Självklart!
...blev jag sen i morse. En kvart.
Det är så jäkla nonchalant av mig och jag blir egentligen vansinnig på mig själv när det händer, vad är det som får mig att tro att min tid är så mycket viktigare än en annan människas? Så mycket viktigare att jag kan sitta och söla vid köksbordet, så all den tid som jag 'vann' med att gå upp tidigare bara försvinner. Visserligen så satt hon som jga skulle träffa på en bänk i solen och hade det ganska så bra trots att jag var försenad, men ändå. Hennes tid är väl lika mycket värd för mig som för henne?
Vi hann ändå med en hel del under dagen, så jag kunde med gott samvete gå och simma vid halv fem. Jätteskönt, jag kände nästan att jag ville somna inne i ångbastun, det är så underbart att bara...förångas, kanske man kan säga. Känna hur det rinner vatten överallt och det är hett som fan. Undrar om det är någon del av min självplågande del som kommer fram...? Njuter gör jag i alla fall.
När jag kom hem så var jag så hungrig att jag knappt visst vad jag gjorde. Och det gjorde jag också. Direkt på chokladkakan i gömmorna! Visserligen 70%-ig choklad, men det är väl inte så jäklans bra ändå. Jag har ju lovat mig själv att jag skall tagga ner ordentligt med sockret. Kändes nästan lite som om jag sabbade simningen lite, men jag skyller på mig hunger! Jag visste ju inte vad jag gjorde.... (vilket jäkla i-landsproblem, egentligen. men det svider i alla fall.)
Skall jag komma någonstans med löpningen och vara i någonlunda form till VårRuset och Tjejmilen (och inte minst de tio kilona) så måste jag anstränga mig lite till... Börjar ju lite i morgon, då är det ut och springa en halvtimme tidigare. Frågan är ju bara, när bör man byta löprunda? Kroppen ställer väl in sig både fysiskt och mentalt på en runda efter ett tag? Det var ju det där med varierad träning.... Tål att tänkas på!
Det är så jäkla nonchalant av mig och jag blir egentligen vansinnig på mig själv när det händer, vad är det som får mig att tro att min tid är så mycket viktigare än en annan människas? Så mycket viktigare att jag kan sitta och söla vid köksbordet, så all den tid som jag 'vann' med att gå upp tidigare bara försvinner. Visserligen så satt hon som jga skulle träffa på en bänk i solen och hade det ganska så bra trots att jag var försenad, men ändå. Hennes tid är väl lika mycket värd för mig som för henne?
Vi hann ändå med en hel del under dagen, så jag kunde med gott samvete gå och simma vid halv fem. Jätteskönt, jag kände nästan att jag ville somna inne i ångbastun, det är så underbart att bara...förångas, kanske man kan säga. Känna hur det rinner vatten överallt och det är hett som fan. Undrar om det är någon del av min självplågande del som kommer fram...? Njuter gör jag i alla fall.
När jag kom hem så var jag så hungrig att jag knappt visst vad jag gjorde. Och det gjorde jag också. Direkt på chokladkakan i gömmorna! Visserligen 70%-ig choklad, men det är väl inte så jäklans bra ändå. Jag har ju lovat mig själv att jag skall tagga ner ordentligt med sockret. Kändes nästan lite som om jag sabbade simningen lite, men jag skyller på mig hunger! Jag visste ju inte vad jag gjorde.... (vilket jäkla i-landsproblem, egentligen. men det svider i alla fall.)
Skall jag komma någonstans med löpningen och vara i någonlunda form till VårRuset och Tjejmilen (och inte minst de tio kilona) så måste jag anstränga mig lite till... Börjar ju lite i morgon, då är det ut och springa en halvtimme tidigare. Frågan är ju bara, när bör man byta löprunda? Kroppen ställer väl in sig både fysiskt och mentalt på en runda efter ett tag? Det var ju det där med varierad träning.... Tål att tänkas på!
Kommentarer
Trackback
