Lilla Spöket

...blir jag nog sittandes med den här förbannade inlämningsuppfigten! Jävla skit! Menmen, det är ju inte första gången jag blir tvungen att göra det! Och skrapa ihop 5 sidor till på ca 15 timmar borde jag ju kunna göra, eller hur? så svårt kan det väl inte vara den här gången heller!

Som man bäddar får man ligga!

Det måste jag tänka hela tiden när jag skriver och pluggar. Dessutom måste jag vara utomordentligt effektiv för att få allt färdigt i tid. Jag blir knäsvag när jag tänker på allt som skall vara klappat och klart innan jul! *får lätt hjärtklappning* *stänger av den tankakanalen*

Därför är dagens låt The World is Mine med David Guetta feat. JD Davis. Jag väljer the radio ed., också....

Nu är det höstigt disigt ut igen - vad hände med det härliga solskenet som regerade i går? *suckar*
Jag trodde att det början på en ny, trevlig trend - sol i oktober och november här i Uppsala! Vanligtvis så ser man inte solen på flera veckor här.... Usch, jag kommer att få sova i solariet många gånger de kommande veckorna....

En sak har jag funderat lite över sedan biobesöket i går när jag såg 'Djävulen bär Prada'. Alltså, när Andy väl säger 'nej' till att ställa upp på allt som tillhör hennes jobb, då tyckte jag att hon som mest korkad i hela filmen. Där skulle jag har stannat kvar och fortsatt att springa kring ChefsDjävulen. För Andy har ju redan försakat allt som är viktigt för henne - familj, vänner, pojkvän. Inget finns ju riktigt kvar längre, varför skall hon då gå tillbaka till ett liv som redan är tomt på allt det viktiga? Hon har ju redan valt bort det så många gånger, varför inte hålla kvar vid det som hon har offrat allt för? Jag tänker som så att har man redan valt bort allt det andra för ett jobb, vad har man då när man väljer bort jobbet? Förutom sig själv och känsln av att man ahr gjort något jäkligt korkat? Visserligen är det kanske bäst att välja bort jobbet innan det väljer bort en själv, för i Andys branch verkar ju alla sitta jäkligt löst....

Dagens låt; Bobby Goldsboro med 'Honey'.


Den hittar bara något mjukt inom mig...

Har precis varit på bio och sett ovan nämnda film! Den är glättig som fasiken, men den platsar absolut in bland filmer som jag vill ha i bokhyllan och kunna plocka fram när jag känner mig redo för en stunds roligheter! Lagom, liksom. Visserligen ganska så tragisk när man tänker efter... Men jag valde att fokusera och dregla en hel del på kläderna istället! Det räcker ibland!

Strax skall jag iväg på brunch på en av studentnationerna! Tjo-ho! Skall bli så himla gott! Eftersom jag missade lite att det var i dag man ställer om till vintertid så känner jag att jag redan är mycket hungrig - jag har varit uppe ett tag! Sitter och stillar hungern med te, jag vill ju vara som en liten varg när jag väl kommer dit! Jag har aldrig varit där på brunch tidigare, så jag undrar lite vad det finns i utbudet, men våfflor har jag hört ligger på menyn.....Mums!

Är det vinter på riktigt ute nu?
Solen skiner och himlen är klarblå, det brukar det ju göra när det är vinter, så det stämmer ju. De gråa, fuktiga dimmorna som jag vanligtvis förknippar med senhösten är som bortblåsta! Om det fortsätter så här, så kan jag definitivt acceptera att det är vinter i oktober!

Det har varit en kaotisk utekväll...  Härligt, gott och roligt! ...samtidigt som jag har varit fly förbannad, det har sprutat tårar ur mig och för tillfället sitter jag och proppar godis i mig. Jag hoppas att allt tjafs löser sig i morgon., men jag tvivlar på det. tja, det enda jga kan säga är att det alltid går att köpa mer godis, om det nu skulle vara så att det är det enda som kan rädda morgondagen!

Tragiskt men sant!

...och när jag kilade hem från ICA, med mina paket i famnen, så tittade solen fram! Det var första gången som jag såg den sen i söndags! Jag kände bara ren lycka när jag såg den! Den där lilla minuten  var värd nästan lika mycket som den där halvtimmen som jag sov bort i solariet i går! Nu har de gråa molen tagit över igen, men den där lilla minuten...!! Underbart, helt enkelt underbart!

När jag var nere och hämtade mina paket på min lokala ICA-butik så passade jag på att handla lite annat tjafs. Stannade till framför tidningshyllorna. Tidningar har ju en stor dragningskraft på mig och jag köper, prenumererar och läser massor!

När jag står där så inser jag en sak som får mig att känna mig så satans jävla korkad. Egentligen har det legat på lut under en längre period, men där och då slog det mig med full kraft. Alla tidnignar skriver om Kambodja. Jag har sett det i alla de stora tidningarnas resebilagor och på alla större resesajter. Nu såg jag det på framsidan av Vagabond (Vagabond har visserligen skrivit om Kambodja i omgångar i flera år)och kan på rak arm i alla fall nämna att Damernas Värld har skrivit om Kambodja. Kambodja är det nya heta resemålet, en blandning mellan himmel och helvete, stället där man både kan förundras (Angkor Vat), slappna av och få en obehagligt nära bild av mänsklighetens ondska (Toul Sleng och Cheung Ek).

Jag vet, för jag har varit där. För inte alls länge sedan. Och jag håller med om mycket utav det som nämns i resereportagen. MEN....det som stör mig är inte det att det skrivs reportage - det är bara bra att fler människor söker sig dit, en stor del av Kambodjas befolkning lever i stor misär och mänga av dem skulle säkert få det lite bättre om turismen ökade (många skulle säkert få det sämre också...).

Det som verkligen stör mig är att när jag kom hem från resan så bestämde jag mig för att skriva några researtiklar. Bland annat om Kambodja. I Sihanoukville fanns det tydliga tecken på att snart skulle turiststormen komma - det byggdes enorma, lyxiga hotell vid det kritvita stränderna och det kryllade av japaner. Japaner investerar mycket - och de som investerar brukar ha stenkoll på vad som är nästa "heta" resemål. Vi skämtade till och med om vi skulle ta ett fett lån och köpa lite mark borta vid Victory Hill i Sihanoukville, för att sedan skulle sälja den när turiststormen väl kommit. Visserligen kommer underbara Victory Hill att förändras i och med det här, på gott och ont....

Kambodja stod alltså definitivt på min lista över artiklar som jag ville skriva. Jag gjorde en skiss över vad som kändes viktigt att ta med och kände mig riktigt pepp, tänkte att det här blir nog något bra, något att räkna med. ...men det blev aldrig någon artikel. Jag vet inte riktigt varför. Det kom annat emellan. Jag är en kvalificerad slöhög, kanske är en bra förklaring, vad vet jag?

Men det slog mig verkligen, där jag stog framför tidningsstället, att jag verkligen missat något stort. Och det grämde mig något fruktansvärt. En liten tröst är dock att det var tur att jag inte blev journalist som jag drömde om när jag var liten, för bevisligen har jag ingen som helst koll vad som är rätt i tiden att skriva... Jag skulle onekligen bli en fattig journalist!

Nu skall jag kila ner och hämta mina paket från både HM och La Redoute! Nästan som julafton! *dansar en liten jigg* Jag hoppas verkligen att allt passar, jag vill inte hålla på och krångla med att skicka tillbaka saker....

...är Stairway to Heaven med Dolly Parton.

Dolly-temat fortsätter! Jag borde verkligen ta mig till hennes konsert i Stockholm i mars! Hon är underbar! Hennes bitvis kitchiga stil, underbara musiköra och hennes filosofi. Kanske borde man snoka rätt på vilket hotell hon kommer att bo på och be henne om en autograf...?

Det känns som om det pågår en liten kris i mitt huvud. Som om inget vettigt vare sig komemr ut eller in. Varken ut eller in. Det har hänt tidigare och jag bara hatar det här. När jag blir arg blir jag iskallt tyst, när jag blir glad så bara bubblar jag - något vettigt kommer inte fram. När jag sätter mig framför plugg som borde skrivas, då kommer inget vettigt fram på skärmen. När jag skall blogga - då känns inget så pass sammanhängande att det är värt att berätta för omvärlden. Hjärnan fungerar inte ens tillräckligt tillfredsställande för att den skall kunna få mig att stava korrket. Det enda jag gör är att gnälla och vem vill läsa en gnällmåns tankar i evigheter? Inte jag i alla fall...

Jag hoppas att det går över snart, jag känner mig som en känslomässig utpressare mot alla som jag umgås med på ett djupare plan. Där känns det så viktigt att det jag säger skall bli bra, så istället för att säga något jag inte är nöjd med, så säger jag inget alls. Men människor som jag inte känner så väl har jag roligt och bubblar. Det är ganska så omvänt mot hur jag brukar ha det - det brukar vara mina närmare vänner som får mig att bubbla, nu är det tvärt om.

Tja, man kan ju se det så här - det är ju i alla fall kul att se att man fortfarande kan förvåna sig själv och utvecklas åt hörn som man aldrig anade fanns där under. Jag är fortfarande intressant för mig själv!

Det regnar ute, det är isande kallt, datorn krånglar (i går försvann blogginlägget som jag skrivit på grund av datakrångel - jag orkade inte skriva om det, så det blev inget inlägg alls) och jag har en hemtenta på mina axlar. Jag vill ha en semester på något varmt ställe. Samt tappa 10 kilo. Och skriva klart min uppsats rekordfort och rekordbra.

 Jag är lättretlig, tjurar över minsta lilla. Jag blir jättelätt ledsen. Jag vill äta en massa godis.

Och det konstiga är att jag mår så otroligt mycket bättre nu i höst än vad jag gjorde hösten innan min Asien-resa. Så otroligt mycket bättre. Kan ni bara tänka er hur det var hösten innan dess! Fullständigt odräglig var jag....

Åh, glömde ju att det är FN-dagen i dag! *dansar en liten jigg*
Jag har faktiskt inte firat den...jag har tentapluggat - faktiskt! Tyvärr långt i från så mycket som jag borde, men bättre än ingen alls. Just nu är jag däremot sjuuuuukt godissugen, och det borde jag verkligen inte heller vara, speciellt inte med tanke på att jag precis ätit middag....

Efterrätt, någon?

Ja! Ja! Jaaaaa! Dolly kommer till Sverige!!! Gud, nu får jag inte vara lika klantig som när George Michael kom hit, måste komma ihåg saker och ting, skriva upp det här!

Ja, titta vad jag missade i går!! Misär! My lovley George! Hur kunde jag bara missa dig?!

Jag har under de senaste dagarna lagt märke till att rushen till årets julbord har börjat. Annonserna om dignande julbort har rasat in i DN, det brukar ju vara ett tydligt teckan på att mitten av oktober är som vanliget. Men så mycket har ajg inte tänkt på det - inte förens i morse, när min klockradio väckte mig med smäktande Lucia-sång. Jag älskar Lucia- och julsånger (är en riktig jul-o-holic, egentligen...) och trodde direkt att det var typ första december (obs! i dvalliknande tillstånd, vill jag påpeka!) och fick en iskall klump i magen när jag insåg att jag faktiskt inte börjat på min uppsats, vilken jag borde nästan vara klar med i början av december...

Sedan kon en jingel in och berättade att det var dags att boka julbord på Flustret. Jag insåg att det var mitten av oktober och jag inte ens har börjat med min uppsats. Det var inte lika stressande, så jag vände på mig och somnade om!

...är The Great Pretender med Dolly Parton.

För det är precis så jag känner mig ibland!

Har ätit söndagsmiddag med en kompis i kväll, biff och massor av hemlagat potatismos!! Men mjölk till, självklart! Och nu - dags för MASSOR av Little Britain och Sex and the City - och vindruvor, mörk choklad och vitt vin!

Sedan...kanske lite blåbärspaj med vaniljsås eller ostkaka med sylt? Gud, jag älskar söndagsmiddagar!

...definitivt Harper Valley PTA med Dolly Parton!

Älskar Dolly, hon är en av mina One-Time-All-Star-Favourites!!

Hur kommer det sig att man så lätt bli fruktansvärt illamående efter det att man har sprungit? När jag varvat ner lite så vill jag ofta dricka vatten och gör det kanske lite mycket och snabbt, men det borde ju ge effekt på en gång, eller? Efter en sisådär fem minuter brukar jag känna det som om mitt maginnehåll vill ut akut.... Varför?

...blev faktiskt riktigt bra! Stannade lite över en timme på festen (jag kände att jag gjorde rätt när gick dit, jag gjorde någon väldigt glad!) och gick sedan vidare ut och drack öl. Trevligt blev det! Men när de andra ville vidare ut och Clubba så åkte jag hem. Kände verkligen inte för att stå och shaka på ett sprängfyllt dansgolv, så det kändes helt rätt att åka hem istället.

I dag så borde jag verkligen plugga, vilket jag inte har kommit i gång med ännu. Men jag har i alla fall varit och gymmat och sprungit lite, vilket känns jättebra! Hoppas bara att foten inte krånglar, då kommer jag att bli less!

Är det extremt hycklande att gå på fest hos någon som man egentligen inte gillar, bara för att man vet att personen i fråga skulle ta så extremt illa upp om man inte kom....?

Jag prenumererar på Damernas Värld. I senaste nummret fick man med en ögonpenna från FACE, vilket jag såg fram emot. Har aldrig provat den och det är ju alltid kul att få något gratis!

Den var fullständigt mosad i posten. Sprucken och trasig. Vill gärna maila Damernas Värld och insistera på att de börjar använda bubbelplast om sina presenter. Men, tänk själv, slå in 123 000st ögonpennor i bubbelplast...Fy fan, man kan ju bli deprimerad för mindre. Dessutom så skall man väl inte klaga på det man fått gratis?  Det känns lite oförskämt....

Jag ahr varit så fruktansvärt LAT i dag... och i går också... LOVADE mig själv både i går och i dag att jag skulle släpa mig i väg till gymmet. Vet ju att jag mår mycket bättre om jag har gått dit - det gjorde jag efter i tisdags när jag var där för andra gången den här terminen.... *suckar*  Måste ta mig dit i morgon, det är det inget snack om. Dessutom har jag gått upp fyra kilo sen Midsommar. *suckar*

Kan någon räcka mig de chokladdoppade jordgubbarna, tack?

Jag har, trots min ganska så dåliga ekonomi (jag fick ont i magen och svårt att sova när jag räknat ut hur mycket pengar jag gjort av med sen slutet av augusti - men jag har i alla fall shoppat nästan alla julklapparna, man skall vara taksam för det lilla...) shoppat loss på både HM och La Redoute. Egentligen är det mest basgrejor...

Jag fryser som en bäver utan päls i Uppsalas fuktiga höstar och vintrar, så en kofta behövs definitivt (nej, jag vill inte släpa runt på min Helly Hansen-undertröja överallt...). Jag har - sedan minst två år tillbaka - gnällt över att jag behöver lite nya festtoppar. För tillfället har jag en som jag verkligen gillar. En. Det är ytterst obekvämt att gå ut i kläder som man inte trivs i. Så två toppar fick det bli. Och lite mer...men inte alltför onödiga saker!

Åh, jag längtar! Vill ha allt i dag! För vad skall jag ha på mig när jag går ut i kväll? Ja, *suck* jag vet nog precis vad det blir...

Håller på att bli vansinnig, datorn strular, jag har gjort av med alldeles för mycket pengar på sista tiden, det är grått och mulet ute (och jag har varit ute och känt på det - och skall ut igen om ett par timmar, jag ser inte fram emot det...), jag måste plugga (men vill inte) och det enda jag vill är att ligga på sängen och läsa, alternativt shoppa på Adlibris. Wow. Jag tror att GråHösten är här!

Skit också.

Tillslut - efter sju sorger och åtta bedrövelser - så har vi äntligen hittat och bokat ett hotellrum i London! Efter massa kartletande, prisräknande och rumstuderande så hittade vi tillslut ett ställe som vi kunde tänka oss. Visserligen så sade tidigare gästers utlåtande att det var slitet och litet, men det räknande vi med - i alla fall för det priset. Visserligen så tycker vi att det är svinigt dyrt - vi är ju vana vid priser som i Sydostasien (där man kan får väldigt frächa, trevliga rum för 3-8 dollar - för två personer!). Menmen, vad är inte en weekend i London?

Men när vi väl hade bestämt oss, så visade det sig att det var fullbokat! Vi gjorde ett snabbt kast och bokade snabbt in oss på ett annat. Fort som fasiken, så att inte det också skulle bli fullbokat! Det ser trevligt ut i alla fall, och är relativt billiga med London-ögon mätt, så vi är nöjda! Och jag kan slappna av, för jag sitrrade onekligen upp mig i går när jag såg hur de billiga rummen bara tickade i väg...stirrade upp mig ordentligt faktiskt, såg hur hela min resbudget skulle gå åt boende och vi skulle få sitta på rummet och äta knäckebröd till varje mål.... Men så blir icke fallet nu! *tjo-ho*


London, here we come!

Nu har jag jagat hotellrum i London i flera timmar! Inte för att det inte finns några, det finns mängder och åter mängder... Men hur skall jag veta om det är ett bra läge och ett skäligt pris? Visst, lite kan jag ju räkna ut med sunda förnuftet, men inte allt. Så jag kallade in experthjälp i form av en kompis som varit massor av gånger i London! Nu är vi kanske några trevliga ställen på spåren, men är inte helt färdiga ännu. Fast kul är det! Men jag hoppas att det inte blir ett alltför stort hål i plånboken!

Jag älskar M. Night Shyamalans filmer. Jag älskar sagor.
I love this shit!

...jag är så jäklans seg! Sitter med en inlämningsuppgift som skall in om några timmar. Jag stirrar mest på skärmen. Irriterande, för jag är övertygad att det inte skulle ta mig många minuter att sy ihop uppgiften! Sedan skulle jag kunna ägna mig åt lite roligare saker, så som internetshopping eller varför inte en tupplur? Helgens eskapader har börjat sätta sina spår, jag är lite öm i kroppen(kan visserligen bero på min vana att sova med armarna ovanför huvudet - jäkligt skönt, men man blir lite stel), sömnen och motionen har fått stå tillbaka under helgen - till förmån för slöande, festande och seeeena nätter. Gäspar i ett just nu, samt fryser lite...

Dessutom har jag ju varit en dålig student den senaste veckan och får mitt straff just nu, när det skulle var så skönt att göra något helt annat, gå och simma, till exempel! Skulle kunna hinna det senare i dag, men då måste jag prioritera bort ett par timmars plugg. Kanske kan packa väskan och se hur det blir...

Det blev ingen utgång i går - ingen var helt peppad på det, så vi satt hemma och snackade lååångt in på småtimamrna! Är onekligen trött nu, trots att jag sov fram till lunch! Måste dock fokusera och koncentrera mig ordentligt i ett par timmar nu - vill hitta på något mysigt med min kille i kväll och med pluggakten jag håller just nu så skulle han få vänta tills på torsdag, minst!

Är på väg att byta om för att ge mig ut på nation. Det skall bli väldigt kul, även om jag erkänner att jag är ganska så trött. Festade i går och har haft en heldag på stan, så egentligen vore det skönt att tillbringa kvällen i sängen eller framför TV:n. Dessutom så MÅSTE jag plugga i morgon, så jag har verkligen inte tid att vara bakis. Får hålla mig i skinnet, mer än så är det inte...

Nu måste jag verkligen komma igång. Jag måste få något gjort, annars komemr jag sitta med råångest på söndag kväll. Det kommer jag väl att göra i alla fall, men ändå... Det skulle vara så skönt att gå tillbaka till mitt vanliga, civiliserade stuidemålmedvetna jag! Var har det tagit vägen? Och när tappade jag det?

Frågorna är många....

Tja, vad skall man säga... 'Avgå!'  tror jag är ordet jag söker.  'Tappat förtroende!' är två ord till som passar in i samanhanget. Jag hade förtroende för Anna Sjödin tidigare och även om hon är oskyldig så är det svårt att ha förtroende för någon som är inblandad i sådana här saker. Gör om, tvätta den smutsiga byken ren, och gör Comeback! That's the shit, Anna! Kom igen, bli inte utkickad, utan gå själv och ge dig möjligheten att bära huvudet högt.

När det gäller Borelius&Co-affären - en parantes bara; jag betalar inte heller TV-licens. Men jag lever på studiebidrag, så jag anser mig inte kasta sten i glashus.

Jag bara Älskar Wulffmorgenthaler! Minns första gången jag såg dem i Larson! - jag fastnade direkt! Sjuk, vansinnig humor, framförd av näst intill frånstötande individer som i alla fall till en början var helt nakna!  Damn, me looooved it! Tyvärr så har de lugnat ner sig lite under den senaste tiden, blivit lite mer rumsrena och tja, det är fortfarande bra, men inte riiiktigt lika bra som i början! ...eller...jag vet faktiskt inte, de är fortfarande lika bra, de har bara ändrat inriktning lite. Man måste ju vara lite mer sofistikerad om man skall plocka upp poänger som tidigare vilat på ganska så mycket grovheter. Men man bara måste älska dem! Hur mycket som helst!

Och nu har Aftonbladet insett deras storhet och skall börja publicera en strip daligen! Jag måste hålla ögonen på dem mer och mer! De är ju fortfarande en av mina stora favoriter!

Jag erkänner - jag hade inte hört talas om honom tidigare. Jag är nog inte så litterär som jag vill inbilla mig! Men de utdrag som jag har hört på en rad olika ställen under dagen (massor av medier vill naturligtivs ha stycken ur hans texter upplästa i sina program) tilltalar mig. Jag gillar hans språk, det är mjukt och kurvigt, ungefär som en chokladpralin. Dessutom gillar jag hans politiska engagemang - det gör honom ännu mer tilltalande i mina ögon! det skall bli mycket intressant att höra hans pristal, tror att han har en rad vettiga saker att säga! Måste genast se till att skaffa en av hans böcker och läsa på lite - förhoppningsvis så kan jag få tag i 'Den vita Borgen', av beskrivningarna jag läst så tror jag att den kommer att tilltala mig!


...dessutom var Gert Fylking där! Ingen tillkännagivelse utan honom!

...Bright eyes med Blind Guardian! Älskar dem!

Vid ett i dag kliver Horace Engdal ut och presenterar årets vinnare av Nobels litteraturpris! Och någonstans i mängden står förhoppningsvis Gert fylking och vrålar 'Äääääntligen!!'!
Och jag väntar spänt och nyfiken! Det är alltid lika spännande att se vem de utser! *väntarväntar*

Det är faktiskt pinsamt, hela historien med Maria Borelius. Jag håller med Aftonbladets Lena Mellin, hon är en rökt räka för tillfället. Borelius hävdar till sitt försvar att hon och maken har delad ekonomi och det föll på hennes ansvar att betala för barnpassningen. Det gör mig inte bättre inställd till henne utan bara sämre. Det bevisar inte bara att hon köpt arbetskraft svart, utan även att hon är en pissigt dålig förhandlare.  Ett bättre avtal än så borde hon ha kunnat krama ur karln hon är gift med, annat annat är ett skämt. Och jag vill inte ha en minister som dels är kriminell, dels är en urusel förhandlare. Sådant skapar inte bra politik. Inte speciellt bra förtroende heller. Jag tycker att hon skall avgå bums, och hon får gärna ta med sig Cecilia Stegö-Chilò (kulturminister som vägrar betala för Public Service?!) och Tobias billström, för de är lika goda kålsupare de.... sjukt pinsamma, dessutom!

Tur att vår nya statsminister i alla fall har Carl Bildt, annars så skulle det vara rent sorgligt att se....

...fasiken, det ser förjävligt ut här just nu... *suckar* Bok- och tidningshögar överallt, en enorm klädhög med vanliga kläder, en enorm hög med träningskläder, papper och reklam. Dessutom behövs sängkläderna bytas.... *suckar igen*

Men jag skall till en kompis i kväll och innan dess måste jag ringa min mamma samt en av mina kompisar som aaaaaldrig slutar prata.... En gång ringde hon när jag hade jättebråttom iväg och jag säger det till henne, varpå hon svarar 'okej, jag skall bara ta det här jättesnabbt'...det tog tjugo minuter.... Jag gillar verkligen att prata med henne, men det skall oftast vara när jag en helkväll ledig....

Jag har alltid gilalt hans sätt att ta plats i debatten om jämlikhet, tycker att han gör det på ett bra och vettigt sätt! men jag gillar honom bara mer efter det här!

Min one-time-all-star-favourite BAMSE fyller 40 år! *tjoho!!* Det skall bland annat firas med en långfilm på bio! Jag borde skaffa mig en anledning att gå och se den, typ tvinga min kusin eller så. Eller skita i det och gå och se den själv, bara för att jag vill!

Jag älskade verkligen Bamse när jag var liten och det gör jag fortfarande. Mycket! Han har alltid de bästa lösningarna på all problem! Bäst var serien uner 80-talet, tycker jag (självklart - det var ju då jag läste den som mest...)! Funderar alltvarligt på att börja prenumerera på Bamseböckerna, där man får allt material som någonsin givits ut! då skulle jag samla inte bara Bamse, utan även Lucky Luke och Asterix! En heeel hylla med bara favoritserier! Baaaara mina!!

Egentligen är jag humanist. Jag tror på allas lika värde och rättigheter. Men jag är inte mer än människa. När jag umgås för mycket med människor som jag inte har valt själv så tryter tålamodet i bland. I bland att jag har svårt att behärska mig. Jag balanserar på gränsen mellan bara rent icke-trevlig och direkt otrevlig. I alla fall i bland, för med jämna mellanrum kan jag ta mig i kragen och vara trevlig en liten stund. En liten stund i alla fall.

Jag bor i korridor. Jag har eget badrum men delar kök med en rad människor. Trivs rätt så bra. Gillar allihopa, de är trevliga och vi kommer bra överens. MEN... Jag börjar störa mig något så otroligt på en kille. Han är trevlig och smart, kan vara kul att diskutera med. Men hans sätt att vara och beteende i allmänhet har börjat driva mig till vansinne. Hela hans uppsyn gör mig irriterad och snart kommer jag att explodera över hans sätt att ständigt harkla sig(ok, det kanske han inte kan hjälpa), att snyta sig upprepade gånger vid matbordet(så satans äckligt!), att snoka i andras angelägenheter(ge fan i vad jag får för post eller om jag äter samma mat fem gånger i veckan!), att vilja prata vid frukostbordet(jag är morgontrött, fatta det!) och att klä sig(han har gett uttrycket "tajta brallor" en helt ny dimension - man tappar aptiten när han kommer in i köket!).

Samtidigt tycker jag synd om honom, vi kom ganska så bra överens till en början. Jag gillade att diskutera med honom och det gör jag visserligen fortfarande, men...någonstans började han bli allt underligare och då började jag dra mig undan. Alla började dra sig undan och det märkte han väl. Jag tycker verkligen synd om honom, men jag orkar inte vara lika trevlig dag ut och dag in. Speciellt när han inte fattar tydliga vinkar eller respekterar andras gränser. Det svider i hjärtat när jag ser hans ledsna min ibland, men samtidigt så vet jag att han har så jäkla dålig koll på vart gränserna går. Och jag vill verkligen inte skälla ut honom för något som jag har förtyckt under en längre period - det skulle väl göra honom ännu mer förvirrad. *suck*

Jag måste komma ihåg att det inte är så längt kvar till examen.... var snäll nu, Spöket lilla, tänk på att det är så fruktansvärt fel att sparka på den som ligger ner!

...definitivt Nina Person med The Bluest Eyes in Texas! Den har rullat konstant i ett par dygn här hemma! Sjukt bra feelgood-känsla!

Konstnären Anders Weberg har skapat en film, Filter, som enbart existerar i nedladdningsbar form. Konstnären valde att radera originalet så fort någon hade laddat ner den från honom, tanken är att den bara skall existera så länge den delas ut från fildelare. Sedan dör konstverket.

Cool idé måste jag säga, även om jag hoppas att han har ett ex undanstoppat någonstans, för sin egen del. Jag gillar sådant som bara lever på nätet. Alltsedan jag läste CoMa och senare Idoru har det varit något som tilltalat mig (även om det i båda fallen har handlat om något som tagit steget ut från nätet). Jag hoppas att Filter lever länge!

Just nu så borde jag plugga, men har istället ägnat en stund åt att ta hand om några av mina älskade skor. Bland annat ett par Puma som är mina absoluta favoriter. Fyndade dem för 600kr på en outlet för ett par år sedan. Har använt dem ofantligt mycket, vilket verkligen märks. De börjar se riktigt sunkiga ut, men jag älskar dem!

Men när jag rengjorde dem så upptäckte jag att jag formodligen går på ett mycket underligt sätt. Sulorna vid hälarna börjar nämligen luta betänkligt inåt - och släppa från själva skon för att glida ännu mera inåt! De har dessutom slitits på ett ytterst konstgt sätt! Det får mig att fundera över hur jag egentligen går! Hur fasiken har jag lyckats med det här? Går jag som en inåttåad, kobent kossa? Det måste jag i princip göra, eftersom skorna ser ut som det gör.... Mina stackars Pumor!

Nordkorea provsprängde kärnvapen under jorden under måndagen. I princip hela världen protesterar och flera hävdar att säkerheten i Nordostasien är hotad. Till och med Peking kritiserar Nordkorea.

Jag funderar lite över hur Nordkorea tänker. Visst, mentaliteten att visa att man är självständig och kan försvara sig är uråldrig. Samma sak med behovet att testa gränser - det får de flesta lära sig redan i sandlådan. Men... om man är ensam mot hela världen? När det inte bara är en känsla, utan en realitet? Okej, Iran kämpar också för att få utveckla egna kärnvapen, men de befinner sig också på en utsatt position för tillfället.

Men, hur tänker man? Så som Hitler gjorde innan Andra Världskriget? Att ingen kommer att stoppa en, för ingen vill lägga sig i och skapa krig och på så sätt kan man pyssla lite med vad man vill innan någon ens bryr sig om att titta? För det var ju så det gick till. Och har gått till så jäklans många gånger efter det. I Rwanda, på Balkan och i Sudan. Och ingen verkar lära sig något alls.

Nu har jag inga belägg för att det pågår folkmord i Nordkorea (om man nu inte räknar att låta sin befolkning svälta ihjäl som folkmord....vilket jag i och för sig gör, men det är en del av en helt annan diskussion), men det känns som om det är lite samma tankebana...  Sen kan jag tänka mig att de, i form av militärdiktatur, känner sig lite hotade av fritänkandet i resten av världen och vill värna om sin integritet. Och alla suveräna stater har en integritet som bör respekteras, eller....?

Lite grann i alla fall. Min väns berättelse har legat i bakhuvudet sen jag hörde den. Den gnager och gnager och jag kan inte låta bli att fundera över vad hon varit med om. Men det som sitter kvar mest är hennes blick när hon sade att det aldrig mer kommer att räcka med "bara" kärlek för hennes del. Att hon aldrig mer komemr att vara så "dum" att hon inleder ett förhållande bara föra tt hon är kär. Att hon alltid kommer att behöva ha fler försäkringar om vad för slags person det är som hon har träffat. Och att hon aldrig mer kommer att stanna hos någon med förklaringen "men jag älskar ju honom!". För hon vet stenhårt att det inte räcker för att ha ett fungerande liv. Det svider...

Nu i helgen har jag träffat gamla kompisar, sådana som har sett mig under hela min uppväxt, kan nästan alla mina fel och briser, på samma sätt som jag kan nästan alla deras. Tyvärr träffas vi inte så ofta längre, kanske en gång i halvåret, vilket jag sörjer. Men alla är vi upptagna och bor inte i samma stad, det blir lätt svårt att inte träffas så mycket som vi skulle vilja.

Helt plötsligt börjar en av tjejerna att berätta. Att hennes kille, som jag bara träffat en enda gång i vintras (och faktiskt tyckte var trevlig, men det var en tvåtimmars fika, men det river i mig att jag inte har förstått), har gjort hennes liv till ett helvete. Han har misshandlat henne psykiskt och fysiskt, tryckt ner henne, föraktat henne, förstört henne. Han har dragit in henne i en ond karusell, som hon trodde att hon kunde rädda dem båda ifrån. Det kan hon inte, och hans makt över henne har tydligt varit förödande. Hon vet inte om hon är fri ännu, men hon kämpar på och hoppas att hon skall bli bättre. Men hon är livrädd för att träffa honom ute, livrädd att han skall få makt över henne igen.

Det var otroligt länge sedan jag kände mig så hjälplös. Så maktlös, så förfärad och så satans jävla förbannad! Det var länge sedan jag kände så rent, jävla HAT mot någon. Jag är inte våldsam av mig, men jag har en intensiv lust att söka upp honom och slå in skallen på honom! Vilket jag aldrig skulle klara, jag är inte sådan, så låsa in honom på närmaste psykklink skulle räcka väldigt långt för min del.... Gärna med en rad vettig psykologer, samt kasta bort nyckeln i ett par decenium!

Han har förstört så mycket för min älskade vän, som jag har känt hela mitt liv, som alltid funnits där för mig! Och mitt samvete river i mig. Varför har jag inte märkt något? Varför har hon inte kunnat anförtro sig till mig? Varför har jag varit så uppe över mitt att jag inte har sett vad som hänt? Varför har jag inte kunnat hjälpa henne? Gud, jag har verkligen mått illa sedan hon berättade....

Har haft en riktigt supermysig kväll, lagat mat och druckit vin med några gamla tjejkompisar. Vi har haft superkul och jag kände verkligen hur mycket jag uppskattar och älskar dem! Vi träffas alldeles för sällan, jag saknar dem i min vardag. Vi skall träffas igen i morgon och äta brunch ihop och det skall verkligen bli kul! Gud, sådant här borde jag ägna mig åt oftare!

Det blev ingen fest i går, jag stannade inne och kollade på TV. Vilket i längden kändes som ett väldigt bra beslut - mitt huvud dunkade och nästa rann! Känenr mig lite bättre nu - har tvingat mig till det, har klätt mig frächt, skall enr på stan och hämta en kompis som kommer på besök, vill ju inte se ut som vilken slöfock som helst!
 Men det regnar ute, och det lär ju inte förbättra min förkylning...

Är bortbjuden på fest i kväll och vi är ett par styckna som skall dit. Det blir säkert jättekul, men jag kom innanför dörren för tjugo minuter sedan och... Jag känner mig onekligen lite seg. Skulle helst av allt vilja stanna hemma, dricka vin och kolla film. Faktiskt. Slö man håller på att bli! Jag har full förståelse för alla som väljer att stanna hemma fedags- pch lördagskvällar. Kanske inte varje helg, men lite då och då. Full förståelse. Charmen att ligga kvar i sängen, läsa och äta choklad har fortfarnde sin makt över mig!

Tror jag skall ta och ringa och kolla när den där festen börjar....

Dags att sova nu. måste ställa klockan tills i morgonbitti. Och städa undan alla skivor som ligger framme efter letandet efter den saknade. Måste leta mer hemma på vinden - den kan ha hamnat där av misstag. Hittat massa roliga saker - som en skiva som jag fick på min 18-årsdag av en av mina äldsta kompisar - hon (hon öppnade mina ögon för en massa musik som varit osynlig för mig dittills - The Field Mice, Speramint, Le Tigre....bland annat, hennes källa var oändlig!) hade komponerat ihop den själv (vilket var oerhört high tec för mig på den tiden), en skiva som jag själv komponerade ihop till en Nyårsfest jag anordnade för ett par år sedan... Musik som jag tyvärr inte har lyssnat  till på evigheter... Som Asian dub, Make Up, TKU...Jesus, jag glömmer verkligen så lätt!

Men nu är det dags att sova och förhoppningsvis vakna utan förkylning i morgon!

För flera år sedan var jag på Hultsfred (fler år i rad, till och med) och såg Asian Dub Foundation. De fastnade i mitt huvud och hängde kvar och grävde sig fast. Nästan lite blodigt faktiskt, för det här var musik som jag tog på största allvar. Fick en skiva av en kompis. Den gillade jag. Fast den försvann under en period då jag sökte mig till mer aggressiv musik. I kväll har jag letat efter den - och upptäckt att den är boooorta. Jag som alltid haft så koll på mina saker! De får inte bara försvinna så där! Jag vill ju lyssna på den NU!

Jag har hittat en ny favoritblogg i vimmlet! Det är Tjejerna på Stureplan som har fångat mitt intresse! Jag följer varje inlägg med spänt intresse! Hur skall det gå för Sofia och svekfulla Johnny? Och när skall Elias äntligen visa sina riktiga känslor? Och vem är egentligen hetast/drygast/sexigast på Stureplan? Allt för att forma en äkta såpa finns med! En äkta blogg-såpa! Me like!

Har i dag fått mitt diplom från Tjejmilen 2006 (det har legat ett tag hemma hos tjejen som var vårat lags samordnare) samt inbjudan till Tjejmilen 2007. Vi i laget bestämde oss raskt för att vi skall anmäla oss så fort som möjligt så att vi får Tränings t-shirten som man får om man anmäler tidigt! Så nu har alla betalat mig och jag skall fixa anmälan i dag. En sak till på min to-do-list. Men en trevlig sak. Sedan måste jag ringa SJ!

Med allt annat än det som jag egentligen behöver få gjort! Lalalala! Shoppar på Tradera, läser bloggar, nöjesnyheter, mejlar, you name it! Mellan varven får jag lite fixat från min to-do-list, men det är inget som är absolut viktigast, det sparar jag tills...i morgon, kanske? Jag har en massa saker sam jag måste få fixade den här veckan, dvs. innan fredag, och nu börjar det bli ont om tid... *lalalala*

Måste ta mig i kragen och i alla fall ringa SJ, samt en kompis som ville gå på lunchteater.... Skriva CV och skicka in till det företag som jag vill undersöka i min uppsats, det är jätteviktigt! *lalalal*

Gud, jag trodde att jag skulle vakna som en zombie i dag, snorig och mosig. Men icke! Snorig är jag visserligen, men inte alls så mycket som jag trott! Känns som om jag har överlistat förkylningen totalt! Fast man vet ju aldrig...skall hålla mig i stillhet i dag och mest fixa papper som måste fixas, samt kanske ta en promenad. Göra allt för att det inte skall bryta ut mer! Underbart!

...med Alvedon och vatten. känner att förkylningen är på väg att bryta ut totalt...! Blää! Orkar inte me det just nu, men när orkar man egentligen med att vara sjuk...? Det är ju inte så att man avsätter tid i sitt schema för det, i varje fall inte jag...

När jag cyklade hem i går hamnade jag mitt i ett rejält regn - när ajg kom hem var ajg urbilden för uttrycket 'som en dränkt katt'. Det sippade om mig. Och i morse vaknade jag med ont i halsen. Hade tänkt inleda dagen med ett gympass, men valde istället att vända på mig och somna om. Känslan av att jag snart blir förkyld har dock inte släppt under dagen, känner ständigt något i halsen och funderar på att skippa simningen i morgon, det komemr förmodligen också bara göra mig värre...*suck* Älskar att bada ångbastu, men tyvärr så skulle det nog bara hjälpa för stunden just nu...

Till råga på allt så kom det en åskknall och regndropparna började falla när jag skulle cykla hem från skolan i dag. Jag svor och hojade på som fasiken, men jag hade tur, det kom bara lite droppar på mig innan jag kom hem. Men nu närmar sig ett kolsvart moln och jag räknar med att åskan snart är över mig, så det blir väl dags att logga ner och stänga av datorn... Himlen är blyertsgrå i horisonten så det är nog ett rejält oväder på g. Dags att koka en kopp te och mysa med en god bok ett tag...*myyyys*

I dag är det de officiella kanelbullens dag och jag hoppas på att få fira den ooordentligt! Är det något som jag älskar så är det varma kanelbullar med ett stort glas mjölk! Underbart, fullständigt underbart! ...och ibland ren, skär lycka! Doften av kanelbullar i ett helt hus, att mötas av den i dörröppninen! Och veta att det står minst en liter iskall mjölk i kylskåpet och bara väntar...!! Jag kan lungt sätta i mig ett halvt dussin bullar och en liter, om jag drabbas av rätt form av begär! Får väl se hur det blir i dag,men förhoppningar har jag!

Snart dags att dra sig i väg till träningen - det behöver jag just nu, helgen har varit full med vin, pizza, korv, pasta, godis, ostar, såser, you name it! Jag vill INTE dra på mig en massa fulkilon igen! Men...efter träningen skall jag och fira en kompis som fyller år, hon skall ha Födelsedagsöl! *suck* Det skall bli jättekul, men...jag törs fanimej inte ställa mig på en våg just nu! Får väl leva på Naturdiet under hela november....

Släpade mig upp i morse, kände mig allt annat än pigg och fräch, men på något underlige sätt ändå helt okej. Är för tillfället otroligt mätt, för efter föreläsningen så gick jag och några kursare på sushi-bar och åt lunch. Jag var i princip bottenlös! Det bara försvann ned! Jag åt säkert tre gånger mer än vad jag brukar äta - och kunde säkerligen ha satt i mig lie till om inte sunda förnuftet sade att nu fick det räcka... Så gott! Egentligen var det inte så länge sedan jag åt sushi men i dag kändes det som om det var i ett annat liv! ...och som om det var the last supper..... Skyller allt på att jag är i obalans sen Hemtentan och natten uten sömn! Hmm...nu känner jag att jag är lite godissugen...


Nu kommer jag att kunna rulla till träningen! Attans!

Sov längre än vad jag hade tänkt mig, lite över tre timmar. Vaknade av att telefonen ringde och jag kände mig verkligen helt disorienterad - ingen kolla alls på något! Helt plötsligt var det ju mörkt ute, vad hade hänt? Kände att jag lungt skulle kunna lägga mig och sova fram tills i morgonbitti, men vill ändå ge mig ltie belöning. Så jag kollade på film tillsammans med en kompis, ett glas iskallt vitt vin och en rejäl klase vindruvor. Nu är det dags att sova igen, oah jag får se om jag orkar upp i morgon bitiit. Det är inga obligatoriska moment, men sådant som det kanske skulle vara bra att gå på i alla fall.... Får se hur jag gör, men jag kommer i alla fall att sova som en klubbad säl i natt!

I alla fall en liten stund. Bara bluna en liten stund! Egentligen kanske det är bättre att hålla sig vaken tills i kväll, men jag känner att jag förtjänar att få sova en liiiten stund....

Jag har inte legat en minut på sängen i natt och jag har inte ens somnat en sekund i stolen framför datorn, utan bara jobbat (ehum...nästan i all fall) och nu är jag KLAR! Över en timme innan det skall in! Fasiken, det är ju bästa tiden på flera år! Yeee-ha! Nu skall jag inte börja slappna av och tänka att 'det är ju goooott om tid' och söla och sedan få springa i alla fall - för nu är det inte alls gott om tid, det är bara att åka och lämna in det! Nu på en gång! Tyvärr har det precis börjat regna, men det skiter jag i....!

Lite seg erkänner jag dock att jag är, fast det är bättre nu, det var värre vid sex-sju i morse, då snurrade det lite. Magen är ganska så paj, men inget allför allverligt, just nu känns det som om det är värt det (fråga migom tio år, då den är paj på riktigt!). Mot skolan!

Den var disig och jäkligt svag hittills. Jag vill ha något flashigare än det här som belöning nu när jag har suttit uppe hela natten! Dessutom har mina teorier som jag jobbar med på hemtentan spruckit, vilket eventuellt gör att jag inte kommer att bli färdig i tid, vilket i sin tur gör att tentan är gjord förgäves.... Men jag kämpar på och hoppas att en lösning skall landa i huvudet på mig!

...kan jag inte låta bli att tänka på saker som egentligen är fullständigt oväsentliga. Som skvaller, julklappslistor, planering inför veckan och min vilja att väga mig och räkna ut mitt BMI. Att jag egentligen borde gå och lägga mig och skita i allt, fast det vet jag att det inte funkar - jag har försökt det redan. Samt att min länk till Bloggtoppen inte verkar fungera. Dessutom så börjar mina fingrar sluddra och har svårt att skriva det som jag faktiskt vill skriva....

För tillfället svänger jag från 'det-här-är-apsvårt-och-jag-klarar-det-aldrig!!!' till 'vem-som-helst-kan-fixa-det-här-skärp-dig-nu!'. det gör jag alltid under tentor, vare sig det är salstentor eller hemtentor. men mest under hemtentor - under salstentor så brukar jag ha fullt upp med att jag tänka alls, förutom på just det som frågan avser!

Just nu så flaxar tankarna kring allt som inte tillhör tentan... Och jag vill göra allt och lite till för att slippa den! För tillfället klipper jag bort noppror från mina älsklingsyllesockor. Det är noppror överallt och jag kommer att bli tvungen att dammsuga snart. Har sjukt svårt att koncentrera mig! Till och med min mage känner av allvaret! I dag har jag ätit allt från godis, choklad, pasta, vitt bröd, fett...ALLT som min mage brukar kollapsa av i vanliga fall. Det har den inte gjort i dag. Kanske har min plåtmage från mina yngre dagar uppstått? i sådana fall är det inte en dag för sent och den är varmt välkommen tillbaka!

Expressen har en artikel på Nöjessidan om invigningen av Filminstitutets utställning om Anita Ekberg, lagom till hennes 75-års dag. Ibland undrar jag vad folk egentligen lär sig i form av research av bakgrundsinformation inför artikelförfattande.... Antingen har journalisten missat den delkursen, eller så är Anita Ekberg helt enkelt inte en personlig favorit. Hon är ju känd som diva, så det kanske inte är helt konstigt, men ändå... För artikeln avslutats med ett konstaterande om att Anita Ekberg blev känd på grund av att hon badade i en fontän 1960. Vilket ju i och för sig är sant, men det är ju inte riktigt det som är poängen. Att bada i en fontän i sig gör väl ingen känd, men när, hur och varöfr man gör det, - samt vilka som får möjlighet att betrakta den - det kan spela en jävla roll! Får man bara missa sådant och plocka fakta ur sitt sammanhang hur som helst?


Okej, jag erkänner, jag vill verkligen inte skriva hemtenta....

Undrans hur många jag måste trycka i mig innan magan exploderar i en illamåendeattack...? Jag har fyra kvar, undrans om det räcker...?

Varför är det ibland så svårt att fästa några ord på ett papper? Jag vet ju faktiskt vad jag vill skriva, varför kan jag inte bara göra det? Varför är det här alltid lika svårt? Tur att jag beslöt mig för att dissa tentan tors-lör, för annars så skulle jag ha suttit med den här ångesten sedan dess... Hellre mycket nu än under hela jäkla veckoslutet!

...kommer jag att sitta med min hemtenta! Av olika anledningar så har det inte blivit så mycket skrivet i dag, så nu får natten stå till tjänst! Heeela natten! Om jag av någon anledning skulle vara färdig någon gång på morgonkvisten, så tänker jag sova en snutt, annars så åker jag direkt och lämnar in den! Och om jag känner mig själv rätt så komemr den att vara klar en timme innan den skall in! Tidigast! Känner mig själv, tyvärr....

Te, koffeintabletter, choklad, fet mat och snabba kolhydrater - here I come!!

- Frukten i min fruktkorg ruttnar. Jag är nog inte så nyttig som jag tror...

- Måste köpa nya BHar, de jag har lyfter inte upp brösten tillräckligt, de ömmar. Nu har jag till och med tagit fram en av mina special-occasion-BHar bara för att jag känna att allt ligger på plats. Kan man få hängbröst annars....?

- Har köpt hem maaaaasor av mat som skall förse mig med energi under det här kommande dygnet då ajg skriver hemtenta. för förmodligen så komemr jag att bli sittandes heeela natten. Synd bara att det är sådant som jag bara lyxar till det med ibland - så som vitt bröd, fylld pasta och godis. Gud, jag kommer att tillbringa mer tid på toaletten än framför tentan......

- Jag är kåt. Och har mens. Ytterst dåligt kombination.

- Jag törs inte räkna ut hur mycket pengar jag har lagt ner på böcker det närmaste året. Det är förmodligen så mycket att det skulle ge mig råd att bjuda min pojkvän på hotellrummet i London över Nyår. Eller bekosta en mindre resa till solen i november.... Jag törs inte räkna efter, men jag fortsätter glatt shoppa böcker, snart kan jag väl bekosta handpenningen på min första lägenhet med hjälp av mina böcker....

I dag är det faktiskt en massa saker som borde göras. Jag har inte skrivit på min hemtenta på hela helgen, vilket i och för sig inte säger något särskilt - i vanliga fall vandrar jag runt som en äggsjuk höna under hela hemtentaperioden och mår illa, vilket resultetar i fucked up dygnsrytm och matvanor. Gör i alla fall allt under sista 1 ½ dygnet, så den här gången har jag gjort en massa andra saker som gör mig glad i stället. Så nu, under det 1 ½ kommande dygnet, ska jag sitta fastlåst vid min dator...

Eller, snart skall jag ut och lufta mig, så att det inte rycker alltför mycket i benen under eftermiddagen, samt införskaffa ordentligt med pluggproviant! Allt jag vill ha skall jag få under den här perioden!  Eller...inte riktigt, inte mer snabbmat, nu har jag ätit så mycket sådant de senaste dagarna (pizza, korv m mos etc), så det får bli mat ajg kan laga själv. Och så kanske lite godis. Får se, köper jag inte godis så kanske jag inte är sugen, men köper jag så vet jag att jag kommer att äta det... Men samtidigt, hur kul är det att äta kokt ägg som plupmat mitt i natten...? (okej, det är faktiskt gott och man slutar skaka så hysteriskt, de är ju alltid något...)