Lilla Spöket

...är jag apigt jävla lat igen....
inget hände här, det enda jag gör är att äta socker och slösurfa! Nu igen! *suck*

Att jag aldrig lär mig!

The Movie vs. The Comic

Alltså...jag har bara läst de delar som gick i svenska Cobra, alltså långt ifrån alla delar. I helgen såg jag filmen (den från 1995) för första gången. Det tog 30 sek att slå fast att filmen var en B-film (och den utspelade sig till viss del i Kanada! Vad i helvete har Kanada med grundhistorien att göra?!), men det var i alla fall en riktigt bra B-film. De gjorde det riktigt snyggt faktiskt, bitvis. Men varför i helvete ändra slutet? Det blev ju ingen snygg tatuering på Emu (och hon heter faktiskt Hino, INTE O'Hara)! Hallå!
Efteråt så infann sig en...tomhet, skulle jag nog säga. det var inte usel, absolut inte, långt ifrån! Men... Jag fick en intensiv lust att skrika "Men kan ingen ringa Quentin Tarantino och se till att få det här fixat ordentligt!!"

Jag skall nog ringa honom (ehum) så fort jag fiskat fram hans telefonnummer genom djungeltelegrafen. Jag vill ha en supersnygg Crying Freeman i Kill Bill-tappning! då skulle det jävlar i min lilla låda bli en exklusiv historia! Jag vill ha heltäckande ryggtatueringar, 106-åriga kampsportsexperter och en fet jävla låda fylld med ordentlig lera!

Tills dess...

Just nu sockerknarkar jag och försöker undvika en rad viktiga saker som jag måste göra. Som att maila in en viktig solkuppgift. Som att sortera en fet hög viktiga papper. ....eller som att grina över att jag fick underkänt på min senaste tenta.




Inget av detta gör jag. Istället äter jag godis, dricker ta och skiter i allt!

....är Death by chocolate med Sia.

Är rätt så troligt på den här fronten för tillfället...

Som alltid när sådant här händer, fy fasiken!

Jag har en livslång relation med Guldnougaten! Ständigt (tja, nästan alltid, när de ändrade receptet så blev jag så lack att jag lade av i flera år, kände mig förrådd! ...och jag erkänner, det har väl aldrig riktigt blivit heeeelt bra sen dess...men tiden läker ju de flesta sår, som sagt...) ren kärlek och just i denna stund så tröstar den mig när det är apkallt i mitt rum, min mamma har fått en släng av hysteri och jag sitter fast med en astråkig uppgift som det vore bäst om jag blev färdig med under den här veckan.



Mums, det gick fort att få ner den i gapet!
Sedan jag slutade med att inte äta godis så har mitt förfall kraftigt ökat!

...it's amazing vad som krävs för att få en att resa sig från sitt grönsaksliknande stadium....

- en fet portion med pasta och chorizo

- ett riktigt rejält uppslitande gräl via telefon med mor min

- en ask handgjorda praliner från Anneli K


...fy fan....

Ibland går luften bara ur en. Hux flux.
Jag har massor av viktiga saker att göra. Saker som måste vara klara i morgon, som jag förväntas lämna ifrån mig fina och färdiga i morgon. Vanligtvis brukar jag bli sporrad av att ha saker och ting att arbeta med.

...men just nu tog luften bara slut och jag vill bara lägga mig enr och inte tänka på något särskilt. Jag vill definitivt inte tänka på alla papper som måste sorteras, undertecknas och lämnas in. Jag orkar inte fundera på listor som skall göras, fakta som skall samlas in, mail som skall besvaras.

Jag orkar definitivt inte fatta alla läskiga beslut som min omvärld kräver av mig, jag orkar inte bry mig.

Jag skall nog lägga mig och blunda en stund, allt är alldeles för överväldigande just nu.

Jag tror att det var sådant här min mor pratade om när hon hävdade att jag är tungsint.

Jag har alltid trivts i min korridor, men ibland kan det vara ett fucking aber.... Jag är i princip aldrig pigg och talkative till frukost, oavsett när jag äter frukost! Okej, har jag varit uppe och trampat en stund innan så är det väl okej, men kommer jag direkt från sängen så spelar det fanimej ingen roll om klockan är åtta eller tolv.

Idag åt jag frukost vid tolv och självklart kommer en av mina sjukligt glada med-korridorare ut i köket och utbrister glatt "Heeeej". Jag gör också så ibland, jag har också blivit betraktad som sjukligt glad av min omgivning, MEN, jag brukar fanimej inte  ställa mig och stirra uppmuntrande på personen i fråga som inte verkar vilja prata med mig. Jag stirrade ner i DN och tänkte "please make him go away".

Gud, vad snäll och trevlig jag har blivit.....

...jag har precis satt i mig nästan en hel påse TuttiFrutti (är det någon som minns den där läskiga showen med han Bruno Wintzell och Dominika som gick på TV3 i mitten av 90-talet? Den med en massa tuttar?).

Inte bra. Hade naturgodis hemma, men det gör fanimej ingen skillnad när man vill ha underbart, syntetiskt gelégodis!

...är det dags att rulla ihop sig till en boll och sova! Natti natt på er!

Jag har hittat en ny bloggfavorit! Min vanliga favorit Beta på imuglybuivegotablog har fått konkurrens av Confessions of a College Callgirl! Hon är helt fantastisk med orden och inte så lite grov i munnen. Nu senast har hon gett sig in i den amerikanska politiken - Rate the Romney och Huckabee fuckability.

Så skall en slipsten dras!

Alltså, otäcka repubilkanska Mitt Romney, som jsut nu kandiderar för att bli R:s presidentkandidat, har tydligen ett gäng söner. Och eftersom allt är politik i USA, så skall självklart de dras fram i rampljuset och undersökas ordentligt. Allt kan ju gå till extremer, för här kan du vara med att rösta fram deras fuckability!!

Jävligt elakt - jävligt kul!

Allstå. Jag skall inleda det här inlägget med en brasklapp. Jag tycker faktiskt rätt bra om barn. Jag kommer definitivt att vilja ha egna någon dag och jag och mina kompisar pratar faktiskt en hel del om barn och sådant som hör till dem (visserligen tror jag att en hel del handlar om att vi är indoktrinerade till dylika aktiviteter på grund av vår könstillhörighet), men jag kan inte förneka att jag känner ett visst förakt för vissa människor och deras inställning till barn. Som Linda Skugge här om året, när hon gick ut och proklamerade att äldre människor som levde upp sina pengar istället för att ge dem till sina barnbarn (eftersom det var ju meningen med allas liv, att få barnbarn att ta hand om och värna om och curla för) var äckliga. Då var jag så arg att jag hade svårt att tala i hela meningar och det var faktiskt ett tag sen någon hade den effekten på mig (Grattis, Linda!).

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner förakt för de av mina vänner som helt plötsligt är villiga att flytta till ställen som de hög och ljudligt förklarat att de aldrig mer vill vara mantalsskrivna på, vanligtvis den usla håla de ursprungligen kommer ifrån, eftersom deras syster/kusin/bästa kompis/granne ju har skaffa baaaaaarn och man vill ju faktiskt spendera lite tid med dem. Att jag då lite försynt (okej, jag erkänner, rätt så högljutt) påpekar att de faktiskt alltid har hatat Gnarp/Boden/Västerås och att de i flera år har gnällt om att syrran/kusinen/bästa kompisen/grannen faktiskt är dum i huvudet och imbecill har inte riktigt setts med blida ögon. De har tittat lite förvirrat på mig med blickar som säger "men Spöket, nu tror jag minsann att du har missuppfattat någonting här.....", suckat och sagt "men nuuuu har ju allting ändrats, de har ju fått baaaaarn!". Förakt, är allt jag säger.

Dessutom lite självbevarelsedrift - jag vet vem det är som får sitta och lyssna på all skit när de väl har flyttat hem för att umgås med det lilla knyttet. En av mina vänner som med högst och starkast stämma har proklamerat att hon vill 'flytta hem till rötterna' och 'umgås med familjen', jag vet att hon är ombytlig som en vindflöjel och att det i snitt tar henne tre veckor att tröttna på den nya, tidigare så efterlängtade miljön och alla aktiviteter som tillhör den. Jag vet - jag har hjälpt henne att flytta ett otal gånger.....

Och den där skiten om att 'barnbarn är livets efterrätt', kiss my ass, säger jag bara! Jag går på hormoner för att undvika sådana misstag, det har jag gjort i tio års tid och kan mycket väl tänka mig att göra det i tio år till.

Anledningen att jag kom in på hela den här grejen och exploderade är Lisa Magnussons senaste krönika på Aftonbladet. Hon har gett mig ny energi för dagen, vilket jag tackar för, eftersom jag verkligen behövde det!

...Hundra procent fett av Liv Strömquist!

Den är helt fantastisk och om jag får möjlighet så ska jag göra den till en av mina "ge till alla jag känner böcker"! Innan har jag bland annat haft Quinnan och Dr. Dreuf av Mare Kandre och Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson. Jag tror att Liv skulle passa bra in där!

Till alla er där ute som saknar Cobra - The Space Pirate! Ni är inte ensamma!
Här kommer lite Cobra-porr!



ps.
ja, jag är en nörd.
ja, jag har alla nummer som kom ut på svenska


ps.
ja, alla. så det så!

...eller det andra....
I alla fall för tillfället eftersom jag varit förkyld...
Proppat Panodil och tullat på konjaken!

...det är underbart att känna smak igen!

Det enda smolket i min glädjebägare är att After Eight faktiskt kommer från Nestlé. Det känns rätt surt faktiskt, har inte litat på dem sen den där bröstmjölksersättnings-historien i Tredje Världen! Brrr! Menmen...jag får trösta mig med att jag fått asken i present....

...äter jag After Eight till frukost för att fira att min förkylning har släppt såpass att jag kan känna smak!
Tjooo-hoo!!

...min kille tar med sig sin PC när han går på dass!

What the...?!!

...och så kom det snö. Det har dessutom smält i omgångar, frusit på och snöat mer, vilekt har gjort att här är isgata. Så fint och halt det blir nu!

Tur att det inte var så på Nyår,då hade jag väl halkat och slagit ihjäl mig! I alla fall vid tre-halv fyra snåret, då jag var som fullast!