Lilla Spöket

Vissa saker kan man bara inte undgå att lägga märke till. De är bara väldigt svåra att missa. Som i natt, då kunde jag inte undgå att lyssna på grannen ovanför mig. Hon/han fick onekligen till det, för sängen gungade och gnällde något så fruktansvärt. Egentligen var det nästan trevligt att lyssna på, för jag har bott här i fyra år, och det är faktiskt otroligt länge sedan det hördes något sådant däruppifrån. Det behöver ju inte betyda att det inte händer något, men de enda ljuden som brukar höras, ca 3-4 gånger per dag, är någon som skrapar sina stolar, alternativt tappar små, metalliska föremål i golvet. Låter ytterst trist, måste jag säga. (Jag undrar hur människan som bor under mig uppfattar mina ljud och sammanfattar mitt liv. Det kanske vore obehagligt att veta. Jag vill inte att de skall ha några uppfattningar om mig, men det är ju oundvikligt) Så äntligen hände det något i sovrummet ovanför mitt och jag blev nästan glad av att höra ljudet. Rätt så länge dessutom. Jag kanske borde kila upp med lite gratulationer och säga det verkligen var på tiden? Sedan så skulle jag nog ha en fiende för livet här i huset! Men kul vore det...