Lilla Spöket

Vaknade i morse och ömheten i knäna var nästan borta. Lite träningsvärk (mest i låren!) men inget farligt. Tog det lungt på förmiddagen och efter lunch prommenerade jag ner på stan med en kompis. Det ömmade lite i ena foten. Kollade i affärer och fikade lite. Det ömmade ännu mer. Gick hem till kompisen och åt. Funderade på att ta en taxi hem, det ömmande så in i norden. Efter middagen var foten som en stel klump och gjorde förjävligt ont. Gick hem i alla fall, tänkte inte ta taxi den lilla vägen!

Kom hem, sköljde foten i kallt vatten och försökte lägga den högt. Telefonen ringde och det gjorde rejält ont när jag skulle hoppa iväg efter den. Fick låna en smärtlindrande spray för utvärtes bruk av en kompis, hon var snäll och kom över med den, jag kunde inte hämta den själv! Ringde till slut sjukvårdsupplysningen. Frågade ängsligt vad det kunde vara. Överansträngning och eventuellt bristningar i foten. Fick lite reprimander för att jag sprungit en mil på asfalt otränad ('men jag tränade massor i maj-april' sade jag, 'FNYS' sade sjuksköterskan), blev rådd att inte springa på ett par veckor, att inte anstränga foten och helst inte gå speciellt mycket alls. Cykla, simma och styrketräning för resten av kroppen gick alldeles utmärkt. Det är inget allvarligt, men Satans Jävla Skit är min åsikt. Jag som var så stolt i går! Det som gick så bra!

Måste verkligen vara mer nogrann mer asfaltsträning i fortsättningen... Med träningen överhuvudtaget.... Funderar skarpt på att dra hem (jag menar hoppa hem, kan ju fan inte stödja på foten!) till en kompis, äta godis, titta på Sex and the City och dricka en jävla massa vin! Är så besviken! Även om jag vet att jag får skylla mig själv...