Lilla Spöket

Har tillbringat en stor del av dagen på rygg, läsandes en underhållande bok alternativt studerat molnen som glider förbi. Boken i fråga var en intelligensbefriande kärlekstjafsroman som jag läste om - just för att jag kände för att bli intelligensbefriad. Oerhört skönt att veta att jag inte behöver anstränga mig för fem öre för att hänga med i den förutsägbara handlingen - ännu mer förutsägbar för att jag har läst den tidigare. Jag tycker bara att det är så jäkla skönt att försjunka i intriger, sex, utspel och lyckliga slut (fast egentligen är jag emot det här med lyckliga slut - det talar emot de ralistiska delarna av mitt sinne). Inte tänka alls, bara läsa!

Men jag erkänner villigt att det är en bok som jag inte skulle vilja bli sedd med offentligt. Eller ens i mitt eget hem, av någon utomstående. Folk har fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Jag har också fördomar mot folk som läser kärlekstjafsromaner. Men jag bekräftar fördomen i mig själv och skiter i det! ...för det är bitvis så djävulusiskt skönt att slippa vara pretto hela tiden, även om det bara är för min innersta krets.

Min pojkvän däremot undrade hur jag lägga tid - och energi - på det där tjafset, som jag dessutom hade läst tidigare! Jag har ju så mycket mer intressanta böcker liggandes, som jag dessutom inte ha läst tidigare! Varför inte läsa dem i stället. Jag försökte förklara att jag för tillfället har en slö hjärna, som jag vill behålla som slö ett tag till, eftersom den skall få jobba som fasiken hela hösten. Den förklaringen köpte han, lite i alla fall. Han förstår vikten av att ge sin hjärna lite vila. Men han spelar Urban Terror i stället.


Spännande händelse i dag: min pojkväns syster kommer hem med sin nya, amerikanska pojkvän som ingen i familjen har träffat! Jag borde vässa min engelska lite, den kommer nog att behövas i kväll!