Lilla Spöket

Har återigen känt mig som en arbetshäst hela dagen. Men i alla fall en glad sådan - ute på uppdrag med en massa att fixa. Men sen kom jag hem, fortfarande med en massa saker att göra. Trött och det var mörkt ute. Det luktade Lussekatter ute i trapphallen och jag sjönk onekligen ner i tristess när jag kom innanför dörren... Allt känns övermäktigt och jag vill bara krypa ner under täcket - köpa en bytta med ischoklad och bo där tills det är dags att sopa av sig dammet och åka hem till familjen. Gud, jag hoppas att lite mat gör susen, så här kan jag ju inte fortsätta!