Lilla Spöket

Det värsta med att vara så här stressad är att jag inte riktigt förblir mitt gamla vanliga jag. Ständigt är mina tnkar på andra håll och jag misstänker att jag är rätt så svår att kommunicera med. Eftersom jag har lagt märke till det här så jobbar jag så effektivt som möjligt emot det. Men hjärnan säger stopp och oftast så blir konversationer med mig inte alltför roliga. Det gör att jag får panik - alla vill väl känna att de har kontroll över situationer, än mer sig själva. Jag avskyr dt och försöker jobba emot det ännu mer - vilket leder till att jag får ännu mer hjärnsläpp och mina konversationer blir ännu mer enstavigare.

En av mina nackdelar är att jag analyserar allt. Så jag försöker analysera omgivningens raktioner på mina hjärnsläpp. Oftast kommer jag fram till obehagliga resultat. Som att folk tycker att jag är knäpp. Att jag har blivit paranoid. Känner mig paranoid. Kommer in i stadier där 'alla tycker att jag är påhängsen, jobbig och konstig'. Detta gör att jag försöker vara ännu mer trevlig, vilket resulterar i ännu fler konstigheter. Jag tror nog att man räknas som paranoid då. Mycket obehagligt.

Nu ahr jag i alla fall helgen på mig att försöka samla ihop mig själv och inse att om jag inte skärper mig snart så kommer folk faktiskt att tycka att jag är knäpp - på riktigt.