så att den smakar skit och nu det här?! Tror att jag skall förena mig med Kapten Stofil....Arbeta för en bättre värld, där Guldnougaten smakar som den skall och Orvar stannar kvar på sin plats i rutan!

Läste på DN om att National Geographic gjort en undersökning bland unga amerikaner om deras kunskaper i världens geografi. Det visade sig att 63% inte kunde peka ut Irak på kartan. Irak som USA krigar med/ockuperar.

Visst det är ett enormt land de bor i, svårt att hålla koll.
Visst, det stod inget om hur urvalet av personer till undersökningen hade gått till, det kan ju vara en enorm snedfördelning i gupperna.
Visst, det stod inget om hur frågorna och de eventuella kartorna hade formulerats och presenterats.

Men faktum kvarstår. 63% av någon slags grupp har noll koll. Noll intresse och offer för en urusel, urlakad skolpolitik med förödande effekter. Jag kan till och med tänka mig att volontärarbeta som geografilärare i en utsatt skola, bara för att försöka göra någon slags skillnad.

För annars....
Vi är omgivna av idioter, rädda sig den som kan!

Peter Antoine intervjuvades i dagens Expressen. Han har ju lite kontroversialla åsikter...

Hur kan man säga att prostituerade är lyckliga?
Att bordeller avhjälper samhället från våldtäkter?
Att blyga killar som inte får sex istället våldtar?

Det är ju ungefär som att påstå att sex är en mänsklig rättighet och att fri tillgång till hål borde lagstadgas. Jag tror jag mår illa. Och det äckligaste är alla de människor som sitter och skriver inlägg på Expressens hemsida och håller med honom. Jag tror jag måste spy.

JämOs förslag väckte debatt, vilket var hela grejen med förslaget. Det var jäkligt bra, alla får säga sin sak. Alla har rätt till det. Men jag tror jag måste kräkas när det lyfts på stenar lite runt omkring i landet och det osmakliga som ligger därunder krälar fram.

Om jag får vara helt krass, hur stor är egentligen Sveriges chans att de kommer att ta medalj? Ärligt? Egentligen? Vore det inte bättre om de skapade ett inlägg i debatten? Och gjorde lite verkigen nytta? Det händer ju inte så ofta...

Samtidigt så kan jag tillägga att jag kommer också att sitta framför TV:n i sommar och be till Gud att Henke Larsson skall springa som en gasell och att Zlatan skall få till det prfekta målet. Men det är min personliga njutning. Och den kan isidosättas om det skulle göra någon skillnad, vilket det förmodligen skulle, för alla dem som tvingas sälja sex till halvgalna turister.

Men hittar landslaget en bättre lösning så är jag på, jag försöker att inte vara den som är den...

Jag följde debatten och rättegångarna mot Åke Green och hans homofobiska predikan med stort intresse när det begav sig. Jag blev mycket besviken när han friades, hans åsikter gör mig illamående! Det här med att predika det kristna budskapen som faktiskt handlar om ömsesidig respekt människor emellan och samtidigt fördömma andra människor i sådana ordalag... Blä!  Åke Greens  totalt omedvetna uppfattning om hur hans åsikter och uttalnden påverkar samhället i sig stör mig ännu mer. Jag finner att det är något sjukt i det här med att vara såpass intresserade av vad andra, vuxna människor gör i sina sovrum, att man dömmer ut dem som individer totalt. Vad hände med toleransen och respekten? Åt fanders, tydligen.

Men i dag blev jag faktiskt riktigt glad. RFSL planerar att anordna en Pridefestival i Borgholm under sommaren 2007! Det är bara så härligt! Jag måste försöka vara ledig då, för det vill jag verkligen se! Och delta i! Dessutom försöka få alla jag känner att åka med mig ner till Borgholm för att stödja den! ...okej, kanske inte riktigt, men uppmärksamma den i alla fall, när den går av stapeln.

Det roligaste i hela situationen är ändå att samtidigt, till samma helg, så planeras även ett stort, kristet möte. Åke Green och hans annhängare skall väl agera motvikt, antar jag. Det låter som om det kommer att bli en mycket intressant sommar i Borgholm nästa år, i alla fall.

På sista tiden har Linda, som jag faktiskt egentligen gillar, vräkt ur sig en massa hätska saker som jag inte kan undgå att höja ögonbrynet åt. Ilsket morrar hon åt pensionärer som åker på vinresor, vägrar spara på hög till barnbarnen och åt kvinnor över fyrtio som går i jeans och linne och försöker bejaka livet genom att dricka ett glas vin. Hon hävdar att det är rent förskräckligt att alla bara förhäver sig, unnar sig, försöker njuta av livet och slösar bort sina pengar.

Linda, så här är det - livet är pissigt, orättvist, jobbigt och alldeles överväldigande. För alla. Och ibland måste man anstränga sig jävligt mycket för att det skall bli uthärdligt. Om man aldrig får känna att man har något att se fram emot, hur skall man då orka? Om man alltid skall spara till någon annan (även om det är ens egna barn) och aldrig kunna satsa på sig själv? Aldrig kunna bara slappna av, på vilket sätt som man nu än väljer. För det är faktiskt det som 'ta ett glas vin' handlar om. Att slappna av och få släppa taget om tillvaron en liten stund. Dricka ett glas vin tar ju inte så lång tid, en 25-30 minuter och det behöver väl ändå en normal människa med jämna mellanrum? Eller skall man ständigt bibehålla sin stenhårda koll på tillvaron? Aldrig för ett ögonblick släppa taget?

Man behöver faktiskt inte ens dricka vin, om det nu är just det som du stör dig på. Att alla verkar pimpla vin i tid och otid. Det är okej att dissa vinet, om man inte tycker om effekterna som de har. Men att dissa hela 'ta-vara-på-sig-själv-och-njuta-av-livet'-grejen, det förstår jag inte alls. Hur skall man annars överleva? Hur skall man orka vardagen om man aldrig ger sig själv en dos av det som för ens motor att fungera?

Och vad är det för fel med att äldre människor lever upp sina pengar? Skall människor över 50 sluta konsumera allt 'onödigt', bara spara till sina eftelevande och inte satsa alls på sig själv? Fy fasiken vilken pissig ålderdom man skulle få. Jag uppmuntar mina gamla föräldrar att leva ut så mycket de bara kan, de lever bara en gång och jag föredrar verkligen att i efterhand veta att de har haft en härlig ålderdom än att casha in en fet hög med pengar. Som de har snålat och sparat ihop. Jag nekar inte till att jag välkomnar deras ekonomiska hjälp när jag behöver den, så länge det inte inkräktar på det liv som de vill leva.  Klart att jag vill att mina barn skall få det stöd de behöver i livet, även ekonomiskt, men det behöver faktiskt inte vara svart eller vitt. Saker och ting går att kombinera. Blir mina föräldrar lyckliga av att åka på vinresa, så tycker jag att de skall göra det.

Men jag kan inte låta bli att undra vad det är som egentligen stör dig, vad det är som gör att du får sådana oerhörda avesioner mot människor som prioriterar sig själva och bara slappnar av.  Är det känslan av att bara släppa taget en liten stund som ter sig så oerhört skrämmande för dig?  Är det det som egentligen irriterar? Det är klart att det kan te sig skrämmande om man aldrig gör det, men i längden vinner man på det. Bland annat så slipper man hjärtattack när allt som är jobbigt, skitigt och smutsigt hopar sig. För det gör det! För oss alla, förr eller senare. Och då behöver man sin inre styrka att samla ihop och ge ifrån sig ett jävla anamma! Annars är risken överhängande att man stannar i sängen, med täcket över huvudet och vägrar se livet i vitögat. Och det vore ju onekligen ganska så olägligt i längden...