Lilla Spöket

Precis så brukar jag ju vara. Och åter igen är jag som så. Jag ska ju skriva på min uppats i helgen. Den som har legat i träda sen i maj. Blä. jag skall bara sortera lite papper. Jag skall bara gå igenom mina tidningar. Jag skall bara...bara...bara...

Nu ser rummet ut som ett bombnedslag och jag har inte petat på uppsatsen. Inte än i alla fall. Kanske snart. Det mest typiska i det hela är att det är fantastiskt väder i dag. Varmt och soliga. Och Här Sitter Jag. Jävla skit, när jag väl är ledig...menmen, man får väl skylla sig själv...*suckar*

Jag skall strax ta tag i det, skall bara lyssna lite mer på Lura Pausini...

*lalala*

Känns faktiskt konstigt att skriva det, men för tillfället är jag det. Vanligtvis så älskar jag det djupt - vilket jag givetvis förtfarande gör - men efter att tillbringa åtta timmar om dagen framför datorn så har jag liksom inte lika stort behov av den längre. Jag slår inte ens på den när jag kommer hem från jobbet. Jag ignorerar den och allt ajg brukar gör apå nätet. Jag orkar inte längre.

By the way - har läst klart Harry Potter nu. Tårarna rann genom hela kapitel 33. Jag fick hämta papper. Det är väldigt länge sedan jag grät på det sättet över en bok. nu var jag otröstlig. Så satans sorgligt...

Det här är hemskt, faktiskt. Jag har fallit i gropen som jag lovade mig att aldrig hamna i. I alla fall inte vid den här åldern. Jag sitter i Gropen "falla-ihop-i-ett-livlöst-litet-stycke-så-fort-jag kommer-innanför-dörren". Fy Fan. Med stora F.

Det jag egentligen gör om dagarna är att gå upp tidigt, göra mig i ordning efligt en strikt ordnad rutin, åka till jobbet, jobba glatt samtidigt som jag dricker te fram till lunch, sedan fortsätta i förhoppningsvis samma tempo som jag gjort under förmiddagen. Eventuellt lite långsammare eftersom jag förhoppningsvis har hunnit jobba undan lite av det ansvar som lligger på mina axlar. Sedan brukar jag gå från jobbet, vanligtvis fortfarande rejält pigg, prommenera till min cykel och cykla hem, men huvudet fullt av planer inför kvällen.

Precis där händer det något. Jag misstänker att det är på den sista rakan hem. Luften liksom börjar sippra ut. När jag kommer innanför dörren så är nästan inget som jag hade planerat. Jag gör i princip inte något av det som jag måste göra/borde göra/vill göra/brukar tycka om att göra.

Okej, jag umgås en del med mina kompisar och det är faktiskt helt underbart. Men...min skitiga matta? Mina överfulla skåp? Min halvfärdiga uppsats? Mitt växande tvätt berg? Mitt dammiga golv? Alla tankar som jag borde samla och skriva ner? Alla mina högflygande planer? Vad ska det bli av dem? ÄR det meningaen att det skall bli så här när man inte ens är 25?

Vilken jävla dum fråga - det är klart att det är! Man lever ju faktiskt ett jäkligt bra liv, har egentligen allt det man behöver och saknar bara den där underbara självförverkelsen som hela västvärlden tjatar om.  *suck*
Men nu lever man ju här och nu, och det är ju faktiskt det jag vill ha. Självförverkligandet.

Kan någon bara förklara hur i helvete man ska hinna med det när man jobbar heltid?!

...det blir återbesök hos både tandläkaren och läkaren. den här veckan känns det som om inget skulle fungera bra! Tur att jag klippte mig i förra veckan, för annars så skulle väl till och med frissan be mig komma på "återbesök om några dagar". Dyrt blir det också...inom 1½ vecka kommer jag att lägga mellan 2900-3200kr på mina tänder. Toppen.

Hela den högra delen av mitt ansikte bultar och spänner, värken komemr i omgångar och jag knaprar Panodil Zapp för att klara mig igenom arbetsdagarna. I morgon skall jag till tandläkaren och till läkaren. Jag hoppas att någon av dem kan göra något vettigt åt mig värk, jag vill fanimej ha något receptbelagt som fårn Zapp att se ut som godis. Skit samma om jag blir en zombie! Det är det värt!

Jag skall aldrig, aldrig, aldrig mer stoppa något i örat och jag skall gå till tandläkaren oftare!

Det gungar lite i kroppen i dag. En hel del faktiskt, och jag hoppas stenhårt att det inte skall utvecklas till något obehagligt....Jag har inte ont i huvudet och jag orkar verkligen inte ligga på knä och kräkas i dag. Jag har en arbetsvecka framför mig, så jag vill vila ut i dag!

Jag var hemma hos en kompis, vi kan kalla henne Tjej 1, tillsammans med en annan kompis, som vi kan kalla Tjej 2, och åt middag drack vin och snackade sex och resor. (Gud, vi diskuterade onanivanor...) Planen var att vi skulle gå ut efteråt, men under kvällen blir vi mer och mer berusade och Tjej 2 verkar tycka att det hela är ganska så obehagligt -  hon blir mycket mer full än vad hon brukar bli. Så när Tjej 2 är på toaletten så föreslår jag Tjej 1 att vi inte ska gå ut - jag har insett att jag är ganska så berusad själv och misstänker att utgång inte riktigt är det bästa för mig.

Tjej 1 nästan fräser till mig att det skall vi visst det! Till saken hör det varken Tjej 1 eller Tjej 2 har sällskap, men det har jag sedan ett par år. Jag har aldrig tänkt på det som någon "big deal" när vi går ut, eftersom ingen av dem verkar se det riktigt på det sättet.  Alltså, visst, jag har förstått i alla fall av Tjej 1 att hon gärna vill träffa någon, och i går förstod jag det ännu mer.

För hon fräser till mig att "bara för att du har ditt på det torra" så måste jag väl fatta att de andra vill gå ut och träffa någon. Jag minns inte exakt hennes ord, men i den stilen gick det. Hon tyckte att jag var missunnsam och inte tänkte ställa upp och unna henne en utgång...

Sedan kommer Tjej 2 tillbaka från toaletten och det första hon i princip säger är att hon inte vill gå ut, hon har svårt att gå rakt och vill gå hem. Tjej 1 gör en kovändning och helt plötsligt är det helt okej att det inte blir någon utgång! Heeelt okej! Jag blir riktigt sur, men säger inget. Men på vägen hem kan jag inte hålla mig och berättar för Tjej 2 och hon verkar inte alls tycka att det är konstigt att Tjej 1 tycker att jag är missunnsam. Det här tyder även på hur full jag är, annars hade jag nog hållit käft....

Men det som gör mig förvirrad är; hur kan de faktum att jag har sällskap göra att jag inte får säga "jag håller på att bli för full, jag vill inte gå ut"?! Vad i helvete har det med saken att göra? Är jag missunnsam varje gång jag tackar nej till att gå ut? Hade det varit bättre att jag följde med och mådde asdåligt? Jag förstår inte det här, skulle någon kunna vara så vänlig att förklara för mig?

Jag är oerhört slö för tillfället. Det där med att man verkligen märker en förändring i ens energiflöde när man börjar jobba heltid stämmer verkligen. Fy fasiken!
Jag gör inget som på minst lilla sätt kan var lite jobbigt just nu, trots att jag så sent som för några veckor sedan satte ihop en ordenlig lista över saker som jag vill ha gjort under juni månad. *lalala*

Jag svarar inte på mail, knappt ens på SMS, bloggar inte, har inte igång MSN, Facebook eller Myspace längtre än nödvändigt. Dessutom så ringer jag knappt folk just nu. Jag är bara så jäklans trött!

*muttrar*

Det skall bli såååå skönt med Midsommar! Efter knappt två veckor på kontoret ser jag sjukt mycket fram emot att få en dag ledig den här veckan! Okej, okej, jag trivs och lär mig en massa nya saker, vilekt jag verkligen gillar, men samtidigt.... Jag är glad att jag inte har jobbat där de senaste tio åren, om jag uttrycker mig så! Om jag hade gjort det, så skulle jag nog ha en semester-längtan-ångest som inte vore av denna värld. Just nu är ett av faktumena att jag trivs på jobbet att jag faktiskt bara kommer att göra det under en begränsad period. Och det komemr att se sjukt bra ut på mitt CV!

Jag skall ägna Midsommar åt att softa! Baaaara Softa! Hääärligt!!

...dagarna bara flyter iväg! Jag har knappt koll på vad som händer utanför mitt jobb. Det enda jag orkar när jag kommer hem är att ligga framför TV:n och lapa film! Alla mina planer om välstädade skåp, ett välbesökt gym och en färdig uppsats håller på att flyga ut genom fönstret... *lalala*
I går hade jag min enda lediga dag under förra veckan och den tillbringade jag i soffa framför TV:n. "Bodyguard", "Du har m@il" och "Copycat" svischade förbi. Guuuuda vad skönt! Fruktansvärt skönt. *suckar*

Kommer jag att få något vettigt alls gjort den närmaste tiden?

...upptäckt; på min arbetsplats skyller alla allt som går fel på en och samma person. 'VEM är det som har gjort det här?!' (första blicken går på mig, jag är ju ny) och sedan kommer konstaterandet 'Det är väl Johanna, antar jag!'. Vid ett tillfälle påpekade jag försiktigt att Johanna faktiskt hade slutat för flera timmar sedan och omöjligen kunde vara skulden till problemet i fråga. Då ler någon nedlåtande mot mig och säger lite lätt, 'Nej det är klart, vi gör alla misstag!'.

...obehag; Nu är det bekräftat. Min kära vän har förlovat sig med sin psykotiska pojklvän. Jag har en intensiv lust att slå henne, men nöjer mig mer att kväka 'grattis'. Tror inte att jag lurara någon. Känner mig som en hycklande jävel.

....nollställning; En vännina med en emotionellt labil och otrogen man har fått sitt andra barn med sagda man. Jaha.

...motto; Tyst min mun, så får du socker!

Det lär bli en jävlans massa socker den närmaste veckan!

Jag har arbetat min första dag på mitt nya jobb, sommarjobb, iofs, men ändå. Jag har lärt mig ltie matnyttiga saker. Faktiskt.

- Att tanter fatktiskt är sjukt roliga och att deras humor och min humor är otroligt lik!

- Att man inte kan älska alla.

- Att man inte ens skall försöka älska alla.

- Att jag blir djävulusiskt trött tidigt på dagen om jag inte har något vettigt att göra.


Dags att sova, så att jag jag överlever morgondagen!

Det är något fel på mig! Jag är trött, trött, trött! Hela tiden! Utom när jag vaknar extermt tidigt om morgonarna och vägrar kliva upp för att det är för tidigt (jag kanske borde ta mig i kragen och faktiskt gå upp då...? Hmmm, det skulle kunna vara ett alternativ...) och vänder på mig, somnar om och sover till halv elva och får ångest av det istället för att njuta...*suckar*

Jaja. I kväll har jag i alla fall varit trött och jag är glad att den planerade utgången inte blev av. Delvis för att det ju gick käpprätt åt helvete sist jag var ute, delvis för att jag är så....trött....*gäspar*

God Natt!!

ps.
Det är 1:a juni i dag. Det betyder i princip att det är sommar nu, inte sant?

...så är den här jättesöt! Avstressande söt! DEN skulle jag inte bli arg på!

Fattar inte det, jag lämnade inte ens in min uppsats och ändå är dagarna fyllda till bredden!
Vad är det här för skit?! Trodde att man skulle få lite ledigt nu, men nejnej.... Är i princip aldrig hemma, är alltid stressad och har itne tålamod med något eller någon längre än ett par minuter åt gången. Gud, vad skönt att ajg bara har mig att tänka på just nu. Hade jag bott ihop med någon just nu så hade jag lungt kunnat få ett extremt utbrott över någons smutstvätt, disk eller tandkrämstuber. Helt vansinning och brytit ihop och storgråtit.... Tur att jag inte har barn!

Dessutom är det hög tid att fortsätta på uppsatsen, vore såå skönt att ha den klar till midsommar.

Det är lite bättre nu, med bakfylleångesten. Mycket bättre, till och med. Jag bara går och väntar på att ajg skall få värsta bakslaget snart, som att jag varit och förolämpat ännu en person någonstans, eller avslöjat någon annans innersta problem. Tsk, om man inte kan lita på sig själv, vem ska man då lita på?

Gårdagen var...katastrof, rent ut sagt. Det är svårt att ens sammanfatta graden av katastrof, det är helt enkelt för mycket. Jag tänker sammanfatta i punktformer istället...

- Jag har minnesluckor.
- Jag tappade bort pengar.
- Jag blev övertalad att ta koffeintabletter när jag var riktigt full.
- Jag har blåsor på fötterna.
- Jag skällde ut min bästa vän för att hon var otrevlig, i omgångar. Det minns jag inte. Inte heller mindes jag då varför jag tyckte att hon var otrevlig.
- Jag talade om för en annan kompis att henne span sedan i december var ful och dum i huvudet. Han stod någon meter bort. Inte heller det här minns jag.
- Jag totaldissade en killkompis för att han skulle få ligga (det fick han i slutänden inte)- för att tjejen hade sänkt sig till hans usla nivå. Minns inte.
- Jag sjöng riiiktigt falskt och yrade om en låt jag ville höra i en halv evighet. Minns svagt.
- Kunde inte gå ordentligt, varken från förfesten eller på väg från klubben. Minns inte.
- Kokade en enorm hög makaroner och skvätte över halva köket. Minns svagt.
Det absolut värsta;
- Jag berättade en sak som jag fått höra i förtroende sådär i förbifarten för alla på efterfesten. Jag MINNS inte! Ingen ursäkt och jag skiter i allt det andra, men det här ger mig grov ångest! GROV! Så jäääkla lågt av mig...

Inget av det här brukar hända mig, så jag är minst sagt...chockad. Otroligt chockad! Tack Gode Gud att ingen, vad jag vet än, som tagit riktigt illa upp. Möjligtvis kanske spanet hade något emot att han blev kallad ful och dum i huvudet. Och min vän vars förtroende jag svikit, jag ber till Gud att hon inte får reda på det, i sådana fall tänker jag blåneka. Jag minns ju inte! GUD, vilken ångest! När i helvete började jag bete mig som ett satans svin när jag är full?!

Jag känenr mig verkligen som ett litet fyllo!!

Det har varit varmt i dag! Soligt och fint och äntligen känns det som om jag har varit lite ledig. Visserligen är jag inte det,har inte petat alls på uppsatsen sen i måndags, men jag kan ju alltid låtsas när jag är ute och prommenerar i solen!! Och i kväll skall det firas! Vad exakt som skall firas är lite oklart, men solen, att det snart är sommar och att många snart är färdiga med sina uppsatser låter som riktigt bra idéer!!

Det blir med champagne....



....och rosévin!!


Sen skall vi grilla lite och sedan blir det ut och dansa!!
Jäklans, det var länge jag kunde släppa loss ordentlgit! Jag fasar redan för morgondagens huvudvärk.... jaja, jag är ju i alla fall förberedd!

...har precis, såhär ett par minuter efter tolv, kollat mitt konto - pengarna från CSN och ett av mina extrajobb hade tickat in. Fint. Bra. Skönt.

MEN...det är bra mycket mindre än var jag räknade med! Speciellt ubetalningen från CSN....jag brukar fånästan två tusen mer i maj månad, vad fasiken är det som har hänt?! *mårr* jävla skit! *mer måårr*

...så mycket man hinner med när man inte längre är superstressad! Jag har hunnit dammsuga bort kaksmulorna, diskat all disk (inklusive den skitiga vin-temuggen!), kastat alla uppslitna förpackningar, gått ut med soporna, plockat ihop alla böcker, sorterat alla papper som legat över hela lägneheten och städat lite allmänt! Gud vad fin det blev! Allt detta gjorde jag i går, precis när jag bestämt mig för att inte skicka in skiten - jag hade supermycket energi då!

Sedan lagade jag en ordentlig middag, tog en rejäl dusch, lade ansiktsmasker och avslutade hela kvällen med att titta på den första Naruto-filmen. Jag har inte sett den förut och den var helt okej, speicellt efterom jag nu får vänta på avsnitten skall sändas i Japan! Gick sedan och lade mig vid halv nio och sov sedan i 12½ h.

GUD, vad skönt! I morse var det bara så härligt att vakna -det var rent och städat, jag kände mig fortfarande nyskrubbad och ångesten var borta! Fantastiskt!

Nu är det avslutat! Jag har inte lämnat in uppsatsen. Något som för tillfället känns som ett riktigt bra beslut. Faktiskt. Men folk slog bakut lite överallt, fräsandes olika saker till mig "Det ÄR mycket bättre än vad du tror", "Du har så låg självkänsla när det gäller sådan här, det ÄR bra" och inte minst "Du är för självkritiskt"! Allt detta från folk som inte har läst uppsatsen.

Men om man utger sig för att ha gjort en sak och det förväntas av uppsatsen att den skall innehålla den saken så blir folk onekligen rätt så besvikna om den faktiskt inte innehåller det den lovar att den skall innehålla, eller hur? Och det blir som att koka soppa på en spik att få in den just nu. Den skall i sådana fall vara inne om exakt trettio minuter.  Det blir onekligen lite tajt.

Jag kommer förmodligen att svära över den igen redan i morgon, men nu är det som det är. Jag komemr förmodligen bli pikad av min "det är bara att fokusera och göra det"-bror. Fine! Så jag får ut min examen fyra månader senare.  Jag kommer förmodligen att ha ångest över det i morgon, att jag inte chansade in den, men beslut fattat och det kändes bra när det var fattat.

Jag vet ju att grunden i den är jäkligt bra, så varför slänga bort det på att lämna in en halvtafflig kopia?

Jaja, nu skall jag sluta försöka övertala både er och mig att mina beslut är de bästa och hämta en damsugare - golvet är fullt av smulor från senaste veckans ångest-kakor. *klappar sig på magen*


Är det någon som har alla Naruto-filmerna hemma? Helt plötsligt har jag en massa tid över!!