Lilla Spöket

Har varit och hälsat på en kompis som bor en bit utanför Uppsala under kvällen. Har haft supertrevligt, lagat mat, fikat och snackat en massa. Tog sista tåget hem. Foten har känts mycket bättre under dagen, det är inte speciellt behagligt att gå, men det gör inte apont längre. Precis när jag skall gå så påpekar min kompis att jag faktiskt borde skynda mig, jag är lite sen. Jag tycker att jag är ute i god tid, men snabbar ändå på stegen. När jag närmar mig stationen så hör jag tåget, alldeles för nära för att jag kommer att hinna med det, i alla fall om jag fortsätter att hålla den takten jag har. Så jag springer! Springer!

Svär inomborde, men vill verkligen inte missa det. Kommer upp på perrongen och ser det starta och åka! Panik! Det finns bara en enda person på plattformen och det är en konduktör - tack gode gud! ...och han upplyste mig om att det inte alls var 'mitt' tåg sopm åkt ifrån mig, att det är hela fyra minuter tills mitt tåg skall gå. Att jag sprungit i onödan. Så nu skall det bli mycket intressant att vakna i morgon. se hur den mår, lilla foten. *klappklapp*