Ebba vs. Carina

Det låter ju vettigt det Ebba säger och visst är det sant. Som tjej är det större risk för att man råkar ut för något riktigt obehagligt när man är för full, man blir mer utsatt,lättare att skada - och i det svenska rättsystemet, betydligt mindre trovärdig (tja, frågan här är väl egentligen om kvinnliga våldtäksoffer någonsinn betraktas som trovärdiga i det här landet, men det är en helt annan historia). För så är det faktiskt, en full tjej som blir våldtagen har så lite 'trovärdighet' och rättsäkerhet i det här landet att det är skrämmande.

Visst, killar kan också bli rånade, misshandlade och utnyttjade i fyllan (och i nyktert tillstånd, självklart), men ärligt, det händer inte lika ofta. I alla fall inte våldtagna. Rånade och misshandlade, visst, jävligt otrevligt och obehaglit, men våldtäkt är på en helt annan nivå. Och de manliga offren blir i alla fall tagna på allvar.Fulla som nyktra. Det är aldrig någon som ifrågasätter män som anmäler våldtäkt. Som om de aldrig i livet skulle kunna ljuga om det, för det är ju något man borde skämmas över.

Och Ebba har en jäkligt bra poäng i det hon säger oma tt vi lever i ett extremt överexponerat samhälle, där tits and ass är det som får mest uppmärksamhet, i nästan alla lägen. Det vore ju trevligt om man kunde få in fler människor på den mediala scenen, som inte har haft sex i Big Brother, dejtat läckra killar osv.Som bara jobbar jävligt hårt och är bra på det de gör. Det skulle lyfta det svenska mediesamhälle något enormt.

...men jag håller även med Carina. Att man skall kunna använda sitt läckra, röda läppstift utan att någon tittar snett på en. Även om man kanske inte passar i det, utan bara för att man gillar färgen och den gör en glad. Att man skall kunna bli full och dum ibland (inom rimliga gränser, självklart), utan att man blir dömd för det. Att inte alla gränser sitter så jävligt hårt runt halsen, att man inte behöver packetera sitt yttre för att känna sig accepterad. Att man kan skilja ut sig och göra det som känns bäst utan att ha någons fördömmande blickar brännande i ryggen.

Man kanske skulle kunna hitta någon slags balans? För det borde ju inte vara omöjligt. Hoppas jag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0