Lilla Spöket

Det är arbetsmarknadsdagar i dag och i morgon på Ekonomikum här i Uppsala, KontaktDagarna. Var där i dag och minglade lite bland alla utställare, samlade in brochyrer och lämade mailadresser på en rad ställen. Jag tar examen snart och jag erkänner att jag har haft en hel del ångest (och fortfarande har, det krävs lite mer än en arbetsmarknadsdag för att få den att släppa...) inför det här med att ta examen och få ett bra jobb. Något som ständigt ligger och gnager. 'Jag borde vara mer engagerad', 'Jag borde har mer att sätta på mitt CV', 'jag borde ha bytt arbete oftare', 'jag borde extrajobba'. Listan kan göras hur lång som helst och under den senaste månaden har det bara dunkat värre och värre.... Men det kändes lite bättre efter att ha pratat med en rad utställare och hittat en massa roliga och intressanta brochyrer med inforamtion som faktiskt tilltalar mig! Hittade till och med ett par traineeprogram som jag skulle vilja gå! Men, vad har jag för meriter för att komma med på ett sådant program? Vem skulle vilja ha mig?

Jag har hur många saker som helst som jag klandrar mig själv för. Speciellt att jag inte har engagerat mig i fler föreningar...! det är ju egentligen så lätt, men det har liksom aldrig varit riktigt aktuellt. Är alltid rädd att min inkompetens skall lysa igenom och avslöja mig inför alla! Elelr att jag någon gång skall öppna munnen och hosta ut lite fler korkade grodor som finns där inne.....

Jag behöver strukturera upp mitt liv. Allt skulle behöva det. Mina ekonomi, mina studier och mitt jobbsökande. Speciellt röran bland mina papper. Min mamma skulle bli knäsvag om jag erkände att jag inte har någon som helst aning om vart kontrollbeskeden från mina sommarjobb de senaste sju åren är.... De från -06 vet jag - de har precis tickat in den senaste veckan, så de har jag inte hunnit slarva bort ännu. Jag har inte kastat något, för det gör jag i princip inte, men mina pappershögar är eeeenorma. Undrars vart mina deklarationer kan vara, månntro....?

 Men papprena från i somras har jag i alla fall koll på. Jag skall organisera upp mitt liv! Det är ett måste för att överleva våren... Jag har börjat med att samla alla papper från i somras i en hög på min säng, nästa steg är lägga dem i rätt präm på rätt ställe....Det kan ju i för sig bli lite komplicerat, menmen, ibland måste man ju leva farligt!

...definitivt For you med The Disco Boys feat. Manfred Mann's Earth Band.

Av någon anledning, en anledning till ståpäls. Utan att veta anledningen. Shit.

...att jag börjar bli knubbig igen. Inte alls bra.
Åt precis en pizza, det kan ha något med saken att göra.

Gud, jag måste verkligen till gymmet igen. Sist jag var där så vågade jag inte ställa mig på vågen, vet inte om jag vågar göra det nästa gång...

*lalalala*

...igen. Helt okej, faktiskt, speciellt med tanke på att jag är inomhus och snön där ute. Då är den fin att titta på. Hade inte tänkt göra många knop i dag, men eftersom jag inte har läst allt som skall läsas inför seminariet så måste jag göra det... Fast egentligen vill jag bara mysa och sova.... och då blir det ju inga seminarieuppgifter gjorda...

Nu, när jag egentligen skall plugga har jag hittat en massa bloggenergi inom mig. Av någon anledning så brukar det bli så.. Som jag tidigare nämnt så var jag ett stort Magnum-fan när jag var yngre (jag är väl fortfarande, dock itne lika stort längre). En av mina absoluta favoritserier var Cat Claw. Hon var cool, universitetsstudent och kattig.



Cat Claw får sina superkrafter när hennes alias, Carol Conner, blir riven av en genmanipulerad, radioaktiv katt. Då brakar helvetet löst för henne och hon utvecklar en karriär som SuperHero. Kort sagt, alltså.
   Jag är inte helt säker på att jag har alla nummer av Magnum som Cat Claw var med i, serien var ju inte med i varje nummer, och det stör mig onekligen. Det stör mig onekligen en hel del, så jag funderar på investera lite i några sammanfattande utländska utgåvor, så att jag får helt koll på serien. Jag gillade den verkligen, tecknaren och författaren hade samma slags humor som jag har ibland.... Dessutom skulle jag också vilja röra mig som en katt! hoppa på tak i bikini, nätstrumpor och stilettklackar tycker jag onekligen låter oerhört exotiskt! Jag sörjde när jag insåg att de utgåvor av Cat Claw på svenska var ytterst begränsade! Därför fick jag jordens nostalgitripp när jag sprang på henne på nätet - det var ju en evighet sen sist! Jag tror att jag måste prata med mina kontakter på stadens seriebutiker och se vad de kan skaka fram....




Läs mer om Cat Claw här!

Det har jag tänkt göra i dag! Lata mig och läsa på inför nästa seminarium! Det kanske inte är förenligt? Att lata sig OCH plugga? Får väl se hur det går. Jag brukar ju inte vara så bra på multitasking! Dessutom känns det redan som om jag har haft mig dos av lathet i dag - jag sov till elva, när jag ställt klockan på kvart i nio... *lalalala* Hade i alla fall inget viktigt seminarium som jag missade!

Så då är det ju bara pluggandet kvar! Attans....

...typ i går! Det var ett underbart ögonblick på föreläsningen i går. Jag förstod. Jag förstod i princip allt som sades och jag kände mig verkligen som det geni som jag faktiskt är! *oblyg* ...för alla de andra tyckte att det var väldigt komplicerat!!

...nu var det ju så att föreläsningen var fokuserad på saker som jag använt mig av i tidigare uppsatser som jag skrivit, därför hade jag ett rejält försprång! Och jag kom till insikten; det måste vara så HÄR det känns om man läser allt inför varje föreläsning!! För det var det lääänge sedan jag slutade göra, vilket inte alls är bra, det borde jag göra oftare.... Speciellt nu när det börjar närma sig examen.... Jag har haft perioder då jag har läst på ordentligt inför varje seminarium, oh oj, vad smart jag har känt mig då...Varför slutade jag någonsin med det?!

...Sex and Candy med Marcy Playground.

....Chamillionare feat. Krayzie Bone med Rindin' Dirty!



Mera ståpäls! Måste uppdatera min söta iriver!

...på gymmet för i år. Förkylning, bronkit och skadad fot har ju satt p för det mesta.
Jag vågade inte ställa mig på vågen, men upptäckte till min stora glädje att jag orkade med alla maskinerna på rätt vikt och repetitioner som i höstas! Wo-ho!

Med konditionen var det dock värre.... Gud, både VårRuset och Tjejmilen känns oerhört långt bort vid det här laget......

...Crawling in the dark med Hoobastank.

Jag får ståpäls!

Det löste sig till slut. Hon var inte sur (men jag fegade, jag vågade inte ringa henne, jag tog det via MSN, en fegisvariant...), tack gode Gud för det, jag hade inte orkat att krångla en omgång till. Nu borde allt ha löst sig till allas bästa. Hoppas jag i alla fall...

Ibland mer än vad man egentligen orkar med. En tjejkompis skall flytta tillbaka till stan och har inte fått tillgång till sin längenhet ännu. Hon känner i princip bara mig och en tjej till. Jag bor i ett litet studentrum och den andra tjejen bor i en stor lägenhet, så det var ganska självklart vart hon skulle bo. Det var någon dag nu i den kommande veckan som det inte skulle passa att hon bodde där, så då sa jag att hon kunde sova hos mig.

Träffade henne i fredags och allt var bra. Hon pratade lite om att hon skulle vilja åka till några kompisar i en stad rätt så längt bort ifrån oss, men att det är tråkigt att det inte går. Jag sade till henne då att om hon kände att om kände att det inte funkade och hon ville komma bort någon dag så kunde hon ju höra av sig. Jag hade sedan tidigare gjort upp planer om att fira föregående termin med en tjejkompis i går. Hade bokat bord och skulle bjuda henne på middag för att tacka henne för all hjälp jag fått av henne under den senaste terminen, sedan skall vi gå vidare till något trevligt ställe. Vi tog en sväng på stan i går för att kolla in eventuella reor och peppa lite inför kvällen.

Då ringer min nyinflyttade tjejkompis och säger att allt är kaos i lägenheten  och hon kan inte stanna där, kan hon få sova hos mig?  Jag erkänner, jag drar lite på det, för jag har ju lovat, men samtidigt så har jag gjort upp planer som jag inte ändrar på. vill inte ändra på, rättare sagt. Erbjuder henne att få vara hemma hos mig, men medger ändå att det ändå kommer att bli krångligt för mig. För visst, jag erbjöd henne att sova hos mig i veckan, men tre-fyra nätter är ändå skillnad från en hel vecka... Jag är extremt trångbodd och inte alltför van att han människor tätt intill mig, en vecka känns oerhört länge för min del. Men jag säger att det här måste vi ju träffas och prata om, så det gör vi.

Redan när vi möts upp så ser hon ut som om allt är mitt fel. Vi letar ett tag efter ett café. och hon berättar sisten i lägenheten. Jag förstår att hon inte kan sova där. Men samtidigt så känner jag bara att visst, hon får gärna bo hos mig, men... jag kan inte i kväll, that's it. Till saken hör att hon har egen bil och inte bor alltför långt härifrån, så jag tryckte på att hon kunde åka hem och komma tillbaka på tisdag och sova resten av tiden hos mig, jag kunde göra det som behövdes fixas på måndag åt henne. Kanske elakt av mig, jag hade ju erbjudit henne en sovplats, men som jag nämnt, jag tyckte att en vecka blev alltför lång tid.

Jag fick intrycket när vi träffades att hon redan hade bestämt sig för att åka, (till sina kompisar i staden långt borta, inte hem till sina föräldrar) men på något sätt fick hon det att framstå som allt var mitt fel för att jag inte direkt kunde ställa upp och hålla det jag lovat. När resten av veckan kommer upp, då det funakar att hon sover hos mig utan problem, säger hon bara surt att då kan hon minsann pendla (om hon nu kunde det från början, varför denna ilska?). Vi skiljs åt och hon är helt iskall mot mig. Jag säger något i stil med att jag är ledsen att det blev så här, att jag får dåligt samvete av att det blir så här och hon bara tittar på mig och säger sammanbitet att det tycker hon att jag skall ha! ...sedan lägger hon till 'nej, jag bara skämtar'. Och går sin väg.

Jag smsar henne senare under kvällen, för jag vill veta hur resan har gått och om hon kom fram ordentligt. Hon hör inte av sig på hela kvällen och inte heller i dag. Det får mig onekligen att tro att hon är assur på mig.

Jag kan förstå henne, absolut, men samtidigt, så känns det som om jag straffas för något jag inte riktigt gjort. Jag tycker inte att jag kan klandras för något som jag inte kan styra och det är inte någons fel att det kör i hop sig. Jag tycker att hon är barnslig som tjurar, vilket jag är säker på att hon gör, för det här kunde ingen styra över. *suckar*

Jag skall göra ett besök på henne Myspace-sida och sedan ringa henne. Det fasar jag över. Är säker på att martyrrollen passar henne väldigt bra och att hon trivs i den.... Samtidigt som jag känner att jag har en massa andra saker att göra i dag som jag måste hinna med innan terminen kommer igång ordentligt....*suckar* FA-AN!

En tvättäkta tjejmiddag!
Jag skall bjuda en kompis på middag för att hon verkligen ställt upp och hjälpt mig med allt jobbigt under terminen som gått! Har beställt bord på en mysig resturang, det skall bli jättekul! Det blir kanske utgång efteråt, får se hur det känns! Känner mig i alla fall mycket mer pepp på det i dag än vad jag gjorde i går!

...för mig i kväll. Känner att det inte skulle vara någon bra idé just nu...det skulle bara sluta jobbigt för min del. Har varit så uppe i varv och då är det ju lätt att det slutar som det gjorde förra lördagen. Jag orka rinte med en repris just nu, det skulle vara förödande! Nej, jag stannar här tack. Tänker max gå ner till ICA för att köpa bröd, mjölk och dill. Sedan får det vara nog för min del....

...Crazy med Gnarls Barkley.

För jag känner mig fanimej lite knäpp i dag.....Tror jag söp bort min hjärna i lördags, den har ju inte fungerat ordentligt på flera dagar!! Och så började det snackas redan i lördags om stor utgång på fredag och just nu tror jag inte att jag vill. Inte alls. Dels har jag inte råd och dels så har jag en intensiv lust att stanna under täcket på fredag! Djuuuupt under det!

Jonah Hex gick som serie i Western, och hade även en egen tidning 1985-86. Jag tror att jag har alla numren, men tyvärr inte alls stor koll på de delar som gick i Western.

Jonahs liv är tragiskt, våldsamt och sedan ytterligare tragiskt. Jag läste inte serien när den kom ut, det var jag lite väl ung för... Jag fick ett eller två nummer av min bror och på den vägen är det. Det är även samme bror som gett mig intresset för Magnum (och genom den tidningen stötte jag på olika sätt på bland annat Axa, Cat Claw, Kerry Drake, The Spirit).

Jonah var i alla fall en favorit, trots att hans liv var pissigt, nästan alla hatade honom och det mesta han tog sig för slutade i blodbad. Kanske var det just därför jag gillade serien, alla älskar en underdog....



"He was a hero to some, a vailian to others...and whereever he rode, people spoke his name in whispers. He had no friends, this Jonah Hex, but he did have two companions; one was death itself...the other, the awkward smell of gunsmoke....."
 Läs mer om Hex här!

Blev häromdagen påmind om en av mina absoluta favoritnostalgitrippar (och, dåvarande favoritleksaker...), nämligen My Little Pony!




Kikade runt lite på nätet och kom fram till att dagens ponnyer ser...lite konstiga ut, om man jämför med de söta, mulliga ponnisarna som fanns när jag var liten... De är väldigt slimmade. Dock ser ponnisarna som kom tidigt 90-tal ÄNNU konstigare ut! Små, spinkiga saker, med låååånga smala ben som småååå huvuden. Alla som lekt med de klassiska 80-talsponnierna vet att de var feta, söta och hade rejäla huvuden.

 
....så här liksom!! Det här är två klassiker, Applejack och Firefly! Badvänliga var de också!



De här är ju lite modifierade, men fortfarande runda och goa ponies!








Det är nästan så att man har lust att åka hem och leta lite på vinden, det skulle vara trevligt att ha en tjock liten ponny på datorn som maskot....

Sprang på en gammal jobbarkompis i dag. Hon berättade att hon tillbringat sex veckor i Thailand och Vietnam under hösten. Jag kände suget i magen. I dag skall jag dessutom ringa upp en barndomskompis som åker till Asien om två veckor för att vara borta fem månader. Hennes inreseport är Bangkok. Suget i magen växer. Jag vill också ligga på en kritvit strand och njuta av livet.... Jag gjorde det visserligen för lite över ett år sedan, men för tillfället känns det så oändligt långt borta.....



Jag vet att diskussionerna om det är politiskt korrekt och okej att åka till Thailand just nu i och med militärdiktaturen om för tillfället styr landet. Visserligen med kung Bhumibol Adulyadejs mer eller mindre stora tillåtelse, men ändock, en militärdiktatur. Jag hyser stor respekt för Thailands kung, inte minst efter att ha sett de thailändska medborgarnas respekt för honom, men samtidigt...en militärdiktatur? Det klingar illa i mina västerländska öron. Visserligen var det en oblodig revolution, men diskussionen går högt här hemma i Sverige. Är det verkligen okej att åka dit?!



bild på underbara Khao San Road, från Asiengudien.

Jag är kluven i frågan. Men jag älskar Thailand och Bangkok är en av mina absoluta favoritstäder. Hade jag ekonomisk möjlighet att åka dit, så hade jag gjort det för en vecka sedan! Och jag driver den barnsliga tanken att jag inte borde låta mig styras av någon annan. Samtidigt som jag är emot militärdiktaturer av alla former.

 Men ärligt talat, så skräms jag mer av bomberna som placerades ut innan Nyår än av diktaturen. Betydligt mer. Och jag anser att det är mer politiskt inkorrekt att åka till Turkiet, i och med konflikten och behandligen av kurderna. Situationen i Turkiet hindrar för tillfället landet från att få medlemskap i EU, men det gör inte att det förs en diskussion i Sverige om det är okej att åka dit på semester. Märkligt....

Jaha, så var snön borta igen. Det enda som lämnades kvar var ett mer eller mindre heltäckande istäcke som ligger över gångbanorna. Nice.
Jag kommer förmodligen att halka och slå ihjäl mig på väg till skolan - men även det är ju något att se fram emot, måste jag tillstå. Jag menar, det är klart att jag vill ha en chans att utvidga min blåmärkessamling från i lördags. Jag tycker liksom att det saknas något på de här kritvita spirorna! Det enda som finns där just nu är ett trevligt åderfärgat mönster....

Dagens i-landsproblem; jag måste verkligen ta och skaffa mig en ny väckarklocka. Eller i alla fall ett digitalt ägg-ur med timinställningar. Jag vaknar ju för fasiken inte! Oerhört frustrerande....

Fasiken!
Det regnar ute! I morgon kommer den fina, vita fluffiga snön att vara slaskig och ishal! Fan, jag kommer att slå ihjäl mig! ...eller bli genomblöt!

Äsch, det kanske jag förtjänar, jag som inte fått ett piss gjort i dag. "Gör nu det här så fort som möjligt" sade min examinator. Lilla SPökets reaktion; *lalalalala*

...ibland är jag störd!!! Men det skall vara färdigt och inlämnat fredag morgon, har jag bestämt!

...Life on Mars med David Bowie!

När jag var åtta-nio fick jag upp mina serieögon för tidningen Acke (amerikanska Archie). Jag köpte massor av Acke och var prenumerant i säkert sju-åtta år. Älskade att flyta i väg i en värld där inget värre än en finne på näsan inför skoldansen kunde dyka upp! Jag borde ha anat redan då....



Serien lades ner i Sverige under några år in på 2000-talet, jag minns inte exakt när, jag hade slutat prenumerera. Dock tyckte jag ändå att det var lite sorgligt, eftersom den hade funnits i Sverige sen sent 60-tal. När jag började på universitetet och på så sätt till stor del avgränsade jag mitt läsande till serietidningar, växte intresset för Acke igen. Skönt med nostalgitrippar, som inte krävde med än minimum av ansträngning - dessutom var det lätt att somna efteråt!



När jag var ute och reste förra hösten spräng jag på den amerikanska versionen av tidningen - och jag köpte på mig en hel hög i glädjen av att ha hittat nya versioner av serien. Archie finns i en rad olika versioner i USA - flera specialtidningar med de olika karaktärerna. Samtilga ges ut med flera nummer om året.



Jag läste in mig lite och när jag kom hem till Sverige så beslutade jag mig att ge mig ut på nätet och kolla upp lite mer om den amerikanska versionen.
Jag hittade ganska snabbt till Archie Comics Online, där allt man vill veta om tidningen, och lite till, presenterades. Där hittade jag ganska snabbt en länk som var avsett för föräldrar. Jag är inte föräldrar, dock vuxen, så jag tyckte att det skulle bli intressant att se vad det var som stod att läsa.

Där presenterades att Archie minsann stod för sunda, kristna familjevärderingar och därmed basta. Jag har väldigt svårt för den Kristna Amerikanska hHögern, så det här förstörde en hel del av min serieupplevelse och jag kände mig inte längre alls lika vänligt inställd till Acke/Archie. Visserligen är det kanske något som man borde kunna räkna ut med ena lilltån, men jag hade alltså inte fattat. När jag sedan upptäckte att serien in går i Christian Comic International Group så sotd den mig helt enkelt upp i halsen.

Kanske hycklande av mig - jag brydde mig ju inte innan jag fick reda på det, så varför bry sig nu? Men det gjorde jag i alla fall, vilket gjorde att det inte var lika roligt längre. Allt jag läste blev bara dubbelmoral i mina ögon. Egentligen så borde det väl fortfarande inte vara roligt, eftersom den är riktad till en betydligt yngre publik, men.... Ja, det förstörde för mig.

...så idag kunde jajg inte hjälpa att jag skrattade högt när jag hittade den här bilden. Superbarnsligt, absolut, men inte mindre roligt för det......



Jag vet, min humor är låg. Men jag kunde inte låta bli!

I dag är ajg verkligen fast i nostalgiträsket, helt och fullt. Man hittar så mycket roliga saker om man bara tar sig tid att leta lite. För ibland behöver man inte ens leta mycket för att hitta det man vill ha. Inte mycket alls.Och vad glad man kan bli när man hittar det man letar efter!

Är det någon som minns Sheriff Bravestarr? Eller Marshall Bravestarr, som han hette egentligen... Jag har mycket tydliga minnen, tyckte att det var en kanonserie! Älskade varje gång jag fick möjlighet att se ett avsnitt!
Bravestarr fanns även som serie, i He-Man. Läste aldrig serien, såg bara serien.



Jag ville också vara stark, snabb , ha en droidhäst och bo i en öken! Det är visserligen en längtan som har gått över, men jag fick onekligen gåshud första gången jag såg det här filmklippet!

I min tillfälliga strävan i att undvika att ta tag i viktiga saker, snubblade jag över den sida som samlar in teckningar med affections (både vänskap och kärlek) mellan seriefiguerer. Det är något som inte är alltför vanligt i alla serier, så jag kunde inte låta bli att titta runt lite. Jag är ju bårde serienörd och nostalgijägare!
Hittade bland annat Jim Mooneys supersöta bild med Supergirl och Brainiac-5!



Mer bilder finna på Affection Collection!

...nu snöar det ute! Och det måste ha gjort det en stund, för det är faktiskt vitt på marken! Vad överraskad jag blev, när jag tittade ut på den snölösa marken och upptäckte att den inte längre var snölös!

Kommer någon ihåg Jem and the Holograms?! Jag äääälskade dem när jag var liten och tjöt av lycka häromdagen när jag hittade en massa Jemklipp på Youtube. Kände inte igen alla dock - alla säsongerna kom ju inte till Sverige, tror bara att det var "Truly Outrageous", men jag vet inte helt säkert. Men den här känner jag igen i alla fall:




Nu skall jag leta efter He-Man och Sheriff Bravestarr....
Sade jag att jag har maaaassor att göra?




Dock har jag lagt märke till att både bilder och klipp från senare säsonger ser betydligt mindre färgglada och trevliga ut än vad det gjorde i den första säsongen. Suddiga i kanterna och blurriga! Blä! Det minns jag inte alls från när jag var liten, så det måste ha något att göra med att de delarna aldrig kom hit....



Frågan är bara vad exakt det har att göra med, dålig bildkvalité eller nya tecknare?

Bilderna komemr från Jemunlimited

I går kändes vädret definitivt som mars, komplett med vattenpussar, blå himmel och strålande sol. Jag köpte dessutom en klänning med tydliga våranspelningar (tja, och så ordentligt med saker på KappAhls underklädesutförsäljning - jag menar, vem kan egentligen motstå gröna, glittriga bh:ar? Inte jag i alla fall... KappAhl är i bland underbara på riktigt!), så känslan av våren var total.

I morse vaknade jag dessutom genomsvettig, eftersom mitt sovrum blivit ordentligt varmt. Jag har morgonsol och i dag gassade solen på ordentligt. Men nu, nu har det blivit riktigt kallt igen och jag har precis dragit igång värmefläkten och kokat te för att hålla kylan borta. Vilken j-a årstid är det egentligen just nu? Det skulle onekligen vara trevligt att veta...

Jag erkänner att jag är rätt så nöjd med att det inte är alltför kallt och halt just nu - jag brukar ha en tendens att halka som en vante.... Men, när jag vet att det borde vara kallt och snöigt just nu, så kan jag liksom inte riktigt njuta av det...det känns onekligen oroväckande, faktiskt. Snön kommer ju, det är ja övertygad om, kan den inte komma nu, istället för hålla på enda tills april, som den gjorde förra året?!  5 april såg det ut som ett julkort här... *suckar* Och det vill jag helst inte vara med om igen!

Gud, jag har fastnat på Youtube!! Det finns ju en mängd underbara saker där.... Och nu har jag precis upptäckt att någon vänlig själ har lagt upp en massa klipp från Pirater på Mörka Vatten (Pirates of Dark Water)!!! Jag har till och med hittat hela avsnitt som är uppdelade i småbitar, men anpassade så att det utan alltför stora problem går att se dem.... Gode Gud, här kommer det inte att bli mycket gjort i dag!!! Och tänk så mycket annat man kan snoka rätt på.... Jem and the Holograms, My Little Pony, Sheriff Bravestar..... Nostalgitrippar, here I come!!

Har fått Yrrolfeber, shoppingfeber och inte minst uppsatsfeber.

Gud, snaaaart är jag heeeelt klar!

...och då lär jag väl få lite vanlig, hederlig feber! Tror jag skall boka av allt för fredag kväll och tillbringa den i sängen....

Det var en evighet sedan, men här kommer i alla fall en bild på klänningen som jag lite kaxigt utnämnde till klänningen med stort K i höstas och högt deklarerade att nu var mina sökningar efter en perfekt bröllopsklänning slut! Det är länge sedan, men jag har inte fått ändan ur vagnen.... Så här ser den ut i alla fall....

Dagen har varit sådär, det dunkar i foten och jag har spytt som en katt. Har pratat med fyra av de andra fem tjejerna som var med - ALLA gjorde något galet under gårkvällen, alternativt mår extremt pissigt i dag. Skönt att veta att amn inte är ensam!

Så jag har inte varit så pigg i dag, får jag erkänna. Lätt frånvarande, till och med. Så surfade jag in på en för mig tidigare okänd blogg, I'm ugly but I've got a blog. Håller faktiskt på att garva ihjäl mig! Skrattar så tårarna nästan rinner. Jag är sjukt trött och har ingen som helst politisk korrekthet i mig, samt måste gå upp sjukt tidigt i morgon, så jag skrattar så att jag ligger över skrivbordet. Den är full av fördomar och liknande, men de formuleringarna.....Gud, de formuleringarna!!

...kring att jag borde ta det lungt och tänka på att jag har varit konvalecent en tid försvann helt i går. De hade behövts, kan jag säga.... För jag blev jättefull och aknade vid åtta i morse i min säng och hade inte en aning om hur jag kommit hem. Min ena fot är dessutom uppsvullen, så jag har lite problem att gå.... Fick ringa runt till mina kompisar för att få reda på hur jag hade kommit hem. Sedan har jag spytt i dag. I omgångar. Och så haltar jag, för jag halkade tydligen omkull i går. Jag hade jäkligt kul, men usch vad patetisk jag känner mig i dag.

Det snöade i går. Fantastiskt vackert, men stooora blöta flingor som antingen hamnade i ögonen eller i nacken. Fick hänga jackan i badrummet när jag kom hem, det bara rann snöslask om mig. Fint men blött.

Har inte gått utanför dörren i dag, fastän jag vet att jag måste. Det är en massa saker som jag måste, som jag faktiskt inte har lust med. Inte alls. Jag vill stanna här och stirra in i väggen. Har egentligen massor att göra - skulle behöva dammsuga, tvätta golven, tvätta lakan, förbereda inför mina superviktiga lektioner på måndag och tisdag, som är avgörande för om jag får läsa det jag måste nu till våren. annars så får jag söka jobb och slita bäver i ett år med annat....*fasar*

...men det enda jag vill är att stirra in i väggen och inte göra något alls. Jag är i "in between courses"-mood och det är jäkligt svårt att skaka av mig. Så är det alltid. Mellan kurser och när det är pissigt väder. Det droppar ute och ser blött ut. Jag måste gå ut snart, behöver köpa mat. Men jag är inte hungrig, så varför skall jag göra det?

Skall ut och fira en väns examen i kväll. Kan vi inte ligga och stirra i väggen ihop? Det vore något....

...är The Pussycat Dolls  feat Will.I.Am med Beep .

Jag måste ju sparka igång mitt liv lite igen!

...det känns när ens vänner börjar umgås med varandra när man själv inte är med...! Klart att de får göra det, och jag är en sådan som försöker få mina kompisar att lära känna varandra, så att det blir lättare att umgås i grupp, men... Det är inget roligt när det börjar umgås en massa och man själv inte är medbjuden. Speciellt eftersom många av mina kompisar inte alls gör sådana ansträngningar för att jag skall träffa deras och lära känna deras kompisar...

Missunnsam jag är, inte sant? Men flera av dem som jag umgås med har knappt ens presenterat mig för resten av deras kompisar, samtidigt som de umgås mer och mer med mina, utan att bjuda in mig... Låter kanske som ett dagisbekymmer, men det svider lite när man inser att man själv är den enda i kresten som anstränger sig för att alla skall lära känna varandra, och att det i slutändan gör att man själv blir den som blir ensam! Samtidigt så vill jag ju ha ett kompisgäng där ingen tycker illa om någon.... *suck* Jag blir ju aldrig nöjd!

Nu har jag semester. Fullt ut. Det enda jag gör är att sova och ligga på soffan och läsa chick lit. Njuter som fasiken! I morgon kommer dock vardagen att dra igång så sakta och på tordag går det lite fortare för att på fredag, lagom till helgen, vara uppe igen i vanlig speed. Skall ut på lördag och fira en kompis som tar examen, jag har inte riktigt räknas på det, men jag hoppas att antibiotikakuren är över tills dess. Jag behöver inte dricka för att ha kul, men skall vi ut och klubba är det klart att det är skönt om man kan ta sig ett glas eller två... Hoppas bara att jag inte har blivit alldeles för vek under den här sjukdomsperioden, så att det slutar på badrumsgolvet....

Att jag bara sover och läser är väl inte riktigt sant, jag hade en kompis över på fika i går. Hon brukar snöa in på sina egna intressen och inte gå att stoppa utan att vara rejält otrevlig, så där sitter man i ett par timmar med blödande öron, men så var det inte alls i går. Inte alls. Jag blev lite förvånad när hon började fråga saker om mig som hon aldrig frågat tidigare, som vad för slags jobb jag skulle vilja ha efter min examen....(nej, det har hon i princip inte frågat tidigare...ja, min utbildning är fyra år lång...)Som tur var fann jag mig, och det var ju tur det. Trevligt att männiksor man känt sedan mellanstadiet fortfarande kan förändras och överraska! Det ger ju hopp för framtiden...!!

Är fortfarande allmänt förvirrad, lite så där lagom över allt och alla...egentligen vill jag tillbringa hela dagen i soffan och bara läsa skräplitteratur och njuta av livet, men eftersom jag klev upp väääldigt tidigt i dag (halv sex) och somnade i soffan vid åtta-halv nio och sov där fram till elva, så känns det inte riktigt som om jag har "rätt" till det...visserligen är det här mitt julllov, eftersom jag inte fick något sådant i år (pluggade ju konstant). Inget Nyår heller för den delen - till och med min pojkvän upplever att all tid efter jul har varit stressad, eftersom jag har varit så sjuk och så stressad. Stackarn,han är inte ledig nu, utan tillbaka i vardagen redan, som alla människor som inte pluggar ju är...

Hade tänkt tillbringa den här tiden med att ta 'stärkande' prommenader och njuta av den friska luften, men eftersom jag hostar så frenetiskt så fort något slags luftombyte kommer till, så får det vänta tills i morgon. Skall ha en kompis över på fika istället, det blir säkert bra!

...nästan, i alla fall. Efter antibiotika, astmamedicin och inlånda hostmedicin med morfin i (ja, jag vet att man inte skall låna andras receptbelagda mediciner, men, med risk för att låta som en knarkare - morfin förlamar lungorna sååååå oerhört skönt när det är dags att sova....). Jag hostar fortfarande som ett litet djur, men det gör inte alls lika ont längre och det bli allt mer sällan som jag känner att jag får lust att skära upp ett hål i luftstrupen för att få luft..... Sovit har jag gjort också, något enormt. Ibland upp emot 13h/natt och jag har oerhört svårt att komma upp ur sängen just nu, men jag får rätt så bra hjälp att komma upp ur sängen, alltid någon tid som måste passas!

Det enda jag oroar mig för är att jag har träffat en cancersjuk släkting, både innan och efter att det brutit ut, och jag är så oerhört rädd att jag på något sätt skall ha smittat... Efter att de brutit ut så hade jag ätit antibiotika i flera dagar, så det borde inte smittat, men....ja, lite rädd är jag faktiskt....

Men det är i alla fall skönt att vara tillbaka på benen igen! Och så är det Nytt År också, faktiskt. Har liksom inte tänkt på det!

Det är typ det enda jag gör just nu.... hela överkroppen, från naveln och upp, ömmar något fruktansvärt. Till och med axlarna ömmar, för att jag spänner dem så kraftigt när jag hostar...Det smakar dessutom blod i munnen efter varje hostattack. Men jag är i alla fall bättre nu när jag fått antibiotika och jag hoppas att det går över snart! Det skulle vara så skönt att få sova ordentlgit en natt!

Min förkylning utvecklades drastiskt under gårdagen - och slutade i att jag fick andningssvårigheter och blev oerhört matt. Vilket i sin tur resulterade i att jag verkligen ville sova, men inte alls kunde, eftersom jag inte kunde andas.... Detta resulterade i en oerhört lugn Nyårsafton för min del!

Så dagen har jag spenderat på närmaste öppna vårdcentral där de konstaterade att jag hade bronkit och lät mig andas in en massa skojig medicin. Jag blev alldeles darrig och kräktes när jag kom hem, men mår bättre nu, så det var det värt. Har dessuotm precis börjat på min antibiotikakur, så det känns lite bättre nu. Vilket det måste bli, för jag skall tillbringa två dygn framför datorn nu....