Det obehagliga med att slicka på en padda.

En av katterna fick ett anfall här om dagen, fradgade och flämtade, så självklart ringde vi upp det närmsta Djursjukhus och frågade om råd. De trodde att han möjligtvis kunde har blivit biten av en huggorm, men eftersom han inte inte var svullen någonstans, så drog de istället slutsatsen att han förmodligen hade slickat på en padda. Eller tuggat på den. En korrekt utredning om exakt vad han hade gjort med paddan är inte helt utrett, men att han blivit förgiftad av den, det stod tydligt och klart.

Vanligtvis så brukar katter klara möte med paddor relativt bra, sova i någon dag och sedan vara på hugget igen. Så gjorde itne riktigt vår lilla misse och när han hade legat för ankar i soffan tillräckligt länge, utan att vare sig äta eller dricka frivilligt, så packade vi in honom i buren och skjutsade honom till doktorn. Förhöjda levervärden, material för att kunna tvångsmata honom samt ett återbesök om tre veckor blev reslutatet. Så nu kommer det att bli ett kladdigt slagsmål minst en gång om dagen, men det är det värt, eftersom han för tillfället är för svag för att fatta att han borde äta (men tillräckligt stark för att göra motstånd).

Kunde han inte hålla sig ifrån den där dumma paddan? Och har han nu lärt sig något av händelsen, eller kommer han fortsätta att bråka med sagda padda till han slagit ut sin lever totalt? Fortsätter han i samma anda så kommer jag att skaffa en munkorg åt honom....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0